Inställning till skrivande och upplevelsen av kortskrivning

Efter att ha analyserat det empiriska materialet har vi kunnat urskilja ett mönster som visar att det i våra klasser finns ett samband mellan inställning till skrivande, inställning till kortskrivning och antal skrivna ord (se bilaga 8 och 9). Med vissa undantag har vi sett att de elever som är positiva till att skriva, också är positiva till kortskrivning och de har även skrivit mycket. Bland de elever som är negativt inställda till att skriva finns också en negativ inställning till kortskrivning och det är bland dessa elever som det finns de som knappt har skrivit någonting alls. Däremot verkar inte elevernas uppfattningar om huruvida det är lätt eller svårt att skriva ha någon betydelse för deras upplevelser av kortskrivning samt för hur mycket de har skrivit.

5.1.1 Första undantaget – exemplet Maja

Analysen av det empiriska material som vi har fått från Maja är intressant eftersom hon tillhör de som bryter mot det mönster vi har kunnat urskilja. Maja beskriver sig själv som en

31

plugghäst som älskar att skriva berättelser. Berättelserna låter hon lärare och familjemedlemmar läsa för att de sedan ska säga ”gud vad du är duktig”. Vi uppfattar Maja som en flicka som tänker mycket och skrivandet verkar vara ett sätt för henne att bearbeta sina tankar som sedan förvandlas till fantasifulla berättelser. Kortskrivning borde passa Maja perfekt men hon är negativt inställd till det. Hon förklarar det med att hon ”inte kan skriva på beställning” och inte ”kom på så mycket”. Maja sa också att hon ”inte var så bra på det”. Vi tror att det framförallt är innehållet i det tredje citatet som har betydelse för Majas negativa inställning till kortskrivning. Maja vill ha bekräftelse på att det hon skriver är bra och korrekt. Vi har inte gett henne det, och därför tror hon kanske att hon inte är duktig på det. Hon är inte heller säker på vad det innebär att vara ”duktig” på kortskrivning eftersom vi inte har talat om syftet med kortskrivning. Vi tolkar det som att Maja inte tror att hennes egna tankar och åsikter är tillräckligt bra för att få synas i skolan. De får knappt synas i hennes berättelser eftersom hon då ”ändrar massor. För att jag kanske inte har ett så jätteintressant liv”.

Maja sa i intervjun att hon skulle tycka bättre om kortskrivning om ämnet var fritt. Hon var medveten om att vi sagt att det var tillåtet att skriva om vad man ville, men hon har ändå inte utnyttjat den möjligheten. Det tror vi också hänger ihop med hennes osäkerhet, dels på sig själv och dels på hur en expressiv text ”ska” se ut. Hon har helt enkelt inte vågat riskera att göra fel. I Skrivutveckling och skrivundervisning (Bergöö m.fl. 1997:18) skriver författarna om hur skrivandet i skolan tidigt blir förknippat med risktagande och misslyckande. Det kan vara en anledning till att Maja återkommer till att hon är bäst på att skriva berättelser. Det är det skrivande som hon känner sig trygg med och inom ramen för det som hon vågar experimentera. Kortskrivning blev antagligen ett alltför stort steg för henne att ta under så pass kort tid och utan stöttning från läraren.

Ett syfte med kortskrivning är att låta tankarna flöda. För att kunna göra det måste den inre kritikern sättas ur spel och det försöker man bland annat göra genom att flytta fokus från form till innehåll. Under intervjun frågade vi Maja om hur det kändes att inte behöva tänka på de formella krav som brukar omge skrivandet i skolan och då svarade hon: ”Jag tänker ju på det ändå. Stavning och sådant. […] För jag vill vara duktig”. Maja tillhör trots sin negativa inställning till kortskrivning de elever som har skrivit flest antal ord, vilket vi tror beror på att hon har försökt uppfylla sin roll som ”plugghäst”, nämligen att vara duktig och göra som läraren säger. Att hon tycker om själva skrivandet i sig kan också ha bidragit till att hon skrivit mycket.

32

Vi tror att det finns en möjlighet till att Maja skulle bli mer positivt inställd till kortskrivning om läraren kommenterar hennes kortskrivningar. Hon har stort förtroende för lärare och sa bland annat att: ”För jag tycker ju då att läraren vet bäst för det är ju läraren som är proffs inom det här ämnet”. Lärarens kommentar skulle kunna fungera som vägledning för Maja som verkar vilja ha kontroll över sitt skrivande. En kommentar från läraren skulle också kunna uppmuntra Maja att våga släppa lite på kontrollen och skriva det som hon tänker på och inte det som hon tror att läraren vill ha. Vi tror att Maja skulle kunna ha stor nytta av att kortskriva eftersom hon bland annat sa i intervjun att hon älskar att skriva när tankarna får flöda fritt. När vi frågade henne hur det känns efter att hon skrivit en berättelse sa hon:

Uttömd. Det är ju liksom tomt i huvudet. Jag har äntligen fått ner det. […] Så slipper jag tänka på det mer för då har jag det i huvudet och då bara oroar jag mig för att jag ska glömma det och sånt.

Björk (1995:62) skriver att de nerskrivna tankarna fungerar som en utgångspunkt för det fortsatta skrivandet eftersom man då får möjlighet att distansera sig från dem. På så sätt skapas det utrymme för nya tankar genom de associationer som de nerskrivna orden väcker. För Maja skulle kortskrivandet därför kunna fungera som ett verktyg för att rensa hjärnan på de tankar hon har och som ett komplement till de andra former av skrivande som hon använder sig av.

5.1.2 Andra undantaget – exemplet Hugo

Hugo skiljer sig från Maja på så sätt att han inte tycker om att skriva, men ändå är positiv till kortskrivning. Att skriva är något som Hugo upplever som negativt. Han tycker inte alls om att skriva i skolan, även om han har lätt för det enligt honom själv. I eftermätningen var han en av dem som ville fortsätta med kortskrivning. Under intervjun berättade Hugo att han tyckte att det var tråkigt de första gångerna han kortskrev. När vi frågade varför det var tråkigt svarade han: ”För att det är tråkigt att skriva”. Men han sa också att det blev roligare med tiden eftersom det var olika frågor varje gång.

Hugo tillhör de elever som har skrivit mycket och han har varit koncentrerad under flertalet kortskrivningar vilket kan förklaras av att han tyckte att kortskrivning passade honom. I intervjun sa han att: ”Man hade inte så jättelång tid på sig att skriva…det var därför det var roligare att skriva”. Hugo pekar på en av fördelarna med kortskrivning, nämligen att det

33

endast krävs att man skriver under ett par minuter. På så sätt kan kortskrivning vara ett sätt att motivera elever som Hugo till att skriva.

För Hugo var upplevelsen av kortskrivning också positiv eftersom han tyckte att han lärt sig fler ord. En av fördelarna med skrivande är enligt Sandström Madsén (2007:49) att vårt passiva ordförråd aktiveras när vi skriver eftersom vi tvingas formulera meningar på ett annat än när vi talar. Det kan förklara varför Hugo upplever det som att han har lärt sig fler ord. Genom att kortskriva fick han syn på de ord han har i sitt inre.