5.8.1 Inledning
Ett definitivt svar på om informationsöverbelastning drabbar domare i rättsliga sammanhang är inte möjligt att ge.220 Dels finns det fortfarande mycket att lära om fenomenet och dels har teorin inte studerats på ett systematiskt sätt inom rättsvetenskapen.221 Det vi däremot vet är att forskarkåren och andra analytiker är eniga om att informationsöverbelastning är ett verkligt fenomen.222 Med det i åtanke måste det åtminstone anses föreligga en viss risk att informationsöverbelastning kan drabba domstolsledamöter.223 I sammanhanget blir det av förklarliga skäl jättemålen som bör väcka oro. Följaktligen kommer stora och komplicerade brottmål granskas utifrån de nämnda orsaksfaktorerna. Då teorin härstammar från ekonomivetenskapen kommer vissa faktorer framstå som mindre relevanta, men det betydelsefulla är att de sammantaget möjliggör en strukturerad analys.
5.8.2 Informationens karaktäristik
Att jättemålen innehåller oerhörda informationskvantiteter råder det knappast tvivel om.224 Förhandlingstimmarna räknas i hundratal samtidigt som blott åklagarens bevisuppgift i de mest omfattande målen uppgår till ungefär 200 sidor.225 Den totala informationsmängden i en förhandling bör dock inte ses som det mest relevanta mätvärdet. Visserligen blir vi psykiskt utmattade av att göra flera komplexa beslut efter varandra, men överbelastning är framför allt ett problem när stora informationsmängder
218 Morgan & Zydney Mannheimer s. 1137.
219 Rapport 2011:18 Fördjupad analys av marknaden för mobiltelefoni, bredband och sampaketerade telekomtjänster s. 23 ff. & 165 ff. & Beteendeekonomi och konsumentpolitik s. 24 ff.
220 Jfr Morgan & Zydney Mannheimer s. 1121.
221 A.st. & Eppler & Morgan s. 341 f. & Paredes s. 450 f.
222 Eppler & Mengis s. 331, Morgan & Zydney Mannheimer s. 1121 & Paredes s 446 f. & 450.
223 Jfr Morgan & Zydney Mannheimer s. 1121.
224 Jfr Dir. 2016:13 s. 1 ff.
225 Se t.ex. Södertälje TR dom 2016-10-05 i mål nr B 2725-13, bilaga 1 s. 61 ff. & Södertälje TR dom 2014-06-17 i mål nr B 2700-12, bilaga 1.
46
ska leda till ett beslut.226 De problematiska fallen kan därför huvudsakligen anses vara rättegångar som inrymmer omfattande huvudåtal eller huvudmän som ålagts ansvar för mycket av den samlade brottsligheten. I dessa fall torde bearbetningsbehovet nå kritiska nivåer om den slutliga skuldprövningen kräver att rätten överväger oerhört många bevisfakta.
Exakt hur mycket information vi människor förmår bearbeta på ett helt igenom rationellt vis finns det inget definitivt svar på. Många studier visar dock på att vår bearbetningsförmåga försämras redan när vi måste beakta tio aspekter simultant.227 Mot den bakgrunden framstår jättemål som synnerligen problematiska. I sammanhanget kan även en parallell göras till Morgan och Zydney Mannheimers uppfattning att amerikanska ”dödsstrafförhandlingar” blivit för omfattande. Enligt en studie varar dylika mål i snitt 14,6 dagar, där den kritiska påföljdsförhandlingen upptar 4,3 dagar.228 Det är väldigt mycket mindre tid än många svenska jättemål. Ifall amerikaner vädrar oro, har vi i Sverige närmast anledning att förutsätta misslyckanden.
Illavarslande är även det faktum att jättemål ter sig problematiska utifrån informationskvaliteten. Det följer av brottmålsförhandlingens natur att informationen ofta är av sämre kvalitet. I det fallet försvaret uppställer ett diametralt motsatt motbevistema kommer rätten bli exponerad för tvetydig bevisning.229 Därtill är bevisningen relativt ofta av osäker karaktär. Till exempel varierar vittnens tillförlitlighet samtidigt som även teknisk bevisning kan innehålla olika tolkningsmöjligheter. Det är med andra ord en delikat uppgift att ens värdera enskilda bevis.
Med anledning av principen om fri bevisföring är det heller inte en djärv gissning att det ibland förekommer bevisning som är oväsentlig för sakens avgörande. Svea hovrätts arbetsgrupp har visserligen erinrat om att ingen onödig utredning ska tynga processerna, men riktlinjen kan vara svår att efterleva.230 Dels är det vanskligt för rätten att avvisa bevisning och dels är det svårt att klandra den åklagare eller advokat som ”helgarderar”
sig med överflödig bevisning.231
Slutligen är det även sannolikt att rätten ibland ställs inför svårbegriplig information i brottmål. Nämndemän kan ha svårt för juridiska teknikaliteter samtidigt som även
226 Eppler & Mengis s. 326 & Mick m.fl. s. 208 f.
227 Malhotra s. 427 & Paredes s. 441 med hänvisningar.
228 Morgan & Zydney Mannheimer s. 1122.
229 Jfr a.a. s. 1125.
230 En skräddarsydd rättegång – och vägen dit s. 14.
231 Jfr a.a. s. 14 ff. & Effektivare hantering av stora och komplicerade brottmål – en idéskrift s. 58.
47
jurister kan uppleva svårigheter att förstå innebörden av till exempel medicinska utlåtanden.232
Sammanfattningsvis kan det antas att såväl informationsmängden som informationens brist på kvalitet medför ett kritiskt läge som ger skäl att ifrågasätta hur rättssäkra jättemål är. Påminnas ska att jättemålen är väldigt olikartade och att flera mål inte borde ge upphov till särskilt påtagliga besvär. I synnerhet gäller detta de mål där det saknas omfattande huvudåtal och där åtalspunkterna i hög utsträckning är fristående från varandra. Under sådana omständigheter kan brotten med fördel prövas en efter en, vilket också verkar vara rutinen enligt flera domskäl och huvudförhandlingsprotokoll.233 Iakttas även rekommendationen234 att schemalägga uppehåll för att successivt överlägga i sak kan dessa jättemål liknas vid ”flera ordinära mål i ett”. Risken för att domare ska drabbas av informationsöverbelastning borde i de fallen inte vara märkbart högre än när domare avgör ordinära mål på löpande band.
5.8.3 Personliga faktorer
Ett i sammanhanget positivt faktum är att experter förmår bearbeta större informationskvantiteter än lekmän. Översatt till ett brottmålsperspektiv är den givna konklusionen att juristdomare kan förväntas vara bättre på att bearbeta informationen i jättemål än lekmän. Men därmed inte sagt att tilltron till juristdomarens kapacitet ska övervärderas.235 Vidare kan varken juristdomar- eller nämndemannakåren ses som enhetliga grupper. Tvärtom bör det finnas betydelsefulla skillnader inom respektive grupp.236 Detta då erfarenhet är en betydelsefull faktor, varpå de med erfarenhet av jättemål kan antas vara bättre lämpade att döma i kommande jättemål. Mot bakgrund av jättemålens olikheter bör dock inte vanan av stora brottmål i sig övervärderas, utan de gångerna det framför allt borde göra skillnad är när rättegångarna i övrigt är likartade.
5.8.4 Uppgiftstyp
Att avgöra brottmål är en komplex beslutsprocess i sig. Att grunda avgörandet på ett totalintryck av det föreliggande materialet tillåts inte, varför domaren är skyldig att göra
232 Jfr Morgan & Zydney Mannheimer s. 1125.
233 Målen som kännetecknas av omfattande sexualbrott verkar ofta vara av denna karaktär. Se t.ex. Nacka TR B 586-14 med tillhörande aktbilaga 428 & Solna TR B 8098-13 med tillhörande aktbilaga 1024.
234 En skräddarsydd rättegång – och vägen dit s. 24.
235 Jfr Paredes s. 453 ff.
236 Jfr Eppler & Mengis s. 332.
48
en värdering av varje enskilt bevis.237 Detta ger upphov till en sällsynt komplicerad beslutsprocess i jättemål. Svårighetsgraden förstärks därutöver av att rätten kan behöva göra komplicerade bedömningar av till exempel medgärningsmannaskap och strukturell bevisning.238
Ett annat problem med jätterättegångar är att de ofta kan kräva simultana tankeprocesser av domarna.239 Särskilt i mål med flera tilltalade borde det vara mer regel än undantag att prövningar sker parallellt. Faktorn tidspress borde inte inverka särskilt mycket på jättemål. Mängden tid rätten ges att bearbeta information korrelerar med mängden information, då ökade informationskvantiteter medför längre förhandlingstid. Faktorn ska dock inte bortses helt eftersom distraktioner och avbrott är vanligt förekommande under förhandlingar.240
Beslutens komplexitet förstärks av insatserna som står på spel i brottmål.241 De tilltalade riskerar ofta långa fängelsestraff och särskilt påtagligt är det när den påstådda brottsligheten kan medföra livstids fängelsestraff. Till exempel förekom det i de identifierade jättemålen vid hovrätterna fyra olika mål där rätten antingen fastställde eller upphävde ett livstidsfängelsestraff.242 Mer livsavgörande beslut än så är inte möjliga att fatta i svensk brottmålskontext.
5.8.5 Verksamhetsstruktur och informationsteknologiska faktorer
De avslutande två huvudgrenarna framstår som något perifera ur straffrättsperspektivet.
I fråga om organisationsstruktur är en straffprocessuell liknelse möjligen huruvida lagstiftningen är tydlig och lättförståelig. Mot bakgrund av legalitetsprincipen kan det förväntas att domarnas ”styrdokument” i regel är välutformade. En ytterligare aspekt som kan tas upp är hur effektivt samarbetet mellan domstolsledamöterna fungerar. Är det så att juristdomare inte får särskilt mycket stöd av nämndemännen i jättemål samtidigt som de förväntas inta en pedagogisk roll inför nämndemännen kan lämpligheten av sammansättningen ifrågasättas.
När det gäller den informationsteknologiska utvecklingen kan det förutsättas att utvecklingen avspeglat sig även i brottmålsförhandlingar. En domare tar förmodligen
237 Diesen i: Handbok i rättspsykologi s. 399.
238 Se t.ex. Halmstads TR B 2374-14.
239 Jfr Eppler & Mengis s. 331 f.
240 Jfr Morgan & Zydney Mannheimer s. 1124 f.
241 Jfr a.a. s. 1125.
242 Svea HovR B 6659-13, Svea HovR 8076-13, Svea HovR 1248-12 & HovR för Västra Sverige B 3468-12.
49
del av mer information under en förhandlingsdag idag jämfört med för några tiotals år sedan. Det är dock knappast eftersträvansvärt att återgå till svunna tider när till exempel videoupptagningar var rariteter. Eventuell problematik med att informationsmängden under en dag blir för omfattande kan lösas tämligen oproblematiskt genom att korta ned förhandlingsdagarna. Dessutom finns det fördelar med den informationsteknologiska utvecklingen vilket gett effekt i domstolsprocessen. Den så kallade EMR-reformen243 – som i huvudsak innebar en teknisk modernisering av rättegångsförfarandet – anses till exempel ha bidragit till att handläggningen i domstolarna blivit snabbare, effektivare och mer ändamålsenlig.244 På så vis har onödiga distraktioner skalats bort.
5.9 Avslutande reflektioner
Teorin om informationsöverbelastning sätter ord på sådant svenska brottmålspraktiker i viss mån redan diskuterat, men utan att tala i psykologiska termer.245 Tillgänglig forskning påvisar tydligt att människan inte kan förväntas bearbeta oändliga mängder information och i förhållande till jätterättegångar är detta alarmerande. Vilken bearbetningsförmåga domare kan tänkas ha och framför allt huruvida den matchar bearbetningsbehovet låter sig inte sägas. Vi bör dock inse att det inte går att vänta till den dagen en domare medger att ett mål blivit för omfattande. Likt en hårddisk har människans kognitiva system en maxkapacitet, men i motsats till en hårddisk varnar inte vårt system när bearbetningskapaciteten överträtts. Vill vi trygga rättssäkerheten är det därför upp till oss att vidta åtgärder redan innan justitiemord är ett faktum. En viktig lärdom av informationsöverbelastning är nämligen att det finns möjligheter att optimera omständigheterna och minska risken för överbelastning.
243 En modernare rättegång – reformering av process i allmän domstol, Prop. 2004/05:131 & SOU 2001:103.
244 Ekeberg SvJT 2013 s. 169.
245 Johan Eriksson, Mari Heidenborg och Anders Perklev i ”Veckans Juridik” webb-TV 2015-03-26.
50
6 Smittoeffekter
”The way in which the prosecutor chooses to combine offenses or defendants in a single indictment is perhaps second in importance only to his decision to prosecute.”
Moore's Federal Practice 8-3 (Cipes ed. 1993)
6.1 Inledning
I USA är det närmast vedertaget att tilltalade missgynnas av att flera brott handläggs gemensamt.246 Under sådana omständigheter anses det vara svårare för den misstänkte att värja sig mot anklagelserna jämfört med om brotten prövas i separata rättegångar.247 En inte lika accepterad men nära besläktad uppfattning är att tilltalade missgynnas av att prövas ihop med andra tilltalade.248 Enligt kritiker finns en påtaglig risk att misstänkta på ett irrationellt vis döms i ljuset av medtilltalade.249
Ovan uppställda teser brukar benämnas ”spillover effects” eller ”spillover prejudice”.250 En vedertagen översättning för svensk del saknas och mig veterligen har ämnet inte heller uppmärksammats i svenska rättskällor.251 Den mest rättvisande benämning på fenomenet borde dock vara ”smittoeffekter”, vilket följaktligen kommer att användas hädanefter.252 Det ska påpekas att de två olika fallen av smittoeffekter inte utan vidare buntas ihop. De är förvisso två sidor av samma mynt men mot bakgrund av den tydliga distinktion som finns i USA kommer även uppsatsens framställning följa samma struktur.