Individuella reflektioner - Emma Gustafsson
Jag och Beatrice har inte genomfört några större arbeten tillsammans tidigare, men vi har tydligt märkt av att vi har samma ambitionsnivå samt arbetar på liknande sätt. Detta har underlättat examensarbetet väldigt, då vi båda vill ha kvällar och helger lediga genom att vara effektiva på vardagarna.
En av anledningarna till varför det blev vi som skrev tillsammans var för att vi också intresserade oss för samma ämnesområden. Vi tycker båda att kompetensförsörjning är mycket intressant och ville grotta ned oss extra i det. Exakt vad vi skulle skriva om kopplat till kompetensförsörjning var lite mer diffust. Vi sökte båda på var sitt håll, för att hitta en verksamhet som vi kunde applicera vårat arbete på. Jag lyckades få kontakt med biträdande personalchefen i kommun X i september 2019, som till vår lycka hade samma intresse för kompetensförsörjning som vi. Sedan hade vi ett möte tillsammans där möjliga ämnen diskuterades och tillslut kom vi fram till att undersöka hur en kommunal
verksamhet, belägen på landsbygden, kan kompetensförsörja de positioner som kräver spetskompetens. I början av vårt arbete upplevdes det mer som att vi skrev en
konsultrapport, men med hjälp av vår handledare kom vi ifrån det.
Själva planeringen och genomförandet av uppsatsen gjorde jag och Beatrice tillsammans. Vi satt mestadels tillsammans i skolan och när vi inte gjorde det pratade vi med varandra i telefonen samtidigt som vi skrev på arbetet. En av anledningarna till detta var för att vi vill veta exakt vad som skrevs, så att vi kan ta ägarskapet och enkelt kunna förklara de olika val som gjorts. Beatrice är mycket bättre än mig på att prata fritt om ett ämne, medans jag är bättre på att skriva. Under arbetets gång har jag lärt mig av Beatrice att det bara är att få ur sig texten först för att sedan skriva om den till något bra och på ett mer akademiskt språk. Själva sökandet av tidigare forskning gick väldigt snabbt och smidigt för oss, då båda hade relevanta områden på våra tidigare individuella fördjupningar (en kurs som gav oss förberedelse till examensarbetet). Beatrice har skapat alla modeller och tabeller, då hon ville ha något att göra på hennes tåg då hon pendlar. Utformningen av dessa har vi kommit överens om innan. På min fritid har jag istället funderat på olika sätt att analysera, diskutera, om allt vi har med i den teoretiska referensramen återspeglas i dessa samt övriga formalia. Alla kontakter med respondenter och handledare har vi båda
89 haft ansvar över, då vi båda vill skapa en relation till dessa personer. Överlag har arbetet flutit på smidigt, med några kortare perioder av stress och högre arbetsbelastning. Ett av de problem som vi hade var i sökandet av en bra teori som vi skulle kunna applicera, vilket till slut resulterade i två bra teorier. Vi har ändå hela tiden kommit framåt med vårt arbete och stöttat varandra.
De förkunskaper jag hade gällande att skriva en akademisk uppsats har tidigare varit begränsade, men dessa har utvecklats under arbetets gång. Jag upplever att mitt språk ändå hela tiden har varit på en god akademisk nivå, däremot har mina kunskaper om strukturer, kapitel etcetera förbättrats. Vi har under hela arbetets gång ändå varit måna om att vi ska vara i den fas som vi förväntas vara i, och gärna steget före denna. Detta för att kunna producera bästa möjliga uppsats och få mera förståelse för varför en akademisk uppsats är utformad som den är.
Jag har lärt mig otroligt mycket under arbetets gång. Jag har fått utveckla mitt sätt att kommunicera, då jag ibland kan förklara saker och ting på ett sätt och har svårt att sätta andra ord på det. Utöver detta har jag även fått lära mig att acceptera att vissa saker måste få växa fram av sig självt. Jag har även fått utveckla min förståelse för akademiska
upplägg och innehåll, exempelvis som alla de delar ett metodkapitel innehåller. Mycket av detta var som grekiska för mig innan.
På grund av den situation som råder just nu med Covid-19 har ändå vår uppsats klarat sig och fortgått utan större påverkan. Det som vi fått ändra om är våra
intervjugenomföranden, vilket vi är mycket tacksamma för att våra respondenter var så flexibla med! Deras delgivande av information och tankar var det som gav oss
möjligheten att undersöka det som tidigare forskning belyste som viktigast inom vårat forskningsområde. Något som visade sig inte stämma överens med respondenternas åsikter. Det visar på att vårt valda ämne behöver undersökas vidare och att organisationer aktivt måste arbeta med detta. Dock finns det områden i uppsatsen som skulle kunna förbättras, exempelvis gjordes missen av oss vid intervjutillfällena att inte tydliggöra för våra respondenter exakt vad vi menade med de olika belöningsindelningarna och vad dessa indelningar innefattade. Detta kan ha varit en nackdel då vi inte kan säkerställa att vi pratar samma språk, men det kan också vara till vår fördel då respondenterna kanske tänker mer fritt om begreppen.
90 Uppsatsen har bidragit med ökad kunskap och förståelse som jag tror att jag kommer ha nytta av i mitt framtida arbetsliv. Detta då jag vill arbeta med människor, gärna på en HR-position, och deras kompetens behöver attraheras och behållas oavsett om de besitter spetskompetens eller inte.
Överlag är jag mycket stolt över det vi har lyckats producera och jag hade inte velat skriva arbetet med någon annan än Beatrice!
Individuella reflektioner - Beatrice Öhman
Det var Emma som ställde frågan först om vi skulle skriva ihop och jag blev såklart väldigt glad. Hon berättade att hon var intresserad av att skriva om kompetensförsörjning vilket även jag tycker är ett intressant område. Hon skrev om just det området i hennes individuella fördjupning, medans jag skrev om kompetensutveckling och motivationen till den. Detta gjorde att vi båda hade en del förkunskaper om ämnet vilket även har gynnat oss under detta arbetets gång. Däremot har varken jag eller Emma tidigare gjort några större grupparbeten tillsammans men vi har dock märkt att vi fungerar väldigt bra ihop. Jag upplevde även att vi alltid haft samma ambitionsnivå, dvs att vi alltid ska försöka göra vårt bästa samtidigt som man ska ha roligt på vägen. Då jag dagligen pendlar Borås-Skövde var det även viktigt för mig att tiden i skolan utnyttjas väl till skolarbete och gärna att det finns en möjlighet till att vara ledig under kvällar samt helger. Detta var något som Emma också strävade efter vilket såklart underlättade arbetets gång.
Efter att vi hade diskuterat ämnet kompetensförsörjning tillsammans tog vi båda kontakt med personer på varsitt håll. Detta skedde under sep -19. Anledningen till varför vi sedan valde att göra en fallstudie på kommun X var för att Emma redan hade en kontakt inom verksamheten som dessutom var intresserad av just kompetensförsörjning. Under mötets gång fick vi höra hur de såg på ämnesområdet och möjliga problem som kunde vara intressanta för både dem och oss att undersöka. Till en början tyckte dock vår handledare att vår uppsats var likt en konsultrapport, vilket gjorde att vi blev tvungna att formulera om oss så detta arbetet kunde blir mer generaliserbart.
Då vi hade haft mötet under hösten -19 pratade jag och Emma ihop oss om hur vi skulle gå tillväga framöver. Efter att vi sedan hade fått en genomgång av planeringen av
91 kursansvarige i jan -20 gjorde vi själva en planering på vad vi hade för mål framöver, hur vi skulle lägga upp arbetet de kommande veckorna etc. Då vi båda inte tycker om att vara stressade följde vi tidsplanen väldigt bra och var duktiga på att ha roligt samtidigt som vi gjorde det yttersta i vårt arbete. Det var endast vid några få tillfällen vi kände av stressen, bland annat när vi till en början inte hade hittat en teori som vi kände oss nöjda med. Som tur var löste det sig till slut med två teorier som vi nu anser är både relevanta och
intressanta att ha med i vårt arbete.
Vårt samarbete genom hela detta arbetet har gått väldigt bra. Dels tror jag det är för att vi har samma ambitionsnivå. Det är viktigt för oss båda att man gör sitt yttersta och känna att man ”drar sitt strå till stacken”, samt att ingen någonsin ska känna att den ene får dra det största lasset. All kontakt som skett med handledare och respondenter har vi båda haft ansvar över eftersom vi tyckte det var viktigt att ha en relation till dessa. Däremot är Emma väldigt duktig på att fundera på saker ”omedvetet” som exempelvis under kvällarna för att sedan ta dessa tankar och gå igenom dessa med mig på vårt dagliga morgonmöte. Vi är båda duktiga på olika saker, Emma är exempelvis väldigt duktig på att skriva akademiskt medans jag är den som pratar och får ut mina tankar mer verbalt. Då vi mestadels alltid har suttit tillsammans och gjort detta arbetet, har Emma kunnat ta både mina tankar samt hennes och få ner det direkt till en bra text. Detta till skillnad från mig som hade fått ner mina tankar på papper, sen behövt skriva om en del för att göra det till en bra akademisk text. Jag har å andra sidan tagit på mig största delen av ansvaret när det kommer till layouten genom hela arbetet, som exempelvis de tabeller och diagram som gjorts. Detta då jag tyckte att det var en bra sysselsättning på tåget när jag ändå inte har nånting annat att göra. Sedan har Emma dagen efter tittat igenom det som gjorts och kommit med eventuella åsikter. Detta har fungerat väldigt bra enligt oss då hon har hjälpt mig med mina svagheter medans jag har hjälpt henne med hennes svagheter. En av anledningarna till varför vi har valt att sitta tillsammans hela tiden är för att vi båda vill känna att uppsatsen är vår och att vi båda kan stå för den. Vi har även märkt att det går snabbare för oss båda om arbetet görs tillsammans och inte på varsitt håll. Jag är både glad och tacksam över att vi skrev tillsammans då allt har fungerat så bra och att vi båda har lärt oss av varandra och på så vis har utvecklats individuellt.
Vårt samarbete tillsammans har som sagt givit oss lärdomar. Mina lärdomar har varit att jag försöker tänka mer på hur det går att skriva akademiskt korrekt från början, utan att
92 behöva arbeta om texten igen lika omfattande. Emma har även gett mig bättre
självförtroende när det kommer till vissa tankar som jag har, till exempel att om jag säger något behöver det inte vara ”fel” utan det går faktiskt att bygga vidare på tanken och utveckla ett bra resonemang. Dessutom hade jag en begränsad kunskap om hur en sådan här typ av uppsats var uppbyggd, vilket jag under denna resa har fått erfara och lära mig mycket om. Att ett metodkapitel kunde bestå av så många olika delar eller att det fanns olika typer av intervjuer som exempelvis strukturerade- och semistrukturerade intervjuer var något som var nytt för mig. En av lärdomarna är att vi även borde ha skickat ut information till våra respondenter om vad för olika typer av belöningar som finns. Detta för att de lättare ska kunna ha en vetskap om dessa vid intervjutillfället. Däremot anser vi att vi ändå fick den information som behövdes för att kunna göra ett bra arbete.
Jag har alltid varit ödmjuk inför att alla uppfattar saker och ting olika, men detta arbetet har gett mig en inblick på hur kompetensförsörjning faktiskt kan gå till och vad man som verksamhet behöver arbeta mer med. Detta är en lärdom jag kommer ha nytta av i mitt framtida yrkesliv då jag har som ambition att arbeta inom HR alternativt ha någon typ av projektledarroll i framtiden.