Information före muntlig förhandling - En opartisk prövning av rättspsykiatrisk vård

4.1.1 Tidigare kallelse

I undersökningen år 2014 framkom att de patienter som tänkt motsätta sig chefsöverläkarens ansökan om fortsatt rättspsykiatrisk vård inte tyckte att de hade tillräckligt med tid för att förbereda sig inför den muntliga förhandlingen.

För att få tid att förbereda sig ville de ha kallelsen från domstolen tidigare, minst en vecka före förhandlingen.

Förvaltningsrätten har efter den första undersökningen strävat efter att som rutin skicka ut kallelsen till patienten en vecka före förhandlingen.

I undersökningen år 2017 har de flesta patienter som intervjuats tyckt att de får kallelsen i tillräckligt god tid, en vecka i förväg. De som har fått kallelsen senare har tyckt att den har kommit för sent, så att de inte har hunnit förbereda sig.

Förberedelserna som patienterna vill ha tid för är bl.a. att hinna läsa och fundera över chefsöverläkarens yttrande, prata med sitt offentliga biträde och få tid att tala med den sakkunnige läkaren innan förhandlingen. Tiden med det offentliga biträdet vill de använda för att förbereda sina argument för att den rättspsykia-triska vården ska upphöra. Men det kan också handla om att patienten tillsam-mans med det offentliga biträdet vill ha tid att kolla upp boende eller sysselsätt-ning som kan påverka bedömsysselsätt-ningen av om vården ska ges i öppen eller sluten form.

Några patienter har särskilt påpekat att de vill ha kallelsen skriftligt från domsto-len. Det räcker inte att bara få muntlig information av personalen på kliniken om att domstolen har kallat dem till förhandling.

Förvaltningsrättens åtgärd att skicka ut kallelse till muntlig förhandling i ett tidi-gare skede, ca en vecka i förväg, tycks överensstämma med vad de flesta patien-ter önskar. Ett exempel på detta ger en patient som svarar på frågan om kallelsen kommer i tillräckligt god tid före förhandlingen:

”Ja det var ju en vecka före. Jag tycker att det är ett bra system.”

En annan patient som inte fick kallelsen en vecka i förväg, utan samma dag som förhandlingen, förklarar att det inte var bra eftersom hen inte hann förbereda sig:

”Jag kunde inte förbereda mig ett dugg. Eller jag fick ju göra så gott jag kunde liksom.”

Slutsats

Rutinen att sträva efter att skicka ut kallelse till patienterna ca en vecka före den muntliga förhandlingen tycks passa de flesta patienter väl. Den har gett den goda effekten att de flesta patienter anser att de har möjlighet att förbereda sig inför förhandlingen.

Att se till att patienterna har tillräcklig tid för att förbereda sig inför förhandling-en kan påverka dförhandling-en processuella rättvisan positivt, både så att patiförhandling-enterna upple-ver att det får respekt i egenskap av parter och så att deras möjlighet att komma till tals under förhandlingen ökar.

4.1.2 Kort information från domstolen före förhandlingen

I undersökningen år 2014 framkom det att patienter önskade sig kort och enkel skriftlig information från domstolen tillsammans med kallelsen. Den information patienterna önskade var hur en domstolsförhandling går till och en enkel förkla-ring av innebörden av de förutsättningar (rekvisit) som lagen anger för att den rättspsykiatriska vården enligt LRV ska upphöra/fortsätta (jfr 16 § LRV). Sådan information ansåg patienterna skulle hjälpa dem att förbereda sig bättre inför domstolsförhandlingen.

Förvaltningsrätten tog efter den första undersökningen fram en broschyr med information riktad direkt till patienterna. Broschyren har skickats till de rättspsy-kiatriska klinikerna för att delas ut till patienterna (se den år 2017 reviderade in-formationsbroschyren, bilaga 3).

I undersökningen år 2017 har de elva patienter som intervjuats sagt att de inte har fått broschyren. När intervjuarna har visat broschyren och gått igenom in-formationen med patienterna har de bett att få den för att ha tillgång till inform-ationen inför nästa förhandling.

Patienterna har uppgett att den information som finns i broschyren skulle hjälpa dem att förbereda sig bättre och känna sig mindre nervösa inför förhandlingen.

De skulle därför vilja få broschyren tillsammans med kallelsen.

Exempel 1

”Jag har inte sett broschyren. Jag hade velat ha den. Det kan vara bra att veta hur det går till.

Även fast man vet det så kan det vara bra att läsa.”

- [Innehållet i broschyren redovisas]. Är det här en typ information du hade velat få?

”Ja, det är sån´t man vill förbereda hur det går till i en förhandling så att jag kan komma fram med det jag vill säga under förhandlingen.”

- Hur känner man sig inför en sådan här förhandling när man är i ditt läge?

”Nervös.

Man vill gärna veta hur domstolen resonerar när de bestämmer att man ska ha fortsatt vård.

Man skulle vilja ha det lite mer utförligt, så att jag vet vad jag behöver göra för att kunna bli frisläppt, få veta mer, liksom hur resonemanget går, så man vet vad det är som händer.”

När intervjuarna har gått igenom informationen i broschyren har även patienter som först ställt sig tveksamma till att de skulle behöva informationen sagt att de tycker att det hade varit bra att få broschyren. Det verkar också som urvalet av information är det som patienterna efterfrågar. En patient uttrycker det så här:

Exempel 2

”Ja den här broschyren säger ju faktiskt allt. Hade man fått tillgång till den här innan så hade det varit en helt annan sak. För här får man ju faktiskt beskrivet vad det är frågan om.

Det hade varit jättebra om jag hade fått den innan (förhandlingen)”.

Det förekommer att patienter har fått information om den muntliga förhand-lingen av personal på kliniken eller av andra patienter. Men en patient påpekar att det är skillnad med information som kommer direkt från domstolen:

Exempel 3

”Det är rakare att få informationen från domstolen. Det är de som har sista ordet.”

Offentliga biträden och chefsöverläkare har vid mötet med dem påpekat att de anser att det är viktigt att den broschyr som tagits fram av förvaltningsrätten med information till patienterna når patienterna varje gång de får en kallelse till förhandling. Då kan broschyren användas av det offentliga biträdet för att förbe-reda klienten inför förhandlingen.

Offentliga biträden har föreslagit att dagordningen i broschyren förkortas så att punkterna 4, 5, 6 och 8 stryks. Dagordningen skulle då se ut på följande sätt:

 Domaren inleder förhandlingen och presenterar de närvarande samt talar om vilka frågor som ska prövas.

 Chefsöverläkaren talar om vad han/hon ansöker om och skälen för an-sökan.

 Ditt offentliga biträde talar om din inställning till ansökan och skälen för denna.

 Förvaltningsrättens sakkunnige läkare talar om sin uppfattning och skä-len för den.

 Du får sista ordet.

 Förhandlingen avslutas med besked om när domen kommer (antingen direkt efter överläggning eller senare med post).

Stödpersonerna har vid mötet med dem också framfört att det är viktigt att den information som finns i broschyren når fram till patienterna. Den förenklingen av lagtext som finns med är bra. Vissa patienter kan dock enligt dem behöva mer hjälp för att förstå texten i broschyren.

Slutsats

Den informationsbroschyr som tagits fram av förvaltningsrätten och som riktar sig direkt till patienterna verkar innehålla sådan information som patienterna vill ha för att kunna förbereda sig för den muntliga förhandlingen. Offentliga biträ-den har lagt till att de anser att broschyren är ett bra hjälpmedel för dem när de ska förbereda förhandlingen tillsammans med patienterna.

Några justeringar i broschyren bör dock övervägas för att öka patienternas möj-lighet att komma till tals under förhandlingen:

 En förkortning av beskrivningen av dagordningen för att göra den enklare för patienterna att förstå (jfr synpunkter från offentliga biträden vid möte med dem).

 En tydligare markering i dagordningen av att patienten själv och inte bara det offentliga biträdet får yttra sig över de delfrågor som prövas; det psykiska tillståndet, risken för återfall i allvarlig brottslighet och patientens personliga omständigheter (i intervjuerna med patienterna kommer det fram att det är mycket viktigt för dem att själva få komma till tals under den muntliga för-handlingen).

Ett önskemål från patienterna är att de alltid ska få informationsbroschyren sam-tidigt som de får en kallelse till muntlig förhandling. Det har i utvärderingen kommit fram att inte någon av de 11 patienter som intervjuats har sett broschy-ren. Inte heller stödpersoner eller offentliga biträden har sett den. Vad orsaken till detta är har inte kunnat klarläggas. Broschyren finns på förvaltningsrättens externa hemsida.¹⁰

Förvaltningsrätten bör försäkra sig om att såväl patienter som stödpersoner och offentliga biträden har tillgång till broschyren när de får kallelse till förhandling i mål om särskild utskrivningsprövning.

Processuell rättvisa: Genom att förvaltningsrätten ser till att patienterna får inform-ation från domstolen inför förhandlingen, kan domstolen bidra till att patienter uppfattar att de får respekt i egenskap av parter i domstolen och att de kommer få komma till tals under förhandlingen. Informationen i broschyren signalerar också att domstolen är neutral och opartisk eftersom broschyren delas ut till alla och visar att domstolen genomför förhandlingar på samma sätt för alla patienter.

Broschyren förklarar också innebörden av de lagregler som gäller för särskild ut-skrivningsprövning. Informationen om de rekvisit som ska prövas i den särskilda

10 Muntlig förhandling- mål om rättspsykiatrisk vård, finns att hämta på förvaltningsrättens ex-terna webbplats,

http://www.forvaltningsrattenikarlstad.domstol.se/Domstolar/Forvaltningsrattenikarlstad/Infof older%20psykiatrin_webb.pdf

utskrivningsprövningen kan både bidra till att patienterna bättre kommer till tals i för prövningen relevanta frågor och till att patienterna kan se i domen, att dom-stolens prövning är lagenlig, neutral och opartisk.

4.1.3 Tydligare och konkretare yttrande från chefsöverläkaren I undersökningen år 2014 ansåg flera patienter att chefsöverläkarens yttrande inte var tillräckligt tydligt när det gällde hur chefsöverläkaren ser på patientens psykiska tillstånd och risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag.

Förvaltningsrätten kom efter den första undersökningen år 2014 överens med chefsöverläkarna om att de skulle sträva efter att göra yttrandena tydligare ge-nom att pröva att använda rubrikerna:

- Kvarstår den psykiska störningen?

- Finns det en risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag?

- Är fortsatt rättspsykiatrisk vård nödvändig av annan anledning?

- Sluten eller öppen vård?

Vid en kontroll av några yttranden kan det konstateras att några är skrivna med de nya rubrikerna medan andra inte är det. Det verkar alltså inte som överens-kommelsen med chefsöverläkarna har slagit igenom fullt ut.

I undersökningen år 2017 är det färre patienter som kommenterar chefsöver-läkarnas yttranden. De patienter som kommenterar dem tycker dock fortfarande att de är otydliga. Flera patienter som inte specifikt talar om de skrivna yttran-dena uppger att de tycker det är svårt att förstå varför chefsöverläkaren anser att de fortfarande lider av en psykisk störning. De tycker också att det är otydligt varför chefsöverläkaren anser att det föreligger en risk för att de skulle återfalla i brottslighet av allvarligt slag.

I intervjuerna uttrycker flera patienter att de kan se att de led av en psykisk stör-ning när de dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård, men de anser att de numera inte gör det. De tycker inte heller att det finns risk för att de skulle återfalla i brottslighet av allvarligt slag om tvångsvården upphörde. När läkarna har en an-nan uppfattning vill de få veta vilka konkreta tecken läkarna ser på att de lider av en allvarlig psykisk störning och vilka konkreta omständigheter som gör att lä-karna bedömer att det finns en risk för att de återfaller i brottslighet av allvarligt slag.

Patienterna vill också ha besked om vilken vård som planeras framåt och vad de själva kan göra för att minska risken för återfall i brott.

Några patienter ger uttryck för en stark frustration när de inte förstår hur läkarna har kommit fram till att de är psykiskt störda och att det finns en risk för att de kommer återfalla i brott om tvångsvården upphör. Det finns enligt dem inte nå-gon möjlighet att försvara sig mot läkarnas blanka påståenden om att de är psy-kiskt störda och att det finns en risk för att de återfaller i brott.

Exempel 1

”Alltså i mitt fall, jag har inte blivit diagnosticerad på två år. De säger utan närmare specifi-cering att jag är psykotiskt, att jag har psykotiska tankemönster.”

Exempel 2

”Jag vet inte ens vad det är för fel på mig, utan bara att jag är sjuk på något konstigt sätt och att jag skulle fortsätta med tung kriminalitet, något som inte stämmer…

Vad är det i mitt beteende som gör… de skulle vara lite mer specifika. Man kan inte bara säga psykisk sjuk utan närmare specificering…”

Stödpersonerna har bekräftat att det är viktigt för patienterna att få konkreta be-sked om vad som är orsaken till varför en läkare bedömer en patient som farlig.

Patienterna lever i nuet och behöver höra vad det är som ligger till grund för lä-karnas bedömning av att just den här patienten just nu lider av en psykisk stör-ning. Den bedömningen bör sedan tydligt kopplas ihop med vilket beteende som gör att det finns en risk att patienten återfaller i brottslighet av allvarligt slag. Lä-karna bör enligt stödpersonerna också redovisa vad patienten själv kan göra för att ändra sitt beteende så att risken minskar.

Slutsats

Synpunkterna att yttrandena från chefsöverläkarna bör bli tydligare återkommer i 2017 års undersökning. Patienter vill i yttrandena få besked om vilka konkreta tecken chefsöverläkarna ser på att de fortfarande lider av samma psykiska stör-ning som när de begick det brott som de dömdes för. De vill också veta vilka konkreta omständigheter som ligger till grund för att chefsöverläkarna anser att det finns en risk för att patienterna återfaller i brottslighet av allvarligt slag om vården upphör. Stödpersoner har bekräftat att det är viktigt för patienterna att veta vad chefsöverläkarna konkret bygger sin bedömning på.

Både patienter och stödpersoner har framfört att de vill veta vad chefsöverläkar-na anser att patienterchefsöverläkar-na själva kan göra inom ramen för den fortsatta vården för att minska risken för återfall i brott.

Processuell rättvisa: Om chefsöverläkarnas yttranden blir tydligare och konkretare kan patienterna förbereda sig bättre inför den muntliga förhandlingen så att de där kan framföra sina egna uppfattningar om sitt psykiska tillstånd och risken för att de återfaller i brott. Det skulle i sin tur kunna bidra till att patienterna upple-ver en större möjlighet att komma till tals och en bättre balans i förhandlingssi-tuationen mellan chefsöverläkaren och dem som parter. Det kan i sin tur bidra till att patienterna uppfattar domstolens prövning som neutralare och mer opar-tisk.

4.1.4 Träffa det offentliga biträdet i god tid och tillräckligt länge I undersökningen år 2014 kom det fram att patienterna ville träffa sina offentliga biträden i god tid före den muntliga förhandlingen och tillräckligt länge för att kunna förbereda sig tillsammans med dem inför domstolsförhandlingen. Patien-terna ville på det sättet få en bättre möjlighet att sätta sig in i de juridiska förut-sättningarna för att den rättspsykiatriska vården ska kunna upphöra och

möjlig-het att förbereda sig för att kunna bemöta chefsöverläkarens argument med motargument.

Efter den första undersökningen kallade förvaltningsrätten de offentliga biträ-dena till ett möte. Då redogjordes bl.a. för möjligheten för offentliga biträden att få ersättning för att besöka en patient några dagar innan en förhandling för att tillsammans med denne förbereda förhandlingen.

I undersökningen år 2017 framför patienter samma kritik mot de offentliga bi-trädena som tidigare. De påpekar att de inte får träffa sitt offentliga biträde mer än några minuter just innan förhandlingen vilket de anser är otillräckligt för att de ska kunna sätta sig in i de regler som gäller eller förbereda sina argument så att de kan komma till tals under förhandlingen.

Exempel 1

”Jag fick träffa min advokat samma dag det tycker jag är lite dåligt att de inte kommer lite ti-digare. Jag skulle vilja träffa advokaten ett par dagar eller någon dag innan i alla fall, så att man känner sig väl förberedd.”

- Hur lång stund fick du träffa din advokat?

”Bara tio minuter. Det känns inte professionellt… det känns inte bra. Jag hade velat träffa honom en vecka innan och en längre stund.”

Patienter poängterar att man som patient måste träffa sin advokat under tillräck-ligt lång tid för att advokaten ska hinna lyssna till dem och sätta sig in i deras be-hov. Det kan till exempel vara personliga omständigheter som patienten vill gå igenom med det offentliga biträdet för att förbereda en utskrivning eller över-gång till öppenvård.

Exempel 2

- Vad vill du prata med advokaten om?

”Lite planering om man tänker sig att man ska gå en utbildning. Advokaten ska kunna hjälpa till och ringa och kolla så att det är möjligt. Lite planering… därför behöver man längre tid. Så man har det förberett om man ska kunna komma ut. Så man har utbildning och lägenhet.”

- De här praktiska sakerna?

”Så man har chans att ordna det. För där ska ju advokaten vara behjälplig lite grann i alla fall. Och kolla upp. Eller behandlingshem eller vad det kan vara.”

- Träffar du advokaten samma dag finns det ingen tid att kolla de sakerna?

”Nej.”

En patient påpekar att det är viktigt att få träffa just sitt offentliga biträde som är den person som står på patientens sida och som visar patienten respekt som part i målet.

Exempel 3

- Fick du stöd av din advokat?

”Ja, jag kände att det här är en människa som inte tycker jag är galen, skönt att prata med en sådan. För att även den här grejen, man har en relation med personalen men de behandlar en som patient. De säger ’Är du lite trött och lite arg idag’ de pratar ner på en, även läkaren och det går inte att komma ifrån det.”

Stödpersoner påpekar att patienterna jämfört med tilltalade i brottmål ofta är mer ”mentalt förstörda”. Det gör att advokaterna borde ägna mer tid åt patien-terna inför mål med särskild utskrivningsprövning än vad de gör med tilltalade inför en brottmålsförhandling. I stället tycks det vara tvärtom. Stödpersoner an-ser att det är viktigt att advokaten träffar sin klient dagen innan domstolsför-handlingen för att advokaten ska ha möjlighet och god tid att verkligen lyssna på och prata med patienten.

Offentliga biträden har vid mötet med dem angett att det förekommer att advo-kater får avslag på yrkad ersättning när man träffar klienten dagen före en för-handling om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det påver-kar viljan hos advokater att lägga ner mer tid på dessa mål. Ett offentligt biträde erinrar dock om att man enligt advokatetiska regler är skyldig att träffa sin klient då denna begär det.

På mötet med de offentliga biträdena redogjordes för ett avgörande från Kam-marrätten i Göteborg där en advokat fick ersättning för två och en halv timmes arbete bl.a. för att ha träffat sin klient dagen innan förhandling (mål nr 610-17).

Slutsats

Det verkar inte ha skett någon större förändring när det gäller den tid patienter-na får för att träffa sitt offentliga biträde inför den muntliga förhandlingen. Pati-enter träffar fortfarande i regel sitt offentliga biträde samma dag några minuter innan förhandlingen. Detta strider mot patienternas önskan som är att träffa sina

In document En opartisk prövning av rättspsykiatrisk vård (Page 22-31)