Flera av världens länder som länge har haft demokrati som statsskick upplever nu en
demokratisk tillbakagång. Förändringen mot avdemokratiseringen sker tyst och stegvis. I Turkiet började Erdoğan underminera medias frihet mellan år 2005–2006 och därefter även försvaga medborgerliga rättigheter, som inte blev synliga åtgärder förrän år 2013–2014 (Lührmann &
Lindberg, 2018). Ungern har nedgraderats i rankningen gjord av Freedom House för sin icke-demokratiska maktutövning, där man försöker kontrollera medborgare i samhället och stoppa kurser och frivilliga organisationer som strider mot den politik Victor Orbán driver (Expressen, 2019).
Indien anses vara den största demokratiska staten bland staterna runt om i världen. Efter sin självständighet från Storbritannien år 1947 valde Indien som stat att bedriva en sekulär politik för att säkerställa lika möjligheter för alla människor i Indien (Utrikespolitiska institutet, 2020) . Den tidigare kongresspartiledaren Jawaharlal Nehru, som senare blev Indiens förste president, förde en sekulär politik för att utvidga den demokratiska visionen runt landet och fokuserade på uppfattningen om indisk nationalism. Senare upptäckte människor en annan bild av Indiens inre politik, särskilt under 1990-talet när Bharatiya Janata Party (BJP) framträdde som ett inflytelserikt politiskt parti i Indien.
De framförde ett tankesätt om en hinduisk nationalism baserad på idén om en hinduisk stat snarare än tanken av indisk nationalism och liberal demokrati. År 2014, när Narendra Modi blev Indiens premiärminister, fick idén om hinduisk nationalism en större betydelse för Indiens politik. Efter det allmänna valet 2019 tog Modi tillsammans med BJP ett kliv baserat på hinduisk nationalism genom att införa en ändring i medborgarlagstiftningen som erbjuder medborgarskap till illegala immigranter– förutsatt att de inte är muslimer.
Denna lagändring har kritiserats då den strider mot landets sekulära liberalism och kan hämma de demokratiska rättigheterna för religiösa grupper i Indien. Kritikerna menar att Modi håller på att grunda en hinduisk stat som kommer att gynna landets majoritet bestående av hinduer samtidigt som den kommer att diskriminera landets minoriteter (Times of India, 2020).
Indien har varit en demokrati där religionen inte har haft någon påverkan på
medborgarskap. Rådande situation i landet har dock fått många att ifrågasätta om det än idag gäller. Lagändringen väckte snabbt en oro i landet som länge har varit känt för sin mångkultur.
Det har lett till stora protester i de norra delarna av landet och en ny strid har snabbt växt fram mellan muslimer och hinduer i landet (The Washington Post, 2019). Våld bröt ut i huvudstaden
Delhi och pågick i en vecka i februari 2020 där 40 personer har avlidit och hundratals har skadats (The Guardian, 2019).
1.1. Problemformulering
Forskningsproblemet i denna uppsats har utformats på basis av de politiska samt demokratiska ändringar som pågår i Indien. Pressfriheten har begränsats i landet och frivilliga organisationer får inte agera fritt längre, utan trängs ut med hot och våld. Forskare menar att Indien genomgår en demokratisk tillbakagång och har gjort det som mest sedan 2014 då Modi utsågs till
premiärminister. Tillbakagången har bland annat skett genom att Indiens demokratiska institutioner såsom domstolen och valkommissionen har blivit politiserade sedan BJP tagit makten. Andra röster menar att Indien är en relativt ny demokrati och att det därmed kräver mer tid att stabiliseras. Att demokratiska institutioner saknar en oberoende maktutövning inte är problematiskt då medborgarna alltjämt har möjligheten att avsätta det regerande partiet om det skulle hota demokratin och ställa det tillrätta (Sveriges Radio 2019).
Forskare har blandade åsikter kring landets styrelseskick och menar att demokratin i landet tycks vara hotad då grundläggande demokratiska kriterier såsom yttrandefriheten begränsas. Genom att landets politik har gått från en idé av indisk nationalism till hinduisk nationalism gör att det både påverkar landets sekularism samt demokrati, då minoritetsgrupper kan komma att missgynnas (The Washington Post, 2019). Foa och Mounk (2019) skriver att flera demokratiska stater idag upplever en demokratisk tillbakagång där medborgarna visar allt mindre stöd för statsskicket. Författarna benämner denna utveckling för demokratisk dekonsolidering (Foa & Mounk, 2019). Indien med sin population på 1.35 miljarder klassas idag som världens största demokrati. Den politiska situationen som pågår i landet i dagsläget har väckt mitt intresse för att närmare undersöka om landet alltjämt bör ses som världens största demokrati.
1.2. Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida Indien håller på att genomgå en
dekonsolidering under senare år. Detta kommer att undersökas genom att studera hur landets demokratiska frihet framställs i dagsläget samt hur inställningen till demokrati har ändrats de senaste åren. Hur medborgarna ser på alternativa styrelseskick är också ett perspektiv jag ämnar att undersöka. Vidare kommer landets politiska maktutövning att studeras genom att undersöka hur väl den stämmer överens med demokratiska värderingar. Baserat på mitt syfte har jag för avsikt att besvara följande frågeställningar:
- Vilket stöd för demokrati som styrelseskick finns det i Indien idag?
- I vilken mån är indiska medborgare kritiska till alternativa styrelseskick?
- I vilken utsträckning respekteras Indiens konstitution av de centrala politiska institutionerna?
1.3. Avgränsningar
Denna undersökning kommer främst att fokusera på utvecklingen under tidsperioden 2010–
2020. Dock kommer även material från tidigare år att tas med i brist på uppdaterat material.
Lagändringen som har lett till oroligheter i landet kan givetvis påverka många aspekter negativt.
Den aspekt jag har valt att avgränsa mitt arbete till är den demokratiska aspekten, närmare bestämt om det pågår en demokratisk dekonsolidering i Indien. Demokratisk konsolidering har beskrivits med hjälp av olika teorier, dock har denna undersökning fokuserat mindre på
demokratisk konsolidering och mer på teori om demokratisk dekonsolidering.
1.4. Disposition
Denna undersökning påbörjas med ett introduktionsavsnitt som innehåller en inledning och problemformulering tillsammans med syfte och frågeställning. Även en bakgrund kring
problematiken presenteras i det första kapitlet. I studiens andra del kommer teori samt tidigare forskning att presenteras tillsammans med det analytiska verktyget. Tredje kapitlet följs av ett metodavsnitt där val av metod samt motivering och kritisk granskning redogörs. Vidare presenteras det empiriska materialet i kapitel fyra som tillsammans med studiens teori utgör grunden för analys och diskussion, som presenteras i kapitel fem. Avslutningsvis diskuteras resultatet och slutsatsen presenteras i kapitel sex.
1.5. Bakgrund
I den nordöstra staten Assam i Indien har en konflikt pågått i decennier över frågan om olaglig invandring från grannlandet Bangladesh. Som en del av lösningen av denna konflikt enades regeringen med assamiska partier år 1951 om att skapa NRC (The National Register of Citizens), vilket är ett register över alla medborgare inom regionerna. Lösningen skulle hjälpa Assam med att avskräcka olagliga invandrare från Bangladesh, då de utan giltiga dokument kan fängslas eller deporteras från landet. I valkampanjen 2019 jämförde inrikesminister Shah dessa olagliga
invandrare från Bangladesh med ”termiter” och krävde deras utvisning (The Economic Times, 2019). NRC som uppdaterades i slutet av augusti 2019 för Assam, klargjorde att cirka 1,9 miljoner människor var statslösa. Shah upprepade att andra stater också hade möjlighet att upprätta sina egna register och talade upprepade gånger till förmån för ett nationellt medborgarregister (The Economic Times, 2019).
BJP hade redan 2003 beslutat att skapa ett nationellt register över indiska medborgare.
Det problematiska med ett nationellt medborgarregister ligger i det faktum att många människor förmodligen inte kommer att kunna tillhandahålla fullständiga uppgifter. Till exempel har officiella identitetshandlingar, som det befintliga Aadhar-kortet, en genomsnittlig felfrekvens på 8,8 procent. Om denna felfrekvens skulle tillämpas på ett nationellt medborgarregister skulle detta påverka cirka 120 miljoner människor ur en befolkning på cirka 1,35 miljarder. Exempelvis är insamlingen av personuppgifter som födelsedatum ofta ofullständig och många lokala
förvaltningar anses vara ineffektiva och mottagliga för korruption. NRC: s politiska motiv i Assam riktade sig främst mot olagliga invandrare från Bangladesh. Bland de 1,9 miljoner som sedan har betraktats som statslösa personer finns det dock många hinduer. För att befria dem från de negativa konsekvenserna av NRC antog det indiska parlamentet en reform av lagen om medborgarskap (ändringsförslag) i december 2019 (The Economic Times, 2019).
December 2019 godkände parlamentet i Indien en lagändring i lagen om medborgarskap.
Ändringen som skedde syftar till att ändra medborgarskapslagen från år 1955. Den tidigare lagen från 1955 föreskriver medborgarskap till invånare genom födelse, ursprung, registrering,
naturalisering och genom införlivande av territoriet i Indien. Dessutom reglerar det registreringen av utvandrande medborgare samt deras rättigheter. En olaglig migrant är förbjuden att få indiskt medborgarskap enligt indisk medborgarskapslag. En olaglig invandrare är en utlänning som antingen kommer in i Indien olagligt, dvs utan giltiga resehandlingar, som ett visum och pass, eller in i Indien lagligt, men stannar kvar längre än den tillåtna tidsperioden i deras
resehandlingar. En illegal migrant kan åtalas i Indien och deporteras eller fängslas enligt bestämmelserna i befintlig lag (Svenska Dagbladet, 2019).
Lagändringen innebär att illegala personer som tillhör minoritetssamhällen, nämligen hinduer, sikher, buddhister, jains, parsis och kristna från Afghanistan, Bangladesh och Pakistan, har rätten till medborgarskap som flyktingar från dessa länder om de befunnit sig i landet innan 2015. Lagändringen gäller dock inte muslimer (Svenska Dagbladet, 2019). Den fundamentala kritiken av lagändringen har varit att den specifikt riktar sig till muslimer. Därmed bryter den religiösa grunden för medborgarskap landets sekulära, jämlika och rättvisa värden (Ganguly, 2019).