Genom litteraturen är det uppenbart att det finns behov av att utveckla meto diken kring att mäta och beräkna matavfall och matsvinn, både avseende metoder och källdata. Metoderna spretar och det finns idag inga överens kommelser om vilka metoder som är lämpliga att använda vid olika tillämp ningar, dvs exempelvis på anläggnings, företags, bransch, sektors, regional eller nationell nivå. I befintliga studier har det ofta handlat om att få fram några uppskattningar överhuvudtaget, särskilt när det gäller regional eller nationell nivå för sektorer av livsmedelskedjan (t ex storhushållsledet). Dessa beräkningar får därför ses som då bästa möjliga uppskattningar. Det är också tydligt att när dessa första beräkningar visat på svagheter och behov av vidare beräkningar så har metodiken ofta utvecklats redan till nästa beräkning. Det finns alltså en ambition att på organisationsnivå utveckla och öka precisionen i beräkningarna så att de kan utgöra goda underlag för att beräkna förbätt ringspotentialer, och följa upp utveckling efter genomförda åtgärder. Något som är relativt samstämmigt i litteraturen är att man bör mäta matavfall och matsvinn i viktenheter. Utifrån vikt är det sedan möjligt att beräkna t ex pen ningmässiga flöden eller potentiell klimatpåverkan av dessa, med de extra och varierande antaganden och osäkerheter som då förs in.
Olika ansatser och datakällor samt mätningar behövs beroende på om svinnet ska uppskattas för enskilda aktörer, branscher, regioner eller på inter nationell nivå.
Några vägledande principer kan underlätta val av ansatser, metoder och datakällor samt bedömningar av hur detaljerad tolkningen av de siffror man beräknar som är rimligt. Några principer omfattar att
• datakällor är likvärdiga mellan år så att inte uppföljningen eller tolk ningen av resultaten grumlas av t ex vad som ingår i siffrorna ändrats • datakällor är kompatibla inom beräkningar så att dubbelräkningar och
luckor undviks
• datakällor är tillförlitliga
• datakällor är representativa för exempelvis de hushåll de avses spegla. Att ange hur stor andel av hushållen som täcks in i datainsamlingen är ett sätt att redovisa detta
• beräkningar och resultat är tillgängliga med sådan transparens att det går att bedöma bl a jämförbarhet, repeterbarhet och representativitet
Att identifiera och redovisa de svagheter som finns i beräkningarna, t ex avseende jämförbarhet, repeterbarhet och representativitet kan införlivas i metodiken. Det bidrar på så sätt till att beräknade siffror kan användas trots svagheterna eftersom användaren kan tolka hur användbara resultaten är för dennes behov. Vidare bidrar det till metodutveckling genom att underlätta bedömningen av vilka förbättringar som kan göras för att komma tillrätta med tidigare identifierade problem. Avgränsningar mellan livsmedelskedjans olika steg och definitionerna av matsvinn är viktiga både för detaljerade beräkningar på processnivå eller företags nivå och mer övergripande nationell eller global nivå. På övergripande nivå, då aggregerad statistik används, blir det viktigt att data aggregerats på samma sätt för att kunna aggregera vidare eller göra jämförelser mellan t ex regioner eller år.
Att säkerställa att variationen i data är känd inom en geografisk region (t ex Sverige eller EU) och mellan år samt även inom år och mellan regioner, är kopplat till representativiteten och grundläggande för att kunna göra infor merade tolkningar och bedömningar av resultaten. I det fall stickprov tas, exempelvis i form av plockanalyser under en kort period, och sedan används som data representerande en längre period, är det viktigt att känna till varia tionen över tid, dvs att verifiera att antagandet att ögonblicksbilden (t ex två veckor i mars) är representativ (t ex för hela året eller flera år). Motsvarande gäller för vikten av att verifiera antaganden om att data är representativa för en större geografisk region än den som man mätt i, eller om att en produkt med rimlig säkerhet kan representera en grupp produkter.
Överhuvudtaget ger reella mätningar och stickprovsmätningar möjlig heter att verifiera en del av de antaganden som beräkningarna bygger på och därmed ge ökad trovärdighet åt uppskattningarna. Det är också viktigt att säkerställa att flöden av typen sådant som returneras till tidigare led, eller till aktör inom led, fångas i kartläggningar så att de inte osynliggörs av metoden och därför oavsiktligt utesluts ur uppföljningar och åtgärdsprogram.
Naturvårdsverket föreslår att det nationella etappmålet om minskat mat svinn konstrueras och följs upp utifrån mängden matavfall, på grund av att kostnaderna och svårigheterna då bedöms hamna på en rimlig nivå (Natur vårdsverket, 2013). Etappmålet omfattar inte primärproduktionen, men för att verkligen synliggöra de strömmar av livsmedel och livsmedelsråvaror som kan användas till humankonsumtion föreslås att produktionssvinnet mäts, beräknas eller uppskattas vid kartläggningar och utformning av mål.
Det är viktigt att de avfallsfaktorer som baseras på plockanalyser och sedan används för att räkna fram mängden matavfall på sektorsnivå, t ex som kg per hushåll, kg per anställd eller kg per portion, för uppföljning av etappmålet om minskat matavfall, uppdateras lika ofta som uppföljningen görs. I annat fall konserverar de äldre avfallsfaktorerna uppföljningen, om avfallets sammansättning i verkligheten ändras fortare än avfallsfaktorn upp dateras. Då är inte avfallsfaktorn tillräckligt kompatibel med verkliga data och osynliggör en del av utvecklingen mot minskat matavfall, dessutom i okänd utsträckning. När mängden matsvinn i avfallet minskar, vilket medför
att andelen matavfall i avfallet minskar, förändras i praktiken avfallets sam mansättning. Om då nya plockanalyser inte genomförs för att räkna fram nya avfallsfaktorer, som sedan används för att följa upp utvecklingen, kommer den tidigare sammansättningen av avfallet att bestämma hur mycket mat avfall som syns i uppföljningen. Antagandet att avfallsfaktorn inte ändrats styr uppföljningens resultat. Detta resonemang gäller för övrigt alla faktorer som används för att räkna om avfall till matavfall, avfall till matsvinn, eller matavfall till matsvinn och vice versa i olika led i livsmedelskedjan. Liknande problematik gäller om faktorer används för att göra beräkningar inom företag eller andra verksamheter.
Ett absolut krav på metoderna för beräkning av baslinjer respektive upp följningar är att de fångar förändringarna i matsvinn/matavfall/produktions svinn och att de mäter det vi avser.
Konsekvenserna av de teoretiska definitioner vi använder samt eventuella diskrepanser mellan teori och praktik behöver också följas upp för att säker ställa att vi inte bygger in osäkerheter och oavsiktligt skapar incitament som verkar i icke avsedd riktning (se även kapitlet Definitioner och avgränsningar).
Vid genomgången av underlagen till denna rapport kan vi konstatera att det ofta läggs stor vikt vid stora procentuella andelar eller förändringar, trots att de absoluta talen är små och trots att små procentsatser kan representera större absoluta flöden. Här finns anledning att i framtida studier vara nog grannare med att värdesätta de absoluta siffrorna i förhållande till de relativa.
Vid beräkningar baserade på data från miljörapporter är det rimligt att ta ställning till de biprodukter som är möjliga att använda till humankonsum tion, t ex slaktbiprodukter som idag går till biogasframställning eller foder mjölk som inte producerats i första hand för att gå till foder, och inkludera dem i matsvinnet. En svårighet att överbrygga ligger i att vad som ingår i posten biprodukter ofta inte deklareras i miljörapporter. Att på detta sätt ta hänsyn till matavfallets destination och synsättet att matavfallsflöden ska omhändertas så långt upp i avfallshierarkin som möjligt genomsyrar en del av litteraturen. Bland annat utgår Nederländerna från matavfallets destination när de nationella flödena beräknas och prioriteras.
Det är viktigt att komma ihåg det flytande matavfallet vid mätningar och beräkningar samt utformning av åtgärder och styrmedel. Under våren 2014 kommer resultat från den studie som utvecklar metoden för och beräknar mängden flytande matavfall i hushållen i Sverige, på årsbasis och fördelat per person och på hushåll. Studien ingår i det nationella regeringsuppdraget för minskat matsvinn.
Inom FUSIONSprojektet pågår arbete för att föreslå definitioner samt metoder att mäta, beräkna och redovisa. I skrivande stund finns dock inga sådana resultat tillgängliga från projektet.