Politisk maktutövning i förhållande till konstitutionen

“WE, THE PEOPLE OF INDIA, […] and to secure to all its citizens:

JUSTICE, social, economic and political;

LIBERTY of thought, expression, belief, faith and worship;

EQUALITY of status and of opportunity; and to promote among them all

FRATERNITY assuring the dignity of the individual and the [unity and integrity of the Nation]”

(Constitution of India, 1949)

Citatet ovan är ett utdrag från första stycket av Indiens konstitution. I denna konstitution garanterar dess grundare rättvisa, frihet och jämlikhet för landets medborgare. Medborgarnas religionsfrihet och yttrandefrihet står specifikt med i konstitutionens inledning. Det första stycket står specifikt utskrivet för medborgare vilket gör att CAB förslaget inte strider mot detta första stycke, då förslaget inte gäller befintliga medborgare.

CAB förslaget som introducerades 2019 syftar till att göra illegala migranter som är hinduer, sikher, buddhister, jains, parsis och kristna från Afghanistan, Bangladesh och Pakistan, berättigade till medborgarskap. Bland dessa illegala migranter som befinner sig i landet finns det även muslimer som är exkluderade från detta lagförslag, som senare kom att bli en lagändring samma år. Detta lagförslag strider dock mot artikel 14 i landets konstitution som garanterar lika skydd för alla, här garanterar man skydd och rättvisa inför lag, inte bara för medborgare utan för varje person:

“Protection of life and liberty and equality before law - No person shall be deprived of his life or liberty except according to procedure established by law, nor shall any person be denied equality before the law or the equal protection of the law within the territory of India.” (Constitution of India, Artikel 14, 1949).

Indiens konstitutionen garanterar medborgerliga friheter inklusive yttrandefrihet och religionsfrihet, men trakassering av journalister och andra regeringskritiker har ökat under premiärminister Narendra Modi och hans hinduistiska nationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP), så som religiöst motiverade attacker mot icke-hinduer. Vissa minoritetsgrupper - särskilt muslimer och daliter - förblir ekonomiskt och socialt åsidosatta trots allmän lag på jämlikhet och i vissa fall diskriminerade (Freedom House, 2019).

För att kunna besvara frågan gällande politisk maktutövning kan det vara viktigt att undersöka landets val och i vilken utsträckning det sker fria val i landet samt hur väl yttrandefriheten

uppfylls. Varieties of Democracy (V-Dem) har sammanställt en undersökning som presenterar omfattningen av nedgången i demokratiska friheter under de senaste två decennierna.

Undersökningen riktar sig mot tre demokratiska huvudkomponenter - rättvisa val,

föreningsfrihet och yttrandefrihet. Högre värden på dessa index återspeglar högre nivåer av demokratiska friheter. Diagrammet (Figur 8) illustrerat av V-Dem visar att de tre

huvudkomponenterna har minskat mellan 1998 och 2018 (Varieties of Democracy, 2018).

Figur 8.

(Varieties of Democracy, 2018)

Vidare är det viktigt att veta om invånarna har friheten att bestämma över sitt eget liv eller om deras val styrs av politiker. Medborgarna svarar på följande svarsalternativ i fråga om fritt val och kontroll över sina liv:

Har du helt fritt val och kontroll över ditt liv?

Figur 9.

Inte alls 4 7 En stor del Vet inte N/A

3,7% 24,2% 35,0% 23,8% 13,2% 0,1%

(World Value Survey Wave 5: 2006, V46 – How much freedom of choice and control)

Figur 10.

Inte alls 2 3 4 5 6 7 8 9 En stor

del N/A

2,7% 1,2% 3% 5,8% 13,3% 15,0% 18,1% 14,9% 10,0% 15,3% 0,7%

(World Value Survey Wave 6: 2012, V55 – How much freedom of choice and control)

Det är dock svårt att veta vad undersökningsfrågan syftar till att besvara mer noggrant med denna fråga, då det uttryckligen inte nämner om politiker har kontrollen över medborgarnas liv.

Här behövs återigen en summering av resultaten från svarsalternativen från 2012 göras för att kunna jämföras med år 2006 så rättfärdigt som möjligt. Alternativ 2 och 3 från figur 10 kommer att summeras med resultatet från Inte alls för att kunna jämföras med samma svarsalternativ från figur 9. Alternativ 4 och 5 kommer att tillsammans jämföras med alternativ 4 från föregående period och alternativ 6 och 7 kommer att jämföras med alternativ 7 från föregående period.

Slutligen jämförs alternativen 8 och 9 tillsammans med resultatet från En stor del med resultatet från samma alternativ år 2006.

Tabellen ovan visar, efter summering av resultaten från figur 10, att fler medborgare anser att de har mindre fria val och kontroll över sina liv 2014 till skillnad från 2009. Linz och Stepan (1996) menar att demokratin i ett land kan återspeglas i friheten av medborgarna och deras rättigheter. Dock ser vi även att det är fler som anser att de har fritt val och kontroll över sina liv år 2012. Här har vi däremot ingen majoritet som anser det, vilket eventuellt skulle kunna indikera på att majoriteten av landets medborgare inte lever ett fullt fritt liv.

Enligt Foa och Mounk (2019) behöver politiska aktörer i landet följa landets lagar och regler, innehållet i CAB/CAA strider dock uttryckligt innehållet i landets konstitution, artikel 14 specificerat. Diskriminering av denna sort har som tidigare nämnts lett till att uppror har skett i landet, vilket kan kopplas till att medborgare kan tappa förtroendet för demokrati och därmed stöder alternativa styrelseskick (Foa & Mounk, 2019). Modi, som är landets främsta politiska aktör, tillsammans med landets parlament, strider en demokratisk regel där författarna menar att

sådan åsidosättande indikerar på att ett antisystemparti eller en aktör växer fram. Vidare ämnar konstitutionen att skydda medborgarnas rättigheter vad gäller yttrandefriheten, även detta har stridits mot då attacker mot journalister har ökat sedan nya regeringen har tillsats vilket återigen indikerar detta på att demokratiska regler undergrävs.

Utifrån informationen av empiriska materialet kan man se att en del attityder kring demokrati samt dess värde håller på att förändras i lndien. Landet har trillat ner i rankningen av demokratiindex som mest från år 2015. Det är dock svårt att påvisa att demokratiska värden har försummats som mest efter Narendra Modis ankomst då största sjunkningen endast skedde år 2019 vilket skulle kunna bero på andra faktorer än BJP. Detta låga värde från endast ett år gör det svårt att dra en koppling till den nuvarande politiska makthållaren. Ökandet av våld mot journalister samt minoritetsgrupper, särskilt i samband med fastställande av CAA visar att det brister i landets civila rättigheter. Diagrammet från V-dem (2019) tyder på att även om Indien år 1998 innehar ganska höga siffror på yttrandefriheten och alternativa informationskällor, har denna komponent av demokrati sett nedgångar under de senaste åren. Detta återspeglar regimens taktik för att inskränka kritiker i media och akademin (Freedom House, 2019).

Vidare skriver Linz & Stepan (1996) att en regim inte kan kallas för en demokrati om landets ledare inte styr demokratiskt, återigen kan detta kopplas till Modis politiska agerande där diskriminering mot minoritet inte är ett beteende i enlighet med demokratin. Forskare hävdar att tiden under demokratisk ledning påverkar stödet till demokratin (Foa & Mounk, 2019) vilket även skulle kunna innebära att Indien inte är tillräckligt mogen demokrati i dagsläget och en längre tid under ett demokratiskt styre kommer att leda till ökat stöd för demokrati, förutsatt att demokratiska styre utövas rättsenligt.

Linz och Stepan (1996) skriver att oavsett hur stor majoritet en ledare har erhållit när denne röstats fram bör landet inte klassas som en demokrati om ledaren kränker konstitutionen eller minoriteters rättigheter. Då lagändringen både strider mot konstitutionen och minoriteters rättigheter kan man konstatera att Indien inte längre bör klassas som en demokrati i sin fulla utsträckning.

Trots de blandade åsikterna kring landets styrelseskick, som nämns i kapitel 2, kan man konstatera att demokratin i landet är hotad då grundläggande demokratiska kriterier såsom yttrandefriheten begränsas. Genom att landets politik har gått från en idé av indisk nationalism till hinduisk nationalism gör att det både påverkar landets sekularism samt demokrati, då minoritetsgrupper kan komma att missgynnas. Konceptet att skapa en hinduisk stat strider mot indiska invånarnas mänskliga rättigheter eftersom varje individ har sin egen förståelse, ideologi och övertygelse.

Hinduistisk nationalism framställs som ett allvarligt hot mot andra religiösa och sekulära grupper och deras egen tro. Genom att exempelvis införa förbud av förtäring av nötkött hindrar man minoriteters rättigheter vilket i sin tur strider mot landets konstitution. Lagändringen av

medborgarskapslagen utmanar hela processen för liberal demokrati och sekulära identiteter hos indierna, vilket i sin tur strider mot landets konstitution och statsskick.

Medborgarna i Indien har ett mindre engagemang gentemot demokratisk regeringsform även om medborgarna inte har ett ökat intresse för alternativa styrelseskick. Framväxten av politiska aktörer, som kan anses vara antisystem-aktörer, utövar makt som strider mot konstitutionen. Indien med sin population på 1.35 miljarder klassas idag som världens största demokrati. Den politiska situationen som pågår i landet i dagsläget talar för att landet håller på att gå ifrån sina demokratiska värderingar.