Enligt lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ska samtliga kommuner anta riktlinjer för bostadsförsörjningen minst en gång per mandatperiod. Detta innebär att 86 procent av landets kommuner ska ta fram riktlinjer de närmsta två åren. För att kunna stödja kommunerna i deras arbete och få en bild av hur riktlinjerna ser ut, så har Boverket begärt att få in riktlinjer från de kommuner som år 2003 angav att de hade antagit riktlinjer eller någon form av bostadsförsörjningsprogram. De 57 program som inkom motsvarar tjugo procent av rikets kommuner. Det är viktigt att påpeka att kommunerna är studerade utifrån sina program och det handlar huvudsakligen om vilken information som har gått att få fram av dem. Ett fortsatt led i arbetet är att publicera ett antal exempel på Boverkets hemsida som kan tjäna som intres- santa exempel för kommuner som ännu inte har påbörjat arbetet med att ta fram riktlinjer för bostadsförsörjningen, eller på ett annat sätt vara ett stöd i deras fortsatta arbete.
• Det är ett brett spektra av program, ifrån en projektlista som redo- visar antal lägenheter och byggstart till utförliga dokument som presenterar bakgrundsfakta så som statistik och prognoser, mål framåt och en bild över vilka invånare man bör bygga för. Det handlar både om att bygga nytt och att anpassa det befintliga bostadsbeståndet efter det behov som finns i kommunen.
Riktlinjernas innehåll
Programmen är lästa utifrån ett antal punkter och slutsatserna av dessa redovisas nedan.
• Eftersom många av de kommuner som har riktlinjer för bostads- försörjningen uppger i bostadsmarknadsenkäten att man också arbetar med frågan i översiktsplanen tittade vi på hur kopplingen till översiktsplanen eller fördjupningar utav den finns i riktlinjedoku- mentet. Drygt fyra av tio hänvisar till översiktsplanen och de övergripande mål för bostadsförsörjningen som finns där, oftast med några få meningar.
• Befolkningsprognoser som blickar några år fram i tiden före- kommer i 40 procent av dokumenten samtidigt som det är vanligt förekommande att man visar utvecklingen fram till idag. Hus- hållsprognoser förekommer endast i ett fåtal dokument. Flertalet kommuner påtalar problemen till följd av att det saknas aktuell FOB/statistik.
• Olika boendeformer för olika grupper i samhället (äldre/funk- tionshindrade/ungdomar/studerande) skriver man om i sex av tio program. Det som diskuteras mest är de äldres situation. Andelen äldre medborgare ökar i flertalet kommuner och behovet av till- gängliga bostäder för möjligheten att kunna bo kvar längre i sin lägenhet innan man behöver någon form av vårdboende behandlas i många dokument. Förutom de äldres situation tar kommunerna upp behovet av bostäder med särskild service för personer som är fysiskt och/eller psykiskt funktionshindrade (enligt LSS). Boendet för
Arbetet med boendefrågor 59
ungdomar och ensamstående, med behov av små billiga lägenheter, diskuteras mest i programmen i Mälardalsregionen.
• Bostadsbyggande och bostadsbehov i relation till utbudet/be- hovet av kommunal och kommersiell service liksom betydelsen av kommunikationer och kollektivtrafik är frågor av stor vikt för bo- endeplaneringen. De diskussioner som är vanligast förekommande är förtätning av befintliga områden där man kan dra nytta av redan gjorda investeringar i VA-nät, skolor, daghem, affärer, post o.s.v. I mindre kommuner handlar det ofta om att förstärka underlaget för servicen. En tredjedel av dokumenten tar upp om kommunika- tioners betydelse. Här lyfter man fram bra tågförbindelser som gör det möjligt att pendla längre sträckor och på så vis kunna hitta ett prisvärt boende en bit bort från storstaden. Många mindre kom- muner hoppas kunna locka till sig nya invånare just genom att erbjuda ett attraktivt boende.
• En av fem kommuner tar upp omvandling och ombyggnad av befintlig bebyggelse. I storstadsområdena handlar det framförallt om omvandling av kontor och vindsutrymmen till bostäder. Pro- blem med tillgänglighet uppstår ofta i samband med ombyggnad av vindar. Några av kommunerna med överskott på lägenheter tar upp frågan om det är rätt sorts bostäder som finns eller om man behöver ändra på lägenheterna för att de skall motsvara efterfrågan och behovet. En del kommer fram till att det på vissa ställen behöver rivas för att sedan bygga nytt på samma plats för att få fram det utbud som efterfrågas.
• Inte särskilt många kommuner nämner något om medborgar- inflytande/delaktighet i sina program. Det som tas upp är framförallt att de boendes inflytande över den egna bostaden och det egna bostadsbeståndet skall öka. Kommunerna vill öka de boendes inflytande och engagemang genom självförvaltning. För att skapa likvärdiga sociala villkor krävs det att delaktighet och inflytande förekommer inom olika upplåtelseformer menar några av kom- munerna. Det skapar deltagande och är en del i arbetet med att motverka segregation.
• Två tredjedelar av programmen har någon form av områdesvisa beskrivningar i slutet av programmen där man redovisar det aktuella området på en karta och därtill en kort beskrivning av antal lägen- heter, byggstart och liknande fakta. Det förekommer inga redo- visningar som visar vilken typ av område det är idag, vad det behöver kompletteras med för bostäder att få ett blandat boende, vilken service som finns eller saknas och den sortens information.
Samarbete inom och mellan kommunerna
• I rätt få av programmen kan man utläsa om det förekommer samarbete med andra kommuner angående boendeplaneringen. Några Stockholmskommuner har samarbete kring områden som är utpekade som regionala kärnor. Uppsala län har dokumentet ”C- framtiden” som förslag till regionalt samarbete vad gäller service, bostäder, pendling och arbete. När det gäller samverkan mellan kommuner i bostadsfrågorna uppkommer en konkurrenssituation.
Några kommuner som visat på samarbete är Kungsör, Arboga och Köping (K.A.K) som tillsammans arbetat med en gemensam mark- nadsföring för att få fler inflyttare till regionen istället för att annonsera lokalt och på så vis bara ta hyresgäster för varandra. • Enligt bostadsmarknadsenkäten 2004 är det en femtedel av kommunerna som uppger att man i samband med bostadsför- sörjningsplaneringen har samrått med någon annan kommun, exempelvis genom översiktsplanearbete, seminarium anordnade av länsstyrelsen, regionalt utvecklingsprogram för Södertörnskom- munerna, Samverkan Skåne Sydväst, Gästrikerådets arbete, sam- verkan genom tomtköerbjudande eller via de kommunala bostads- bolagen.
• Drygt en tredjedel visar i sina dokument att ett sektorsöver- gripande samarbete sker inom kommunen. Främst uppges social- och äldreomsorg som samarbetspartner. Ofta nämns det bara i några meningar. Ett fåtal kommuner redovisar vilka personer som ingår som samarbetspartner i projektgruppen och vilken förvaltning man representerar. Däremot framkommer det mer i samtal med kommunerna att samarbete faktiskt sker, men det redovisas inte alltid i dokumenten.
Sammanfattning
82 kommuner har i dagsläget riktlinjer antagna år 1999 eller senare. Riktlinjerna har en stor variation, alltifrån enkla projektlistor till omfattande bostadsförsörjningsprogram och liknande. De kom- muner som har valt att redovisa riktlinjerna i översiktsplanen har generellt ett mycket tunt material medan de som har ett särskilt bostadsförsörjningsprogram eller något liknande dokument be- handlar frågorna mer utförligt. Det är fortfarande 86 procent av landets kommuner som inte tagit fram några riktlinjer för inne- varande mandatperiod ännu.
Arbetet med boendefrågor 61