Blake, Sinclar och Campos Soria (2006) anser att statliga organisationer kan främja
innovation inom turistindustrin, men detta är dock en syn som några av respondenterna inte delar. De anser att innovationen måste komma från människorna i företaget. Reseguiden anser att myndigheter inte har någon avgörande inverkan på det enskilda företagets
90
innovationsförmåga, däremot utifrån ett branschperspektiv, genom arbetet med branschfrågor.
Camisón och Montfort-Mir (2012) påstår att företag inom turistindustrin inte har den basala kunskapen för att innovera, som därmed speglar det låga antalet samarbeten inom branschen. Således anser Brynjolfsson och Hitt (1996) att en viktig parameter för att driva på
innovationsprocessen är skapandet av kontakt med institutioner, då kontakt med externa parter främjar utvecklingen. Alfa hävdar att myndigheter spelar en central roll för
innovationsförmågan, på så sätt att det skulle underlätta för dem om det hade varit enklare att ansöka om resurser till innovativa idéer. Det här är något som Hjalager et al. (2008) belyser, nämligen att offentliga organisationer skulle kunna underlätta de problem som företag inom turistbranschen står inför, såsom exempelvis diffusion av resurser och kunskap.
I samma riktning anser Äventyrsresor att det skulle underlätta för nystartade företag om det fanns en möjlighet till experimenterande från myndigheters sida, genom sänkta avgifter under en period. Detta för att företag ska kunna våga att satsa på nya projekt som kräver resurser både i form av pengar och arbetskraft, och att de därmed kan komma över tröskeln till lönsamhet. Respondenten från Reseguiden anser att det hade varit till en fördel om
myndigheter premierar turistnäringen på samma sätt som det har gjorts med järnmalm, skog och bilar. Branschens utmärkande egenskaper försvårar dock diffusionen av kunskap mellan det offentliga och privata (Blake, Sinclar & Campos Soria 2006).
Orsaken till att respondenternas meningar skiljer sig åt gällande hur myndigheter roll kan påverka innovationsförmågan i organisationen, skulle kunna bero på att det finns skilda uppfattningar kring vad en innovation är. Till exempel har respondenten från Alfa en mer Schumpeteriansk syn, då denne anser att innovation är något som är banbrytande. Företaget arbetar med teknisk innovation, där det krävs det mycket resurser, vilket är något som myndigheter skulle kunna underlätta.
Under pandemin
Hela den globala turistsektorn har drabbats hårt av pandemin, till följd av att vårt normalt hypermobila samhälle har stannat av (Ioannides & Gyimóthy 2020). Sveriges Television (2020b) uppger att resebranschen är den bransch i Sverige som har drabbats hårdast av pandemin. Respondenten från Världens Resor uttrycker sig på ett liknande sätt, att det inte
91
finns någon annan bransch som har drabbats värre än resebranschen. Scandorama nämner att hela branschen för tillfället inte har några intäkter, utan endast kostnader.
Coronakrisen har illustrerat att det föreligger ett behov för beredskap att kunna hantera systematiska kriser, förklarar Jones och Comfort (2020). Därtill lyfter Zenker och Kock (2020) fram att regeringar försöker upprätthålla det nuvarande ekonomiska systemet med hjälp av avregleringar och ekonomiska stöd. Majoriteten av respondenter är eniga om att permitteringsstödet har varit avgörande för företagens överlevnad, och de hoppas att det finns möjlighet till förlängning av detta för att undgå flertalet konkurser. Däremot önskar
respondenten från Äventyrsresor att staten hade kunnat ge ett annorlunda och mer riktat stöd åt turistindustrin, vilket är något som även Apollo anser. Världens Resor anser också att myndigheterna dragit alla branscher över en kam, eftersom alla fått samma typ av stöd. Å andra sidan säger Scandorama att han är förstående kring att regeringen inte kan vara selektiv i detta, då det borde vara allmängiltiga regler som gäller för alla.
Niewiadomski (2020) förklarar att denna avglobaliseringsprocess har utmynnat i att turismen nästan helt har försvunnit, och Äventyrsresor betonar att de i praktiken är på väg att raderas ut. Respondenten från Världens Resor hävdar även att mer ekonomiskt stöd hade behövts, då det är svårt att få verksamheten att överleva om alla endast är hemma. Vidare menar
respondenterna att det föreligger ett bristande engagemang och kunskap hos politikerna och önskar att det fanns ett samarbete kring mellan dem. Jones och Comfort (2020) lyfter just fram betydelsen av en integrerad krishantering mellan regeringar och företag.
Jamal och Budke (2020) framhäver globala institutionella strukturers betydelse för stöttning i turistindustrins hantering av globala hälsokriser. Detta är något som respondenten från Apollo och Nazar efterfrågar, och att det borde sättas en standard inom EU gällande hur krisen ska hanteras. För tillfället är det väldigt komplicerat att flyga till andra länder på grund av skiftande regler. Alfa hävdar likväl att en stabilitet i regelverket hade underlättat, samt ekonomisk stöttning, och betonar att inget företag hade kunnat finansiera detta själv, oavsett hur rikt det än är.
För det fortsatta arbetet framåt betonar respondenten från Nazar att myndigheter måste vara tydliga i fortsättningen, så att det finns någon form av plan för företag när de ska komma tillbaka efter pandemin. Detta för att de ska vara medvetna om vad som får göras och inte, eftersom företags största fiende framöver är ovisshet. Detta överensstämmer med Uğur och
92
Akbiyiks (2020) syn, det vill säga att det måste tas nödvändiga steg och utvecklas passande policyer inom krishantering, för att kunna återuppliva branschen och få den att klara sig igenom coronakrisen. Likaså anser TUI att tydlighet är en viktig del i företags återhämtning från pandemin, då det i dagsläget är svårt att planera långsiktigt på grund av kontinuerliga förändringar.
Både respondenten från Reseguiden och Äventyrsresor lyfter fram problematiken kring resegarantifonden som Didrik Von Seth (SvD Näringsliv 2020) berör, det vill säga att det föreligger ett krav på reseföretag att återbetala sina kunder samtidigt som flygbolag och hotellkedjor inte har krav på återbetalning till reseföretagen. På grund av detta menar respondenten från Äventyrsresor att det således borde inrättas en resefond, som därmed säkerställer alla typer av insolvens.