Konstruktionen av den våldsutsatta kvinnan

Konstruktionen av den våldsutsatta kvinnan

En intersektionell diskursanalys av Socialstyrelsens

policydokument kring arbetet med mäns våld mot kvinnor i nära relation

Amanda Bohlin & Emilia Österberg

Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp

Socialt arbete Socionomprogrammet Vårterminen 2020 Handledare: Lisa Lundberg

English title: The construction of the abused woman

Konstruktionen av den våldsutsatta kvinnan - En intersektionell diskursanalys av Socialstyrelsens policydokument kring arbetet med mäns våld mot kvinnor i nära relation

The construction of the abused woman - An intersectional discourse analysis of the National Board of Health and Welfare policy documents regarding the work with men's violence against women in close relationship

Amanda Bohlin och Emilia Österberg

Abstract

The aim of this study was to examine how women subjected to men’s violence in close

relationships are presented from an intersectional perspective in two selected policy documents.

To analyse the policy documents Carol Bacchi´s discourse analysis approach What´s the problem represented to be? was used to detect important patterns in the material. The study showed that the construction of women subjected to violence covers a series of conceptions regarding how women should act and a framing of the abused woman as the problem carrier. Results from the study showed a gender neutral discourse and that a part of the problem representation contains framings of the ideal violence. The study also showed that categories of women are presented in terms of particularly vulnerable groups which is mainly done in exclusionary ways. Depending on how social workers comprehend these guidelines women subjected to violence might be affected differently. The findings suggest that an awareness of social discourses is of importance because it may affect how violence against women is understood and how women subjected to violence is treated.

Keywords: Men’s violence against women in close relationship, discourse, policy analysis, intersectionality.

Nyckelord: Mäns våld mot kvinnor i nära relation, diskurs, policyanalys, intersektionalitet.

Antal ord: 15 940

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Lisa Lundberg som med insiktsfulla kommentarer, snabb återkoppling och kritiska frågor varit av stort värde för vår skrivprocess. Din hjälp har varit ovärderlig.

Innehåll

1. Inledning 5

1.1 Syfte 6

1.2 Frågeställningar 7

1.3 Avgränsningar 7

1.4 Bakgrund 7

1.5 Centrala begrepp 9

1.5.1 Våld 9

1.5.2 Diskurs 10

2. Forskningsöversikt 10

2.1 Sökprocess 10

2.2 Forskningsfältet 11

2.2.1 Diskurser och definitioner kring mäns våld mot kvinnor i nära relation 11 2.2.2 Framställningen av den våldsutsatta kvinnan i policydokument 13

2.2.3 Intersektionella studier och policydokument 14

2.3 Sammanfattning av forskningsfältet 15

3. Teoretiska perspektiv 16

3.1 Intersektionalitet 16

3.2 Diskussion kring teorival 18

4. Forskningsmetod 19

4.1 Empiriskt urval 20

4.2 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt 21

4.3 Diskursanalys 21

4.3.1 What's the problem represented to be? 22

4.4 Diskussion kring metodval 23

4.5 Analysprocess 24

4.6 Trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet 25

4.7 Etisk diskussion 26

5. Resultat och analys 27

5.1 Problemrepresentationer 27 5.1.1 Representationen av problemet - könsneutralt eller könsbaserat våld? 28

5.1.2 Problemrepresentationen av våldet 31

5.2 Diskurser kring den våldsutsatta kvinnan 33

5.2.1 Den våldsutsatta som problembärare 33

5.2.2 Våldet som relationellt 36

5.3 Inkludering och exkludering av kategorier av kvinnor 39

5.3.1 Alla kan drabbas av våldet… 39

5.3.2 … men kategorier av kvinnor plockas ut som särskilt utsatta. 40

6. Diskussion 44

6.1 Implikationer för praktiken 46

6.2 Kritisk metoddiskussion 47

6.3 Vidare forskning 48

Referenser 49

Bilaga 1. Förteckning över analyserat material 57

5

1. Inledning

Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande globalt socialt problem (World Health organisation, 2014) och utgör ett av de största hoten mot kvinnors hälsa och trygghet (United Nations Office on Drugs and Crime, 2018). Våldet riktas mot kvinnor i alla länder, inom alla grupper, religioner, samhällsklasser och i alla åldrar (Johnsson-Latham, 2019, s. 21) och beräkningar har visat att var tredje kvinna i världen utsätts för våld någon gång under sitt liv (World Health Organisation, 2014; Nationellt Centrum för Kvinnofrid, 2013). Internationella siffror från 2017 visar även att en tredjedel av alla mord på kvinnor skedde av en nuvarande eller före detta partner (United Nations Office on Drugs and Crime, 2018) och även i Sverige framhålls det att kvinnor generellt är överrepresenterade när det kommer till utsatthet för både upprepat och grövre relationsvåld (Brottsförebyggande rådet, 2019). En av de farligaste platserna för en kvinna att befinna sig på är således i hemmet (Nylén, 2019, s. 237).

För att bemöta problemet kring mäns våld mot kvinnor i nära relation har regeringen formulerat nationella strategier och handlingsplaner. Bland de myndigheter som har lagstadgat ansvar för området är det de kommunala socialnämnderna som ska se till att kvinnor som utsätts eller har utsatts för våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp (Prop. 1997/98:55, s. 16).

Socialstyrelsen har därför publicerat vägledande dokument för yrkesverksammas arbete med våld i nära relation, bland dessa återfinns Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2016) och Vägledning för att öka

förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet (Socialstyrelsen, 2014). Policydokument är den förda politikens faktiska innehåll och återspeglar det aktuella politiska samtalet i samhället.

Politiska representanter och den förda politiken har alltså makten att påverka vad som lyfts fram som ett problem men också hur det ska åtgärdas (Bengtsson & Melke, 2014, s. 29). Genom att undersöka språkanvändningen i dessa dokument kan vi förstå vilka diskurser som är

framträdande på området och vilka samhälleliga konstruktioner och maktförhållanden som ligger till grund för detta (Svensson, 2019, s. 21). Policydokumentens formuleringar, benämningar och dess presenterade lösningar kan alltså hjälpa oss belysa vad som ses som det faktiska problemet (Bacchi, 2009, s. 1).

Mäns våld mot kvinnor i nära relation är ett mångfacetterat problem och påverkas också av andra maktstrukturer i samhället. Det kan exempelvis handla om etnicitet, klass, sexuell läggning, ålder och funktionsförmåga (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2013). För att belysa hur flera olika

6 maktstrukturer kan samspela och förändras i olika situationer kan ett intersektionellt perspektiv användas (de los Reyes & Mulinari, 2005, s. 7). I förhållande till våldet mot kvinnor innebär detta att belysa hur andra faktorer än de baserade på kön påverkar hur våldet tar sig uttryck och vilka konsekvenser det får för den som utsätts (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2014). Detta då exempelvis livssituationen för en våldsutsatt kvinna med en fysisk funktionsnedsättning kan skilja sig från livssituationen för en våldsutsatt kvinna utan funktionsnedsättning. Inom det intersektionella perspektivet talas de därför om inkludering och exkludering (Montoya &

Rolandsen Augustin, 2013) vilket kommer vara användbara begrepp för att undersöka hur olika kategorier av kvinnor lyfts och vilka diskurser som skapas. Detta bidrar även till en fördjupad kunskap kring fenomenet.

Kunskap om mäns våld mot kvinnor i nära relation har stor betydelse för sociala myndigheters praktik och för alla yrkesgrupper som möter våldsutsatta kvinnor (Heimer, Björck, Albért &

Haraldsdotter, 2019, s. 13). Grundutbildningar kring mäns våld mot kvinnor tillhandahålls numera i de flesta kommuner och regioner (Länsstyrelsen Stockholm, 2019) och socialarbetare som kommer i kontakt med problemet förväntas kunna identifiera och hänvisa klienter som behöver hjälp och stöd (SOSFS 2014:4). Trots detta upplever många socialarbetare sig dåligt rustade för att hantera problemet (Lundberg & Bergmark, 2018). Dessutom kan brist på kunskap leda till att problemet undviks och förnekas eller att det utvecklas negativa attityder gentemot exempelvis kvinnor som inte lämnar en våldsam partner (Lundberg & Bergmark, 2018). När socialarbetare kommer i kontakt med mäns våld mot kvinnor i nära relation kan de vägledande dokumenten med andra ord få stor betydelse och de diskurser som förmedlas påverka hur det praktiska sociala arbetet utförs. Genom att förhålla sig kritisk till och studera formuleringar, beskrivningar och vilken kunskap som Socialstyrelsen förmedlar kan denna studie synliggöra vilka diskurser som sannolikt påverkar det sociala arbetets praktik.

1.1 Syfte

Undersöka hur kvinnor som utsätts för mäns våld i nära relation konstrueras utifrån ett intersektionellt perspektiv i två utvalda policydokument.

7

1.2 Frågeställningar

1. Vilka begrepp används för att benämna mäns våld mot kvinnor i nära relation i policydokumenten?

2. Vilka diskurser kring våldsutsatta kvinnor framträder i policydokumenten?

3. Hur exkluderas och inkluderas kategorier av kvinnor i policydokumenten?

1.3 Avgränsningar

Studien avgränsas till att behandla mäns våld mot kvinnor i nära relation. Vi är medvetna om att våld kan begås av och mot både män och kvinnor, mot barn av föräldrar samt i samkönade relationer. Vi har i denna studie valt att förhålla oss till den grupp som är mest utsatt, kvinnor, och har således inte fokuserat på andra relationer som våld kan förekomma i. Studien syftar främst till att undersöka hur kvinnor konstrueras och fokuserar inte på mannen som våldsutövare, vi har istället lyft sådana aspekter i relation till framställningen av kvinnan. Under rubriken

“centrala begrepp” redogör vi tydligare för valet av begrepp i relation till den avgränsning vi gör.

1.4 Bakgrund

Sverige har länge förknippats med jämställdhetsdiskurser och rankas som ett av de mest

jämställda länderna i världen på flera områden. Trots detta har just bristande jämställdhet mellan män och kvinnor lyfts fram som en orsak till våldet (Statistiska centralbyrån, 2018). Vad som lyfts som problemets orsak, dess lösningar och konsekvenser varierar dock mellan tid och rum och beror på den kunskap som utgör referensramen för hur problemet kan förstås (Hoppstadius, 2020). Under många decennier sågs våldet exempelvis som en del av en vanlig äktenskaplig relation och som ett privat problem (Wendt Höjer, 2002, s. 52) men ses numera som ett globalt socialt problem (World Health Organisation, 2014).

Historiskt sett var det först på 1970-talet, i och med den moderna kvinnorörelsen, som mäns våld mot kvinnor kom att tas på allvar (Nordborg, 2019, s. 63) och började ses som ett socialt problem (Wendt Höjer, 2002, s. 100). Kvinnorörelsen bidrog starkt till att kvinnors rättigheter kopplat till självbestämmande över sin egen kropp och sexualitet blev en politisk fråga och banade väg för reformer för att motverka mäns våld mot kvinnor som beslutades 1998 (Nordborg, 2019, s. 64- 65). Dessa reformer utvidgade bland annat våldtäktsbegreppet, skärpningar angående sexuella trakasserier samt att kvinnor som utsatts för våld bör få stöd och hjälp från socialtjänsten. I

8 samband med detta infördes även för första gången en lagtext mot våld i nära relation då brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning infördes (Nordborg, 2019, s. 65).

I början av 1990-talet och vid genomförandet av dessa reformer dominerade feministiska perspektiv och ett könsmaktsperspektiv både inom politiken och forskningen (Nilsson &

Löwkrona, 2015, s. 38). Att perspektivet fick ett sådant genomslag kan kopplas till Förenta Nationernas (FN) deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor som har sin utgångspunkt i ett tydligt uttalat könsmaktsperspektiv (Nilsson & Löwkrona, 2015, s. 38-39). Redan i början av 2000-talet ansågs dessa förklaringar dock vara fel i tiden och könsmaktsförståelsen började ifrågasättas (Nilsson, 2009, s. 13). Kritik som framfördes var bland annat att

könsmaktsperspektivet hade en alldeles för homogen bild av ett universellt kvinnoförtryck och att utgångspunkten uteslutande var vita heterosexuella medelklasskvinnors erfarenheter (Nilsson &

Löwkrona, 2015, s. 41). Den tidigare benämningen mäns våld mot kvinnor började ses som exkluderande av framförallt våld i samkönade relationer och istället började problemet benämnas som våld i nära relation (Nilsson & Löwkrona, 2015, s. 41; Enander & Holmberg, 2011, s. 14).

Enander och Holmberg (2011, s. 14-15) menar dock att benämningen inte uppnår den inkluderande effekt som eftersträvas utan menar att det endast osynliggör könsaspekten.

Olika perspektiv dominerar med andra ord olika perioder (Nordborg, 2019, s. 68). Nilsson (2009, s. 235) menar att den förklaring som ett problem får har stor betydelse för hur samhället hanterar problemet och vilka åtgärder som utformas. Denna kortfattade historiska återblick visar på att våldet mot kvinnor har funnits under en lång period men sättet att se på problemet har förändrats.

Tidigare perspektiv och förklaringar på problemet menar vi är viktiga för att förstå dagens diskurser. Socialstyrelsens framställning av mäns våld mot kvinnor i nära relation i de vägledande dokumenten representerar en officiell diskurs och har en viktig roll i att sprida information om problemet. Därför blir det av intresse att studera policydokumentens

framställning av problemet. Beroende på hur problemet framställs kommer yrkesverksamma troligen finna vissa åtgärder och förhållningssätt mer adekvata än andra, vilket i sin tur kan få en reell inverkan på de som utsätts för våld och de som utövar våldet. Den oenighet som råder kring hur problemet ska förstås, exempelvis kritiken mot könsmaktsförståelsen, gör det även intressant att studera policydokumenten ur ett intersektionellt perspektiv. Då vi kan uppmärksamma hur diskurser relaterar till olika maktstrukturer.

9

1.5 Centrala begrepp

I detta avsnitt redogörs för de mest centrala begrepp som används i studien. Några av de begrepp som är centrala är i sig föremål för undersökning i denna uppsats och vi vill därför framhålla att definitionernas förmåga att beskriva hur det ser ut i verkligheten inte värderas eller bedöms av oss.

1.5.1 Våld

Vad som innefattas av begreppet våld har länge varit föremål för diskussion och sättet att definiera det skiljer sig åt beroende på kontext. I FN:s deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor (1994) används exempelvis en bred definition och det beskrivs att våld är:

For the purposes of this Declaration, the term "violence against women" means any act of gender-based violence that results in, or is likely to result in, physical, sexual or

psychological harm or suffering to women, including threats of such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty, whether occurring in public or in private life. (FN, 1994, s. 3)

Även i en svensk kontext använder Socialstyrelsen (2019) en bred definition och beskriver våld i termer av fysiskt våld, sexuellt våld, psykiskt våld, social utsatthet och materiell eller ekonomisk utsatthet och exemplen på handlingar som kan betraktas som våld är omfattande.

Utifrån detta kan det konstateras att det finns olika sätt att definiera våld. Diskussionen har även omfattat benämningen av våldet som antingen våld i nära relation eller mäns våld mot kvinnor. I förhållande till denna studie använder vi oss av mäns våld mot kvinnor i nära relation för att benämna det studerade fenomenet. Utgångspunkten för detta är att mäns våld mot kvinnor kan förklaras som ett uttryck för ett ojämställt samhälle. Utifrån detta begrepp talas det om våld på en samhällelig nivå, där män som grupp är överordnade kvinnor som grupp (Göransson, 2019, 336).

Med vår begreppsanvändning vill vi med andra ord belysa den maktstruktur som vi menar återfinns i samhället, och som är en av alla anledningar till att kvinnor drabbas av mäns våld.

Under processens gång har vi själva varit tvungna att fundera över vad vår egen

begreppsanvändning kan tänkas få för konsekvenser och vad vi konstruerar och reproducerar i och med detta. Exempelvis kan användningen av våldsutsatt och våldsutövare tänkas bidra till att

10 hela den berörda människans identitet konstrueras till att vara endast det. Vi förstår

problematiken med vad dessa begrepp kan tänkas reproducera för bilder och vi vill därför vara tydliga med att understryka att uttrycken våldsutsatt och våldsutövare används som förkortning för personer som utsätts för våld respektive personer som utövar våld.

1.5.2 Diskurs

Begreppet diskurs kan definieras som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (Börjesson &

Palmblad, 2007, s. 13) Begreppet innefattar en idé om att det finns mönster i språk som påverkar hur vi talar i olika sociala fält. Beroende på hur det talas om ett visst fenomen framträder olika bilder av verkligheten (Winther Jørgensen & Philips, 2000, s. 7). Det handlar med andra ord om hur vi talar om ett fenomen t.ex. vilka begrepp som används och vad språkanvändningen i sin tur skapar för förståelse om den konkreta värld vi lever i.

2. Forskningsöversikt

I detta avsnitt kommer vi inledningsvis redogöra för sökprocessen för att sedan fortsätta med en skildring av forskningsfältet. Avsnittet avslutas med en sammanfattning av forskningsfältet.

2.1 Sökprocess

Sökandet efter litteratur har skett genom Stockholms universitets sökmotor EBSCO, Academic Search Premier, Proquest Social Sciences samt Google Scholar. Inledningsvis gjordes en vid sökning på ord såsom våld i nära relation och domestic violence. Vid en första anblick på träfflistan valde vi att inte läsa det som uppenbart fokuserade på annat, såsom t.ex. misshandel samt ett barnperspektiv. Vi fokuserade sedan sökningen genom att söka på mäns våld mot kvinnor samt policydokument. Detta då våld i nära relation är ett brett begrepp som även syftar till barns utsatthet, hedersrelaterat våld samt våld i samkönade relationer och dessa aspekter ryms inte inom ramen för vårt syfte. Internationellt finns det många olika sätt att benämna problemet på, varpå vi baserade sökningar på olika benämningar såsom violence against women, partner violence och domestic violence. Dessa benämningar har även kombinerats på olika sätt med ord såsom discourse, violence, women, intersectionality, inclusion och exclusion. Vi har valt bort material som inte varit relevant för vår studie exempelvis socialsekreterares upplevelser.

Litteratur har även hittats med hjälp av referenslistor i artiklar, böcker, masteruppsatser och avhandlingar.

11

2.2 Forskningsfältet

Forskningen presenteras i detta avsnitt under följande rubriker; “Diskurser och definitioner kring mäns våld mot kvinnor i nära relation”, “Framställningen av den våldsutsatta kvinnan i

policydokument” samt “Intersektionella studier och policydokument”.

2.2.1 Diskurser och definitioner kring mäns våld mot kvinnor i nära relation Inom forskningsområdet återfinns många kunskapsanspråk som är influerade av olika diskurser och som bottnar i exempelvis samhälleliga, individuella och kulturella förståelser (Steen, 2003).

Dessa diskurser bidrar bland annat till hur policydokumenten konstruerar mäns våld mot kvinnor och vad som anses viktigt i arbetet. Hur problemet beskrivs och vilka termer som används i beskrivningarna är en väsentlig del inom policyforskningen.

I en internationell kontext används begrepp som domestic violence, family violence och intimate (partner) violence. Hearn och McKie (2008) är några av de forskare som ifrågasätter detta och menar att benämningarna osynliggör både förövarens och den våldsutsattas kön. Nixon och Tutty (2009) är inne på samma spår och menar att begreppen relationsvåld och familjevåld förbiser kvinnans utsatthet av våldet. Enligt dem leder begreppsanvändningen till att kvinnan ses som medansvarig för det våld barnet utsätts för. Forskare menar att könsneutrala termer också tenderar att framställa våldet som symmetriskt, vilket kan resultera i föreställningar om att män och kvinnor utsätts för våld i lika stor utsträckning och att våldet upplevs på liknande sätt (Dobash, Russell & Dobash Emerson, 2004; Nixon & Tutty, 2009).

I en studie av Murray och Powell (2009) problematiserar de begreppen mäns våld mot kvinnor och familjevåld. De menar att beroende på vilken benämning som används skapas olika effekter.

Benämningen av våld som endast mäns våld mot kvinnor riskerar exempelvis att förminska våldsutsatta mäns och barns upplevelser. Beskrivs det å andra sidan i termer av familjevåld menar de att det osynliggör mäns våld mot kvinnor (Murray & Powell, 2009). Framställningen av våldet som familjevåld och relationellt våld innefattar enligt vissa forskare dessutom en bild av att våldet sker som ett resultat av samspelet mellan de involverade parterna och deras relation. Detta leder i sin tur till en bild av att båda parterna är aktiva och att våldet är en konsekvens av en konfliktupptrappning (Archer 2002; Graham-Kevan & Archer 2003; Fergusson, Horwood &

Ridder 2005; Mattsson, 2011). Forskare menar att dessa förklaringar tenderar att förbise

maktaspekten och att våldet framställs i form av att det utspelas mellan män och kvinnor snarare än att män utövar det mot kvinnor (Archer 2002; Graham-Kevan & Archer 2003; Fergusson,

12 Horwood & Ridder 2005; Mattsson, 2011). Hearn och McKei (2010) menar att framställningen i policydokument kan få stora konsekvenser då våldets definitioner ofta är utgångspunkten för vad som anses vara ett problem.

Även i en nationell kontext diskuterar forskare framställningen och benämningen av våldet.

Hoppstadius (2018) har genomfört en diskursanalytisk studie på Socialstyrelsens utbildningsmaterial avseende våld i nära relation där hon bland annat problematiserar

användningen av den könsneutrala benämningen våld i nära relation. Enligt Hoppstadius (2018) inkluderar benämningen våld i nära relation både män och kvinnor som offer och förövare.

Hoppstadius menar även att termen nära relation gör att våldet placeras i den privata sfären och att en sådan framställning tycks ignorera våldet som ett globalt socialt problem. I relation till detta visar Holmberg, Enander & Lindgren (2015) i sin studie att begreppet könsmaktsordning exkluderas i regeringens arbete med mäns våld mot kvinnor. De menar att benämningen mäns våld mot kvinnor istället utvecklats till ett paraplybegrepp med individen i fokus och att denna utveckling resulterat i att mäns våld mot kvinnor framställs mer som ett individuellt, än som ett strukturellt problem.

Både svensk och internationell forskning visar att beskrivningar av vad våld är, dess orsaker och vilka lösningar som presenteras skiftar mellan policydokument (se t.ex. Murray & Powell, 2009;

Ekström, 2012). Hoppstadius (2018) visar att Socialstyrelsens utbildningsmaterial avseende våld i nära relation lyfter fram kvinnor i form av särskilt utsatta grupper. Ekström (2012) har studerat svenska propositioner och visar även hon att kvinnor tenderar att lyftas fram i form av särskilt utsatta grupper vilka även beskrivs vara i behov av särskilt stöd. Ekström menar vidare att framställningen av den våldsutsatta kvinnan i form av särskilt utsatta grupper väcker frågan om vilka kvinnor som kvarstår. Hon menar dessutom att denna framställning resulterar i en

konstruktion av den andra kvinnan, en kvinna som inte är som alla andra. Enligt Ekström (2012) är framställningen och konstruktionen av den våldsutsatta kvinnan en viktig aspekt för att förstå hur synen på mäns våld mot kvinnor ser ut. Enligt henne kan en alltför begränsad framställning av den våldsutsatta kvinnan leda till att många inte känner igen sig i beskrivningarna, vilket riskerar att exkludera många kvinnor från det stöd som samhället organiserar. En alltför begränsad bild av den våldsutsatta kvinnan kan enligt Ekström (2012) leda till att

socialsekreterare och andra professionella på området inte upptäcker alla våldsutsatta kvinnor eftersom de faller utanför ramen för hur en våldsutsatt kvinna ska vara.

13

2.2.2 Framställningen av den våldsutsatta kvinnan i policydokument

Ett flertal studier som genomförts på policydokument visar att våldet beskrivs i termer av att det kan drabba vem som helst (Sokoloff & Dupont, 2005; Peter, 2006; Ekström, 2012). Peter (2006), som genomfört en studie på Sveriges och USA:s lagstiftning på området, menar att

framställningen av den våldsutsatta kvinnan som vem som helt tenderar att förbise andra

kategorier, såsom etnicitet och socioekonomisk bakgrund. Sokoloff och Dupont (2005) är inne på samma spår och beskriver att många forskare börjat kritisera bilden av den våldsutsatta kvinnan som vem som helst och att avsaknaden av analys kring t.ex. klass och etnicitet kan missa viktiga skillnader.

Mycket av den forskning som bedrivits på policydokument visar att våldet framställs i

individuella termer. Hoppstadius (2018) visar i sin studie att Socialstyrelsens utbildningsmaterial kring våld i nära relation har ett stort fokus på kvinnans del i våldet och att hennes egen

livssituation i många avseenden spelar en stor roll. Hon visar också att det är ett stort fokus på konsekvenser av våldet snarare än våldets orsaker. Hoppstadius (2018) menar, likt Hearn och McKei (2010) och Paterson (2009), att detta kan bidra till en bild av att det är kvinnan som individ måste ändra på sig för att våldet ska upphöra. De menar att detta förmedlar föreställningar om kvinnor som medansvariga till våldet. Hearn och McKei (2010) ställer sig också frågandes till policydokumentens beskrivning av separationen som den enda lösningen för att uppnå säkerhet för kvinnan. De menar att detta är en ensidig bild av uppbrottsprocessen som bidrar till ett

antagande om att alla kvinnor vill lämna relationen. Hearn och McKei (2010) menar dessutom att policydokument i stor utsträckning tycks utelämna männens del i våldet.

Enligt Murray och Powell (2009) tenderar policydokumenten att framställa kvinnor som sårbara, i behov av skydd och som hjälplösa offer vilket gör kvinnorna helt beroende av samhällets åtgärder. Steen (2003) för ett liknande resonemang och menar samtidigt att offertillskrivningen motsägs av en beskrivning av kvinnan som fullt kapabel att kunna bryta upp med den våldsamma mannen. Steen menar att problemet med detta synsätt är att kvinnan å ena sidan ses som ett odugligt offer men samtidigt har individualiserade krav på sig att kunna bemästra sitt eget liv.

Även Hoppstadius (2020) menar att kvinnan framställs som aktör där hon dels tillskrivs ett

ansvar men samtidigt ses som oförmögen att hantera sin situation. Framställningarna innefattar en rad olika föreställningar om hur kvinnan bör tänka, känna och vilka beslut hon borde ta.

Andersson & Lundberg (2001) menar att dessa föreställningar blir styrande i det praktiska hjälparbetet med kvinnor som utsätts för våld, men också med männen som utövar våldet.

14

2.2.3 Intersektionella studier och policydokument

Som tidigare nämnts har forskning på området visat att policydokument tenderar att skifta i beskrivningarna av den våldsutsatta kvinnan. Hon beskrivs å ena sidan som vem som helst men lyfts samtidigt i form av särskilt utsatta grupper. Ekström (2012) menar dock att detta inte kan tolkas som en utveckling mot en mer intersektionell framställning. Hon menar istället att

fokuseringen på vissa grupper tenderar att göra dem ansvariga för sin egen underordning och att det strukturella maktperspektivet kommer i skymundan.

Hoppstadius (2020) menar att Socialstyrelsens utbildningsmaterial kring våld i nära relation beskriver de särskilt utsatta grupperna homogent. När en kvinna beskrivs som särskilt sårbar utifrån att hon t.ex. har en funktionsnedsättning menar Hoppstadius att policydokumenten missar att adressera hur kategorierna påverkar varandra, vilket skapar exkluderande tendenser. I linje med detta resonemang menar Ekström (2012) att kategoriseringen av kvinnor och

uppmärksamheten på olika specifika aspekter av ojämlikhet lägger ansvaret för våldet på kvinnor och inte på sociala strukturer i samhället. Hearn, Strid, Husu och Verloo (2016) är av en annan åsikt och menar att svenska policydokument, genom att lyfta ut särskilt utsatta grupper, faktiskt adresserar hur kön och sociala kategorier såsom ålder, etnicitet och funktionshinder samspelar.

Forskarna menar därför att policydokumenten tar aspekter som kan komplicera kvinnors situation i beaktning.

Det finns ett flertal studier som visar att policydokument tenderar att fokusera på vissa sociala kategorier och att detta görs på bekostnad av andra. Exempelvis tenderar etnicitet att lyftas som den enda förklaringen till våld där könsaspekten helt ignoreras (Hearn, Strid, Husu, & Verloo, 2016; Montoya & Rolandsen Augustín, 2013; Strid, Walby, & Armstrong, 2013; Hoppstadius 2020). Studier har också visat att våldet tenderar att beskrivas utifrån enbart heterosexuella relationer (Burman, 2012; Hoppstadius, 2020). Ekström (2012) visar även att klassperspektivet tycks osynliggöras. Lombardo och Rolandsen Augustín (2012) har studerat uppkomsten och införlivandet av intersektionella perspektiv i policydokument. De menar att de olika kategorierna och dimensionerna i allt högre grad förekommer men att de behandlas implicit. De diskuterar också konsekvensen av denna framställning och menar att en inkludering av många sociala kategorier utan att förklara deras samspel skapar en neutraliserande effekt, alltså att kategorierna på sätt och vis tar ut varandra. Enligt forskarna har införandet av ett brett spektrum av

ojämlikheter istället inneburit en försämring av innehållet.

15

2.3 Sammanfattning av forskningsfältet

Forskningsöversikten visar att området är välbeforskat och att problemets framställning har studerats utifrån många olika perspektiv både nationellt och internationellt. De teorier och perspektiv som används är främst sociologiska och generellt sett är de flesta studier kvalitativa.

Det förekommer många studier på offentliga dokument och en del av dessa är av diskursanalytisk karaktär. Forskningen på området är omfattande och forskningsöversikten kommer således inte kunna täcka hela bilden. Under vår forskningsgenomgång har vi dock noterat att vissa forskare och studier återkommer. Studierna är genomförda av forskare som är framstående på området och som andra studier återkommande refererar till. Vi tänker därför att dessa även ger oss en bra inblick i forskningsområdet och att resultaten sätter vår studie i en kontext.

Forskningsöversikten har visat att en stor del av den forskning som bedrivits har ett fokus på kvinnors situation och våldets konsekvenser. Under vår forskningsöversikt har vi identifierat en vattendelare mellan perspektiv som utgår från en strukturell förståelse och de som utgår från en systemteoretisk och relationell förståelse. Vi menar att den forskning som utgår från ett

strukturellt perspektiv tenderar att missa viktiga individuella aspekter. Samtidigt tänker vi att den relationella förståelsen riskerar att osynliggöra möjliga maktobalanser i relationer där kvinnan utsätts för våld av mannen.

Sammanställningen av forskningsläget visar även att den våldsutsatta kvinnan ofta beskrivs i termer av vem som helst utan förståelse för skillnader kopplade till exempelvis klass och etnicitet.

Samtidigt visar forskning att kvinnor lyfts i form av särskilt utsatta grupper. Däremot visar forskningsöversikten att forskarna är oense om vad detta får för effekter. Det framkommer även att kvinnorna positioneras som offer men samtidigt finns en motstridig diskurs av kvinnan som fullt kapabel att bryta upp. Studierna visar att policydokumenten i stor utsträckning tenderar att idealisera den våldsutsatta kvinnan och att våldsutövaren hamnar i skymundan.

Forskningsläget visar även att det saknas diskursanalytiska studier på de policydokument vi avser analysera. En studie av dessa skulle kunna fylla en kunskapslucka och bidra med en förståelse kring vad Socialstyrelsens policydokument framställer som problem avseende mäns våld mot kvinnor i nära relation. Vi menar att det är viktigt att belysa dessa framställningar och att förhålla sig kritisk till det policydokumenten framställer som problem. Vidare tänker vi oss att ett

intersektionellt perspektiv ytterligare nyanserar bilden och kan bemöta kritiken om att forskningen alltför sällan belyser andra maktrelationers påverkan på problemet.

16

3. Teoretiska perspektiv

Som tidigare nämnts kommer vi genomföra en diskursanalytisk studie. Diskursanalys kan ses som både teori och metod varav vi valt att redogöra för diskursanalysens centrala utgångspunkter i metodavsnittet. I detta avsnitt kommer vi presentera den teoretiska utgångspunkt som är specifik för vår studie: intersektionalitet. Teorin kommer användas för att belysa maktdimensioner i policydokumenten.

3.1 Intersektionalitet

Intersektionalitet är ett omtalat och omdiskuterat begrepp och det finns olika förståelser kring dess innebörd. I stora drag synliggör begreppet hur varje individ genomkorsas av en mängd olika maktstrukturer och hur dessa vävs samman och påverkar varandra (Mattsson, 2015, s. 19).

Erfarenheterna av en maktstruktur kan förändras av erfarenheter utifrån andra maktstrukturer och i den punkt där dessa strukturer korsar varandra, intersektionen, skapas varje individs unika erfarenhet. I intersektionen mellan olika strukturer, exempelvis etnicitet och klass,

sammanblandas de och det går inte längre att skilja dem åt. Således skapas nya strukturella villkor för individen (Björk & Hedenus, 2015, s. 28).

Begreppet intersektionalitet kommer ursprungligen från representanter för den “svarta feminismen” där bland annat Crenshaw (1989) kritiserade den vita medelklassfeminismens forskning för att vara exkluderande i sitt perspektiv. Crenshaw (1991) visade på att svarta kvinnors upplevelser tenderar att synliggöras inom antingen feministiska eller antirasistiska diskurser, alltså som antingen kvinnor eller som svarta. Detta förbiser att kvinnor kan vara föremål för båda dessa diskurser. Crenshaw (1989) menar att kategorierna kvinna och svart tillsammans bildar ytterligare en kategori där den svarta kvinnan blir förtryckt utifrån dimensionen som just svart kvinna. Detta skapar ytterligare en dimension där förtrycket

fördubblas och förändras utifrån tillhörigheten till kategorin. Kategorierna ses inte som separata utan de går in i varandra och får mening först i relation till varandra. Crenshaw (1991) menar vidare att när kategorierna korsas skapas olika grader av privilegium och belastning.

Det intersektionella perspektivet kan således tillämpas för att synliggöra och förstå

maktstrukturer inom och mellan grupper. Ett sätt att se på intersektionalitet är genom de los Reyes och Mulinaris förståelse (2005, s. 24). De menar att användandet av ett intersektionellt perspektiv kan synliggöra frågor om makt och ojämlikhet samt vara ett verktyg för att se hur

17 socialt konstruerade kategorier bildar olika maktrelationer. Samtidigt beskriver de los Reyes och Mulinari hur det är viktigt att inte se t.ex. kön och etnicitet som separata analysenheter. Kategorin kön har alltid lager av sociala positioner såsom klass och etnicitet. Lykkes (2009) sätt att se på intersektionalitet liknar i många avseenden de los Reyes och Mulinaris (2005) förståelse men hon ser på kategorier på ett lite annat sätt. Kategorier beskrivs som diskursivt och institutionellt konstruerade och hon menar att det bör vara fokus på att se hur dessa kategorier konstruerar varandra (Lykke, 2009, s. 42).

Inom det intersektionella perspektivet kan begreppen exkludering och inkludering användas för att belysa hur kategorier framställs (Christensen & Siim, 2010; Bruell, Mokre och Siim, 2012;

Montoya & Rolandsen Augustin, 2013). Begreppen kan användas på många olika områden där grundtanken är att visa på hur människor utesluts eller tillåts ingå i en grupp. I relation till policydokument och till konstruktionen av våldsutsatta kvinnor handlar detta om hur diskurser bidrar till denna process.

Inkluderande diskurser framställer problemet i generella termer och i relation till könsjämlikhet samtidigt som marginaliserade kvinnors erfarenheter och behov noteras (Montoya & Rolandsen Augustin, 2013). En inkluderande diskurs beskriver även våldet som något som kan påverka alla kvinnor oberoende av t.ex. klass, men framhåller att olika kvinnor påverkas på olika sätt (Bruell, Mokre och Siim, 2012). Inkludering kan alltså innebära att kvinnor oavsett bakgrund och

erfarenheter tillåts ingå i gruppen våldsutsatta kvinnor. En exkluderande diskurs riktar istället in sig på specifika grupper av kvinnor och på särskilda former av våld, och förminskar eller

ignorerar universella förståelser (Montoya & Rolandsen Augustin, 2013). Exempelvis kan en sådan grupp kvinnor vara invandrare där en exkluderande diskurs då tenderar att förklara våldet utifrån kulturella eller traditionella orsaker (Christensen & Siim, 2010; Montoya & Rolandsen Agustín, 2013). de los Reyes och Mulinari (2005, s. 55) använder begreppen osynliggörande och annanhet för att beskriva aspekter av exkluderande processer. Med osynliggörande syftar de på den process där t.ex. kön konstrueras utifrån den vita medelklasskvinnan samtidigt som det förtryck som andra kvinnor utsätts för förbises. Annanhet menar de skapas genom en

konstruering av den andra kvinnan som avvikande eller främmande. I förhållande till vår studie kan dessa begrepp bidra med en förståelse kring framställningen av kvinnor i relation till olika kategorier.

I vår analys belyser vi inte enskilda kategorier var för sig utan de tas upp i relation till de diskurser vi funnit. Inom det intersektionella perspektivet är de vanligast förekommande

18 analyskategorierna kön, klass och etnicitet (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007, s. 12). Kön kan förstås som biologiskt och socialt. Den sociala delen av kön tillskrivs ibland begreppet genus som syftar till att kön ses som socialt konstruerat (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007, s. 47).

Förtryck utifrån kön förknippas med begreppet könsmaktsordning som lyfter fram att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp samt att män har ekonomisk och social makt (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007, s. 40). Mannen och maskulinitet ses som norm och innehavande av en överordnad position (Mattsson, 2015, s. 100). Klass är ett omtvistat och svårdefinierbart begrepp (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007, s. 107). Begreppet förknippas med sociala och ekonomiska villkor och hur inkomst påverkar möjligheten att inverka på

arbetstid, karriär och livsstil (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007, s. 120, 126). Klasstillhörighet kan därför påverkas av bland annat utbildning och en högre klass kännetecknas av större

möjligheter att påverka sitt liv. Etnicitet är ett begrepp som syftar till bakgrund i form av nationstillhörighet men kan även inbegripa ras eller hudfärg (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007, s.11, 31f). Förtryck utifrån etnisk tillhörighet kan kopplas till vithet som norm och överordnad position (Mattsson, 2015, s. 100).

3.2 Diskussion kring teorival

Intersektionalitet kan användas som ett verktyg i analysen för att få en fördjupad kunskap om kvinnor som utsätts för våld i nära relation utifrån förtryckande kategorier (Crenshaw, 1991;

Sokoloff & Dupont, 2005). Intersektionalitet är en teori som försöker beakta olika dimensioners inverkan på en viss grupps situation. Det blir exempelvis svårt att förstå den situation som kvinnor som blivit utsatta för våld är i om man inte beaktar att situationen även påverkas av t.ex.

klass, etnicitet och ålder. Detta tänker vi gör teorin relevant i vår analys då den bidrar till en mer komplex förståelse. I förhållande till vår studie används intersektionalitet för att se huruvida framställningarna i policydokumenten skapar en inkluderande eller exkluderande diskurs. Teorin ska alltså användas för att undersöka hur dokumenten framställer kvinnor som utsätts för mäns våld i nära relation i förhållande till olika kategorier. Teorin ska således användas för att analysera hur olika maktrelationer tar sig i uttryck i policydokumenten.

Valet av teori grundar sig dels i fenomenet vi avser studera, dels i hur vi avser studera det. För att försöka förstå hur kvinnor som utsätts för mäns våld i nära relation är konstruerade måste vi också inkludera en förståelse för hur kön och andra kategorier kan ses som maktordningar. Som framkommit i forskningsöversikten är fenomenet komplext och beskrivs på olika sätt. Därav tänker vi oss att ett intersektionellt perspektiv kan bidra till en djupare förståelse av empirin och

19 ett sätt att synliggöra hur olika maktordningar samspelar. Det intersektionella perspektivet kan då synliggöra kategorier av människor och hur de inkluderas och exkluderas alternativt tilldelas en viss beskrivning i policydokumenten.

Den intersektionella teorin kan ifrågasättas som analysverktyg utifrån användningen av

kategorier. Det har bland annat riktats kritik mot användandet av binära kategoriseringar såsom kvinna/man och svensk/invandrare. Genom dessa typer av binära representationer såsom svensk kvinna eller utländsk kvinna skapas motsatta kategorier med skilda behov och intressen vilket förbiser att kvinnor kan ha komplexa identiteter och gemensamma önskemål, behov och problem (de los Reyes & Mulinari, 2005, s. 127). Teorins fokus på analys av samspel mellan kategorier tenderar att skapa en exkluderande framställning och bidra till ett vi och dem-skapande

(Christensen & Siim, 2010). Det finns dessutom svårigheter med att vilja belysa olika

maktordningar utan att fastna i en slentrianmässig uppräkning av kategorier (Björk & Hedenus, 2015, s. 29). Utifrån problematiken kring kategorianvändning tänker vi i förhållande till vår studie att kategorier är nödvändiga för att kunna genomföra en analys. Vi är samtidigt medvetna om och förhåller oss kritiska till den homogeniserande och generaliserande effekt som hör ihop med all form av klassifikation och kategorisering. I vår analys har vi valt att inte fokusera på enskilda kategorier. Vi lyfter istället kategorier i relation till resultaten och belyser dess roll i diskurserna. Därav tänker vi att det är en liten risk för att vår användning av kategorier kommer bidra till en exkluderande diskurs.

4. Forskningsmetod

Vår studie har en kvalitativ ansats. Den kvalitativa ansatsen är lämplig för att beskriva fenomen i deras sammanhang för att sedan redogöra för en tolkning som ger ökad förståelse av fenomenet.

Fokus i kvalitativ analys är på processer och betydelser som inte kan undersökas experimentellt eller mätas (Justesen & Mik-Meyer, 2011, s. 13). Vi är intresserade av framställningen av kvinnor som utsätts för mäns våld i nära relation varpå denna metodologiska ansats lämpar sig.

Vi kommer att genomföra en diskursanalytisk studie genom Carol Bacchis metod, What's the problem represented to be? (WPR) (2009). En diskursanalytisk metod hänger samman med teori och det går inte att göra en diskursanalys utan vissa utgångspunkter, varav socialkonstruktionism är en sådan utgångspunkt (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 10). Detta avsnitt inleds med en redogörelse över vårt empiriska urval för att sedan övergå i en beskrivning av studiens

metodologiska grundpelare. Denna del börjar med en redogörelse för socialkonstruktionism och

20 fortsätter med diskursanalys som metod och därefter Bacchis WPR-ansats. Avsnittet avlutas med en beskrivning av hur analysprocessen gått till och en diskussion kring studiens trovärdighet.

4.1 Empiriskt urval

Efter att vi sökt på Socialstyrelsens publikationer framkommer det att det finns ett flertal olika dokument som berör mäns våld mot kvinnor i nära relation. Bland annat finns det allmänna råd och utbildningsmaterial samt kunskapssammanställningar och rapporter. Inom ramen för

uppsatsen är det inte möjligt att analysera alla dokument som riktar sig till praktiker som kommer i kontakt med mäns våld mot kvinnor i nära relation i sitt arbete. Vi har därför valt att analysera dokument som syftar till vägledning då det är dessa typer av dokument som riktar sig till socialarbetare i det praktiska arbetet. Vi kommer därför att analysera följande policydokument:

Socialstyrelsens vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet (2014) samt Socialstyrelsens handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer (2016). I fortsättningen kallas dessa handboken respektive vägledningen. Eftersom vi valt att fokusera på dokument som syftar till vägledning har vi då t.ex. uteslutit Socialstyrelsens rena utbildningsmaterial. I handboken kommer vi analysera de delar som är avsedda för

socialtjänstens arbete.

Valet av dokument grundar sig i att vi vill analysera aktuella dokument varav dessa är de senaste i sitt slag. Med tanke på att syftet är att undersöka konstruktioner och diskurser i vägledande dokument vill vi ha nationellt gemensamma riktlinjer och har därför valt att utesluta region- och kommunspecifika dokument. Handboken är ett komplement till de föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) om våld i nära relation som trädde i kraft 2014. Socialstyrelsens vision är att handboken ska vara ett stöd både för planering av verksamheten på en övergripande nivå och för handläggning av enskilda ärenden. Samma år fick Socialstyrelsen av uppdrag från regeringen att ta fram en vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Dokumenten avspeglar således Socialstyrelsens vision med hur arbetet med mäns våld mot kvinnor i nära relation ska utföras och kan betraktas som en del av den offentliga diskursen.

21

4.2 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt

Socialkonstruktionism är en gemensam beteckning för olika inriktningar och det är svårt att ge en heltäckande bild (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 11). Vivien Burr (2015) beskriver att socialkonstruktionism är en teoretisk inriktning som är kritisk till de saker vi uppfattar som självklara. Centralt i teorin är att se kategoriseringar i världen som konstruktioner och inte som sanningar. Det är genom interaktion som vi skapar bilden av verkligheten och språket blir en central del i skapandet av sociala konstruktioner. Varje typ av konstruktion inbjuder till olika typer av handlingar varav konstruktioner av verkligheten upprätthåller mönster av sociala

handlingar. Konstruktionerna är därför även kopplade till maktrelationer eftersom de skapar idéer om vad som är legitimt och inte (Burr, 2015, s. 2-7).

En socialkonstruktionistisk ansats är även centrerad kring förståelsen om att kunskap bygger på språket. Verklighet och språk kan inte skiljas åt utan språket är som en lins som får oss att se saker på ett visst sätt. Det finns inget som kan liknas vid neutral representation utan våra medvetanden skapar genom språket skilda sätt att se på världen (Bergström & Boreus, 2018, s.

27). Vidare bygger diskursanalys på en strukturalistisk syn på språk, där språket skapar

representationer av verkligheten. Representationerna är inte bara speglingar av verkligheten utan bidrar även till att skapa den. Den fysiska världen får därigenom sitt värde genom diskurs

(Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 15).

4.3 Diskursanalys

Diskurs kan definieras som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (Börjesson & Palmblad, 2007, s. 13). Begreppet innefattar en idé om att det finns mönster i språk som påverkar våra utsagor i olika sociala fält. Beroende på hur det talas om ett visst fenomen framträder olika bilder av verkligheten (Winther Jørgensen & Philips, 2000, s. 7).

Diskursanalys handlar om att försöka förstå hur vår språkanvändning bidrar till att skapa, upprätthålla och utmana den sociala ordningen i samhället. Diskursanalysen kan studera

samhälleliga konstruktioner och maktförhållanden av olika slag, t.ex. i relationen mellan män och kvinnor (Svensson, 2019, s. 21). Fokus i diskursanalysen är därför vad som kan ses som sanning och verklighet i en viss kontext. Det handlar inte endast som vad som uttrycks utan även vad som gör det möjligt att säga det (Börjesson & Palmblad, 2007, s. 12). Hur ett samhällsproblem

framställs kan få praktiska konsekvenser för människor och diskursanalys som metod möjliggör

22 då ett synliggörande av hur grupper kan gynnas eller missgynnas av diskursers effekter

(Bergström & Ekström, 2018, s. 256).

4.3.1 What's the problem represented to be?

Carol Bacchis (2009) diskursanalytiska ansats är ett verktyg för att analysera policydokument.

Hon menar att policydokument är meningsskapande, alltså att de inte skapas som en reaktion på redan existerande problem utan att de i sig skapar eller producerar problem (Bacchi, 2009, s. 10).

Olika representationer av problem får viktiga effekter för vad som ses som problematiskt, vad som tystas ner och hur allmänheten tänker kring ett visst fenomen (Bacchi & Eveline, 2010, s.

112 ff). Bacchis förståelse av ordet problem i WPR-ansatsen syftar till den förändring som insinueras i det specifika policydokumentet (Bacchi, 2009, s. 11).

En utgångspunkt i WPR är att policydokument innehåller explicita och implicita framställningar av ett problem, så kallade problemrepresentationer (Bacchi, 2009, s. 1). Problemet med mäns våld mot kvinnor beskrivs exempelvis explicit då dokumenten uttalar att män är våldsutövare.

När framställningen istället adresserar vad som kan ligga till grund för våldet framträder problemet implicit (Bacchi, 2009, s. 1). Utifrån vad dokumenten föreslår som lösningar kan vi med andra ord förstå det implicita problemet. Problemrepresentationerna kan i sin tur reproducera eller utmana hierarkiska maktrelationer (Bacchi & Eveline, 2010, s. 115).

WPR-ansatsen bygger på ett antal frågor som ska ställas till materialet (Bacchi, 2009, s. 1).

Tanken är dock inte att frågorna ska användas som en strikt manual utan för att motivera kritiskt tänkande. Genom att ifrågasätta empirin skapas idéer om hur problem kan ses på andra sätt (Bacchi & Eveline, 2010, s. 116). I vår studie kommer vi inte utgå från alla frågor utan har valt ut några som kan hjälpa oss att ta oss an materialet. De frågor vi valt kan hjälpa oss bryta ner texten och vara behjälpliga i att uppnå studiens syfte. De frågor vi valt är följande:

1. What’s the problem represented to be in a specific policy?

2. What presuppositions or assumptions underlie this representation of the ‘problem’?

(Bacchi, 2009, s. 1)

23 Frågorna handlar om vad som representeras som problemet och vilka antaganden som ligger till grund för den representationen. Genom att bryta ner dessa till subfrågor kan de användas för att fånga upp mönster och diskurser i dokumenten.

4.4 Diskussion kring metodval

Då studien syftar till att undersöka konstruktionen av kvinnor som utsätts för mäns våld i nära relation i policydokument blir det av största vikt att utgå ifrån socialkonstruktionistiska tankar.

Utan det angreppssättet är det svårt att tala om problem som socialt konstruerade. Den socialkonstruktionistiska utgångspunkten är en direkt följd av diskursanalys som

metodval. Socialkonstruktionismen kan ifrågasättas utifrån dess användbarhet då den inte kan fastställa vad som är sant eftersom resultatet bara utgör en bild av många andra (Winther Jørgensen & Philips, 2000, s. 149). Vi är medvetna om svårigheterna med att dra faktiska

slutsatser och uttala oss om sanningar då våra tolkningar kan tänkas påverkas av vår förförståelse.

Vi menar dock att en av styrkorna med socialkonstruktionism är att den belyser sociala konstruktioner och möjliggör reflektion kring den sociala kontext som en diskurs befinner sig inom.

Vidare ger diskursanalys en möjlighet att ringa in olika diskurser och visa hur språkanvändningen blir en del av konstruktionen. Bacchis (2009) angreppssätt blir extra relevant då empirin är

policydokument, något som är ändamålet för den typen av diskursanalys. Metoden ger oss därför möjlighet att besvara frågeställningarna då WPR-ansatsen kan fånga upp hur fenomenet benämns och vad som framställs som problemet. Ett diskursanalytiskt angreppssätt är mer än bara en metod, där socialkonstruktionismens roll kan exemplifiera teorins del. Diskursanalys syftar även till att belysa och synliggöra hur olika maktstrukturer framkommer och upprätthålls genom språkanvändning. Detta relateras till vår valda teori som specifikt behandlar olika

maktdimensioner.

Diskursanalys är inte ett tydligt angreppssätt med strikta ramar för hur analysen ska genomföras utan analysen måste anpassas utifrån varje undersöknings frågeställningar och material. Även Bacchi och Eveline (2010, s. 116) betonar att frågorna inte ska användas som en mall. Dessa diffusa direktiv kan få en oerfaren forskare att på grund av sin osäkerhet förlita sig alltför strikt på frågorna vilket kan leda till att materialet övertolkas. Vårt syfte har dock inte varit att försöka få exakta svar på de frågor vi valt. Frågorna har använts som ett sätt att bryta ner texten för att kunna finna mönster och diskurser och i sin tur kunna besvara frågeställningarna.

24

4.5 Analysprocess

För att få en övergripande bild av materialet började vi med att först läsa texterna i sin helhet.

Med hjälp av WPR läste vi sedan materialet utifrån olika fokus för att studera dess språkliga innehåll och övergripande diskursiva mönster (se tabell 1). Under alla genomläsningar var vi inte bara intresserade av det som nämns utan även det som inte nämns. Inom diskursanalys kallas det för tystnader. Detta kan även kopplas till Bacchis fjärde fråga som rör vad som är tystat och om problemet kan ses på något annat sätt (Bacchi, 2009, s. 1). Vi har dock inte sett detta som en separat fråga utan letat efter tystnader i relation till de subfrågor vi ställt texten. Den första

genomläsningen fokuserade på frågan What’s the problem represented to be in a specific policy?.

Frågan delade vi upp i underkategorier där vi först undersökte hur våldet mot kvinnorna

benämns, alltså vilka begrepp som används. Vidare studerade vi hur våldet definieras, alltså vilka handlingar som beskrivs som våld. Materialet lästes sedan igenom utifrån Bacchis andra fråga What presuppositions or assumptions underlie this representation of the ´problem’?. Även denna fråga dekonstruerade vi till subfrågor. Den första handlade om hur våldet mot kvinnor förklaras och om det framkommer teorier kring dess orsak. För att bygga vidare på detta undersöktes vilka lösningar som presenteras. Dessa subfrågor ansåg vi relevanta då Bacchi (2009, s. 1) menar att dokuments presenterade lösningar ger en implicit förståelse av problemet. Utifrån denna inledande analys av texterna började vi reflektera över potentiella mönster i framställningarna.

Materialets explicita framställningar möjliggjorde därefter en reflektion kring implicita förståelser.

För att fördjupa analysen ytterligare analyserades materialet utifrån ett intersektionellt perspektiv.

I denna genomläsning tittade vi på inkluderande och exkluderande framställningar. Vi undersökte således om det skrivs generellt om vilka som utsätts för våld eller om det görs en distinktion mellan grupper.

25 Tabell 1. Analysfrågor

Fokus Subfrågor

Vad presenteras som problemet. Hur benämns mäns våld mot kvinnor?

Vilka begrepp används?

Vilka handlingar är våld?

Förutsättningar och/eller antaganden som ligger till grund för denna representation av problemet.

Hur förklaras mäns våld mot kvinnor?

Vilka orsaksteorier presenteras?

Vilka lösningar presenteras?

Inkluderande och exkluderande diskurser. Vem/vilka kvinnor drabbas?

Plockas särskilda grupper av kvinnor ut?

4.6 Trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet

En studies trovärdighet handlar om hur troliga och sannolika resultaten är (Bryman, 2018, s. 52) och hänger ihop med studiens transparens (Ahrne & Svensson, 2015, s. 25). Ahrne och Svensson (2015, s. 25) menar att trovärdigheten stärks om författaren tydligt redovisar för

forskningsprocessen. Genom att vara noga med att redogöra för hur valen av t.ex. metod gått till och underbygga våra resonemang i resultat och analys med citat har vi avsett att vara så

transparenta som möjligt. Det möjliggör för läsaren att avgöra om våra tolkningar är rimliga och trovärdiga. Pålitlighet avser om det går att få liknande resultat även vid ett annat tillfälle

(Bryman, 2018, s. 52). Även detta kan återspeglas i hur transparent en studie är, genom att vara tydliga med analysprocessen torde en annan person kunna genomföra analysen igen och få liknande resultat. En diskursanalys är dock beroende av forskarens tolkningar och eftersom vi befinner oss i en kontext kan vi tänkas bli färgade av rådande diskurser och förförståelser.

Winther Jørgensen och Phillips (2000, s. 11, 15) menar att ett reflexivt förhållningssätt kan vara problematiskt vid en socialkonstruktionistisk ansats då studien aldrig kan beskriva en objektiv verklighet fristående från diskursen. Resultaten kommer då snarare kunna ses som en diskursiv konstruktion. Det sanningsanspråk vi ämnar göra är bara en bild av hur fenomenet kan förstås

26 och i och med vår tolkning av materialet ger vi oss själva ett tolkningsföreträde. Winther Jørgensen och Phillips (2000, s. 28) föreslår därför att forskaren går in med en öppenhet inför materialet och ställer sig frågandes till det materialet framställer som sanningar. Vi har därför försöka närma oss materialet på detta vis samt med en medvetenhet kring vår förförståelse för att analysen inte ska bli alltför färgad av denna.

Överförbarhet avser huruvida resultaten kan tillämpas i andra kontexter (Bryman, 2018, s. 52).

Med tanke på diskursers föränderlighet och kontextbundenhet är inte syftet att kunna överföra resultatet till någon större kontext än möjligen inom Socialstyrelsens övriga policydokument. Det är därför svårt att tala om en överförbarhet av resultaten. När resultaten jämförs med liknande studier framkommer det dock att andra studier fått liknande resultat, vilket visar på en möjlig överförbarhet.

4.7 Etisk diskussion

Vetenskapsrådets etiska riktlinjer omfattar informationskravet, nyttjandekravet,

konfidentialitetskravet samt samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2011). Då vi inte varit i kontakt med fysiska människor via exempelvis intervjuer eller enkäter blir dessa forskningsetiska

principer inte av relevans för vår studie. Då vi har valt att analysera offentliga texter torde inte ett samtycke från författarna krävas. Vi förhåller oss inte kritiska till författarna i sig, utan till de diskurser som förmedlas i dokumenten.

En etisk aspekt avseende diskursanalys handlar om tolkningen av materialet. När vi försöker synliggöra diskurser skapar vi oss en makt över vad de som skrivit texterna egentligen försöker säga. Risken finns även att vi genom de kategoriseringar vi gör i analysprocessen, de tolkningar vi redogör för samt vår begreppsanvändning bidrar till att reproducera de diskurser som vi avser att förhålla oss kritiska till. Vi vill framhålla att detta är vår tolkning av texterna och att denna tolkning utgör en bild av fenomenet. Vår tolkning bygger även på ett urval och vi har valt att presentera vissa diskurser samtidigt som vi valt bort andra.

I denna studie undersöks diskurser och konstruktioner vilka är centrala för arbetet med mäns våld mot kvinnor i nära relation. Vi vill därför poängtera att våldet som kvinnor får utstå inte bara är en fråga om konstruktioner, utan en reell verklighet för många kvinnor.

27

5. Resultat och analys

I det här kapitlet presenteras resultat och analys av det empiriska materialet i relation till studiens frågeställningar och teoretiska begrepp. Resultaten bygger på analys av de två utvalda

policydokumenten. Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer (Handboken) är uppdelad i 25 kapitel och omfattar 188 sidor. Ett av kapitlen avser hälso- och sjukvårdens ansvar och analyserades inte. Även kapitlet ”Uppslagsdel” uteslöts, varpå det återstod 138 sidor. Vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet (Vägledningen) omfattade 9 kapitel, vilket motsvarar 43 sidor, och analyserades i sin helhet.

Totalt avser den analyserade empirin således 181 sidor.

De diskurser som framträder i materialet är i huvudsak gemensamma för de två policydokumenten. Då Handboken är betydligt mer omfattande förekommer centrala

formuleringar i större utsträckning där, varav fler citat är tagna ur Handboken. När diskurserna som presenteras framträder tydligare i något av dokumenten, eller då det förekommer

motstridigheter, tydliggörs detta under respektive avsnitt i resultatpresentationen. När inget annat anges framträder de presenterade diskurserna genomgående i vårt analyserade material.

Vi har valt att presentera resultatet i form av beskrivningar och citat som speglar de diskurser som framträder i texterna. Vi använder oss av Bacchis (2009) resonemang kring

problemrepresentationer vilket presenteras närmare under metodavsnittet. Vidare används också ett intersektionellt perspektiv som introduceras i teoriavsnittet. Resultatet presenteras under tre huvudrubriker “Problemrepresentationer”, “Diskurser kring den våldsutsatta kvinnan” samt “ Inkludering och exkludering av kategorier av kvinnor”. Huvudrubrikerna har i sin tur

underrubriker som presenteras närmare under respektive huvudrubrik.

5.1 Problemrepresentationer

Den här delen av resultaten knyter an till vår första frågeställning och handlar om vilka begrepp som används för att beskriva problemet. Avsnittet är uppdelat i två underrubriker -

“Representationen av problemet - könsneutralt eller könsbaserat våld?”, där dokumentens användning av termen våld i nära relation presenteras och analyseras, samt

“Problemrepresenationen av våldet”, som handlar om vilka termer som används i dokumenten för att beskriva våld.

28

5.1.1 Representationen av problemet - könsneutralt eller könsbaserat våld?

Under denna rubrik redogörs för de begrepp som används för att benämna problemet och de personer som berörs. Avsnittet presenterar även hur de termer som används blir en del av representationen av problemet.

Vår analys visar att båda dokumenten genomgående använder benämningen våld i nära relation för att beskriva problemet. Termen våld i nära relation och våld i nära relationer används totalt 53 gånger i Handboken och totalt 35 gånger i Vägledningen. Termen mäns våld mot kvinnor används totalt 4 gånger i Handboken och totalt 2 gånger i Vägledningen. Den könsneutrala benämningen våld i nära relation används alltså betydligt oftare än mäns våld mot kvinnor.

Den främsta skillnaden mellan de två analyserade texterna är Handbokens uttalade könsneutralitet. I dokumentets inledning beskrivs att texten i möjligaste mån använder könsneutrala begrepp och de berörda parterna benämns genomgående som våldsutövare och våldsutsatt. I texten motiveras könsneutraliteten med att alla kan bli utsatta för våld i nära relation oavsett kön (s.12-13), vilket innebär att dokumentet även uttalat inkluderar män. Detta illustreras genom nedanstående citat:

Här avses vuxna kvinnor och män som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående samt barn som utsatts för eller bevittnat våld av eller mot närstående. (Handbok, s. 3)¹

I det här avseendet skiljer sig Vägledningens framställning av problemet från Handbokens. I Vägledningen används oftare termen våldsutsatta kvinnor för att beskriva vilka som åsyftas, istället för endast våldsutsatta. Det finns i Vägledningen inte någon avsikt att vara könsneutral utan det beskrivs tydligt att rekommendationerna avser kvinnor, vilket citatet nedan visar:

De studier som finns och som hänvisas till i denna vägledning berör främst våldsutsatta kvinnor. Kvinnor som utsätts för våld är även överrepresenterade inom vissa verksamheter i hälso- och sjukvården

1 Vid referens till Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2016) används förkortningen Handbok.

29 och socialtjänsten. Därför avser rekommendationerna i denna

vägledning kvinnor. (Vägledning, s. 9)²

Här kan man å ena sidan urskilja två i viss mån motstridiga representationer av problemet i de två dokumenten. Trots den uttalade könsneutrala hållningen finns å andra sidan visst fokus på kön även i Handboken. Under rubriken “Ett allvarligt samhällsproblem” beskrivs exempelvis hur det är vanligare att kvinnor utsätts för grovt och upprepat våld. Vid 16 tillfällen i Handboken används benämningen våld mot kvinnor. Även när det ges exempel i löptext nämns kvinnor kontinuerligt, vilket i viss mån motsäger en uttalat könsneutral problembeskrivning. I relation till särskilt utsatta grupper lyfts kvinnor ut, exempelvis kvinnor med funktionsnedsättning eller kvinnor med

missbruk (se kapitel “Särskild utsatthet”). Nedanstående citat, som återfinns under rubriken

“Våldsutsatta kvinnor och män” är ett exempel på när våldet kopplas till kön:

Både män och kvinnor utsätts för våld, men våldsutsattheten ser olika ut.

Det är vanligare att kvinnor utsätts för grovt och upprepat våld i nära relationer, av en partner eller före detta partner. (Handbok, s. 14)

I både Handboken (s.15) och Vägledningen (s.10) beskrivs hur WHO klassar mäns våld mot kvinnor som en folkhälsofråga. Handboken tar även upp jämställdhetsmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och beskriver hur deras avsikt att inkludera alla inte står i

motsatsförhållande till det (s.13). I den inledande delen av Handboken beskrivs att diskriminering mot kvinnor innefattar könsbaserat våld (s.9) och i kapitlet “Våldsutsatta kvinnor och män”

beskrivs problemet i termer av ett jämställdhetsproblem. Användningen av termen jämställdhet antyder att problemet är könsbundet då termen jämställdhet avser jämlikhet mellan kön. I kombination med beskrivningen av att våldsutsatta kvinnor hindras att åtnjuta sina mänskliga rättigheter framträder våldet som könsbundet snarare än könsneutralt, vilket står i motsättning till termen våld i nära relationer och den övergripande könsneutralitet i de termer som används.

2 Vid referens till Vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet (Socialstyrelsen, 2014) används förkortningen Vägledning.