Informationsutbyte med myndigheter inom

och Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med varandra i frågor som rör statligt stöd till en central motpart. Riksgäldskontoret, stödmyndigheten och Finansinspektionen ska också samarbeta och utbyta information med varandra och med motsvarande myndigheter inom EES i frågor som rör finansiering av resolutionsåtgärder enligt den kompletterande lagen.

Riksgäldskontoret ska lämna regeringen de uppgifter som behövs för regeringens verksamhet som rör finansiering av resolutionsåtgärder enligt den kompletterande lagen.

Riksbanken och Finansinspektionen ska på stödmyndig- hetens eller Riksgäldskontorets begäran lämna de uppgifter som respektive myndighet behöver för sin verksamhet som rör statligt stöd till en central motpart.

Riksbanken ska lämna de uppgifter som rör genomförda likviditetsstödjande åtgärder till stödmyndigheten enligt den kompletterande lagen och som myndigheten behöver för sin verksamhet.

Ds 2020:30 Sekretess och informationsutbyte

Skälen för promemorians förslag

Gällande rätt

Sekretessen i det allmännas verksamhet gäller även för uppgifts- lämnande mellan myndigheter, om det inte finns någon undantags- bestämmelse eller sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen eller i lag eller förordning som offentlighets- och sekretesslagen hänvisar till (8 kap. 1 § OSL). I 10 kap. finns generella bestämmelser som under vissa förutsättningar möjliggör över- lämnande av uppgifter som är sekretessbelagda hos en myndighet till en annan myndighet. Exempelvis är sekretess inte ett hinder för att en uppgift lämnas till en annan myndighet om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (2 §). Ett annat exempel är den s.k. generalklausulen enligt vilken en sekretessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda (27 §). Den bestämmelsen möjliggör rutinmässigt uppgiftsutbyte myndigheter emellan utan särskilt stöd i annan författning. I sådana fall måste dock den intresseavvägning som ska göras enligt generalklausulen ske på förhand men den behöver inte avse prövning av individuella fall. Vid prövningen av utlämnandefrågan enligt generalklausulen ska den mottagande myndighetens behov av uppgifterna vägas mot det intresse som sekretesskyddet typiskt sett tillgodoser. Bestämmel- serna bygger emellertid på att rutinmässigt uppgiftsutbyte i regel ska vara särskilt författningsreglerat (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 327). Sekretessbelagda uppgifter får inte röjas för en utländsk myndighet om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten (8 kap. 3 §). I tidigare lagstiftningsärenden på finans- marknadsområdet har det bedömts att exempelvis Finans- inspektionen har goda möjligheter att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till utländska myndigheter i den utsträckning som olika EU-direktiv föreskriver (se bl.a. prop. 2004/05:142 s. 50 och 2005/06:140 s. 87). Det finns emellertid ingen heltäckande författ- ningsreglering av samarbets- och informationsskyldighet på

Sekretess och informationsutbyte Ds 2020:30

188

finansmarknadsområdet. Möjligheten att lämna ut sekretessbelagda uppgifter enligt 8 kap. 3 § innebär inte heller någon förpliktelse att lämna ut uppgifter till en utländsk myndighet.

Stödmyndigheten, Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information

På motsvarande sätt som gäller enligt EU-förordningen (artiklarna 6 och 8.1) bör Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ha samarbets- och uppgiftsskyldighet gentemot varandra i frågor som rör statligt stöd till en central motpart enligt den kompletterande lagen. Myndigheterna bör även ha samarbets- och uppgifts- skyldighet gentemot varandra och motsvarande utländska myndig- heter inom EES i frågor som rör finansiering enligt 2 kap. 2 § i den kompletterande lagen. Samarbets- och uppgiftsskyldighet bör även omfatta stödmyndigheten enligt den kompletterande lagen. Förutsättningarna för informationsutbyte mellan berörda myndig- heter inom ramen för de föreslagna åtgärderna bör därför formaliseras. En bestämmelse som klargör i vilka fall och till vilka myndigheter som även sekretessreglerade uppgifter ska lämnas ut bör därför införas i den kompletterande lagen.

Enligt förordningen ska Riksgäldskontoret informera regeringen om beslut eller åtgärder som kräver underrättelse till, samråd med eller godkännande av regeringen (se avsnitt 5.3). En motsvarande skyldighet för Riksgäldskontoret att informera regeringen om uppgifter som behövs för regeringens verksamhet i frågor som rör finansiering enligt 2 kap. 2 § i den kompletterande lagen bör införas.

I den mån uppgifter behöver lämnas ut till andra myndigheter eller organ än de som omfattas av den uppgiftsskyldighet som här föreslås, får detta ske med stöd av andra sekretessbrytande bestämmelser och, när det gäller utländska myndigheter, 8 kap. 3 §. Riksbanken och Finansinspektionen ska lämna information till stödmyndigheten och Riksgäldskontoret

Uppgiftsskyldigheten inom Riksgäldskontoret, såsom skyldighet för övriga verksamhetsgrenar att lämna uppgifter till stödmyndig- heten, har berörts i det föregående. På samma sätt som gäller enligt

Ds 2020:30 Sekretess och informationsutbyte

4 kap. 2 § stödlagen bör uppgiftsskyldighet gentemot stöd- myndigheten enligt den kompletterande lagen gälla även för Riksbanken och Finansinspektionen. Stödmyndigheten är emeller- tid inte den enda myndighet som behöver få viss information från Riksbanken och Finansinspektionen för den verksamhet som den ska bedriva. Även Riksgäldskontoret har behov av att kunna få information från Riksbanken och Finansinspektionen. Därför bör det införas en bestämmelse om att Riksbanken och Finans- inspektionen, på Riksgäldskontorets eller stödmyndighetens begäran, ska lämna de uppgifter som Riksgäldskontoret eller stödmyndigheten behöver för sin verksamhet som rör statligt stöd till en central motpart enligt den kompletterande lagen.

Vid genomförandet av krishanteringsdirektivet infördes en uppgiftsskyldighet för Riksbanken när det gäller likviditets- stödjande åtgärder som myndigheten genomfört. Av riksbankslagen följer därför att Riksbanken ska lämna de uppgifter om genomförda likviditetsstödjande åtgärder till regeringen, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och stödmyndigheten som respektive myndighet behöver för sin verksamhet (6 kap. 8 a §). Som skäl för denna uppgiftsskyldighet anför regeringen i förarbetena till lagen om resolution att sådan information är särskilt viktig för Finansinspektionens bedömning av om ett företag fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Likaså är informationen väsentlig för resolutionsmyndighetens bedömning av om alternativa åtgärder kan förhindra fallissemang. Även stödmyndigheten och regeringen kan ha behov av sådan information i verksamheten som avser förebyggande statligt stöd respektive statligt stöd som ges genom statliga stabiliseringsverktyg (prop. 2015/16:5 s. 730 f.). Riksbanks- kommittén föreslår att bestämmelsen i 6 kap. 8 a § förs över från den befintliga till den nya riksbankslagen (SOU 2019:46 s. 1092 f.) Samma motiv för att Riksbanken bör ha en uppgiftsskyldighet gör sig gällande i fråga om information om likviditetsstödjande åtgärder som genomförts i förhållande till en central motpart. Den befintliga bestämmelsen i riksbankslagen kan även tillämpas på åtgärder som vidtagits i förhållande till en central motpart men behöver justeras så att med stödmyndighet även avses den myndigheten enligt den kompletterande lagen. Genom en tillämpning av den aktuella bestämmelsen och 8 kap. 3 § 2 OSL, följer att Riksbanken får, men inte har skyldighet att, lämna uppgifter som avser genomförda

Sekretess och informationsutbyte Ds 2020:30

190

likviditetsstödjande åtgärder, motsvarande de uppgifter som lämnas till regeringen, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheten, även till utländska myndigheter om det står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten.