4.2.1 Rutiner för förhandling via videolänk
I undersökningen år 2014 framfördes synpunkter på att det var olämpligt att hålla förhandlingar per videolänk när förhandlingen gäller särskild utskrivnings-prövning och patienten har motsatt sig fortsatt sluten rättspsykiatrisk vård. Ett skäl som angavs för att ha förhandlingen på plats var att patienten ville kunna se domaren i ögonen. Patienten ville också att domaren skulle kunna se hen i ögo-nen för att avgöra om hen var frisk.
Förvaltningsrätten fattade därefter ett beslut att sträva efter att hålla muntliga förhandlingar på plats när patienten motsatt sig fortsatt rättspsykiatrisk vård.
I undersökningen år 2017 är patienterna mycket nöjda med att förhandlingar numera hålls på plats. De är också medvetna om att de kan säga ifrån om de inte vill ha förhandlingen per videolänk.
En viss förskjutning i uppfattningen om videoförhandlingar tycks dock ha skett.
Det förekommer nu patienter som säger att det inte spelar någon roll för dem om förhandlingen är per video eftersom de umgås mycket med vänner och fa-milj ”via skärm”. En patient som lider av ”torgskräck” tycker till och med att det är bättre med videolänk än att ha domstolens ledamöter på plats.
Exempel 1
”Jag tycker det blir mer personligt när det inte är videolänk.”
Exempel 2
- Vad vill du helst ha, video eller en förhandling på plats?
”Jag skulle vilja ha videoförhandling, för jag gillar inte mycket folk runt omkring mig. Det är lättare för mig att tänka om det inte är så mycket folk runt omkring mig. Jag får liksom inte fram orden ordentligt om det är för mycket folk. Då slipper jag vara stressig och så. För det blir jag ofta när det är en sådan här förhandling. När det är folk runt omkring mig då har jag svårt.”
Slutsats
Förvaltningsrättens rutin att undvika förhandlingar via videolänk när patienter motsätter sig fortsatt rättspsykiatrisk vård verkar uppskattas av de flesta patien-ter. En patient uppger dock att hen hellre skulle vilja ha förhandling via video-länk än att förvaltningsrätten är på plats.
Processuell rättvisa: En ordning där enskilda patienter kan välja om de vill ha för-handling på plats eller per videolänk skulle troligen ge patienter med olika behov och förutsättningar en ännu bättre möjlighet att komma till tals under förhand-lingen. Det skulle bidra till att patienter som önskar förhandling per video skulle kunna uppleva ökad processuell rättvisa.
4.2.2 Tydligare inledning av förhandlingen
I undersökningen år 2014 kom det fram önskemål från patienter om att de skulle vilja ha mer information från ordföranden i början av förhandlingen. Även om de uppskattade att ordföranden presenterade alla i salen ansåg de inte att det räckte för att de skulle känna sig informerade om och delaktiga i förhandlingen.
Patienter framförde att de ville att ordföranden skulle börja förhandlingen med att gå igenom hur den kommer att gå till (dagordningen) och när patienterna själva kommer få komma till tals. De ville också ha information om vilka sakfrå-gor som skulle behandlas under förhandlingen (inte bara att det handlade om ut-skrivningsfrågan utan vilka delfrågor som påverkar den särskilda utskrivnings-prövningen).
Stödpersonerna förmedlade att det var mycket viktigt för patienterna att få en förklaring från domstolen av vilka frågor som är av avgörande betydelse för om vården kommer fortsätta eller upphöra.
Domarna i förvaltningsrätten kom överens om att sträva efter att presentera rät-ten och att informera om och följa den dagordning som finns i broschyren med information till patienterna (bilaga 3). Vid en uppföljning av överenskommelsen angav domarna att de följer dagordningen i stora drag, men att justeringar görs utifrån vad målet kräver. En domare uppgav att hen presenterar innehållet i lag-stiftningen och de delfrågor som ska prövas.
I undersökningen år 2017 uppger patienter att domaren presenterar rätten och berättar vilka som sitter i salen. Några patienter är ändå osäkra på vilken uppgift nämndemännen har (att nämndemännen är med och dömer är en nyhet för vissa).
Någon patient har varit med om att dagordningen för förhandlingen har gåtts igenom av ordföranden i början. Det uppskattades av patienten eftersom det då
blev tydligt att hen skulle få komma till tals under förhandlingen. Det gjorde det lättare för patienten att vänta på det tillfället.
Några patienter och en stödperson anser att ordföranden bör inleda förhand-lingen med att markera att den i första hand är till för att patienterna ska få komma till tals. Det finns också patienter som anser att dagordningen för för-handlingen bör ändras så att de får yttra sig före chefsöverläkaren. Då skulle de få en bättre möjlighet att komma fram med sin syn på de delfrågor som domsto-len ska bedöma inom ramen för den särskilda utskrivningsprövningen.
Ingen av de patienter som intervjuats har varit med om att domaren har klargjort vilka delfrågor som ska prövas inom ramen för den särskilda utskrivningspröv-ningen. Patienterna upprepar att de skulle önska att domaren inleder förhand-lingen med att tala om vilka delfrågor som har betydelse för om den slutna rätts-psykiatriska vården kan upphöra och vilka av dessa som ska behandlas under den aktuella förhandlingen. Då skulle det bli lättare för patienterna att berätta om sin uppfattning om bl.a. sin psykiska störning och risken för att de ska återfalla i brott.
Den osäkerhet patienterna känner inför vad det är som påverkar utskrivningsfrå-gan gör att de spekulerar kring vad rekvisiten i 16 § LRV innebär och vilka förut-sättningar som gäller för att de ska kunna fortsätta att vårdas med tvång. Några ger uttryck för uppfattningen att de tror att det räcker med att vara missbrukare för att tvångsvården ska kunna fortsätta under obestämd tid.
Exempel 1
- Tycker du att det hade varit bra om domaren hade varit lite mer konkret med vilka delfrågor det var som skulle komma upp?
”Ja.”
- Varför tycker du det då?
”Ja, då hade jag känt att jag hade varit mer förberedd på det. Det hade känts bättre för då vet man precis vad som ska tas upp och vad det kommer att pratas om.”
- Menar du att du hade varit bättre förberedd för att kunna säga vad du tyckte om dom frågorna?
”Ja”
Exempel 2
”Finns det något sätt för missbrukare att komma ut ur rättspsykiatrisk vård? Det är bara det jag undrar. Vad är det skriftliga underlaget? Vart står det att lagen backar de som säger att vi ska vara inlåsta för att vi missbrukar? För man kan inte säga att det är en psykisk störning… Jag var säker på man inte kunde det. Men nu har jag ändrat mig lite. Det verkar vara det läkaren säger som gäller och säger han att det är missbruk så…”
Offentliga biträden uppger att de tycker att det vore bra om ordföranden inleder förhandlingen med att klargöra vilka frågor som ska prövas under just den för-handlingen. Det räcker inte att säga att det som ska behandlas är om vården ska upphöra, utan ordföranden bör ange vilka delfrågor som ska bedömas,
exempel-vis tecken på psykisk störning och risk för återfall eller patientens personliga om-ständigheter.
Chefsöverläkarna påpekar att informationen i början av förhandlingen kan vara bra, men inte får bli för lång och omfattande. Då hänger patienten inte alltid med.
Slutsats
Undersökningarna visar att patienter uppskattar att ordföranden inleder förhand-lingen med att presentera de närvarande och deras funktioner. Men det räcker inte för att patienterna ska känna sig säkra och veta när och hur de får komma till tals under förhandlingen. Av båda undersökningarna framgår att patienterna vill känna sig mer delaktiga i förhandlingen och kunna få fram sin syn på de frå-gor som ska prövas på ett bättre sätt.
För att underlätta för patienterna att komma till tals bör ordföranden inleda med att kort förklara hur förhandlingen kommer gå till (dagordning) och särskilt mar-kera när patienten får komma till tals. Förklaringen av dagordningen bör vara kort och ha fokus på när patienten kommer få säga sitt. Den patient som berät-tar att domaren inledde förhandlingen på detta sätt, har bekräftat att det gjorde det lättare för hen att komma till tals.
Om dagordningen i informationsbroschyren kortas ned och det tydligare marke-ras att patienten själv får yttra sig i de frågor som har betydelse för den särskilda utskrivningsprövningen så kan den användas som underlag för ordförandens muntliga information. Då kommer de patienter som har läst broschyren att känna igen sig. Det kan bidra till att ge dem en större säkerhet i förhandlingssitu-ationen så att de kommer till tals.
Processuell rättvisa: Genom att ordföranden redan i inledningen ger en struktur (dagordning) för förhandlingen och talar om för patienten att hen kommer att få komma till tals på samma villkor som chefsöverläkaren, kan ordföranden bidra till att patienten uppfattar att hen får komma till tals, får respekt i egenskap av part i målet och kommer få en rättvis och opartisk prövning.
Både patienter och offentliga biträden trycker på att det är viktigt att domaren i inledningen också talar om vilka delfrågor som ska prövas inom ramen för den särskilda utskrivningsprövningen eftersom detta är oklart för patienterna. Patien-terna ger även i denna undersökning uttryck för att de är osäkra på vad de lagliga rekvisiten i 16 § LRV innebär. Osäkerheten leder till spekulationer om vad be-greppen psykisk störning och risk för fortsatt brottslighet av allvarligt slag inne-bär. Osäkerheten och spekulationerna har hos vissa patienter lett till en känsla av maktlöshet och rättsosäkerhet och till att de inte upplever att de kan påverka ut-gången i målet.
För att patienterna ska uppleva att de får en rättvis och opartisk prövning som bygger på rekvisiten i lagen, bör ordföranden i inledningen av förhandlingen formera patienterna om vad lagstiftningen om särskild utskrivningsprövning in-nebär och vilka delfrågor som ska tas upp under förhandlingen (jfr förklaringen av 16 § LRV i informationsbroschyren, bilaga 3).
Processuell rättvisa: Genom att ordföranden talar om vilka rekvisit som ska prövas och förklarar innebörden av dem, blir det tydligt för patienten att domstolen är opartisk och neutral och bygger den särskilda utskrivningsprövningen på inne-hållet i lagen. Om ordföranden använder informationsbroschyrens förenklade förklaring av innehållet i 16 § LRV, kommer de patienter som har läst broschy-ren att känna igen sig. Det kan bidra till att ge dem en större säkerhet så att de kan komma till tals i de frågor som avgör om den slutna rättspsykiatriska vården ska fortsätta eller upphöra.
4.2.3 Komma till tals under förhandlingen
I undersökningen år 2014 kom det fram att patienterna visserligen tyckte att de fick tillfälle att prata under förhandlingen, men ofta valde att inte säga något ef-tersom de inte kände att det de sade gjorde någon skillnad. Olika synpunkter framfördes med innebörden att patienter upplevde att domstolen nästan alltid dömde så som läkarna tyckte att domstolen skulle göra. Patienterna kände sig därför maktlösa och ansåg inte att det var någon idé för dem att säga något un-der förhandlingen, även om de hade en annan uppfattning än läkarna. ”Man kän-ner det är kört… det kvittar vad man säger”, sade till exempel en patient. En del pati-enter valde att över huvud taget inte delta i domstolsförhandlingen eftersom de inte upplevde att det gjorde någon skillnad om de deltog och yttrade sig.
Stödpersonerna bekräftade att patienterna kände att de inte kunde påverka ut-skrivningsfrågan och därför blev passiva under förhandlingen. För att patienter-na skulle vilja delta, ansåg stödpersonerpatienter-na att domarpatienter-na borde bli mer aktiva och agera för att åstadkomma en bättre balans mellan patient och läkare under för-handlingen. Domarna skulle exempelvis kunna ställa mer frågor till chefsöver-läkaren och den sakkunnige chefsöver-läkaren för att klargöra vilka konkreta omständig-heter som gjorde att de ansåg att en patient borde fortsätta tvångsvårdas. På det sättet skulle patienterna kunna uppfatta att domstolen inte okritiskt anammade läkarnas åsikt utan att det klargjordes vilka omständigheter läkarnas åsikter vilade på i det enskilda fallet.
Patienter framförde i undersökningen år 2014 också önskemål om att domarna skulle hjälpa dem att genom frågor till dem få fram sin syn på varför den rätts-psykiatriska vården borde upphöra eller övergå i öppen form. Flera patienter framförde att de ville ha mer ögonkontakt med domaren för att känna sig hörda under förhandlingen.
Stödpersonerna påpekade att nämndemännen uppfattades som passiva under förhandlingarna och att språket under förhandlingen borde göras enklare med färre medicinska och juridiska termer.
En del patienter tyckte att förhandlingarna hölls i lagom tempo medan andra kände sig stressade av att det gick för fort.
I den domardiskussion som hölls på förvaltningsrätten efter den första under-sökningen diskuterades om domarna skulle prova att lägga upp förhandlingen med en tydligare struktur så att rekvisiten för att den rättspsykiatriska vården ska upphöra/fortsätta skulle kunna bli tydligare belysta och så att chefsöverläkaren,
patienten och den sakkunnige läkaren i tur och ordning kunde yttra sig över dessa. Domarna diskuterade också hur ordföranden på olika sätt kunde visa sitt intresse och engagemang för patienten under förhandlingarna.
I uppföljningen av domardiskussionen framkom att domarna inte generellt hade förändrat sitt sätt att leda förhandlingen. Däremot noterades att det hände att den sakkunnige läkaren strukturerade upp sitt yttrande enligt rekvisiten i 16 § LRV.
I undersökningen år 2017 återkommer flera patienter med åsikten att de inte kan påverka domarnas uppfattning i utskrivningsfrågan. Patienter upplever fortfa-rande att domarna ensidigt lyssnar på läkarna. En svårighet för patienterna är fortfarande att de inte känner till hur förhandlingen går till och vilka argument som är juridiskt relevanta för utskrivningsfrågan. Patienterna upplever fortfa-rande maktlöshet och har svårt att komma till tals och vara delaktiga i förhand-lingen. Maktlösheten leder ibland till att de bestämmer sig för att inte komma till förhandlingen eftersom de inte upplever att de kan påverka den.
Men i undersökningen år 2017 finns också patienter som uppfattar att de har kommit till tals och att domaren verkligen har lyssnat på dem. Det har de märkt genom att domaren har ställt klargörande frågor till läkarna och till patienterna och genom att domaren haft ordentlig ögonkontakt med patienterna när de har pratat under förhandlingen. Det finns också patienter som särskilt påpekar att de uppskattat att domaren engagerat sig och ställt frågor om den fortsatta vården för att minska risken i återfall i allvarlig brottslighet.
Nämndemännen upplevs fortfarande som oengagerade. Tecken på detta är bris-tande ögonkontakt och att de sitter och ritar. Några patienter tycker det är svårt att veta om nämndemännen är engagerade eftersom de är tysta under hela för-handlingen.
Det kommer fram olika synpunkter på tempot i förhandlingen i 2017 års under-sökning. De flesta av de patienter som deltagit i förhandling i Kristinehamn där förhandlingarna normalt är beräknade till 20 minuter tycker att det är stressigt.
Det gör att de tycker att de har svårt att komma till tals. De som deltagit i för-handlingar i Örebro där förför-handlingarna normalt beräknas till 30 minuter fram-för ingen kritik mot ett fram-för högt tempo. Tvärtom säger patienterna där att tem-pot är bra och att de känner att de kommer till tals.
Flera patienter tycker att språket under förhandlingen är tillräckligt enkelt. Men det finns också de som tycker att det är för svårt och att förhandlingarna pågår över deras huvuden.
Exempel 1
”Det är många som inte ens går ner där [till förhandlingen] för de förstår inte proceduren. De förstår inte vad det gör för skillnad om de är där eller inte. De känner att det är ingen som lyssnar på dem. De blir dömda av främlingar som läser ett papper och sen har de fattat beslut innan man kommer ner.
Det är läkaren som bestämmer känns det som… alltså, i mitt fall, jag har inte blivit dia-gnosticerad på två år. De säger utan närmare specificering att jag är psykotiskt, jag har psyko-tiska tankemönster…”
Exempel 2
- Hur upplevde du det att prata vid förhandlingen?
”Jag tycker ju att det är ju kul att prata så liksom, det tycker jag. Men sen tycker jag det är tråkigt att ens ord blir verkningslösa… Jag får framföra min åsikt och de lyssnar men orden är fortfarande verkningslösa…”
Exempel 3
- Kände du att du fick komma till tals under förhandlingen?
”Nej, det här om att jag skulle få sista ordet. Då kändes det typ som skynda dig nu! Kom igen! Så känns det, och nej då har jag inget att säga… Dom pratade med varandra, de tittar inte ens åt en, de pratar häruppe [sätter handen över huvudet].”
- Vilka då?
”Domaren och chefsöverläkaren och sakkunnige läkaren. Man kunde lika gärna ha stått ut-anför dörren. Det är som att stå utut-anför, man finns inte. Det är så opersonligt. Man kommer bara in där som en sak, som ett ting som ska plockas undan och läggas under mattan… De i rättsalen pratar med varandra, jag fanns inte… Så kan man säga.
Jag skulle vilja ha förhandlingen lite mer personlig: vi gör detta i dag, det här är nämndemän, de dömer, jaha OK, typ så där, mer personligt och lugnare… Men det är hög speed hela ti-den.”
Exempel 4
- Själva förhandlingen då?
”Ja det var väl en kvart, tjugo minuter.”
- Vad tyckte du om det?
”Det var som att prata med en vägg.”
- Fick du möjlighet att komma till tals?
”Nej. Jag tappade väl geisten.”
- Vad var det som fick dig att göra det?
”Att det gick så fort och sen när de frågade mig om jag hade något att tillägga så var jag så konfunderad att jag inte kunde säga något. För min del var det väl som så att jag inte kunde få fram det väsentliga eftersom det var ett sådant högt tempo.”
- Fick du intrycket att domaren var aktiv under förhandlingen?
”Lite för aktiv.”
- Vad berodde det på?
”Han körde sitt gamla vanliga race. Det ska gå fort. Komma iväg…”
Exempel 5
- Upplevde du domaren som engagerad? Att han lyssnade på dig?
”Jo, han lyssnade. Han var tillmötesgående på många sätt.”
- Kan du beskriva på vilket sätt han var tillmötesgående?
”Ja, när jag ville ha en förklaring till vad en av termerna i min diagnos är. Då tog ju han och frågade chefsöverläkaren om han kunde berätta lite mer om vad det innebär och så.”
Exempel 6
”Jag tyckte att det var rätt så bra faktiskt på grund av att den kvinnan som satt och styrde förvaltningsrätten och frågade mig lite frågor. Det var samma med en annan domare, en annan gång, han gjorde också så. De ville verkligen ge mig en chans.
Den här kvinnan frågade, vad kommer du göra om du blir utskriven och blir drogsugen? Och då sade jag att jag kunde gå på NA-möten. Då blev det tyst en stund och så började vi disku-tera och då kände jag att hon lyssnar på mig och jag kände att det fanns möjligheter helt en-kelt. Annars brukar det vara trögt när läkarna har sagt sitt. Så då tyckte jag att det kändes bra faktiskt ärligt talat.”
Exempel 7
”Domaren verkade sympatisk.”
- Lyssnade domaren på dig?
”Ja, hon gav ett sådant intryck. Hon ställde frågor och sen såg jag att hon tittade mig i ögonen när jag pratade.”
Exempel 8
- Var språket svårt att förstå?
”Ja, det här bakåtvända pratet fast det är framåt, att man kan säga en mening bakåt fast
”Ja, det här bakåtvända pratet fast det är framåt, att man kan säga en mening bakåt fast