Förslag: Sekretess ska gälla för uppgift hos domstol om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden i ett mål eller ärende enligt 2019 års Bryssel II-förordning, om den enskilde begär det och det kan antas att någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess ska också gälla hos centralmyndigheten för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ett ärende enligt 2019 års Bryssel II-förordning, 1980 och 1996 års Haag- konventioner eller Europarådskonventionen, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Den tystnads- plikt som följer av denna sekretess ska ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter.
För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst sjuttio år.
Skälen för förslaget
Sekretess hos domstol
I 2003 års Bryssel II-förordning föreskrivs att samarbete mellan centralmyndigheterna, däribland direkt eller indirekt informations- utbyte, ska ske i enlighet med den lagstiftning som gäller för med- lemsstaten i fråga om skydd av personuppgifter (artikel 55). Av 36 kap. 1 § andra stycket 4 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) framgår att sekretess ska gälla för uppgift hos domstol om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i mål eller
ärenden enligt 2003 års Bryssel II-förordning eller ärenden enligt 8 § i 2008 års kompletteringslag, om den enskilde begär det och det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Ett s.k. rakt skaderekvisit gäller alltså, vilket innebär en presumtion för att uppgifterna är offentliga. Sekretesstiden för uppgift i en allmän handling är begränsad till högst sjuttio år. I förarbetena till bestäm- melsen konstateras att i de allra flesta fall kommer uppgifter som har överförts från utlandet att omfattas av samma sekretess som upp- gifter som har lämnats in av myndigheter eller enskilda som finns här i landet. Det kunde dock uppstå situationer där uppgifter som ges in till en svensk domstol från utlandet inte omfattades av sekretess. Så kund vara fallet i t.ex. ett ärende om verkställbarhetsförklaring av ett utländskt avgörande eller ett mål där behörighet överförs från en utländsk domstol till en domstol här i landet. Ett annat exempel som tas upp är ärenden om tillfälliga åtgärder enligt artikel 20 i 2003 års Bryssel II-förordning. Det infördes därför ett sekretesskydd (se prop. 2011/12:85 s. 50 och 51).
I artikel 86 i 2019 års Bryssel II-förordning regleras samarbetet och kontakten mellan domstolarna. Vid tillämpningen av förord- ningen får domstolarna samarbeta och ha direkt kontakt med eller begära information från varandra förutsatt att kontakten beaktar parternas processuella rättigheter och informationens konfidentia- litet. Det kan gälla kontakt inför beslut om överföring av behörighet eller erkännande och verkställighet. Det kan även gälla information inför beslut om tillfälliga åtgärder eller information om pågående förfaranden vid tillämpning av litispendensreglerna. Det finns ett be- hov av en primär sekretessbestämmelse som träffar de fall som ak- tualiseras enligt 2019 års Bryssel II-förordning. Det kan dock kon- stateras att ärenden om verkställbarhetsförklaring inte längre är ak- tuella enligt 2019 års Bryssel II-förordning. I stället kommer det att finnas särskilda vägransförfaranden som – liksom dagens ärenden om verkställbarhetsförklaring – prövas i domstol. Denna skillnad kräver i sig inte någon ändring av sekretessbestämmelserna. Vad som dock krävs är en följdändring i 36 kap. 1 § andra stycket 4 offentlig- hets- och sekretesslagen av innebörd att hänvisningen till 2003 års Bryssel II-förordning ersätts av en hänvisning till 2019 års Brys- sel II-förordning.
I vissa fall kommer frågor om uppskjutande och vägran enligt 2019 års Bryssel II-förordning att aktualiseras inom ramen för ett
Ds 2020:18 Sekretess och behandling av personuppgifter
ärende om verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken. Dessa fall omfattas av den särskilda sekretessbestämmelsen i 36 kap. 1 § andra stycket 2 offentlighets- och sekretesslagen. Någon särskild reglering krävs alltså inte för dessa fall.
I dag anges i offentlighets- och sekretesslagen särskilt ärenden enligt 8 § i 2008 års kompletteringslag om tillfälliga åtgärder i fråga om vårdnad, boende, umgänge eller förmyndarskap. Den föreskrif- ten kan tas bort, eftersom sådana ärenden kommer att kunna hand- läggas i Sverige enligt artikel 15 i 2019 års Bryssel II-förordning. Därmed kommer de att omfattas av den allmänna hänvisningen till denna förordning som alltså föreslås i offentlighets- och sekretess- lagen.
Behandling av personuppgifter
I artikel 87 i 2019 års Bryssel II-förordningen finns det nya regler om vad som gäller för insamlande och översändande av information mellan centralmyndigheterna. Reglerna behandlas särskilt i av- snitt 10.
I artikel 87.2 föreskrivs vad som ska gälla för behandlingen av personuppgifter. En mellanhand, domstol eller behörig myndighet till vilken information har översänts enligt förordningen får endast använda den för tillämpningen av förordningen. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (dataskyddsförordningen) är tillämplig på myn- digheternas behandling av personuppgifter vid tillämpningen av 2019 års Bryssel II-förordning (se skäl 87 i ingressen till 2019 års Bryssel II-förordning). I skälet pekas på ett undantag från data- skyddsförordningen som finns i 2019 års Bryssel II-förordning. För att inte äventyra utförandet av en begäran enligt förordningen, t.ex. en begäran om återlämnande av ett barn i enlighet med 1980 års Haagkonvention eller en begäran till en domstol om att överväga be- hovet av att vidta tillfälliga åtgärder till skydd för barnets person eller egendom, får underrättelsen till den registrerade i enlighet med kra- ven i artikel 14.1–14.4 i dataskyddsförordningen – t.ex. om uppgifter
som begärs för att lokalisera barnet – skjutas upp till dess att hand- läggningen av den begäran eller ansökan för vilken informationen översänds har avslutats (se artikel 88 i 2019 års Bryssel II-förord- ning). I skälet anges också att undantaget görs i överensstämmelse med dataskyddsförordningen (artikel 14.5 samt artikel 23.1 f, g, i och j). Detta bör, enligt samma skäl, inte hindra en mellanhand, en dom- stol eller en behörig myndighet till vilken informationen har över- sänts från att vidta åtgärder till skydd för barnet eller föranleda att sådana åtgärder vidtas om barnet riskerar att skadas eller om det finns tecken på en sådan risk. Bryssel II-förordningens reglering är alltså utformad med särskilt beaktande av relationen till dataskydds- förordningen och kräver inga kompletterande svenska bestämmel- ser.
Översändande av uppgifter till utländska myndigheter
För att en centralmyndighet ska kunna utföra de uppgifter som åligger den enligt 2019 års Bryssel II-förordning i fråga om översän- dande av information kan den först behöva samla in informationen i fråga. Av förordningen framgår att den mellanhand, domstol eller behöriga myndighet som innehar eller är behörig att samla in in- formation i sådana fall har en skyldighet att på begäran av central- myndigheten tillhandahålla den information som krävs (artikel 87.3). Det kan handla om att en socialnämnd på begäran av den sven- ska centralmyndigheten vid Utrikesdepartementet ska tillhandahålla en rapport om barnets situation (artikel 80.1 a i; se avsnitt 10). När en socialnämnd fullgör sin skyldighet enligt Bryssel II-förordningen att samla in och sammanställa information om ett barn, är infor- mationen som utgångspunkt skyddad av sekretess enligt 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Motsvarande gäller när en social- nämnd tar emot information enligt Bryssel II-förordningen. Efter- som skyldigheten att lämna ut informationen följer av förordningen och den föreslagna kompletteringslagen, hindrar sekretess inte att uppgifterna lämnas till centralmyndigheten (se 10 kap. 28 § offent- lighets- och sekretesslagen; jfr även prop. 2010/11:120 s. 33 och 34). Någon kompletterande bestämmelse om detta behövs inte.
Centralmyndigheten har vidare en skyldighet att till en central- myndighet som begärt informationen vidarebefordra information
Ds 2020:18 Sekretess och behandling av personuppgifter
som den innehar eller har samlat in. I praktiken blir det, när centralmyndigheten inte har informationen, fråga om att kontakta socialtjänsten i berörd kommun eller annan berörd myndighet för att få information. Centralmyndigheten ska vid behov (eng. as necessary) sända över den information som erhållits till den anmo- dande centralmyndigheten i enlighet med nationell lag och natio- nella förfaranden (artikel 87.4). Enligt 8 kap. 3 § 1 offentlighets- och sekretesslagen får sekretessbelagda uppgifter lämnas ut till den utländska myndigheten om det finns en särskild föreskrift om det i lag eller förordning. Som lag räknas i detta avseende även en EU- förordning (se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen, kommentaren till 8 kap. 3 §, 2020-02-04). Uppgift får vidare enligt 8 kap. 3 § 2 offentlighets- och sekretesslagen lämnas i sådana fall då uppgiften i motsvarande situation skulle få lämnas till en svensk myndighet. En förutsättning enligt denna punkt är att det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myn- digheten.
Det kan alltså inte anses krävas någon särskild sekretessbrytande bestämmelse för centralmyndigheten ska kunna uppfylla sina skyl- digheter enligt 2019 års Bryssel II-förordning. Någon särskild sek- retessbrytande bestämmelse har inte heller ansetts krävas vid tillämpning av 2003 års Bryssel II-förordning eller 1996 års Haag- konvention (jfr även prop. 2010/11:120 s. 34).
Vilket sekretesskydd som en uppgift har i en annan medlemsstat än Sverige bedöms enligt den andra medlemsstatens sekretessregler. Det står dock klart att Sverige har en jämförelsevis långtgående offentlighet. Om en uppgift vidarebefordras, kan den många gånger förväntas vara sekretesskyddad i större utsträckning i den andra medlemsstaten än den är här.
Sekretess hos centralmyndigheten
Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) är som tidigare nämnts centralmyndighet enligt 2003 års Bryssel II-förordning och föreslås vara det även enligt 2019 års förordning. Det finns i dag inte någon särskild sekretessbestämmelse som är direkt tillämplig hos central-
myndigheten i ärenden enligt Bryssel II-förordningen. När Utrikes- departementet får in en begäran om att ta del av uppgifter i ärenden enligt förordningen är det i första hand sekretessbestämmelsen i 36 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen (konsulär sekretess) som kan bli tillämplig. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess hos Utrikesdepartementet och inom utrikesrepresentationen för uppgift i ärende om ekonomiskt bistånd, biträde i rättslig angelägenhet eller utredning eller annat liknande bistånd åt en enskild, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs.
Centralmyndighetens uppgifter enligt förordningen innefattar bl.a. att under vissa förutsättningar biträda med att ta reda på var ett barn befinner sig och att rapportera om ett barns situation på be- gäran av en utländsk myndighet. I dessa fall blir det som regel inte fråga om biträde eller bistånd åt en enskild. De uppgifter som cent- ralmyndigheten får del av genom kontakter med svenska eller ut- ländska myndigheter kan då inte skyddas med stöd av den konsulära sekretessen. Det är ofta fråga om uppgifter från socialtjänsten som har ett relativt starkt sekretesskydd enligt 26 kap. offentlighets- och sekretesslagen. Sekretessen gäller dock endast inom socialtjänsten och överförs inte till Utrikesdepartementet när uppgifterna lämnas till centralmyndigheten. Det bör därför föreslås en primär sekretess- bestämmelse som är tillämplig hos centralmyndigheten. Inom socialtjänsten gäller enligt 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretess- lagen ett omvänt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för sekretess. Uppgifterna som lämnas till centralmyndigheten kommer nästan uteslutande från socialtjänsten och utländska sociala myndigheter och är ofta av integritetskänslig karaktär. Intresset av insyn i centralmyndighetens verksamhet får anses vara begränsat eftersom centralmyndigheten i huvudsak endast förmedlar informa- tion mellan berörda utländska och svenska sociala myndigheter. De uppgifter som lämnas till centralmyndigheten bör därför omfattas av samma starka skydd som det som gäller inom socialtjänsten. Den föreslagna sekretessbestämmelsen innebär därmed att det gäller en presumtion för att uppgifterna är skyddade av sekretess. Mot denna bakgrund, och i likhet med det som huvudsakligen gäller för samma slags uppgifter inom socialtjänsten, bör den tystnadsplikt som följer av sekretessbestämmelsen också ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Det föreslås därför att en sådan
Ds 2020:18 Sekretess och behandling av personuppgifter
begränsning införs. Sekretessen bör på motsvarande sätt som i domstol gälla i högst sjuttio år även hos centralmyndigheten.
Utrikesdepartementet är centralmyndighet även enligt 1980 och 1996 års Haagkonventioner och Europarådskonventionen. Samma resonemang som för 2019 års Bryssel II-förordning gör sig gällande när det gäller behovet av en primär sekretessbestämmelse i ärenden enligt dessa konventioner. Sekretessbestämmelsen bör därför även gälla för uppgifter hos centralmyndigheten i ärenden enligt dessa konventioner.
Förbud mot att i vissa fall lämna ut eller bekräfta information
Enligt 2019 års Bryssel II-förordning får en centralmyndighet, domstol eller behörig myndighet inte lämna ut eller bekräfta infor- mation som samlats in eller översänts enligt förordningen, om det skulle kunna äventyra barnets eller en annan persons hälsa, säkerhet eller frihet. Om en myndighet i en medlemsstat gör bedömningen att det finns en sådan risk, ska denna bedömning beaktas av myndig- heterna i de andra medlemsstaterna. Detta gäller särskilt i fall av våld i nära relationer. Förbudet mot att lämna ut eller bekräfta infor- mationen i fråga ska dock inte hindra en myndighet från att fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen (artikel 89).
En i princip likalydande bestämmelse finns i artikel 40 i 2007 års Haagkonvention (jfr även artikel 37 i 1996 års Haagkonvention). Be- stämmelserna har inte föranlett några särskilda lagstiftningsåtgärder i samband med att Sverige tillträdde konventionerna. Artikeln i 2019 års Bryssel II-förordning är direkt tillämplig och kräver inte heller några kompletterande svenska bestämmelser.