Detta avsnitt är uppdelat i två underrubriker - “Alla kan drabbas av våldet” och “...men kategorier av kvinnor plockas ut som särskilt utsatta”. Dessa rubriker avser att besvara frågeställningen om hur kategorier av kvinnor inkluderas och exkluderas i policydokumenten. Den intersektionella förståelsen för inkluderande och exkluderande diskurser kommer adresseras i relation till två motsägande diskurser. Dessa diskurser är att våld i nära relation kan drabba alla samt att vissa grupper av kvinnor drabbas annorlunda.
5.3.1 Alla kan drabbas av våldet…
Som en del i besvarandet av tredje frågeställningen redogörs här för en diskurs som framträtt avseende vilka som drabbas av våldet. Diskursen som framträder är att alla kan bli utsatta för våld i nära relation.
I båda dokumenten framkommer en diskurs om att våldet kan drabba alla. Det framkommer dels genom beskrivningar av att det kan drabba alla oavsett kön och könsidentitet (Handbok, s. 13). Det framkommer även genom beskrivningar om att det är ett stort problem och att det finns våldsutsatta överallt i samhället (se t.ex. Vägledning, s. 23, Handbok s. 32). Det finns
beskrivningar av att våldsutsatta finns överallt men i dessa kontexter nämns inte vem eller vilka som skulle vara våldsutövare. Genom framställningen blir förståelsen för problemet att det finns många våldsutsatta men inga våldsutövare. Framställningen om att personer som utsätts för våld finns överallt i samhället bidrar till en förståelse om att alla kan drabbas av våldet.
I båda dokumenten framkommer även beskrivningar om att våldsutsatta är en heterogen grupp samt att kvinnor påverkas av olika faktorer (Handbok, s. 21; Vägledning s. 23). Det förklaras inte på vilket sätt kvinnan kan påverkas av olika faktorer eller att en kvinna kan tillhöra flera olika kategorier samtidigt. Det saknas en problematisering kring vad detta innebär och vad detta skulle få för konsekvenser. Citatet nedan visar på hur en kvinna kan påverkas av olika omständigheter:
En och samma kvinna kan beröras av flera omständigheter som inverkar på förhållandet till en närstående våldsutövare. Därför kan det vara bra att för personal som träffar en våldsutsatt att inte fokusera på
“grupptillhörighet” utan olika faktorer som kan påverka den våldsutsattas sårbarhet. (Handbok, s. 21)
40
Citatet ovan illustrerar hur fokus ligger på att kvinnan kan påverkas av olika omständigheter och det exemplifierar även att problemet framställs i generella termer. Båda dessa kan ses som tecken på inkluderande diskurser utifrån Montoya och Rolandsen Augustin (2013) och Bruell, Mokre och Siims (2012) definitioner. Framställningen av att personer oavsett kön, etnicitet etc. kan drabbas av våld, att våld i nära relation är ett stort problem, att det finns många våldsutsatta samt att kvinnan påverkas av olika omständigheter ses som tecken på att diskursen om att våldet kan drabba alla företrädesvis är inkluderande.
5.3.2 … men kategorier av kvinnor plockas ut som särskilt utsatta.
I kontrast till framställningen om att alla kan utsättas för våld finns en framställning av kvinnor i form av särskilt utsatta grupper som kan tolkas på två olika sätt. Å ena sidan kan framställningen ses som att vissa kvinnor tenderar att utsättas för våld i större utsträckning och å andra sidan som att våldet drabbar särskilt utsatta grupper annorlunda. Vi kommer att argumentera för att
framställningen blir att våldet drabbar särskilt utsatta grupper annorlunda, vilket ur en intersektionell synvinkel blir exkluderande.
Både i Handboken och i Vägledningen lyfts vissa kategorier av kvinnor ut som särskilt utsatta. Det görs däremot inte riktigt på samma sätt och det är inte heller samma kategorier som lyfts. I Handboken finns längre beskrivningar kring de olika grupperna samlat under rubriken “Särskild utsatthet” och de grupper av kvinnor som plockas ut är: äldre kvinnor, kvinnor med
funktionsnedsättning, kvinnor med utländsk bakgrund samt kvinnor med missbruks- och beroendeproblem. I Vägledningen räknas bara grupperna upp utan beskrivning; kvinnor i missbruk eller beroende, mödrar till barn som är aktuella i den sociala barnavården och kvinnor med fysiska funktionsnedsättningar (s. 22).
Ett sätt att tolka framställningen av de särskilt utsatta grupperna är att våldet i större grad drabbar dessa kvinnor. När det ges exempel på vem som utsätts för våld görs det huvudsakligen i form av dessa särskilt utsatta grupper. I kombination med att inga andra grupper ges som exempel stärks framställningen om att våldet i större grad drabbar vissa kvinnor. Citatet nedan exemplifierar hur vissa särskilt utsatta grupper plockas ut som exempel:
41
Behovet av stöd och hjälp kan också påverkas av om den våldsutsatta har utländsk bakgrund, en funktionsnedsättning eller missbruks- och beroendeproblem. (Handbok, s. 75)
Framställningen av de särskilt utsatta grupperna kan även tolkas som att våldet drabbar de särskilt utsatta grupperna annorlunda. Genom att lyfta ut dessa grupper kan det skapas en förståelse om att dessa utsätts för ett annat typ av våld än det våld som drabbar personer som inte tillhör en särskilt utsatt grupp. Exempelvis beskrivs det hur vissa av dessa grupper har ett större beroende av närstående och att de kan ha svårare att bryta upp ur en destruktiv relation, se citat nedan:
Beroendet av andra har lyfts fram som en förklaring till en högre risk för kvinnor med funktionsnedsättning att utsättas för våld, jämfört med kvinnor i övrigt. (Handbok, s. 23)
I framställningen av de grupper som plockas ut beskrivs grupperna kunna ha specifika förhållanden som relaterar just till de som grupp samtidigt som det tydliggörs att dessa förhållanden även kan föreligga för andra kvinnor.
Det kan handla om språksvårigheter, okunskap om de rättigheter de har
på grund av dålig kännedom om det svenska samhället, starkt beroende av våldsutövaren och begränsat socialt nätverk. Samtidigt är det viktigt att
påpeka att våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund är en heterogen grupp med olika sociala bakgrunder. Många av sina erfarenheter delar de med våldsutsatta kvinnor i allmänhet, medan andra aspekter av utsattheten är specifikt kopplade till deras bakgrund. (Handbok, s. 25)
Citatet visar på att kvinnor med utländsk bakgrund kan ha särskilda behov samtidigt som det förklarar att andra kvinnor också kan ha dessa behov. Genom att räkna upp dessa aspekter i
42
relation till den här gruppen men samtidigt poängtera att andra också kan påverkas av dessa aspekter framställs det som att dessa behov inte alls är specifika för den här gruppen. I sin tur kan den framställningen skapa en förståelse om att alla kvinnor kan ha samma behov oavsett
grupptillhörighet och behoven framställs då som universella.
I relation till kvinnor med missbruks- och beroendeproblem och kvinnor med utländsk bakgrund lyfts låg utbildning, arbetslöshet, svag ekonomi och osäker bostadssituation:
...dessa kvinnor oftare har lägre utbildning, befinner sig i en utsatt ekonomisk situation… (Handbok, s. 24)
I relation till dessa särskilt utsatta grupper framkommer det således en klassaspekt. Här adresseras aspekter kopplade till en lägre klass som en del av att ha utländsk bakgrund eller missbruksproblem. Detta nämns i relation till en specifik grupp och inte i relation till våldsutsatta kvinnor överlag.
Utifrån ett intersektionellt perspektiv kan adresserandet av kategorier av kvinnor i form av särskilt utsatta grupper ses som att det skapas en distinktion mellan dessa grupper och den
generella våldsutsatta kvinnan. Å ena sidan kan distinktionen skapa en framställning om att det
enbart är särskilda kvinnor som utsätts för våld och inte vem som helst. Exempelvis kan
klassaspektens koppling till särskilt utsatta grupper i kombination med att andra aspekter av klass inte benämns skapa en bild av att den generella våldsutsatta kvinnan inte tillhör en lägre klass. Den generella våldsutsatta kvinnan kan å ena sidan tolkas som normen och att det “normala” våldet är det som personer som inte tillhör en särskild grupp utsätts för. Dessa grupper särskiljs då från förståelsen om vad som är våld i nära relation. Personer som då inte tillhör en särskilt utsatt grupp förstås då som de som främst utsätts för våld, varav de grupper som lyfts ut kan ses som de avvikande och undantagen. Detta stärker bilden av att våldet drabbar särskilt utsatta grupper annorlunda.
Dokumentens sätt att lyfta vissa kvinnor som särskilt utsatta har både exkluderande och inkluderande tendenser. Att lyfta fram vissa kategorier som särskilt utsatta och visa på att det finns fler aspekter än att vara kvinna som påverkar våldet kan ses som en inkluderande ansats då deras erfarenheter och behov noteras och inte placeras i periferin. Att lyfta fram vissa kategorier
43
kan å andra sidan ses som ett skapande av exkluderande diskurser då våldet framställs som att det drabbar särskilt utsatta grupper annorlunda. de los Reyes och Mulinaris (2005) begrepp annanhet och osynliggörande blir aktuellt då de särskilt utsatta grupperna tenderar att konstrueras som avvikande. Genom att lyfta dessa grupper framställs de som avvikande från den generella våldsutsatta kvinnan. Detta leder till en konstruktion av den andra kvinnan som en form av
annanhet, hon som inte är som oss. Den generella våldsutsatta kvinnan blir då främst
konstruerad utifrån den vita medelklasskvinnan och annat förtryck osynliggörs. Detta eftersom att alla andra aspekter en kvinna kan vara påverkad av, såsom ålder, etnicitet och funktionsförmåga, lyfts i relation till en särskilt utsatt grupp. Framställningen kring att dessa grupper blir särskilda från normen och ställs i kontrast till den generella våldsutsatta kvinnan menar vi gör att
adresserandet av särskilt utsatta grupper främst blir exkluderande. Framställningen av behoven som universella för alla grupper illustrerar även de snarare exkluderande än inkluderande tendenser i och med att det bortser från att kvinnor kan påverkas olika.
Dokumentens lyftande av särskilt utsatta grupper blir sammanfattningsvis exkluderande samt resulterar i en framställning av att våldet drabbar dessa kategorier av kvinnor annorlunda.