Då min forskningsuppgift går ut på att analysera likheter, skillnader och påverkan inom svensk och finsk elitishockey, har det även varit angeläget att inkludera komparativa studier om Sverige och Finland. Denna nödvändighet ska förstås mot bakgrund av att samhälls- utvecklingen påverkat ishockeysportens utveckling i de två grann- länderna. Ett av de större och mer ambitiösa forskningsprojekten som undersökt den komplexa relationen mellan Sverige och Finland är det bilaterala forskningsprogrammet Svenskt i Finland – finskt i Sverige. I forskningsprogrammet, som bedrevs 2000–2003 med en budget på motsvarande 5 miljoner euro, undersökte över hundra forskare från 17 olika discipliner ett flertal outforskade områden i jakten på likheter, skillnader och växelverkan mellan Sverige och Finland. Det resulterade i fyra omfattande svensk- och finskspråkiga antologier, utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland. Programmet ana- lyserade förhållandet mellan Sverige och Finland i såväl dåtid som nutid. För att öka intresset och genomslagskraften valde styrgruppen att publicera de teman som ansågs ha betydande allmänintresse. Av denna anledning koncentrerades forskningsinsatsen på majoritets- och minoritetsfrågor inom befolkningarna, liksom de språkliga, sociala, kulturella, psykologiska och pedagogiska processer som hör dit. Härtill undersöktes de två syskonländernas samverkan samt
ekonomiska utveckling och konkurrens.30 Notabelt är att forsknings-
projektet saknade en jämförande studie av svensk och finsk (elit) ishockey – fast betydelsen av det historiska VM-guldet 1995 för den
finska självkänslan berördes av psykologen Erkki Virta.31
Sverige och Finland har en lång gemensam historia. Från tidig med- eltid fram till rikssprängningen 1809 var Finland del av det svenska riket. Efter rikssprängningen – i vilken Sverige förlorade en tredjedel av sin yta och en fjärdedel av sina invånare – skapades det ”egentliga Sverige”. Sedan dess har Sverige och Finland gått skilda vägar. En
30 Bladh, Gabriel och Kuvaja, Christer [red.] (2005), Svenskt i Finland – finskt i Sverige, I, Dialog och
särart: Människor, samhällen och idéer från Gustav Vasa till nutid; Junila, Marianne och Westin,
Charles [red.] (2006), Svenskt i Finland – finskt i Sverige, II, Mellan majoriteter och minoriteter:
Om migration, makt och mening; Aunesluoma, Juhana och Fellman, Susanna [red.] (2006), Svenskt i Finland – finskt i Sverige, III, Från olika till jämlika: Finlands och Sveriges ekonomier på 1900-talet samt Kangas, Olli och Kangasharju, Helena [red.] (2007), Svenskt i Finland – finskt i Sverige, IV, Ordens makt och maktens ord.
separation där effekterna kan skildras med termerna likformighet
och särart.32
Några år efter rikssprängningen avträdde Danmark i fredsupp- görelsen i Kiel Norge till Sverige, men Norge bildade ett eget rike
och den svensk-norska unionen 1814–1905 skapades.33 I det auto-
noma storfurstendömet Finland i kejsardömet Ryssland (1809–1917) kunde man bygga vidare på de etablerade samhällsstrukturerna från den svenska tiden, med centraladministration, eget rättsväsende och svenska språket som myndighetsspråk (likformighet), samtidigt
som nya nätverk uppstod med influenser från Ryssland (särart).34
I byggandet av det nya Finland blev språkfrågan en viktig del. Detta då svenskan var språket den politiska och ekonomiska makten använde. Språkfrågans tema är att svenskan är ”herrarnas språk”, medan finskan är allmogens tungomål. För många personer i högre samhällspositioner, de så kallade fennomanerna, blev val av språk ett politiskt val. Trots att fennomanerna själva var bättre på svenska än
finska drev de finska språkets sak.35 Detta resulterade i att finskan
fick status som officiellt språk 1863.36 Under 1800-talet och inled-
ningen av 1900-talet skapades det moderna Finland parallellt på både
finska och svenska.37 Sedan den norsk-svenska unionsupplösningen
1905 och Finlands självständighet 1917 har de nordiska länderna tagit form. En likhet mellan de nordiska länderna är att de har små befolkningar, medan Sverige och Finland till skillnad mot Danmark
och Norge är stora till ytan.38
Efter självständigheten 1917 påbörjades Finlands nutid och en ny kamp för oberoende, medan Sverige samma år fick sitt parlamen- tariska genombrott med efterföljande stark industriell expansion.
32 Bladh, Gabriel och Kuvaja, Christer (2005, a), citat s. 25 samt Alm, Mikael (2010), ”Kring märkesåret 1809: statskupen, konstitutionen och rikssprängningen”.
33 Andersson, Lars Fredrik och Krantz, Olle (2006), ”Tillväxt och konvergens: En jämförelse av den ekonomiska utvecklingen i Finland och Sverige under 1800- och 1900-talen” samt Gustafsson, Harald (2016), ”Sverige som partner 1319–1905: Ett perspektiv”.
34 Bladh, Gabriel och Kuvaja, Christer (2005, a).
35 Bladh, Gabriel och Kuvaja, Christer (2005, a); Kangas, Olli och Kangasharju, Helena (2007), ”Introduktion” samt Lindgren, Anna-Riitta och Huss, Leena (2007), ”Antingen-eller eller både- och? Språklig emancipation i Finland och Sverige”. ”Herrarnas språk” är inget citat utan mitt eget konstaterande, därav ingen sidhänvisning.
36 Liebkind, Karmela, Nyström, Sonja, Honkanummi, Eeva och Lange, Anders (2006), ”Svenskt och finskt som minoritet och majoritet”.
37 Lindgren, Anna-Riitta och Huss, Leena (2007).
Efter andra världskriget ålades Finland mycket hårda fredsvillkor, vilket förändrade landets läge i grunden. Med stor politisk skicklig- het lyckades den finska statsledningen navigera under kalla kriget, trots att banden mellan Finland och Sovjetunionen stärkts i samband med undertecknandet av vänskaps-, samarbets- och biståndspakten (VSB-pakten) 1948. Under kalla kriget ökade samarbetet mellan Sverige och Finland, och det neutrala Sverige blev ett välbehövligt andningshål för Finland. Sverige blev i större omfattning moder- landet i finländarnas ögon, då svenska idéer och omdaningar blev måttstockar för det finska reformarbetet. Samtidigt lät man sig alltså
inspireras från andra håll.39 De samhälleliga intrycken och impul-
serna har till övervägande del förts från Sverige till Finland, och har resulterat i att det finns stereotypa uppfattningar om att Finland har
mycket litet att tillföra Sverige.40 Denna stereotypa attityd grundas i
att förhållandet mellan Sverige och Finland i ett historiskt perspektiv präglats av ojämlikhet. Sverige har varit en stormakt runt Östersjön, vilket medfört att Sverige av tradition varit den starkare och domi- nerande parten och Finland den svagare. Finland har dock under de senaste decennierna kommit ikapp Sverige på de flesta samhälleliga
områden.41
Det mest centrala som jag tar med i avhandlingen är att Sverige till skillnad mot Finland präglats av konsensustradition på samhällelig nivå. Finlands 1900-tal har varit konfliktfylld med inbördeskrig, aktiv indragning i andra världskriget och språkkonflikt mellan finskan och svenskan. Den samhälleliga utvecklingen mellan Sverige och Finland avspeglas även inom ishockeyn, till vilket avhandlingen ska återkomma.
39 Bladh, Gabriel och Kuvaja, Christer (2005, a); Junila, Marianne och Westin, Charles [red.] (2006), ”Viktiga samhälleliga händelser, trender och skeenden i Finland respektive Sverige under 1900- talet”; Helkama-Rågård, Anna (2007), s. 322; SVT (2017), Finlands blodiga historia samt svtplay. se (2016), I Stalins skugga.
40 Bladh, Gabriel och Kuvaja, Christer (2005, a) samt Helander, Mika (2006). 41 Aunesluoma, Juhana (2006) samt Virta, Erkki (2006).