övergångsbestämmelser
Förslag: De nya författningarna och författningsändringarna ska
träda i kraft den 1 augusti 2022.
2008 års kompletteringslag och 2005 års kompletterings- förordning ska upphävas.
Föreskrifterna i den upphävda lagen om handläggningen av mål och ärenden om erkännande, verkställbarhet, verkställighet och rättelse av intyg ska fortfarande gälla för avgöranden som meddelats i förfaranden som inleddes före ikraftträdandet. Före- skrifterna i den upphävda lagen om handläggningen av ärenden om tillfälliga åtgärder ska fortfarande gälla för ärenden som har inletts i tingsrätt före ikraftträdandet.
Särskilda övergångsbestämmelser ska gälla för den upphävda kompletteringsförordningen och för flera av de författningsänd- ringar som föreslås.
Skälen för förslaget: 2019 års Bryssel II-förordning börjar
tillämpas fullt ut den 1 augusti 2022. Denna dag upphör också 2003 års Bryssel II-förordning att gälla (artikel 104.1). Den nya förord- ningen innehåller dock övergångsbestämmelser som reglerar förhål- landet mellan förordningarna (artikel 100). Innebörden av över- gångsbestämmelserna är bl.a. att den nya förordningen kommer att tillämpas på rättsliga förfaranden som inleds från och med den 1 augusti 2022. 2003 års Bryssel II-förordning ska fortsätta att tillämpas på avgöranden som har meddelats i redan inledda rättsliga förfaranden. Det styrande får uppfattas vara när det rättsliga för- farandet i sak inleddes i ursprungsmedlemsstaten. Det innebär att bestämmelserna i 2003 års Bryssel II-förordning om erkännande och verkställighet ska tillämpas på avgöranden som har meddelats i
rättsliga förfaranden som inleddes i ursprungsmedlemsstaten före den 1 augusti 2022. Det får också anses innebära att bestämmelserna i 2003 års Bryssel II-förordning ska fortsatta tillämpas i förfaranden i ursprungsmedlemsstaten som inleddes före denna dag.
Eftersom den nya Bryssel II-förordningen börjar tillämpas den 1 augusti 2022, bör de nya författningarna och författningsänd- ringarna träda i kraft samma dag.
En konsekvens av övergångsbestämmelserna i 2019 års Bryssel II- förordning är att 2003 års Bryssel II-förordning – i vart fall i teorin – kan komma att tillämpas i många år framöver. Frågan blir då om detta förhållande – när det gäller kompletterande författningar – bör hanteras genom en övergångsreglering och hur den i så fall bör utformas.
Det kommer under ganska lång tid framöver att krävas svenska nationella bestämmelser som kan komplettera 2003 års Bryssel II- förordning som kan vara tillämplig till följd av övergångsbestäm- melserna i 2019 års Bryssel II-förordning. I övergångsbestämmelser bör det inte tas in föreskrifter som är avsedda att gälla under hela den nya lagens giltighetstid (se Hellner, Lagstiftning inom förmögen- hetsrätt – praktik, teori och teknik, s. 219). I det sammanhanget kan det konstateras att det naturligen blir aktuellt med verkställighet av avgöranden om föräldraansvar förhållandevis nära i tiden från att de meddelades i ursprungsmedlemsstaten. Det får därför antas att det inom några år kommer att bli sällsynt förekommande med en tillämpning av 2003 års Bryssel II-förordning. Med tiden kommer alltså övergångsbestämmelserna att förlora sin betydelse. Det kan också konstateras att det skulle vara en mycket otymplig – och sannolikt för många rättstillämpare vilseledande – ordning att ha två parallella regelverk i kraft samtidigt. Inte heller framstår det som ändamålsenligt att i de nya kompletteringsförfattningarna ha regler som omfattar både 2003 och 2019 års Bryssel II-förordningar.
Mot den angivna bakgrunden bör 2008 års kompletteringslag och 2005 års kompletteringsförordning upphöra att gälla när de nya författningarna träder i kraft. I stället bör de svenska nationella reg- lerna som avser 2003 års Bryssel II-förordning regleras i övergångs- bestämmelserna till de nya författningarna.
Frågan blir då när övergångsbestämmelser krävs och hur regleringen ska utformas. Utgångspunkten när det gäller process- rättsliga författningar är att nya regler blir tillämpliga genast efter
Ds 2020:18 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
ikraftträdandet. En ny processlag rubbar inte det processuella läge som uppstått vid ikraftträdandet eller verkan av redan företagna processhandlingar. Det innebär bl.a. att en domstol inte förlorar sin behörighet till följd av att nya behörighetsregler träder i kraft under handläggningen av ett mål. Endast vid avvikelser från denna ordning krävs övergångsbestämmelser (prop. 2015/16:57 s. 277 och 278). Utgångspunkten för det processrättsliga regelverket att det gäller omedelbart gäller även för nya regler på utsökningsområdet, som t.ex. vid handläggningen av mål om utsökning hos Kronofogde- myndigheten. I vissa fall har det dock ansetts lämpligt att reglera en övergångsfråga uttryckligen, eftersom det skulle underlätta myn- dighetens handläggning (se prop. 1980/81:84 s. 422).
Övergångsbestämmelser behövs i den nya lagen för frågor om er- kännande, verkställbarhet, verkställighet och rättelse av avgöranden på vilka 2003 års Bryssel II-förordning är tillämpliga till följd av övergångsbestämmelserna i 2019 års Bryssel II-förordning. Den svenska övergångsregleringen måste ansluta till övergångsreglerin- gen i 2019 års Bryssel II-förordning. Det innebär att regleringen bör ges en något annorlunda utformning än vad som vanligen är fallet i svenska författningar. Den upphävda lagens regler om erkännande, verkställbarhet, verkställighet och rättelse föreslås därför gälla för avgöranden som har meddelats i ett förfarande som inleddes före ikraftträdandet (se 2–5 §§ i 2008 års kompletteringslag).
Det krävs även regler för vad som övergångsvis ska gälla för sådana ärenden enligt artikel 20 i 2003 års Bryssel II-förordning om tillfälliga beslut som inleddes före ikraftträdandet (8 § i 2008 års kompletteringslag). Detta eftersom den nya lagen skärper dom- stolens skyldighet att höra barnet och föräldrarna. För att få enhet- liga regler i prövningsinstanserna vid ett överklagande och dessutom följa systematiken i förordningens övergångsreglering, bör över- gångsregleringen kopplas till när förfarandet inleddes i tingsrätt. Det innebär att föreskrifterna i 8 § i den upphävda lagen fortfarande ska gälla för ärenden som har inletts i tingsrätt före ikraftträdande.
För att undvika komplikationer i pågående mål som handläggs enligt överflyttningslagen respektive lagen om 1996 års Haagkon- vention bör det vidare införas övergångsbestämmelser som innebär att äldre bestämmelser om barns delaktighet gäller för handlägg- ningen av ärenden som har inletts i tingsrätt före ikraftträdandet. En
sådan regel är också förenlig med övergångsregleringen i 2019 års Bryssel II-förordning.
Den sekretess som gäller hos domstol för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden enligt 36 kap. 1 § offent- lighets- och sekretesslagen bör övergångsvis fortsätta att gälla även sedan hänvisningarna i lagen ändrats från att avse ärenden enligt 2003 års Bryssel II-förordning och 8 § i 2008 års kompletteringslag till att i stället avse ärenden enligt 2019 års Bryssel II-förordning.
Även i fråga om den upphävda kompletteringsförordningen och flera följdändringar som föreslås i förordningar bör särskilda över- gångsbestämmelser gälla. I övrigt behövs inga övergångsbestämmel- ser.