Hinduismen och ursprungsbefolkningar - empati och samhörighet

7.3.3 Hinduismen och ursprungsbefolkningar - empati och samhörighet

Även om rapportering om religioner och olika trossamfund ibland kan omfatta risk för fördomar i sig och snarare upprätta motpoler är sammanföra grupper, så används just hinduismen och ursprungsbefolkningens (i det här fallet) schablonmässiga gestaltning för att generera förståelse. Från dessa grupper är reaktionerna gentemot lagen uteslutande positiva. Liksom de vetenskapliga experterna var ense om sin upplevelse är dessa grupper lika ense om sina. Naturen porträtteras här som en relation till hinduerna och maorierna; som en entitet av liv som också betecknar gudomlighet och står objekt för dyrkan. Det finns, som jag redan nämnt ovan, nästan ingen antydan till förvåning eller svårigheter kring lagstiftningen per se, tvivlet härrör själva implementerandet. Konflikten i texten uppställs istället via följande sorts formulering: ”Ganges och Yamuna är dyrkade av miljoner – men de är också mycket förorenade”. (min övers.) som de skriver i BBC News. Det 108

råder alltså en konflikt mellan att dyrka och att vara förorenad. I sitt kapitel "Miljöjournalistik ” i

Handbok i journalistikforskning skriver Djerf-Pierre & Olausson att ”[i] exempelvis Sverige och

Tyskland råder konsensus kring klimatfrågan och behovet av kollektiv handling” något de menar gör att journalisterna måste hitta andra nyhetskrokar än konflikt att hänga upp klimatförändringarna

Krishnakumar, S. (2017) Could making the Ganges a 'person' save India's holiest river? BBC News, 2017-04-04 https://

106

www.bbc.com/news/world-asia-india-39488527 Hämtad 2020-11-09

Krishnakumar, S. (2017) Could making the Ganges a 'person' save India's holiest river? BBC News, 2017-04-04 https://

107

www.bbc.com/news/world-asia-india-39488527 Hämtad 2020-11-09

Okänd skribent (2017) India court gives sacred Ganges and Yamuna rivers human status. BBC News, 2017-03-21 https://

108

på. Som exempelvis den här, att det hindrar folkgrupper från att utöva rätten till tillbedjan. Det 109

rent retoriska i detta är relativt enkelt att se, religionsfrihet är med på listan för FN:s deklaration av mänskliga rättigheter. Att anspela på förhindrandet till att utöva denna rätt, kan förenkla förståelsen för rätten i lagbeslutet i sig, denna gestaltning anspelar på så sätt till våran förförståelse för dessa välkända rättigheter. 


Det finns ett talesätt hos maorierna som heter ”I am the river and the river is me”, vilket får oss att förstå att det enligt dem inte finns någon åtskillnad i värde mellan en flod och en människa. Som citatet högre upp hävdar så handlar det inte om att de ändrar sättet att se på världen – det är det att andra nu börjar förstå och respektera deras sätt att se på världen. Mentaliteten hos 110

ursprungsbefolkningar och deras syn på miljön porträtteras i många av artiklarna som en vi kan lära oss av, vad gäller skötsel av natur och närmiljö. Det är tydligt att texterna propagerar för detta och vurmar för det genom hur de väljer att skriva. Vi får ingående kunskap om hur hinduerna hyllar floden, hur de betraktar den som en som kan rena från synder. Maorierna ”grät av glädje" när beskedet nådde dem, ”när deras släkting blev belönad status som juridisk person”. Det handlar här om folkets flod, och plötsligt blir floden trots allt tal emot egendomens fördelar just det – en sorts tillhörighet. I ungefär hälften av artiklarna heter det att det nu är detsamma att skada floderna som 111

att skada en människa. I den andra hälften menar de att det är detsamma som att skada gruppen människor som tillhör floderna. Detta definieringsskifte, istället för det generella ”som att skada en människa” innebär en viss skillnad: för det första blir nyheten mycket mer periodisk, men det får den också att framställa problematiken som enbart knuten till dessa grupper. Alltså – istället för att vidga läsarens grepp om rättigheter till att betrakta naturen som en samling entiteter med egen vilja

Djerf-Pierre, Monica & Olausson, Ulrika. ”Miljöjournalistik”, i Handbok i journalistikforskning, red. Karlsson, Michael & Strömbäck,

109

Jesper, 1 uppl. (Studentlitteratur, Lund, 2015), s. 251

Davison, I. (2017) Whanganui River given legal status of a person under unique Treaty of Waitangi settlement. The New Zealand

110

Herald, 2017-03-15 https://www.nzherald.co.nz/whanganui-chronicle/news/whanganui-river-given-legal-status-of-a-person-under-unique-treaty-of-waitangi-settlement/JL3QKSWVZPA7XW6EN33GKU4JJ4/ Hämtad 2020-11-09

Brave, J. (2017) The western idea of private property is flawed. Indigenous peoples have it right. The Guardian, 2017-03-27 https://

111

www.theguardian.com/commentisfree/2017/mar/27/western-idea-private-property-flawed-indigenous-peoples-have-it-right

Hämtad 2020-11-09

For indigenous people, land and water are regarded as sacred, living relatives, ancestors, places of origin or any combination of the above. 


– The Guardian


It's not that we've changed our worldview, but people are catching up to seeing things the way that we see them.


och egen rätt, så tvingas vi istället sammankoppla de båda – floderna och ursprungsbefolkningen och hinduerna som en näringskedja. Vi isolerar därmed händelsen på platsen där den utspelar sig. Huruvida syfte och verkan överensstämmer här, det vill säga den sociala ansvarsteorin utifrån journalisten sett, är svårt att avgöra. Visserligen kunde det vara så att skribenten gjort ett övervägande om vilken gestaltning som kan ha störst inverkan för att bygga empati, som Hackett skriver, genom ett ”fredligt” tilltal. Och visst är det fredligt att tala om de olika folkens kärlek till floderna. Men eftersom vi därmed kopplar samman dessa floders specifika individualitet till denna grupp människor och deras specifika sätt att se på floderna, så förhindras vi samtidigt från att själva tänka på naturen i vår närhet utefter samma relationella förhållanden. Det beror också på att de egentligen inte omtalar naturens problematik eller allrådande svårigheter att undkomma människans påverkan idag, och hur det inverkar negativt på naturens välbefinnande. Genom att göra och inte göra dessa saker blir resultatet att vi som läser inte kan slå ut detta över ett större tematiskt perspektiv. Djerf-Pierre & Olausson skriver att det finns nationalisering och individualisering inom klimatfrågans gestaltningsmetoder, och här handlar tematiken helt klart om den förra. Läsaren 112

kan särskilja sig från denna grupp så länge hen själv inte tillhör den, alldeles oavsett om det sker inom samma nationella sammanhang eller ej. 


I och med att vissa artiklar på så vis porträtterar förhindrandet av åtkomst och möjligheten att tillbe de heliga floderna som ett större dilemma än själva föroreningarna, ges intrycket av att det här snarare rör sig om en trosfråga, än miljöföroreningar. Själva domslutet motiveras här utifrån vinkeln hos de boende i landet som är troende hinduer, eller från maorierna med deras personliga relation till Whanganuifloden, det är deras relation till floderna som ligger till grund för lagen. Shehata & Hopmann skriver att ett av de vanligaste gestaltningarna vad gäller klimatförändringar och global uppvärmning har rört sig om den som skapar osäkerhet. Det som varit avgörande i detta avseende är den gestaltning av osäkerhet kring vetenskapliga bevis som främjats av olika klimatskeptiker. Detta har fungerat som ett sätt att avvärja klimatförändringarnas allvar och brådska genom att fokusera på något annat i sakfrågan. Om man betraktar denna taktik sett till vad som sker här; där man hellre 113

riktar fokus till dessa grupper och deras möjligheter att utöva sin kultur eller religion utan svårigheter och motsättningar, så kan också en liknande förskjutning från frågan anas. Huruvida denna effekt var önskvärd eller ej är en annan fråga.


Djerf-Pierre, Monica & Olausson, Ulrika. ”Miljöjournalistik”, i Handbok i journalistikforskning, red. Karlsson, Michael & Strömbäck,

112

Jesper, 1 uppl. (Studentlitteratur, Lund, 2015), s. 255

Shehata, A. & Hopmann, N. D. 2012. ”Framing Climate Change” Journalism Studies, 13:2, 175-192, DOI: 10.1080/1461670X.

113