3.1 Allmänt om ICT-direktivet
ICT-direktivet är ett led i tillskapandet av en EU-gemensam politik för laglig migration i enlighet med kommissionens strategiska plan för laglig migration (KOM (2005) 669) och Stockholms-programmet. Direktivet syftar till att underlätta företagsintern förflyttning av kompetens både till och inom EU för att därigenom stärka EU:s konkurrenskraft och ekonomi. Genom förslaget införs en rättslig ram, med bl.a. gemensamma villkor för inresa till EU, för företagsinternt förflyttade personer. Direktivet innehåller bestämmelser om bl.a. arbets- och anställningsvillkor och rörlighet mellan medlemsstaterna under tiden för förflyttningen, lika-behandling avseende sociala och ekonomiska rättigheter samt rättigheter för familjemedlemmar till en person som är föremål för företagsintern förflyttning.
3.2 En översikt av direktivets artiklar 3.2.1 Syfte och definitioner
Syftet med direktivet är enligt artikel 1 att fastställa villkoren för inresa till och vistelse i mer än 90 dagar på medlemsstaternas territorium samt rättigheter för tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar inom ramen för företagsintern förflyttning av personal. Vidare avser direktivet att fastställa villkoren för inresa och vistelse samt rättigheterna för en tredjelandsmedborgare som vistas i en annan EU-stat än den som först beviljade ICT-tillståndet och som har utnyttjat sin rätt till rörlighet enligt direktivet.
I artikel 3 finns definitioner av vissa grundläggande begrepp som används i direktivet, t.ex. vad som avses med företagsintern
förflyttning, värdföretag och koncern samt vilka som kan anses som chefer, specialister och praktikanter.
3.2.2 Tillämpningsområde
I artikel 2 anges direktivets tillämpningsområde. Enligt artikel 2.1 är direktivet tillämpligt på tredjelandsmedborgare som vistas utanför medlemsstaternas territorium vid tidpunkten för ansökan och ansöker om inresa eller som har beviljats inresa till en medlemsstats territorium i enlighet med villkoren i direktivet.
I artikel 2.2 anges att vissa kategorier av tredjelandsmedborgare ska undantas från direktivets tillämpningsområde. Det gäller t.ex.
gästforskare, EES-medborgare och medborgare i Schweiz och arbetstagare som utstationeras enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet).
Enligt artikel 2.3 ska direktivet inte påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd än ICT-tillstånd, för alla anställningsändamål för tredjelandsmedborgare som inte omfattas av direktivet.
Direktivet ska, enligt artikel 4, inte påverka tillämpningen av förmånligare bestämmelser i unionsrätten eller i bilaterala eller multilaterala avtal mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredjeländer. Det ska inte heller påverka medlemsstaternas rätt att i vissa avseenden anta eller behålla förmånligare bestämmelser för de personer som direktivet gäller för. Till exempel kan med-lemsstaterna ha förmånligare regler när det gäller vilka som ska anses som familjemedlemmar enligt artikel 3 h.
3.2.3 Inresevillkor
I artikel 5 anges vilka villkor som ska vara uppfyllda för att en tredjelandsmedborgare ska kunna beviljas ett ICT-tillstånd.
Av artikel 6 framgår att direktivet inte inverkar på en med-lemsstats rätt att besluta om inresekvoter i enlighet med arti-kel 79.5 i EUF-fördraget.
Ds 2017:3 ICT-direktivet
3.2.4 Avslag på ansökan om och återkallelse av ICT-tillstånd I artikel 7 regleras grunderna för att avslå en ansökan om ICT-tillstånd och i artikel 8 regleras grunderna för att neka förlängning av tillståndstiden eller för att återkalla ett sådant tillstånd. Artik-larna innehåller såväl obligatoriska som fakultativa bestämmelser.
I artikel 9 anges att medlemsstaterna får hålla värdföretaget ansvarigt för underlåtenhet att uppfylla villkoren för inresa, vistelse och rörlighet enligt direktivets bestämmelser. Väljer medlemsstaten att hålla värdföretaget ansvarigt ska sanktionerna vara effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt artikeln ska medlems-staterna också vidta åtgärder för att förhindra missbruk och över-trädelser av direktivets bestämmelser.
3.2.5 Ansökningsförfarande och utfärdande av tillstånd I artiklarna 10–16 finns närmare bestämmelser om bl.a. ansök-ningsförfarandet, tillståndstider och om utfärdandet av tillstånd. I artikel 12 finns bestämmelser om varaktigheten av en före-tagsintern överflyttning. För chefer och specialister sätts tiden till som mest tre år och för praktikanter ett år. Enligt artikel 15 ska ett ärende om ett ICT-tillstånd normalt avgöras inom 90 dagar efter det att en komplett ansökan lämnats in. Sökanden ska skriftligen underrättas om beslutet. Ett beslut om avslag på en ansökan om ICT-tillstånd eller återkallelse av ett ICT-tillstånd ska kunna överklagas. Av artikel 16 följer att medlemsstaterna får ta ut en avgift för prövningen av en ansökan. Avgiftsnivåerna får inte vara oproportionella eller oskäliga.
3.2.6 Rättigheter och rätt till likabehandling
Av artikel 17 framgår att den som har ett ICT-tillstånd har rätt till bl.a. inresa och vistelse i en medlemsstat. Enligt artikel 18.1 ska den som har ett ICT-tillstånd åtminstone ha rätt till samma arbets- och anställningsvillkor som arbetstagare som är utstationerade enligt utstationeringsdirektivet. Den ersättning som betalas ut får dock inte vara sämre än den ersättning som betalas ut till medlemsstatens egna medborgare i en jämförbar befattning. Likabehandling med
medlemsstatens egna medborgare ska vidare, enligt artikel 18.2, gälla i fråga om t.ex. föreningsfrihet, social trygghet och erkännande av examensbevis och andra yrkeskvalifikationer.
3.2.7 Familjemedlemmar
Enligt artikel 19 ska med vissa undantag rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåter-förening (familjeåterfamiljeåter-föreningsdirektivet) vara tillämpligt på familje-medlemmar till den som beviljas ett ICT-tillstånd. Bestämmelserna i denna del innebär bl.a. att det inte ska krävas att den som har fått ett tillstånd ska ha välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd.
3.2.8 Företagsintern förflyttning inom unionen
I artiklarna 20–22 finns bestämmelser om rörlighet inom EU som ger rätt för den som har ett ICT-tillstånd att resa in i, vistas och arbeta i en eller flera andra medlemsstater än den som först utfärdade tillståndet.
I artikel 23 finns bestämmelser om bl.a. förflyttning mellan medlemsstater som inte fullt ut tillämpar Schengenregelverket, dvs.
Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien.
3.2.9 Slutbestämmelser
Artiklarna 24–29 innehåller bestämmelser om statistik, rapporter, samarbete mellan kontaktpunkter, införlivande och ikraftträdande.