Sammanfattning av observationer

Under Evas lektion låg fokus inte på skrivning och stavning förekom inte på någon hög nivå. Under de andra tre lektionerna förekom stavning i högre grad då lektionerna var fokuserade på att eleverna skulle använda språket till att skriva. Både Hanna och Lisas lektioner handlade om att eleverna skulle skriva sagor och arbetssätten skiljde sig inte märkvärdigt. Det som skiljde sig mellan dessa var att Lisa skrev orden på lappar, vilket Hanna inte gjorde. Lenas lektion var den enda lektionen som var fokuserad på stavning som innehåll och under denna och Evas lektion fick eleverna själva tänka efter och säga orden som just då låg i fokus. Trots att Hanna och Lisa inte utgår från samma sätt att jobba såg lektionerna väldigt lika ut, med vissa undantag som till exempel att eleverna under Hannas lektion jobbade två och två och eleverna under Lisas lektion jobbade enskilt.

6 Analys

Under denna rubrik analyseras resultatet utifrån den tidigare forskningen om elevers stavningsförmåga. Lärarnas intervjusvar och observationerna jämförs med forskningen och här redogörs då för huruvida lärarnas tankar kring och deras jobb med utveckling av elevernas stavningsförmåga överensstämmer med vad som visats fungera i ut-vecklande syfte.

6.1 Intervjuerna

I detta avsnitt analyseras resultatet från intervjuerna med hjälp av tidigare forskning.

Förslag på hur lärarna hade kunnat jobba för att på ett mer effektivt och individanpassat sätt för att utveckla elevernas stavningsförmåga kommer presenteras.

6.1.1 Elisabeth

Elisabeths svar tyder på att hon någorlunda tänker på hur upplägget och utvecklingen av elevernas stavningsförmåga bör se ut. Det framkommer dock att någon större tanke bakom användandet av diktamen som arbetssätt inte finns. Hon uttrycker att eleverna inte får möjlighet att repetera orden och att det beror på tidsbrist. Alderman och Green (2011) tar upp ett bra klassrumsklimat och skriver om positiva aspekter som utvecklar elevernas stavningsförmåga. En av dessa är att eleverna får individuella ord att träna på och detta hade i Elisabeths klass kunnat gynna eleverna. Elisabeth nämner även att eleverna har en egen ordlista så någon form av individualisering finns redan. Alatalo (2011) och Nauclér (1989) tar upp dubbelteckning och speciellt Nauclér trycker på att lärare inte förstår vissa stavningsregler. Hon tar bland annat upp att lärare ofta “lyssnar på” ord och menar att det inte är ett helt fungerande arbetssätt (s. 199). Istället bör lärare visa eleverna att det finns stavningskonventioner och att vissa ord, trots att de “borde”

dubbeltecknas, inte gör det. De flesta orden som dubbeltecknas har en kort vokal men det finns fortfarande många ord som bryter mönstret och att lyssna på hur ordet låter räcker då inte alltid. När det gäller ord som berg kan man inte lyssna på ordet för en ljudenlig stavning hade resulterat att ordet stavats bärj.

6.1.2 Eva

Att eleverna lär sig stava nämner Eva är viktigt, liksom de andra lärarna, och hon säger också att det är viktigt att individualisera men tittar man närmare på hur hon förklarar hur de arbetar med stavningsutveckling, blir det tydligt att individualisering inte sker i varje del av undervisningen där elevernas stavningsförmåga får möjlighet att ut-vecklas. Eva påstår bland annat att hon och eleverna har en dialog om hur ord stavas och här är det tydligt att hon individualiserar då hon pekar på olika saker och i olika mängd för varje enskild elev. När det gäller diktamen förekommer individualisering inte utifrån orden, alla elever ska skriva samma ord, men hon berömmer vissa elever trots lågt resultat och skriver att vissa ska träna mer trots ett högre resultat än de som får beröm. Alderman och Green (2011) skriver om att ett sätt att skapa ett positivt klimat gällande stavning är att eleverna inte ska behöva tävla mot varandra och istället tävla

mot sig själv. Istället för att låta eleverna stava samma ord hade Eva kunnat låta eleverna få individuella ord som är viktiga för eleverna vilket är något som Alderman och Green också tar upp. Detta hade kunnat öka elevernas självkänsla då de inte hade känt sig sämre än de andra, något som Eva påpekat under intervjun. Det hade även tillåtit Eva att utforma diktamen utifrån varje elevs förutsättning och på så vis låtit varje elev utmanas istället för att vissa elever ska få det lättare och vissa elever ska behöva kämpa för att ens få ett ord rättstavat.

6.1.3 Hanna

Hannas undervisning verkar bygga på att eleverna i så stor utsträckning som möjligt får arbeta i par eller i någon form samarbeta med varandra. Trots detta menar Hanna att det är viktigt att eleverna får chans att utvecklas utifrån sin nivå. Som tidigare nämnts förespråkar Alderman och Green (2011) bland annat att eleverna får enskilda ord att träna stava och detta hade jag gärna sett att Hanna använts sig av. Hon har lagt upp diktamen på ett annorlunda sätt än Elisabeth och Eva och eleverna får här chansen att stava orden flera gånger. Hon hade kunnat gå steget längre och låtit eleverna välja egna ord eller att hon valt ord åt eleverna. Hon verkar ha insett att eleverna behöver repetera orden och när de får flera chanser att stava dem så är chansen större att de till slut lär sig hur de stavas och det blir inte fel i framtiden. Likt de andra lärarna påpekar Hanna att det är viktigt att ha en dialog med eleverna och även här är det viktigt att läraren belyser vilket sorts stavfel som eleven gjort. Tittar man på slutsatsen Lundberg, Olofsson och Wall (1980) drog utifrån sin studie och det som Kerstin Nauclér (1989) skriver blir det tydligt att Hanna med fördel gärna sätter sig in i var eleven befinner sig i sin utvecklingskurva och på så vis kan ge mer relevant hjälp, mer än att “lyssna” på orden. Hon tar upp i intervjun att de ibland brukar titta på olika ord och låta eleverna se likheter och detta är ett steg i rätt riktning. Hon hade kunnat ta det ett steg längre och på så vis låta eleverna hitta och förstå regler om hur ord får och bör stavas.

6.1.4 Lena

Att Lena bryter lektionen och gemensamt med eleverna går igenom ett ord är något som kan tänkas vara positivt. De lyssnar på ordet och istället för att endast lyssna hade detta varit ett tillfälle där hon kunnat gå igenom stavningskonventioner som gäller för just det ordet. Hon ger ordet “skulle” som exempel. Istället för att lyssna på ordet hade hon kunnat förklara vad dubbelteckning innebär, hur det kan användas och varför det stavas med två l. Gällande individualiseringen menar Lena att eleverna ligger på olika nivåer och att det gäller att ge återkoppling som inte tar bort lusten att skriva men som även pekar på områden där eleven kan utvecklas. Lenas svar tyder på att hon har större tro på individualisering än de tre första lärarna då hon valt att inte använda sig av diktamen i undervisningen, inte i svenska åtminstone. Att skapa enskilda diktamen för eleverna hade här varit ett alternativ, och Alderman och Green (2011) ger det som för-slag. Eftersom Lena verkar mer benägen att eleverna ska få utmaningar utifrån sina förutsättningar.

6.1.5 Lisa

Precis som Lena har Lisa valt att eleverna inte ska skriva diktamen. Ord som eleverna frågar om brukar hon istället skriva på tavlan eller på en liten lapp som eleven får titta på. Alderman och Green (2011) skriver att eleverna gärna kan ha ett eget häfte med ord som de kan titta i om det är något ord de inte vet hur det stavas. Lisa hade istället för en lapp kunnat låta eleverna ha ett eget häfte där hon eller eleverna kan skriva in ordet och på så vis finns det kvar i framtiden om de funderar över stavningen. När det gäller individualiseringen verkar Lisa ha svårt att förstå varför elever stavar ord på vissa sätt.

Som Nauclér (1989) tar upp så sker utvecklingen i olika steg och det händer att eleverna

“testar” sig fram i sin utveckling. Hon tar upp exemplet bärj i boken och här menar Nauclér att eleven använt ljudenlig stavning och att eleven tekniskt sett inte gjort något fel (s. 202). Eftersom ordet berg inte stavas på det sättet blir det fel och detta gäller för vissa ord men inte för andra. Ordet sgogen tar Lisa upp som exempel. K:et i ordet skogen hörs nästan inte när ordet uttalas och hon förvånas när hon möter dessa typer av stavfel.

Hon skulle möjligtvis behöva införskaffa sig kunskap om ljudenlig och ljudstridig stav-ning, samt att stavfel kan ha olika karaktär.

6.1.6 Sammanfattning av intervjuer

Alderman och Green (2011) menar att eleverna lär sig stava bäst om de får individuella ord att lära sig stava och att eleverna inte ska behöva känna att de tävlar mot andra.

Genom en individuell dialog där läraren utgår från varje elevs nivå, kan alla lärarna nå detta, men det gäller då att hon också förstår vad eleven har svårt med. Alatalo (2011) skriver att även lärare har svårt att förklara varför ord stavas på vissa sätt. Dubbel-teckning, ljudstridig och ljudenlig stavning är några av de saker som avhandlingen be-handlar och enligt den kan många lärare inte på ett konkret sätt förklara varför vissa ord stavas med till exempel x (s. 166).

Något som alla lärare är skyldiga av är att de tillsammans lyssnar på orden. Detta skulle jag vilja säga är något som bör undvikas då bland annat dubbelteckning inte alltid fungerar på samma sätt. Ord som sann och sant, stavas inte båda med två t, trots att de låter likadant. Det lärarna dock gör positivt är att de har förstått att eleverna faktiskt behöver olika typer av återkoppling och att eleverna är individer som fungerar olika.

De studier som gjorts där stavning testats (Nauclér & Magnusson 1997; Nauclér 1989;

Furnes & Samuelsson 2009) visar att det kan skilja otroligt mycket mellan elever som är lika gamla och att det finns många variabler som kan spela in. Hur utvecklad deras fonologiska förmåga är, hur mycket de läser och vilken kultur som finns i landet är saker som har visats påverka elevers stavning. Trots att lärarna uppmärksammat att eleverna ligger på olika nivåer verkar de behöva mer kunskap om hur elever lär sig stava och förstå varför de fel som uppkommer faktiskt gör det.

6.2 Observationerna

I detta avsnitt presenteras analysen av de fyra genomförda observationerna.

6.2.1 Eva

Den del av lektionen där stavning på något sätt ingick var när eleverna skulle översätta en engelsk mening till svenska och när eleverna skulle få läxa inför nästa “veckans ord”-diktamen. Under översättningen av meningen var det endast ett ord som eleverna hade svårt att översätta men de kom till slut fram till den korrekta stavningen. Här verkar det som att Eva verkligen litade på eleverna eftersom hon inte lade sig i när de försökte översätta ordet överens. Hon hade kunnat lägga sig i men eftersom de till slut kom på det påverkade inte hennes val att inte kommentera elevernas översättning. Eva gick sedan igenom de tio orden var för sig och lät eleverna svara på vilka ord som satts ihop.

Här förklarar Eva på ett tydligt sätt vad de sammansatta orden innebär och varför orden består av orden de gör. Hon förklarar att ordet fotbollsplan stavas med ett s och att inte alla sammansatta ord stavas med en “extra” bokstav. Hon kommer även in på att ord som glasstrut inte stavas med tre s utan istället 2. Hon tydliggör att ord inte får stavas med tre s och detta är en av de stavningskonventionerna vi har. Hon hade med fördel under genomgången kunnat fråga eleverna om de undrar över något ord eller om de tycker något ord verkar svårt. Eftersom eleverna är på olika nivåer i sin stavningsut-veckling hade vissa elever kanske behövt fått förklarat för sig varför ord som glasstrut inte stavas med tre s när vissa ord får ett extra s.

6.2.2 Hanna

Under Hannas lektion fick eleverna skriva sagor utifrån deras arbetsbok och de skulle bestå av en inledning, handling och ett avslut. När eleverna väl börjat skriva satt två elever och ljudade fram ord som de skulle skriva och två elever satt med en resurslärare som hjälpte dem. Hanna gick runt och hjälpte resten av eleverna. Under denna lektion blev det tydligt att Hanna gärna låter eleverna jobba två och två. Detta är något som kan ge eleverna möjlighet att hjälpa varandra med stavning.

I fallet med eleverna som ljudade ord hjälpte de varandra med orden och tillsammans kom de fram till hur orden stavas. Dessa elever hade utvecklat en strategi för att stava rätt och huruvida detta är Hannas förtjänst eller inte, går ej att svara på. Det visar dock att eleverna lärt sig lyssna på orden, precis som Hanna påpekat, och att det denna gång hjälpte att lyssna på orden. Dessa elever kan också ha lärt sig vissa stavningskon-ventioner och på så vis använt sig av denna kunskap när de skulle skriva sagan. De två eleverna som satt med resursläraren hade inte kommit lika långt i sin utveckling. De frågade resursläraren om ord när de inte kunde stava och detta tyder på att deras stavningsförmåga är lägre än de andra två elevernas. Dessa elever, och möjligtvis andra i samma läge, hade Hanna gärna kunnat förklara stavningskonventioner för eller låtit de träna på stavning på till exempel dator (se Alderman och Green 2011) för att lära sig strategier eller stavningsregler.

6.2.3 Lena

Lenas lektion var den lektion där stavning tydligast framkom. Lektionen handlade om tj-ljudet och eleverna arbetade i en arbetsbok. Hon började lektionen med att gemen-samt gå igenom olika sätt att stava tj-ljudet på och tillät eleverna komma med egna förslag. Hon visar att det inte gör något om det blir fel och detta tillåter klimatet i klass-rummet att vara positivt. Alderman och Green (2011) skriver att eleverna genom personliga gloslistor kan lära sig stava ord som är viktiga för dem. Här låter hon eleverna själva komma på ord som låter tj och eleverna får då nämna ord som de anser viktiga. Glosor skiljer sig ju såklart från detta, men hon hade lika gärna kunnat göra en lista med ord innan men att låta eleverna lista egna ord (och vissa passade inte in) gör att eleverna känner sig mer sedda och viktiga.

Hon förklarar inte djupgående varför vissa ord stavas med tj och vissa med kj utan hon visar bara att så är saken. Hon förklarar dock att låneord från till exempel engelskan ofta stavas med ch (chips). Alatalo skriver i sin avhandling att lärare inte har nog med kunskap om stavning och stavningskonventioner. Lena visar förvisso här att orden stavas olika och snuddar på förklaringar till varför ord stavas som de gör men hon hade fördelaktigt kunnat förklara mer om de olika sätten att stava. När eleverna väl börjat jobba med arbetsboken visar det sig att vissa elever har svårare att placera in orden i facken än vissa. Lena går runt och hjälper eleverna och hon låter även eleverna hjälpa varandra om de funderar på hur något ord stavas. Detta tyder på att eleverna är vana att hjälpa varandra och att Lena lyckats skapa ett klassrumsklimat där eleverna inte är rädda att göra fel ibland.

6.2.4 Lisa

Under denna lektion skulle eleverna skriva ett kapitel på en berättelse de håller på med.

Läraren inledde lektionen med en genomgång och sedan fick eleverna börja skriva.

Under denna lektion förekom stavning genom att eleverna fick skriva på sina be-rättelser och läraren använde sig bland annat av lappar där hon skrev de rättstavade orden som eleverna undrade över. Eftersom Lisa under intervjun påpekade att det är viktigt att inte påpeka stavningen alltför mycket är lapparna ett bra sätt att undvika detta problem. Läraren har byggt upp ett klimat där eleverna vågar fråga om stavning och läraren har hittat ett sätt som fungerar för henne. Trots detta hade hon kunnat låta eleverna ha ett häfte med ord så att de inte behövt fråga och istället kunnat leta upp ordet själv. Detta hade då också gjort att eleverna blir mer självständiga.

Gällande Lisas tankar kring individualisering blir det tydligt att eleverna får skriva utifrån sin egen nivå, trots att de får skriva utifrån samma instruktion. Vissa elever skriver och skriver medan andra har svårare att komma igång. Detta är något som hon även uttryckt under intervjun. För att undvika, eller förminska antalet elever som knappt skriver alls, kan en möjlighet vara att individualisera mer. Eftersom eleverna ligger på olika nivåer kan hon med fördel låta de skriva berättelser utifrån olika instruk-tioner. Hon påpekar att det viktigaste är skrivlusten och om en elev känner att det är för svårt och att läraren inte hjälper nog mycket finns risken att lusten försvinner. Som bland annat Nauclér och Magnusson (1997) tar upp ligger eleverna på olika nivåer

gällande deras språkliga förmåga. Under denna lektion blev det ganska tydligt och läraren verkar vara införstådd med detta men låter eleverna trots detta ändå skriva utifrån samma instruktioner. Eftersom hon tryckte på detta så hårt i intervjun blir det tydligt att hon möjligtvis bör tänka att eleverna skulle kunna jobba på ett mer individualiserat sätt, utifrån deras egen nivå.

6.2.5 Sammanfattning av observationer

Genom att jämföra lärarnas lektioner kan man se att de skiljer sig på det viset att lektionerna i sig fokuserar på olika aspekter. Under Evas lektion är, som tidigare skrivits, inte stavning, eller ens skrivning, i fokus. Under Hanna och Lisas lektioner skulle eleverna skriva sagor och under Lenas lektion skulle eleverna jobba med stavning i sina arbetsböcker.

Under Evas lektion fick jag inte riktigt syn på hur hon jobbar med att stötta elevernas utveckling av stavningsförmågan, men det som är tydligt är att hon försöker låta eleverna själva komma fram till svar genom att ge ledtrådar och låta eleverna tänka själva.

Hanna gick runt och hjälpte eleverna, precis som Lisa. Skillnaden verkar här vara att Lisa på en större nivå lyckats hitta ett sätt som fungerar att hjälpa eleverna, nämligen genom att skriva orden på lappar som eleverna sedan kan titta på och skriva av. Både Hanna och Lisa hade här kunnat låta eleverna använda sig av en bok där eleverna får skriva ner orden de har svårt med. Alderman och Green (2011) ger förslag på att eleverna kan få använda sig av egna gloslistor vilket under dessa lektioner hade kunnat hjälpa eleverna. Detta genom att orden möjligtvis hade kunnat skrivas ner under någon tidigare lektion eller att eleverna under dessa två lektioner hade kunnat skriva ner orden i böckerna. Lärarna visar under lektionen att de individualiserar genom att de hjälper eleverna på något olika sätt. Alla elever får inte lappar eller hjälp på samma vis, vilket visar på att lärarna förstår att eleverna behöver olika mycket hjälp.

Lenas lektion är den som var mest stavningsfokuserad. Eleverna fick möjlighet att under denna lektion träna på olika sätt att stava tj-ljudet. Hon visar på en kunskap att eleverna har olika kunskap genom att låta dem jobba ensamma och om de behövde hjälp skulle de först fråga ene kompis. Hon gick runt och hjälpte eleverna och även här agerade hon annorlunda beroende på vilken elev hon hjälpte.

Gällande lärarnas kunskap om elevernas stavningsförmåga och exakt var de ligger i sin utveckling framkom inte under lektionerna. Någon form av förståelse går dock att upptäcka då lärarna bemötte eleverna på olika sätt och hjälpte dem på olika sätt.

7 Diskussion

Under denna del kommer jag föra en diskussion kring resultatet av studien samt den

Under denna del kommer jag föra en diskussion kring resultatet av studien samt den