4. DET ALLMÄNNAS SKADESTÅNDSANSVAR
4.3 IDEELLA SKADOR
Man har inom den skadeståndsrättsliga diskursen skiljt mellan ideella och ekonomiska skador. Med ideell skada avses skador, som utan att det innefattar ekonomiskt förlust, som innebär ett psykiskt lidande eller kränkningar av ens personliga integritet. Med ekonomisk skada avses däremot ekonomiska förluster av
108 Notera dock det allmännas ansvar för ren förmögenhetsskada enligt 3:3 SkL. Oaktat myndighetsutövningar ansvarar stat eller kommun för skador som vållas genom fel eller försummelse när myndighet lämnar upplysningar, råd eller andra meddelande. Beakta dock tilläggsrekvisitet
”särskilda skäl”, se Bengtsson, Skadestånd för oriktig myndighetsinformation, Festskrift till Fredrik Sterzel (1999) s 35 ff.
109 Exempelvis vid privaträttslig verksamhet svarar stat och kommun enligt de allmänna bestämmelserna i 2:1 SkL (person- och sakskada) och 2:2 SkL (ren förmögenhetsskada) och principalansvar enligt 3:1 SkL. Dock ska denna gräns inte överdrivas. Även vid privaträttslig verksamhet tas hänsyn till det offentliga subjektet uppdrag, se Hellner & Radetzki, (2010) s 442.
110 Se Strömberg & Lundell, Allmän förvaltningsrätt (2011) s 19.
111 Prop 1972:5 s 311 f och 498 f. Se även SOU 1993:55 s 84 f.
112 Utgångspunkten är om den enskilde känner ett tvång att följa beslutet. Se exempelvis NJA 1990 s 705 där 3:2 SkL ansågs tillämplig efter en rekommendation om att ett hus utgjorde en sanitär olägenhet
113 SOU 2010:87 s 78.
114 NJA 1987 s 535 ”skadeståndsskyldighet kan grundas inte endast på direkt utövande av maktbefogenheter utan också på vissa beslut och åtgärder som inte i sig innebär myndighetsutövning men som ingår som ett led i denna eller annars har ett mycket nära samband därmed”.
115 Se mer om begreppet ”vid” i prop 1972:5 s 502, jfr prop 1989/90:42 s 9 f.
olika slag exempelvis kostnader, inkomstförlust och intrång i näringsverksamhet.116 Enligt svenska skadeståndsrättsliga principer anses det att ekonomiska skador kan utgå utan särskilt stöd i lag eller avtal medan ideella skador fordrar ett sådant stöd. 117 Enligt 3:2 2p SkL svarar även stat eller kommun för skada på grund av sådana kränkningar som anges i 2:3 SkL genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning.118 Enligt 2:3 SkL ska den som allvarlig kränker någon annan genom brott som innefattar angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär. Avgörande för ersättningen synes dock inte vara den skadelidandes upplevelse, trots lagtextens textuella utformning (den skada som kränkningen innebär). Motiven till bestämmelsen pekar på att det är gärningen som sådan som aktualiserar ersättning.119 För ersättning krävs det enligt 3:2 SkL att kränkningen vållats vid myndighetsutövning. Eftersom bestämmelsen i 2:3 SkL pekar ut en viss typ av brottslighet som generellt sett borde ligga utanför myndigheters arbete vid myndighetsutövning är det svårt att konstruera ett sådant samband. Men om en tjänsteman i eller vid sin myndighetsutövning gör sig skyldig till tjänstefel (20:1 BrB) kan ett sådant samband föreligga.120 Utöver kravet på att kränkningen ska ha skett genom ett brott som innefattar angrepp mot dennes person frihet frid eller ära, krävs det vidare att kränkningar är av allvarlig natur. Allvarlighetsbedömningen får göras med hänsyn till samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Klart är dock att rent bagatellartade kränkningar inte uppfyller kravet på allvarlighet.121
4.4 SAMMANFATTNING
Eftersom Europadomstolen genom sin praxis i vissa fall accepterar ideella ersättningar och då domstolens praxis ska vara vägledande för när och på vilket sätt skälig gottgörelse ska utgå innebär det att i vart fall möjligheten till en sådan
116 Prop 2000/01:68 s 17. Det ska dock noteras att gränsen för vad som utgör en ekonomisk respektive en ideell skada kan i vissa fall vara flytande. Se Andersson, Ekonomisk – ideell skada, Festskrift till Nygaard, s 7 ff, där Andersson analyserar gränsen mellan ideell och ekonomisk skada, samt frågan om hur man argumentationsvis kan konstruera en ekonomisk förlust ur en ideell skada.
117 Prop 2000/01:68 s 17; Hellner & Radetzki, (2010) s 366.
118 Föregångare till 2:3 SkL återfanns i 1:3 SkL. Inga substantiella förändringar var inte avsedda. Se Hellner & Radetzki, (2010) s 80.
119 Hellner & Radetzki, (2010) s 79; Se även prop 2000/01:68 s 49 och 66. Jfr NJA 2007 s 540 vari HD hade att bedöma om en flicka på 3 år som utsatts för sexuellt ofredande skulle tillerkännas kränkningsersättning trots att flickan inte uppfattat vad som hänt. Inte heller kom hon att informeras om detta i efterhand. HD tillerkände flickan kränkningsersättning.
120 SOU 2010:87 s 228.
121 Hellner & Radetzki, (2010) s 81 f. Jfr rättsfallsreferaten ned fallen där just denna allvarlighet rekvisit ansågs utgöra ett hinder för att utdöma ett ideellt skadestånd vid konventionskränkningar.
gottgörelse ska finnas för att kraven enligt artikel 13 EKMR ska anses uppfyllt. Vid konventionskränkningar som medför att den enskilde åsamkas känslor som vånda, vanmakt, oro, osäkerhet, eller när den felfördelade leds in i besvär eller psykiskt lidande berättigar enligt Europadomstolen till ideellt skadestånd.122
För ideella skador har vi 2:3 SkL (genom 3:2 2 p SkL) med kränkningsersättning vid brott varvid ideell ersättning kan utgå. Ersättningsmöjligheten enligt 2:3 SkL är med anledning av allvarlighetsbedömning dock begränsad. Även för juridiska personer uppkommer begräsningar då 2:3 SkL avser att skydda den personliga integriteten förefaller bestämmelsen inte kunna tillämpas på bolag och dylikt.123Det sagda innebär därmed att det är avseende den ideella ersättningen för rättighetskränkningar som svensk rätt inte uppfyller sina åtagande enligt konventionen. Därmed föreligger ett behov av en ersättningsregel för ideella skador, och frågan uppkommer om huruvida en talan inför en nationell domstol, med enbart konventionen som grund, är möjlig.124 Så det är således främst avseende den ideella ersättningen som artikel 13 kan komma och utfylla den svenska skadeståndsrätten.125 Det är mot bakgrund av detta man ska se på konventionens genombrott i skadeståndsrätten. För det är genom ett, på ett nationellt plan, skadeståndssanktionerad rättighetsskydd som rättighetsskyddet väcks till liv och sätter den i ett nytt ljus.126
Varför skadeståndet ges en så betydande roll i rättighetsskyddet kan med viss vägledning härledas ur rättspolitiska övervägande kring skadeståndsrättens funktioner, det vill säga vad skadeståndsrättens rättsregler får för verkningar på både individnivå och på samhällsnivå. Initialt torde det ligga nära till hands att låta
122 Van Dijk, m fl, Theory and Practice of the European Convention on Human Rights (2006) s 269.
123 Angående juridiska personers möjlighet till ideellt skadestånd uttalar Europadomstolen i fallet Comingersoll S.A. mot Portugal, dom den 6 april 2000, att denna möjlighet inte bör vara uteslutet. Se även Se även van Dijk, (2006) s 269, vari nämns vilka skador som beaktas vid ideella skador för juridiska personer.
124 För en sådan möjlighet, se Bratt & Södergren, ERT 2000 414 ff, samt Crafoord, ERT 2001 s 519 ff.
Jfr dåvarande JK Lambertz’ motsatta åsikt, JT 2004/05 s 8 f.
125 1972 års SkL är en ramlag och i förarbeten betonas att syftet denna var att skapa en lagstiftning som inte hindrar en framtida utveckling och anpassning till framtida rättstillstånd, se prop 1972:5 s 100.
SkL ska därmed inte läggas till grund för att motsatsslut, se Bengtsson & Strömbäck, (2011) s 78 ff.
Detta innebär enligt mitt förmenande att SkL rimligtvis inte utgöra ett hinder för ett utdömande trots frånvaro av lagbestämmelser. Jfr Lambertz uttalande i JT 2004/05 8 f, vari pekas på svensk rätts begränsningar.
126 Jfr Schultz, JT 2007/08 s 140 ff, angående skadeståndsrättens påverkan för utveckling av konventionens rättsliga status och dess möjlighet att kunna nyttjas som ett verktyg för juridisk aktivism; se även densamme i SVJT 2011 s 1002; Se även Andersson, (2013) s 552 in fine, som menar på att det är genom skadeståndsrätten konventionen kan bli en levande del av rätten och inte endast abstrakta floskler.
utgångspunkten inom skadeståndsrätten, så vitt avser utomobligatoriska rättsförhållanden, att betrakta skadeståndsrätten funktion som rent reparativt det vill säga att försätta den skadelidande i samma ställning som om skadan inte inträffat.127 Utöver den reparativa funktionen så kan man vid utformningen av skadeståndsrättsliga regler beakta ett antal andra funktioner. Det kan dels vara skadeståndets preventiva eller förbyggande verkan. För egen del vill jag trycka just på skadeståndets preventiva effekter just när det kommer till rättighetsskyddet.128 Och främsta anledningen härför är att rättighetsskyddet syftar till att undvika att kränkningar överhuvudtaget inträffar. 129 Skadeståndsrätten kan med denna utgångspunkt betraktas som ett skydd för rättigheter.130
127 Hellner & Radetzki, (2010) s 25 samt 39.
128 Förvisso nedtonas skadeståndsrättens förebyggande och preventiva funktioner, se SOU 2010:87 s 64. 129 Jfr not 51 och 52
130 Se Schultz, SvJT 2011 s 989 vid not 2.
Del II
5. KONVENTIONENS GENOMBROTT I