Hur arbetar lärare för att utveckla elevers stavning?

Här presenteras lärarnas svar om vilka arbetssätt de använder sig av för att utveckla elevernas stavningsförmåga. Vilket material och hur de individualiserar presenteras också här.

5.1.2.1 Elisabeth

När det gäller hur Elisabeth jobbar i klassrummet med stavning berättar hon att de har en arbetsbok, Språkskrinet, där det bland annat finns skrivövningar och ordlära. När eleverna jobbar i boken jobbar de själva men de kan ta hjälp av varandra om de behöver det. Ibland kan eleverna få jobba tillsammans om Elisabeth känner att det behövs, men det blir inte ofta. Hon förklarar att vissa elever, SVA-elever och språksvaga elever, inte klarar av att jobba med boken då den är på för hög nivå för dem. De får då jobba med andra böcker som är lättare.

Ett annat arbetssätt är att de varannan vecka får skriva en diktamen. De får hem tio ord som de ska lära sig att stava och sedan när de kommer till skolan på fredagen får de skriva ner orden. De får hem orden på ett papper veckan innan så de har två veckor på sig att träna. Innan dess går Elisabeth igenom orden med eleverna och förklarar vad de betyder. Elisabeth förklarar att hon är noga med att eleverna ska stava rätt och att syftet med diktamen är att eleverna ska stava rätt.

Ja, där är jag jättenoga.

Aa, där ska det vara korrekt liksom

Om eleverna stavar fel markerar Elisabeth det ord som är felstavat och skriver det rätt-stavade ordet bredvid. Detta gör hon för att eleven tydligt ska bli medveten om vilket fel den gjort. Har eleven endast missat ett n, kan hon ibland skriva ett n där det saknas.

Elisabeth poängsätter inte elevernas diktamen utan markerar endast de stavfel som gjorts. Hon brukar ibland dock skriva att eleverna behöver träna mer om de stavar fel på för många ord eller “utmärkt” om de har alla rätt. När jag frågar om hon hade någon speciell tanke till varför hon inte ger poäng svarar hon att hon inte hade det. Orden som eleverna ska lära sig stava brukar ha ett tema. Det kan till exempel vara ord där ng-ljudet ingår. När jag frågar om de elever som till exempel får sex av tio rätt på diktamen får en chans till att stava samma ord igen, svarar Elisabeth att det inte finns tid till det.

Hon förklarar att hon tycker det är synd och att hon hade önskat att det fanns tid till det.

När det gäller individualisering så får eleverna inte enskilda ord utan alla elever får hem samma ord att träna på. När de till exempel skriver texter väljer hon att rätta stavfel oftare hos vissa elever än andra och förklarar att det beror på elevens nivå.

Ja, det är ju utifrån mognad liksom, man lägger olika stor vikt tycker jag, absolut…

Hon uttrycker att hon skulle vilja kunna individualisera mer när det gäller diktamen, men pekar på att det då skulle behövas en person som sitter med de elever som har svårt med svenska språket. Hon pratar om att hon vill ha en dialog med eleven när hon rättar och att hon gärna förklarar för eleven och visar var det är felstavat.

Dialogen tycker jag är bra. Det är ju den man vill ha som, såhär liksom, att man kan prata om stavningen, än att bara, än att de lämnar in boken och så rättar man och så lämnar man tillbaka till dem och så ska de rätta själv. Så gör man ju också ibland naturligtvis eftersom man inte hinner.

Elisabeths elever har även en liten ordlista där de har ord nedskrivna. När eleverna ska skriva något och de frågar hur ett ord stavas kan hon skriva ned ordet i ordlistan så att de har det till nästa gång. Ibland när de kommer och frågar henne om hur ett ord stavas kan hon och eleven tillsammans lyssna på hur ordet stavas.

Och ibland när jag, när de kommer och frågar mig om hjälp och så ska jag, vi säger ‘alla’ då till exempel. Hur stavas ‘alla’ säger de. Då kan jag ju liksom säga, ja, nu stannar vi till här, lyssna 'a' (kort vokal), tänk till här nu, ‘a’, hur låter vokalen här, är den lång eller kort? Ja, liksom att vi får den här dialogen då så att de får tänka till själv då innan jag bara “alla, två ‘l’”, utan att de får tänka till själv liksom.

Hon brukar ibland ha kompisrättning. Då får eleverna läsa varandras texter och rätta både stavfel och titta på struktur och innehåll. Detta gör att eleverna får ett mer varierande sätt att bli rättade och eleverna får då också chans att bland annat hitta stavfel utan att de själva då har stavat fel.

5.1.2.2 Eva

Eva jobbar med samma böcker som Elisabeth. Hon berättar att eleverna inte hunnit jobba mycket i böckerna än. När de väl har jobbat i böckerna jobbar eleverna enskilt.

Om de blir klara kommer de fram till Eva och de går då igenom sidan eleverna jobbat med och rättar eventuella fel. Hon menar att elevdialogen är viktig och att den kan åstadkommas genom att eleverna får möjlighet att tillsammans med läraren titta på texten och orden. Hon tar upp va och var som exempel på ord som eleverna kan blanda ihop. Hon tycker det är viktigt att eleverna kan se skillnad på ord som dessa då de stavas snarlikt men har olika betydelser.

Evas klass skriver varannan vecka även de diktamen med tio ord. Likt Elisabeths klass är orden indelade efter tema. Eva berättar att de haft ord som titel och kapitel och att temat då var böcker. Eleverna får 2 veckor på sig att träna och eleverna har inte möjlighet att göra om samma diktamen på grund av tidsbrist. Eva poängsätter elevernas diktamen och ger kommentarer, samt markerar eventuella stavfel.

Och då skriver jag det rätta bredvid så att de ser det rätta. [...] Så att de ser det rätta och vet att ja det är sådär det ska se ut.

Hon menar att om eleverna får se hur det ska stavas kan de reflektera över det och på så vis stava rätt nästa gång. Hon menar att eleverna ska se hur många rätt de hade. Varje felstavat ord ger noll poäng och varje rättstavat ord ger ett poäng. Även om eleven endast glömt en bokstav ger detta ord noll poäng.

Och så har de, och så har man under, så har man kanske fem rätt av tio, då skriver jag 'du behöver träna mer till nästa gång'.

När det gäller individualisering sker det ingen individualisering när det kommer till diktamen. En flicka i klassen ligger på årskurs 1 nivå gällande läsning och Eva brukar fråga henne om hon vill träna på samma tio ord som de andra i klassen och hittills har hon alltid velat det. Även om hon får noll poäng på diktamen får hon “jättebra kämpat”

som kommentar eftersom hon försökt utifrån hennes förmåga. Gällande varför alla får samma läxa menar hon att elever kan känna sig utpekade om de får andra ord.

För det är ju också liksom det här va, ‘ähh men du får inte den här läxan’, då kan man känna sig utpekad utav det också.

De har i klassen en läsförståelsebok där det enlig Eva ska vara snyggt skrivet och rätt-stavat. Detta har klassen tillsammans med Eva bestämt och hon är tydlig med att det ska vara snyggt skrivet i boken. Hon förklarar att eleverna inte ska stressa sig igenom utan de ska ta sin tid och sedan komma fram så att de får arbetet rättat.

5.1.2.3 Hanna

Stavningsarbetet i Hannas klass består till största delen av att eleverna veckovis får skriva diktamen. Varje vecka får eleverna ord att träna på, detta kan vara ord som är kopplade till läseboken eller ord som hon märker att många elever stavat fel på i sina texter. Orden har hon skrivit upp på tavlan och eleverna får på morgonen varje dag titta på orden och skriva av dem. På fredagarna (men inte alla) får eleverna sedan göra en diktamen där elevernas stavning testas. Hon har valt att göra på detta sätt då hon märkt att detta gett bra resultat.

Och... Ehh, det man, det vi såg där var att det gav bäst effekt av att de fick skriva de varje dag på skolan istället för, ibland kunde vi skicka hem dem i läxa men annars var det framförallt så att få den hära repetiva.

Vissa elever får skriva meningar istället för enstaka ord då Hanna anser att dessa elever behöver mer utmaning. I Hannas nuvarande klass har detta arbetssätt inte gett några synliga resultat enligt henne, men det har i tidigare klasser visat sig utveckla elevernas stavning.

Hanna individualiserar stavningsundervisningen genom att bland annat låta vissa elever skriva meningar istället för endast ord, och hon brukar även läsa elevernas texter och utifrån det välja ut vilken återkoppling eleverna får.

Så att det är väl framförallt så med stavning, sen generellt på individ-nivå så, jag läser ju deras texter och då känner jag av lite grann var den eleven befinner sig.

Utöver detta förekommer ingen ren stavningsundervisning utan Hanna väljer att till-sammans med eleverna gå igenom deras stavfel under arbetet med deras texter och väljer då ut ord, utifrån elevernas nivå, som behöver rättas. Hon kan med eleverna lyss-na på ord som eleverlyss-na har svårt för att stava och hon vill att eleverlyss-na själva ska komma på hur ordet ska stavas genom en dialog.

5.1.2.4 Lena

Lena förklarar att hon ibland brukar bryta lektionen om en elev frågar hur ett ord stavas.

Hon ger “skulle” som ett exempel. Tillsammans med klassen lyssnar de på hur ordet låter och de kommer då tillsammans fram till hur ordet stavas. Ibland kan hon istället säga till eleven som frågar att det stavas med två l.

Klassen har en arbetsbok som heter Nyckeln till skatten där bland annat stavning behand-las. Hon berättar att de ibland har stavningslektioner där de går igenom till exempel tj-ljudet men hon fortsätter med att hon inte tror att det ger eleverna så mycket i det långa loppet. Hon menar att trots boken som behandlar stavning är det svårt att undervisa om stavning.

Annars är det ju så svårt att liksom undervisa stavning.

Hon berättar att de ofta pratar om ord och hur de stavas och att eleverna ofta kommer fram och frågar hur ord stavas. Hon väljer då att göra detta till ett lärtillfälle för alla elever. Ett annat arbetssätt är att eleverna får skriva på dator då detta tydliggör hur ord ska stavas.

Lenas klass får inte skriva diktamen och de får ingen stavningsläxa utan hon väver in det i arbetet med textframställning.

5.1.2.5 Lisa

Ett sätt som Lena arbetar med stavning är att eleverna får lappar där det rättstavade ordet står. När eleverna frågar hur ett ord stavas skriver Lena ner det på en lapp och ger det till eleven. Eleven ser då hur ordet stavas och får själv skriva om. Hon väljer inte alltid att göra på detta sätt utan kan ibland även peka och säga hur ordet stavas eller tillsammans med eleven ha en dialog där eleven får komma fram till hur ordet stavas.

Lisas klass jobbar med Nyckeln till skatten och klassen har inte hunnit komma till delen som behandlar stavning eftersom hennes klass enligt henne är ganska långsam.

Klokboken är något som eleverna får skriva när de jobbar med värdegrunden. Här är Lisa noga med att det ska vara snyggt och att det bland annat ska vara rättstavat.

Och de gångerna brukar jag vara petpetnoga utom med ett ytterst fåtal elever som man är glad att de fick till två meningar.

SVT har gjort en serie som hon nämner men hon kommer inte ihåg namnet på den. Hon förklarar att serien handlar om bokstäverna där alla bokstäver gås igenom. Sedan näm-ner hon en fortsättningsserie där till exempel tj-ljudet och sj-ljudet. De har inte hunnit se några av dessa avsnitt i årskurs 3 men de såg de flesta av dessa i årskurs 1 och 2.

5.1.2.6 Sammanfattning av de fem lärarna

När det gäller arbetssätt finns det både likheter och skillnader mellan lärarna. Elisabeth, Eva och Hanna låter eleverna skriva diktamen medan Lenas klass inte skriver diktamen.

Huruvida Lisas klass låter eleverna skriva diktamen framkommer inte utifrån intervjun.

Alla säger att de individualiserar utifrån elevernas nivå och de väljer att inte alltid kom-mentera alla felstavade ord. Det finns dock stunder där lärarna vill att det ska vara snyggt och rättstavat rakt igenom. Eva och Lisa har speciella böcker där eleverna ska skriva i där orden ska stavas rätt. Något som de flesta av lärarna gör är att tillsammans med eleverna lyssna på orden (till exempel alla) och försöka få eleven att höra hur ordet ska stavas. Några av lärarna har stavningslektioner och vissa av lärarna låter eleverna arbeta med böcker där stavning (tj-ljud till exempel) behandlas.

5.1.3 Finns det några svårigheter eller möjligheter när det gäller utveckling av