Positiva upplevelser av kortskrivning

Av de elever som har upplevt kortskrivning som något positivt, lyfte flera av dem fram det faktum att de har fått tänka själva och skriva om sina egna känslor och åsikter.

5.2.1 Möjligheten att bli synlig för sig själv och andra – exemplet Alice

Alice är den som är mest positiv till kortskrivning. Hon berättade i intervjun om hur viktigt det är för henne att få känna att hennes åsikter betyder någonting och att hon uppskattade kortskrivning eftersom hon då fick tillfälle att uttrycka sina åsikter om ett visst ämne. När vi frågade Alice om hur det känns när hon får skriva om sina egna känslor och tankar, svarade hon:

Det känns jättebra för då får man verkligen fram det här och det här tycker jag och då ser nog läraren mer engagemanget i det och kan betygsätta det på ett annat sätt och tänka på eleven på ett annat sätt också. För annars kan de ju inte…annars vet de ju inte vem jag är. Alltså det känns jättebra för att man fick verkligen skriva vad man själv tycker och tänker och inte vad alla andra runtomkring en tycker och tänker utan min åsikt, min åsikt som betyder någonting.

Det är intressant eftersom hon i förmätningen ställde sig negativ till att skriva texter om sina egna tankar och åsikter medan hon i eftermätningen enbart var positiv till det. Alice uppgav i intervjun att hon inte tillhör de elever som ofta och gärna räcker upp handen under lektionerna och vi tolkar det som att hon ser kortskrivning som ett sätt att bli synlig för läraren. I Det flerstämmiga klassrummet (Dysthe 1996) förespråkas ett dialogiskt klassrum just eftersom flera röster får möjlighet att bli synliga. Dysthe (1996:176) skriver i samband med detta att det är viktigt för elevens inlärning att han eller hon känner sig som någon och får en upplevelse av att ha en relation med läraren och ämnesinnehållet. Vi ser att det är just det som

34

kortskrivandet har lett till för Alice. Citatet ovan visar att hon ser kortskrivning som ett sätt att visa vem hon är som person eftersom hon skriver om sina egna tankar och åsikter. Vi tror att kortskrivandet därför kan ha gjort att Alice blivit mer medveten om sig själv och sin personliga utveckling. Hon sa bland annat att hon: ”aldrig förrän nu tänkt så klart på skolan”. Vi tolkar det som att Alice befinner sig i en process där hon håller på att utvecklas till en mer självsäker individ som inser att hon och hennes åsikter duger. Hon uppgav i intervjun att hon blivit bättre på att argumentera efter att ha provat på kortskrivning men det kan vara så att hon inte har vågat göra det tidigare eftersom hon fram tills nyligen varit rädd för att andra ska skratta åt henne. Sandström Madsén (2007:42) menar att den dialog som kan uppstå mellan elev och lärare genom de expressiva texterna kan leda till att elevens tro på sig själv ökar. Vi tror att kortskrivandet kan ha bidragit till att stärka Alices självförtroende eftersom hennes kunskaper synliggjordes för henne själv. Det kan förklara hennes odelat positiva upplevelse av kortskrivning.

Det är tydligt att Alice tänker sig en mottagare, i detta fall läraren. I skolsammanhang har presentationsskrivandet hittills fått störst utrymme (Dysthe m.fl. 2002:64). Det har präglat elevernas syn på vad skrivande är och hur texter ska se ut. Smidt skriver att läraren behöver ta med i beräkningen att elever ofta försöker att anpassa sig utifrån vad han eller hon tror är målet med skrivandet och vem mottagaren är (2008:29). Alice har kanske inte mött det expressiva skrivandet i skolan tidigare och utgår från att det måste finnas en mottagare. Det behöver inte vara något negativt utan kan, som vi var inne på i stycket ovan, vara en möjlighet för läraren att skapa en dialog mellan sig och eleven kring ämnesinnehållet. För att det ska uppstå en dialog krävs då att läraren reagerar på elevens yttringar, exempelvis genom skriftliga kommentarer eller muntlig uppföljning (Dysthe 1996).

Det expressiva skrivandet kännetecknas av ett personligt och informellt språk. Detta har Alice uppfattat eftersom hon sa att hon fokuserade på innehållet under kortskrivningarna och inte på stavningen, vilket är ovanligt enligt henne själv. Vad är det då som gör att Alice kan lägga stavningen åt sidan? Vi tror att en möjlig anledning kan vara att Alice kände tillit till läraren och därför vågade följa den mindre traditionella instruktionen. Detta styrks av att hon i intervjun berättade öppenhjärtat om sina personliga erfarenheter och om att hon kände att läraren brydde sig om henne. I intervjun frågade vi henne om hur hennes skrivande skulle ha påverkats om hon inte kände att läraren brydde sig om hennes tankar. Hon svarade då:

35

Jag hade nog inte skrivit så öppet om mina tankar och mina känslor utan jag hade liksom mer reserverat mig och skrivit lite på ungefär vad jag trodde att den här personen ville ha.

Här ser vi en uppenbar risk med kortskrivning som kan äventyra dess syfte. Den har att göra med förhållandet mellan läraren och eleven. För att eleven ska våga använda kortskrivning som ett verktyg för att synliggöra tankar, måste han eller hon känna förtroende för läraren. I detta förtroende ingår att läraren håller sig till de givna instruktionerna för att på så sätt skapa trygghet för eleven i skrivsituationen. Om läraren plötsligt flyttar fokus från innehåll till form kan det leda till att eleven istället för att skriva sina egna tankar, skriver det som denne tror att läraren är ute efter. I Skrivutveckling och skrivundervisning (Bergöö m.fl. 1997:30) diskuteras hur detta taktiska skrivande då sker på bekostnad av det kreativa skrivandet som det expressiva skrivandet är tänkt att vara. Vi tror att en diskussion mellan lärare och elev kring syftet med kortskrivning är av betydelse för att minska risken för taktiskt skrivande. Det skulle också kunna hjälpa eleverna att, så som Smidt (2008:29) uttrycker det, positionera sig i förhållande till de drag som kännetecknar just denna form av skrivande.

5.2.2 Möjligheten att tänka själv – exemplet Anna

Det som Anna upplevde som mest positivt med kortskrivning var att det var annorlunda mot andra former av skrivande. Hon jämförde det med att skriva ”handlingar” som hon tycker är tråkigt eftersom hon anser att det är samma sak som att skriva av en redan befintlig text. Det Anna hänvisade till påminner om det Björk (1995:58) benämner mekanisk avskrivning, som är ett moment där skrivning används som ett passivt inlärningsredskap. Anna uppskattade kortskrivningarna eftersom hon då fick tänka själv istället för att upprepa vad något annan redan sagt eller skrivit. Hon lyfte fram att de kortskrivningstillfällen som varit mest givande för henne var de gånger då hon fick förklara hur hon själv hade tänkt. Vi uppfattar det som att Anna inspirerades av att det fanns ett indirekt ”varför” inbyggt i frågorna eftersom hon då utmanades till att tänka själv. Som jämförelse lyfte hon fram frågan ”Vad tyckte du om temaarbetet ’Vårt språk’?” som hon tyckte var svår. Hon sa: ”Man säger ju att det är bra, men det är svårt att utveckla ordet ’bra’”. Just på grund av att kortskrivning är annorlunda än de former av skrivande som är vanligast i skolan är eleverna ovana vid det, vilket kan förklara varför Anna tycker att denna fråga är svår. Sandström Madsén (2007:38) diskuterar detta och skriver bland annat att elever ofta inte får tillräcklig hjälp med att lära sig reflektera. Vi tolkar det som att Anna inte visste hur hon skulle utveckla och förklara upplevelsen av ”bra”. Om kortskrivning var ett mer kontinuerligt inslag i undervisningen, tror vi att elevernas förmåga till att reflektera och skriva ner de associationer som väcks skulle öka. Eftersom kortskrivning

36

är en form av informellt skrivande finns det möjligheter för eleverna att experimentera och spekulera med hjälp av språket och på så vis utmana sitt tänkande, till exempel kring ett begrepp som ”bra”, utan att riskera att misslyckas.

5.2.3 ”Man lär sig”

Flera elever, även de som var mer negativa till kortskrivning, gav exempel på positiva effekter som de ansåg att kortskrivandet bidragit till. En av pojkarna i sjundeklassen skrev i eftermätningen att ”Det är tråkigt men man lär sig”. Sandström Madsén (2007) beskriver hur skrivandet uppenbarar det som är dolt för oss, exempelvis kunskaper som inte används så ofta. En flicka gav i eftermätningen uttryck för detta när hon skrev: ”Jag visste faktiskt inte att jag kunde skriva så snabbt”. För henne skulle det kunna innebära att hennes skrivförmåga synliggjorts eftersom hon lyckades få ner så många tankar på papper. Hon är den elev i sjundeklassen som skrev flest antal ord.

Ytterligare en positiv effekt som några elever upplevde var att de kom ihåg ämnesinnehållet bättre. Här ser vi en av fördelarna med kortskrivning. Genom att omformulera ett ämnesinnehåll med egna ord kan den nya informationen sammanfogas med det eleven redan kan och bli till kunskap (Dysthe 1996:47). Den omformulerade kunskapen är sedan lättare att överföra till andra situationer vilket kan förklara varför eleverna ansåg att deras minne förbättrats. Det går även att koppla till Björks (1995:58) teorier om att skriva är en mer aktiv språklig process och att inlärningen därför effektiviseras genom skrivande.

5.2.4 ”Man kan sitta och tänka på annat”

Det finns elever som lyfte fram att fördelen med kortskrivning är att de under kortskrivningarna kunde ”slappa”. Vi tycker att det är intressant eftersom det är en risk som inte nämns i den litteratur vi har tagit del av. Tanken med kortskrivning är inte att eleverna ska se det som en möjlighet till att göra ingenting så hur kan vi lärare undvika att detta sker? Vi kan aldrig tvinga eleverna till att vara aktiva under lektionstid men vi kan motivera dem till att vilja vara det. När det gäller kortskrivning anser vi att det skulle vara ofördelaktigt att exempelvis instruera eleverna att skriva ett visst antal ord innan de får lov att lämna in. Då motverkas syftet med kortskrivning och för vår del kommer det aldrig att bli aktuellt att göra så. Däremot kanske det inte alltid behöver innebära en nackdel att eleverna använder tillfällen som dessa till att ta det lugnt och till synes vara passiva. I vissa fall skulle det kunna vara så

37

att elever vid dessa tillfällen använder tiden till att tänka kring exempelvis ämnesinnehållet utan att skriva ner det, vilket också kan bidra till nya insikter och ny förståelse.