Ett historiemedvetande utgår från nuet för att skapa orientering i samtiden och handlingsalternativ inför framtiden. När vi vänder oss till det förflutna med givna frågor hittar vi också, med en narrativ utgångspunkt, sensmoral och tematik för att kunna få vägledning i orienterande berättelser. Vi måste alltså i det prenarrativa myllret av det förflutnas rekvisita hitta sammanhang som kan bli användbara för oss. Denna vägledande urvalsprincip gör det emellertid möjligt, och kanske även ofrånkomligt, att också med andra syften än ett uppriktigt frågande vända sig mot det förflutna.
I Historia som vapen skapar Klas-Göran Karlsson en typologi över olika bruk av historia. Bruken, vetenskapliga, existentiella, moraliska, ideologiska och icke-bruk, svarar mot olika behov i det samtida samhället och har olika funktioner.254 Ett begrepp som
historiebruk måste innefatta att historien kan brukas för något. I SAOB får vi definitionerna ”draga nytta av något”, ”använda” och ”nyttja” av ordet bruka. Historien kan med andra ord användas för något ändamål och bruket blir tydligt framåtsyftande.
Karlsson menar att det funnits en tendens i det vetenskapliga samhället att se på all användning av historia utanför Clios tjänst som ett missbruk av historia.255 Det skulle i så fall innebära att
användandet av historievetenskaplig metod är det som avgör om vi ska få använda historia eller inte. Det skulle hänvisa de allra flesta
254 Klas-Göran Karlsson 1999 s. 57 Dessa bruk har senare blivit fler. Det
politisk-pedagogiska och det kommersiella bruket har tillkommit. Klas-Göran Karlsson 2009 s. 59.
255
människor till ett missbruk av historia, nämligen de som inte har grundläggande metodiska kunskaper. Karlssons eget bud är att historia som misskrediterar mänskliga rättigheter och leder till konflikt och förföljelse är missbruk av historia.256 Vems är ansvaret för den historia
som leder till missbruk? Är det den som producerar historien som kan användas på det sättet, eller är det de som använder den på det sättet? Frågan kompliceras ytterligare när Karlsson konstaterar att historiebruk i praktiken sällan kan renodlas. Som exempel ger han kvinno- och genushistoria som emanerar ur ett intresse, kanske som ett existentiellt svar för många kvinnor, och som ett moraliskt historiebruk, där kvinnors perspektiv inte har lyfts fram tidigare.257
Mycket av denna historia produceras dessutom i vetenskapliga sammanhang under alla de metoder som kännetecknar ett vetenskapligt bruk. Kan vi överhuvudtaget skilja en vetenskaplig från en icke-vetenskaplig historia? Förmodligen inte. Historikern Margaret MacMillan uttrycker problematiken kring bruk och missbruk av historia på följande sätt:
The past can be used for almost anything you want to do in the present. We abuse it when we create lies about the past or write histories that show only one perspective. We can draw our lessons carefully or badly. That does not mean we should not look to history for understanding, support and help; it does mean that we should do so with care.258
Ansvaret vilar tungt på den som väljer att analysera historiebruk att kunna visa vilket sorts bruk det handlar om och vilket syfte brukaren har med det. Man kan alltså inte analysera bruken av historia efter hur trovärdiga de är för att avslöja brukets syfte och konsekvenser. Vi hamnar därför i en utgångspunkt där brukarna av historia är de som ska analyseras. Utgångspunkter för att analysera ett historiebruk bör vara syftet bakom bruket, vilka behov det svarar mot och vilka möjliga konsekvenser det kan få eller har fått. Analysredskapen hos 256 Klas-Göran Karlsson 2009 s. 69. 257 Klas-Göran Karlsson 2009 s. 68. 258
den som vill se och förstå olika bruk av historia blir alltså ett annat än de som vill kritisera historiska berättelsers giltighet. Metoden hamnar utanför den tydliga förankringen i de narrativa teorierna när narrationen inte blir det som förklarar utan istället något som används.
Att historia kan brukas och påverka vår identitet är en syn på historia som fortfarande inte tycks ha slagit igenom.259 En tydlig
bekräftelse fick jag på detta fenomen när jag redovisade undervisningsmaterialet som skulle bearbetas på skolorna. Fråga fem i provet var en fråga som allt som oftast stötte på stort motstånd bland lärarna. ”De har ju fel”, var flera gånger den spontana reaktionen bland lärarna om de högerextrema ceremonideltagare som gick utklädda till karoliner den 30 november i Stockholm och Lund under senare delen av 1900-talet. Misstänksamheten var stor när jag försökte förklara att deras syfte nog inte var att undervisa historia utan att använda den för att övertyga sig själva och andra om sitt budskap.260 Skola ett och två genomförde uppgiften trots allt, medan övriga skolor, vilka jag kom i kontakt med senare, inte ville göra den. Det innebär alltså att uppgift fem bryter och blir en annan efter skola två. Den senare uppgiften har fortfarande historiebruk som utgångspunkt, men är samtidigt lättare att ta ställning till som en giltig eller ogiltig berättelse eftersom den tydligare hävdar något om det förflutna. Det gjorde det nog lättare för lärarna att acceptera uppgiften som relevant för eleverna, vilka nu kunde ta ställning till om den historiska framställningen var giltig eller inte.
Uppgift fem handlar om att eleven ska kunna analysera användning av historia för andra syften än att vi ska lära oss mer historia än vi kunde tidigare. Det känns som en viktig insikt att förmedla för att nå syftet med undervisningen i historia, nämligen ”att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och dess kultur”.261
Strävansmålet i kursplanen som är applicerbart på uppgift fem menar
259 Klas-Göran Karlsson 2010 s. 56–57.
260 För en analys av hur Karl XII kom att förbindas med högerextremism, se
Ulf Zander 2001 s. 138–143, 262–268, 271–275, 341 och 422–427.
261
att skolan ska sträva efter att ”eleven förvärvar förmåga att bedöma olika texter, medier och andra källor som tolkar och belyser historiska förlopp”.262 Eftersom strävansmålet talar om flera olika medier och
olika källor i det här sammanhanget lyfte jag först något som många elever i Skåne hade en relation till, antingen självupplevd eller berättad för sig, nämligen 30 november-demonstrationerna i Lund och Stockholm. Ceremonier av, i huvudsak, högerextremister som offentligt högtidlighöll Karl XII:s dödsdag, men som samtidigt använde denna arena för att föra ut sina nationalistiska budskap. Frågan till eleverna var varför de trodde att deltagarna i ceremonierna marscherade på gatorna på Karl XII:s dödsdag utklädda till karoliner och om eleverna tyckte att det var en bra användning av historia eller inte. Uppgiften som genomfördes på skola tre till sju utgick från en text från den högerextrema rörelsen BSS hemsida. BSS sammanfattar där sin syn på Sveriges migrationshistoria som en monokulturell process. Bilden av Sveriges migrationshistoria bryter mot den undervisning eleverna fått och det bakgrundsmaterial de läst och arbetat med.
För att få godkänt skulle eleverna beskriva hur historien används. För väl godkänt skulle eleven dessutom förklara varför brukarna i uppgifterna använder historia och ta ställning till vad de tycker om bruket av historia. För mycket väl godkänt skulle eleven förklara syftet hos brukarna utifrån olika perspektiv. Uppgiftsmatrisen är densamma för båda varianterna av uppgift fem. Av utrymmesskäl analyserar jag endast uppgiften som genomfördes på skola ett och två här.263
262 Lpo 94, Kursplan 2000 för historia.
263 En analys av den andra uppgiften finns i ett kapitel som finns bevarat hos