Påverkar åldern upplevelsen av kortskrivning?

Vi har jämfört det empiriska materialet som vi har samlat in från de båda klasserna. I gymnasieklassen visade förmätningen att det bland flertalet elever fanns en positiv inställning till skrivande i skolan medan förhållandet var det omvända bland eleverna i år 7. Majoriteten av eleverna i de båda klasserna upplevde kortskrivning som något positivt. Däremot var det inte lika många som uppgav att de ville fortsätta med kortskrivning. Vi tror att det beror på att

40

eleverna tyckte att det blev enformigt att kortskriva varje lektion men det kan också bero på att eleverna har upplevt det som ansträngande att försöka skriva aktivt. Flera elever i år 7 skrev i eftermätningen att det var jobbigt att skriva och att de fick ont i handen av det. Ingen av eleverna i gymnasieklassen uppgav att det var ansträngande att skriva för hand. Vi vet inte, men kanske kan det ha att göra med elevernas förmåga att hålla fokus under skrivtiden. Att få ont i handen kan vara en ursäkt för att inte behöva skriva mer och därmed kan man rikta uppmärksamheten mot något annat. Emellertid är det eleverna i år 7 som över lag har skrivit flest antal ord under kortskrivningarna. Det är också intressant att alla elever i år 7 har övergått från riktad till fri skrivning vid något tillfälle medan endast ett fåtal av eleverna i gymnasieklassen har gjort det. Vi kan inte förklara dessa skillnader mellan eleverna med hänvisningar till forskning kring barns och ungdomars fysiska och kognitiva utveckling. Den har antagligen mer betydelse om det är större åldersskillnad mellan eleverna än vad det är i vårt fall. Sandström Madsén (2007:35) berättar exempelvis om hur man kan låta lågstadiebarn rita istället för att kortskriva. Däremot tror vi att det kan ha att göra med hur pass länge eleverna har gått i skolan. Eleverna i gymnasieklassen har gått tre år längre i skolan, än eleverna i år 7, och de verkar ha svårare för att experimentera och utforska med hjälp av språket. Det kan ses som ett tecken på att de är mer präglade av den tradition som finns i skolan kring lärande och skrivande. Eleverna i gymnasieklassen är med andra ord mer skolanpassade än eleverna i sjundeklassen.

5.5 ”Kan du inte bara säga vad jag ska skriva?”

Vårt empiriska material visar framförallt på det som vi tolkar som elevernas osäkerhet kring vad expressivt skrivande är och deras ringa erfarenheter av detta. Det faktum att alla elever är mer eller mindre skolanpassade påverkar deras föreställningar om vad man gör i skolan och hur man förväntas gå till väga för att lära sig något. Det framgick tydligt att eleverna som deltog i vår undersökning var vana vid att använda skrivandet för att besvara frågor där det finns ett givet svar, vilket kan förklara varför flera av eleverna frågade oss om de gjorde rätt. I de båda klasserna har elever med jämna mellanrum frågat oss om vad det egentligen är de ska skriva. En pojke utbrast vid ett tillfälle i samband med en kortskrivning: ”Kan du inte bara säga vad jag ska skriva?” medan en annan elev sa: ”Jag kan inte, vad är det egentligen jag ska skriva?”. En flicka i gymnasieklassen frågade försiktigt under en av kortskrivningarna om hon gjorde rätt och om hennes text var bra.

41

Vi hade båda en uppfattning, efter att undervisningsförsöken avslutats, av att eleverna känt sig osäkra på vad det var de skulle göra under kortskrivningarna, vilket kanske kan förklara varför flera av dem var negativt inställda till denna form av skrivande. Möjligtvis hade detta kunnat undvikas om vi hade diskuterat syftet med kortskrivning med eleverna och förklarat mer ingående hur skrivande kan användas som ett verktyg för att exempelvis synliggöra tankar.

Eleverna nämnde bland annat att de ofta skrev uppsatser och recensioner vilka båda är olika former av presentationsskrivande. Kortskrivning däremot är expressivt tankeskrivande och för eleverna var det något helt annorlunda. De skulle under tidspress skriva ner sina tankar och åsikter utifrån frågor där det saknades givna svar, vilket innebar att de inte kunde använda sig av de strategier som de brukar använda. Det är inte konstigt att de blev osäkra. Sandström Madsén (2007:38) skriver att elever ofta är ovana vid att deras tankar efterfrågas och att de inte förstår vad reflektera är eftersom de inte har fått tillräcklig hjälp med att utveckla sitt tänkande. Det kan förklara varför så många av våra elever såg frågande ut när vi uppmanade dem att skriva ner allt de tänkte på. Det kan också förklara det faktum att det endast var ett fåtal av eleverna som utnyttjade den avsatta tiden. De visste helt enkelt inte vad de skulle skriva och kanske inte heller hur de skulle kunna skriva ner det som de tänkte på.

Vi har sett att flera av eleverna har haft särskilt svårt för att lägga stavningen åt sidan och flera av intervjupersonerna återkom flera gånger till betydelsen av att stava korrekt, vilket vi tolkar som ytterligare ett tecken på att eleverna anpassade sig efter de normer som de uppfattar finns i skolan. Vi tror att eleverna tidigare främst har producerat texter där det har varit viktigt att skriva korrekt svenska och att de därför positionerade sig efter denna norm när de kortskrev. Enligt Sandström Madsén (2007:41) är det vanligt att elever sätter likhetstecken mellan att skriva bra och stava rätt. Vi uppfattar det som att eleverna känner sig trygga om de vet att de gör ”rätt”. Därför tror vi att många av eleverna inte tyckte att det kändes bra när de tvingades tänka utanför de ramar som de är vana vid eftersom de inte hade några strategier för hur de skulle gå till väga. Den erfarenheten kommer vi att ta med oss, men vi kommer också att minnas hur många elever det var som upplevde det som positivt att få möjlighet att tänka utanför ramarna. Molloy (1996:33) som själv har provat på flera olika sätt att skriva i sin undervisning skriver att: ”Det tar tid innan eleverna har förankrat sig i en ny erfarenhet kring vad skrivande kan vara”.

42