• No results found

Tidigare forskning

2. TEORI & TIDIGARE FORSKNING

2.1. Tidigare forskning

Forskare har skilda åsikter gällande politiken som Narendra Modi och BJP tillsammans driver, där en del påstår att den strider mot demokratin medan andra betraktar det som en

konspirationsteori från monståndarpartier. Samtliga artiklar som tas med i detta avsnitt är peer reviewed och hämtade från Journal of Democracy. Artiklarna har därmed kvalitetsgranskats och håller en hög akademisk standard. Namn på författare samt rollen denne har kommer även att presenteras då det är viktigt ur ett källkritiskt förhållningssätt.

2.1.1. Forskning som är emot Modi och BJP:s tankesätt

Sumit Ganguly som är professor i statsvetenskap vid Indiana University. Bloomington, skriver i en artikel att Modi har misslyckat med att upprätthålla Indiens värderingar gällande sekularism, politisk pluralism samt intellektuell frihet (Ganguly, 2020).

“With a demoralized and anemic opposition in Parliament, a once-feisty press largely cowed, and judicial independence under threat, little now stands in the way of Modi and his ideological fellow travelers making India an illiberal democracy.” - (Ganguly, 2020).

Författaren menar att BJP bedriver en anti-sekulär politik som kan hota den liberala demokratin i Indien på samhällsnivå, ideologisk nivå samt på institutionell nivå. Vidare menar Ganguly att Indien endast kommer att vara en demokrati till ytan om partiet implementerar sin vision, vilket kommer göra att fria debatter och diskussioner samt skydd för mänskliga rättigheter och friheter kommer att hotas (Ganguly, 2020).

Förändringar som hade en illiberal riktning var enligt Ganguly redan synliga under Modis första mandatperiod mellan 2014–2019 då det under perioden inträffade olika attacker mot personer som inte delade samma politiska åsikter som BJP. Personer som skrev för nationella pressen samt offentliga kritiker skadades eller sköts till döds under mystiska omständigheter (Ganguly, 2020).

BJP:s valkampanj 2019 pekade på att Indiens valkommission (ECI) höll

kampanjperioden till förmån för regeringen som letts av Modi sedan 2014, vilket stred mot deras stränga regler gällande opartiskhet. Veckor innan vallokalerna i landet öppnade för omröstning

lanserades en ny Tv-kanal vid namnet NaMo som marknadsförde Modi och hans parti.

Oppositionspartier klagade över att detta bröt mot ECI:s regler den 10 mars 2019 och en månad senare fick kanalen en begränsad visningstid. Detta var dagen innan omröstningen inleddes. De allmänna valen i Indien pågår i etapper under en period på cirka fem veckor och kanalen

stängdes slutligen av den 17 maj, vilket var två dagar före sista röstningsfasen. Kritiker menar att ECI:s regler var uppenbara och att valkommissionen hanterat klagomålet långsamt till förmån för BJP (Ganguly, 2020).

Dr. Narwadkar Pooja Prashant, professor vid B.Vs New Law College, Sangli skriver i artikeln The Citizenship (Amendment) Act 2019: Legislative Policy and Repercussions och menar att lagstiftningspolitiken i Indien bygger på Indiens konstitution, som i flera år har varit känt för sin demokratiska och sekulära republik och all lagstiftning förväntas vara i linje med denna

konstitutionella ram. Författaren menar att minsta åtgärd som strider mot konstitutionen inte kan hålla på långt sikt. Denna lagstiftning har lett till den aktuella reaktionen bland invånarna då de tre kraven enligt den nuvarande lagstiftningen beträffande ursprungsland, religion och datum för inresa i Indien - är faktorer som dessa individer som lagen riktar sig till, inte kan kontrollera.

Vidare skriver författaren att en person inte kan välja vilket land denne föds i, vilket religiöst samhälle de föds i och när förföljelse tvingar dem att fly till Indien, CAA tar däremot kategorin migranter som bor i Indien och kategoriserar dem utifrån dessa tre aspekter. Enligt Prashant (2020) strider lagen mot de grundläggande principerna om jämlikhet och principerna om liberalism samt rättvisa mot andra demokratiska principer (Prashant, 2020).

Saddam Hosen, professor vid Bangabandhu University i Gopalganj, Bangladesh, skriver i en artikel att Indien är det största demokratiska landet runt om i världen baserat på

konstitutionellt erkännande av den sekulära staten där varje individ kommer att få rätten att utöva sin egen tro och ideologi. Föreställningen om hinduisk nationalism håller dock på med det motsatta av sekularismen i Indien som vill främja Indien som hinduisk stat. I Indien bor det många människor som har sina egna livsuppfattningar och religioner, som medborgare i ett demokratiskt land. Författaren skriver att dessa människor har rätt att följa sin egen religion och de har rätten att tro på uppfattningen om indisk nationalism snarare än hindunationalism. Idén om hinduisk nationalism främjar idén om anti-sekularism i indisk politik. Begreppet hinduisk nationalism kan betraktas som en kris inom den indisk politiken på grund av dess

diskriminerande politik som främjar extremismens våld i Indien.

“As a popular leader, the discriminatory policies taken by the Modi based on Hindu nationalism will expand numerous inner crisis in Indian politics among different religions, groups and people.” – (Hosen, 2020)

BJP och deras allierade vill etablera Indien som hinduisk stat baserat på idén om hinduisk nationalism som anses kränka andra religiösa eller minoritetsgruppers rättigheter. Flera av hindunationalistiska anhängare vill införa förbud mot förtäring av nötkött då det strider mot hinduismens regler där nötdjur anses vara helig. Detta kan skapa en allvarlig politisk kris i Indien.

Det är uppenbart att hinduisk nationalism främjar en rad uppfattningar som strider mot landets demokratiska värden, rättvisa, fred och utveckling (Saddam Hosen, 2020).

2.1.2. Forskning som är för Modi och BJP:s tankesätt

Manjeet S. Pardesi och Jennifer L. Oetken (2008), professorer vid statsvetenskapliga institutionen i Indiana University. Bloomington, analyserar ursprunget och uppkomsten av det hinduistiskt politiska partiet (BJP) inom den indiska politiken och försöker förklara effekterna av detta parti på sekularism, demokrati och utrikespolitiken. I en artikel från 2008, det vill säga ett antal åt före Modis tillträde på posten som premiärminister, hävdar författarna att ökningen av BJP baserat på sin hinduiska nationalism inte utgör något direkt hot mot landets demokratiska principer.

Samtidigt gör man klart att om det skulle visa sig att BJP försöker omdefiniera nationalitet baserat på begreppet hinduisk stat kan det komma att främja våld mot minoriteter i Indien och därmed hota demokratin (Pardesi & Oetken, 2008).

For the most part, the BJP does not pose a threat to the functioning of Indian democracy. […] the party must work within the confines of India’s democratic political institutions. However, this does not imply that democratic politics completely dilutes its illiberal agenda. BJP’s long-term goal is to redefine Indian national identity, it has refused to compromise on other aspects of its agenda especially with regard to reinterpreting Indian history and changing the education curriculum […].

- (Pardesi & Oetken, 2008)

Swapan Dasgupta, indisk konservativ journalist och medlem i Rajya Sabha (Indiens övre

parlament), skriver däremot i artikeln India Under Modi: The Establishment Overreacts och menar att oppositionspartiet anklagar Modi-regeringens ideologiska agenda och inkluderar förstörelse av Indien som en sekulär, demokratisk republik och dess strävan efter att bygga en hindu-stat.

“What comes across quite clearly is the predetermined condemnation of Modi. Unable to fight the BJP electorally, India’s self-appointed conscience keepers were determined to ensure that their warnings to voters would be justified by subsequent events.” (Dasgupta, 2019)

Vidare menar Dasgupta att påhittiga teorier och anti-muslimska fördomar sägs vara en del av detta eländiga projekt av regeringens motståndare. Författaren menar att Modis politiska

prioriteringar som en vald tjänsteman har varit annat. Han har valt en ledningsstrategi som ger en utmärkelse på ekonomiska prestationer och effektiv leverans av tjänster av staten. Som

premiärminister har han identifierat utbildning som ett instrument för kompetensutveckling för ett Indien som måste omfamna teknik och globalisering. Dasgupta skriver att Modi strävar för en nationell enhet, nationell säkerhet, renlighet, entreprenörskap, teknik och moralisk integritet (Dasgupta, 2019).

Framställningen av tidigare forskningen ovan påvisar att forskare har olika åsikter kring den rådande situationen i landet samt om demokratin i landet är hotad. Naturligtvis existerar fler typer av forskning inom fältet. Eftersom det råder en konflikt mellan olika forskare syftar denna uppsats till att undersöka om det finns ett allvarligt hot mot demokratiska utvecklingen i Indien, detta blir därmed mitt bidrag inom området. Jag kommer att använda mig till begreppet

demokratisk dekonsolidering för att ta ställning till det. Demokratisk konsolidering innebär att ett land fullt ut har demokratiserats och dess värderingar har etablerats bland landets medborgare.

Begreppet demokratisk dekonsolidering sker när landet och dess medborgarna avviker från det.

Det kommer därmed att vara min teoretiska grund för denna uppsats där jag kommer undersöka om Indien håller på att genomgå en demokratisk dekonsolidering.

Related documents