Franke et al (2013) identifierar en rad behov och förslag som potentiellt kan minska svinnet i primärproduktionen, men har inte värderat eller prioriterat mellan dem. Flera av förslagen återfinns i andra studier och omfattar bl a:
• kartläggningar av svinn för fler produkter samt djupare analyser av var och hur svinnet uppstår
• kartläggningar av indirekta effekter av regelverk kring foder och biprodukter
• kvalitetskrav och handelsnormers påverkan på svinn i primärproduktionen • jämförelser mellan hur konsumenter väljer i olika länder
• forskning kring sortval och odlingsmetoder
• kunskapsspridning till konsument om samband mellan produkters utseende och ätkvalitet
• rådgivning till och samverkan mellan lantbrukare för att minska produk tionssvinnet
• innovationer kring nya produkter, recept och försäljningskanaler • större kvalitetsdifferentiering för produkter
• större prisdifferentiering för produkter
Studien föreslår även god djurhälsa för att hålla antibiotikaanvändningen på minimal nivå som främsta övergripande fokus för att minska svinnet i primär produktionen av mjölk.
Mattsson (2014) anger en rad åtgärder för att minska svinnet i primär produktionen Några exempel på förslag till åtgärder är
• anpassning av odlings och skördeteknik • fler skördetillfällen
• mer precis produktionsplanering • snabb nedkylning efter skörd • tillräckligt stora kylutrymmen
• skonsammare hantering vid tvättning, polering och paketering • att lavpacka svenska äpplen, dvs med formpressade brickor av papp
eller plast
• annan avsättning för produkter som inte uppfyller den huvudsakliga köpa rens krav via t ex gårdsbutik eller försäljning för bearbetning i hemmet
Mattsson (2014) pekar även på möjligheterna att vidareförädla produkter som inte uppfyller normernas eller köparnas krav. Hon exemplifierar med morötter, där uppemot en tredjedel av morötterna för färskvarukonsumtion kan sorteras bort efter lagring. Dessa kan återföras till humankonsumtion genom att de svarvas till små ätfärdiga morötter, skalas och delas för försälj ning till storhushåll eller skalas och krossas för försäljning som ingrediens inom livsmedelsindustrin.
Vid varm väderlek isar Findus sina gröna ärter direkt i lastbilen i samband med skörd (Findus, 2014). Detta är ett exempel på hur en snabb nedkylning och temperaturreglering med stor sannolikhet förebygger produktionssvinn och även svinn i vidareförädling genom att lägre temperatur bevarar fräschören hos råvaran.
Kalmar Ölands Trädgårdsprodukter, som rensar och paketerar bruna bönor från odlare i trakten, finner nu en marknad för en större andel av de bruna bönorna. Genom att en andel av avrenset värmebehandlas kan det nu användas som foder (Fogelberg, 2014). Detta är en fraktion som annars skulle ha kasserats och den når inte heller nu kvalitet för direkt humankonsumtion. I stället går den nu vidare som råvara i foderproduktionen och bidrar därmed till ökad livsmedelsproduktion. Dock betraktas denna fraktion med nuva rande definition som produktionssvinn, vilket illustrerar dilemmat med defi nitionerna kring foderråvaror eller uppgradering av en produktfraktion från direkt avfall till foderråvara som ökar effektiviteten/produktutbytet i systemet.
Inga direkta förslag till hur svinn vid tomatodling kan minskas anges i Andersson (2013) men ur redovisningen av intervjuerna framgår det att maski nell sortering eventuellt kan ge upphov till fler skador på tomaterna än vad manuell sortering gör. Följaktligen vore en väg att undersöka om detta stäm mer för att sedan i så fall undersöka möjligheter att utveckla en skonsammare teknik.
Ett år då den svenska äppelodlingen drabbades av frost i blomningen fick en stor andel av skörden frostslipsar och klassificerades därför i klass II (Mattson, 2014). I detta fall accepterade handel och konsumenterna äpplen med frostslipsar och betalade ett pris som låg nära det för äpplen av klass I. Mattson (2014) drar bl a slutsatsen att kravet på avsaknad av frostslipsar möjligen skulle kunna lyftas ur handelsnormen för klass I, men pekar också på att producentorganisationens Äppelriket kampanj som förklarade varför de svenska äpplena hade frostslipsar och att felet var tillfälligt och utbrett kan ha bidragit till konsumenternas acceptans.
Internationellt nämns att det finns anledning att se över handelsnormerna för livsmedel (bl a Preifer et al, 2013; Waarts et al, 2011). Preifer et al (2013) ser även anledningar till att se över regelverken för livsmedelssäkerhet. Dessa tas även upp i Waarts et al (2011), som analyserar en rad regleringar ur neder ländskt perspektiv.
I ett pågående projekt som drivs av Sydgrönt, Äppelriket och Tillväxt träd gård, samverkar odlingsföretag med butiker för att minska svinn av frukter och grönsaker. Via informationsmaterial för handeln och besök hos odlare
ökar förståelsen för hur leden påverkar varandras svinn och tillsammans tar man fram kunskap och förslag om hur det kan minskas (Göransson, 2014). Åtgärder för att minska svinn i potatisproduktion omfattar bl a odlings åtgärder, skonsam hantering vid upptagning, förbättrad lagringsbetingelser samt att hitta marknader för den potatis som har sämre lagringskvalitet och endast lagra in potatis av bästa kvalitet (Franke et al, 2013).
Strid et al (2014) lyfter fram att säkerställa att sallaten kyls ner snabbt och effektivt efter skörd, vilket förlänger hållbarheten, som en viktig åtgärd att minska svinnet. Författarna pekar också på att en attitydförändring hos konsumenterna gällande de estetiska kraven på sallaten har en potentiellt stor effekt på fältsvinnet samt på möjligheter att erbjuda den kvarvarande sallaten i fält till välgörenhetsorganisationer som plockar den och förmedlar till behö vande såsom sker i Storbritannien.
Ett exempel på en åtgärd som minskar skördebortfallet är s k gleaning networks, där volontärer skördar frukter och grönsaker som lämnats kvar i fält och ger dem till välgörenhetsorganisationer (Feeding the 5000, 2014). Nätverken tar tillvara exempelvis produkter som inte uppfyller de utseende mässiga kraven från handeln och de som inte skördas kommersiellt p g a att det inte lönar sig att skörda. Under 2013 skördade Gleaning Network UK ungefär 48 ton frukter och grönsaker vilket motsvarade drygt 200 000 mål tider (Feeding the 5000, 2014).
Strid et al (2014) ger förslag kring datakvalitet och inrapportering till register som en del i att minska svinnet från produktionen av nöt. Författarna föreslår även att en dialog på myndighetsnivå startas för att minska produk tionssvinnet från de djur, som idag avlivas utan att köttet tas tillvara. Detta gäller det kött som har fullgod kvalitet för humankonsumtion. Franke et al (2013) pekar, liksom Strid et al (2014) gör för nötköttsproduktion, på vikten av att inkludera djur av olika ålder i beräkningarna då förtida dödlighet hos smågrisar respektive kalvar av låg ålder kan motsvara betydande mängder produktionssvinn.
För både morot och lök uppger Franke et al (2013) att den viktigaste åtgärden för att minska svinnet är att hitta marknader för produkter som har form och storlek som inte accepteras på marknaden idag. Inlagring av pro dukter med god kvalitet och goda lagringsbetingelser är andra sätt att minska svinnet.
Naturvårdsverket har i samband med förslaget till etappmål för minskat matavfallföreslagit följande mål för produktionssvinnet: ”Inom primärproduk tionen ska det finnas en handlingsplan för minskat produktionssvinn senast 2016” (Naturvårdsverket, 2013). I förslaget redovisas exempel på möjliga åtgärder som kan minska produktionssvinnet i primärproduktionen, baserat på förslag i det nationella avfallsförebyggande programmet. Några av dessa åtgärder anser Naturvårdsverket vara intressanta att studera vidare ur ett kostnadseffektivitetsperspektiv.
Exempel på åtgärder som lyfts fram är:
• öka kunskapsutbytet mellan producenter för att minska svinnet • finna avsättning för frukt och grönt som idag sorteras bort p g a
utseendemässiga egenskaper
• skonsammare skörd och vidare hantering
• förbättrade lagringsförhållanden för vegetabilier
• minska mängden bifångster av fisk och ta tillvara bifångster av fisk till mat • förbättra djurhälsan
• arbeta för ett bättre utnyttjande av häst som människoföda
Successivt införs ett utkastförbud inom ramen för den gemensamma fiskeri politiken, vilket medför att fångst av kommersiella arter som underskrider handelsnormens minsta handelsstorlek inte längre får kastas överbord utan måste landas och räknas av mot kvot (Rosell, 2014). Eftersom dessa bifång ster betingar ett lägre marknadspris än fisk som säljs som livsmedel skapas en drivkraft att minska dessa bifångster genom utveckling av mer selektiva fångstredskap. Dock förväntas produktionssvinnet p g a bifångster vara oför ändrat innan dessa selektiva fångstmetoder utvecklats och kommit i använd ning (Rosell, 2014).
Terry et al (2011) identifierar orsaker till förluster och svinn i de olika leden för varje produkt och ger förslag på hur dessa förluster kan minskas. Övergripande handlar förslagen om hur produktionssvinnet kan minskas i primärproduktion av frukter och grönsaker bl a om
• att förbättra data och att ansvaret för produktionssvinnsfrågorna i varje organisation bör vara tydliga så att de inte faller bort
• forskning och utveckling för förbättrad produktionsplanering som minskar överproduktionen p g a att odlarna sår och planterar större arealer än de kan sälja under år med goda skördar.
• god kommunikation med kunderna längs kedjan, särskilt om grödan ligger före eller efter produktionsplaneringen p g a vädret
• att hitta avkastning för produkter som inte uppfyller nuvarande kund krav på storlek och utseende för direkt färskvarukonsumtion
• forskning, utveckling och implementering av teknik och kunskap om samverkande faktorer för minskade förluster i samband med lagring