Interaktion i miljöaspekten av affärsmodellen

Målet med Joyce och Paquins (2016) miljömässiga lager är att säkra affärsmodellens miljöpåverkan, då det bidrar till att värdera i hur stor utsträckning ett företag genererar mer positiva effekter för miljön än negativa (ibid). Samtliga nio block är inte lika relevanta för studiens analys, då en del block inte går att tolka ur empirin eller nätverkssynsättet. Blocket produktion eller distribution är exempelvis inte relevant då telekombolagen inte producerar själva utan använder leverantörer.

Utifrån empirin menar Tele2 att det är det miljömässiga värdet som skapas av företaget som skapar mervärde för kunderna. Tele2 har en ambition om att bli den grönaste operatören, där kunder som använder företagets tjänster kan minska sin miljöpåverkan. De har tre områden inom miljö, vilket är minska klimatpåverkan, öka energieffektiviteten och minska det elektroniska avfallet. Dessa följs upp och hittills har företaget lyckats förbättra dessa områden. Tele2 hävdar att de är det enda företaget i branschen som är klimatneutrala och mest energieffektiva, vilket visar på att det sker ett arbete i reducering av miljöpåverkan. Detta är

aspekter som stärker det funktionella värdet av tjänsterna och produkterna som säljs, då det finns mål för dessa samt att livscykeln påverkas positivt i och med att tjänsterna respektive produkternas miljöpåverkan minskar, vilket i sin tur stärker den miljömässiga nyttan (Joyce & Paquin 2016). När det kommer till interaktion i den miljömässiga aspekten, kan det tydliggöras från empirin att Tele2 anser sig besitta tillräckligt med kunskap och resurser internt för att kunna bedriva ett bra hållbarhetsarbete, och att samarbete med konkurrenter kan ske mer i branschens hygienfrågor, medan miljöarbetet är något som ger Tele2 konkurrensfördelar. Dock sker extern interaktion med EU för att hitta lösningar för energieffektivitet samt branschorganisationen GMSA där det sker utbyte i form av kunskap då de bedriver hållbarhetsprojekt och klimatmål. Vidare tydliggörs det att Tele2 inte ser något ömsesidigt beroende av andra telekomaktörer för att skapa miljömässigt värde, eftersom det är något som ger företaget konkurrensfördel. Detta kan tolkas som att Tele2 anser sig besitta en så pass stark maktbas, och att företaget har tillräckligt med interna resurser. Därför kan interaktion undvikas för att företaget månar om värdefulla resurser (Agndal och Axelsson 2012). Däremot är det tydligt att Tele2 är i behov av externa resurser i form av kunskap och resurser för att nå egna miljömål, med tanke på de samarbeten som identifieras. Även om företaget själva menar att miljöarbetet kan bedrivas internt. Att bedriva hållbarhetsarbete internt kan enligt Prenkert (2016) vara effektivare, om företaget besitter kunskap och resurser självt. Dock finns det kostnadsfördelar med att samarbeta enligt Möller et al. (2005), vilket kan vara en motivation till att Tele2 gör det till viss grad.

Telenor uttrycker att företaget satt upp klimatmål för att jobba mot att nå Parisavtalet. Sedan anser Aspengren att hela verksamheten är klimatkompenserad, vilket är något som skapar miljömässigt mervärde för kunderna eftersom det reducerar företagets miljöpåverkan (Joyce & Paquin 2016). Detta innebär exempelvis att energiförbrukningen kompenseras, och den är även förnyelsebar. Aspengren menar att det miljömässiga arbetet inte är något Telenor fokuserat på att underrätta kunderna om, och om hur det stärker företagets erbjudande. Utifrån det kan det antas att Telenor inte ser miljömässigt värdeskapande som en konkurrensfördel för dem själva i nuläget, dock som tidigare nämnt är miljövärdet något som skulle kunna stärka värdeerbjudandet på de nordiska marknaderna där sociala målen är till högre grad uppfyllda. Sett till aspekten av interaktion menar Telenor att NGO:s är den viktigaste externa parten för att skapa hållbarhetsvärde generellt. Här identifieras ett beroende från Telenors sida då företaget behöver samarbeta med Fairtrade samt Zeromissions för att kunna klimatkompensera. Aspengren påpekar att konkurrera och samarbeta samtidigt samt transparens är viktigt för att branschen ska komma framåt. Dock identifiers inga tydliga miljömässiga samarbeten i branschen i empirin, annat än de samägda nät som Telenor har med Tele2 som bedrivs med förnyelsebar energi.

Telias grundtanke är att de tjänster som erbjuds ska vara miljövänliga, vilket exempelvis görs genom el av bra miljöval även om det kostar mer. Då företaget varit miljöcertifierade i närmare tjugo år anser Telia att de ligger långt fram i branschen gällande miljömässigt arbete. År 2030 har verksamheten som mål att generera noll avfall och utsläpp. Denna certifiering samt målen om noll avfall och utsläpp ökar den miljömässiga nyttan, då det reducerar företagets

läggas på att hjälpa kunder att minska sin miljöpåverkan. Ett exempel på detta är samarbetet med Stockholms Fjärrvärme som Lindwall nämner, där Telia hjälpte företaget att uppnå ett av sina miljömål vilket var att ha en mer hållbar energiförsörjning. Detta har möjliggjorts genom att Telia kopplat upp fastigheter med smarta IOT-lösningar på ett sätt som gör att energiförbrukningen lättare kan styras och mindre back-up behövs. Detta resulterade i positiva effekter för miljön i form av att ett kolkraftverk kunde läggas ned och att bolaget kunde spara tio procent mer energi. Denna typ av interaktion som skapar miljövärde med en kund leder in på Telias ökade fokus på cirkularitet. I innehållsanalysen återfinns koden “cirkulär affärsmodell” som skapade underkategorin cirkulär ekonomi, vilket inte identifierades hos övriga bolag. Telia tydliggör även att samverkan och interaktion mellan telekombolag, men även värdekedjan, krävs för att kunna nå målet som fossilfria tillsammans. Lindwall påpekar återigen att mål 17 som innefattar partnerskap är det viktigaste målet för att möjliggöra detta. Samtliga telekomföretag har ett pågående arbete med att ta hand om elektroniskt avfall, vilket görs genom att sälja begagnade telefoner på andrahandsmarknaden, men även uthyrning av dessa. Detta har en direkt koppling till blocket End-of-life i miljökanvasen, då det tyder på att företagen tar ett förlängt ansvar (Joyce & Paquin 2016). Dessutom skapar detta värde både för företaget, kunden och samhället då det minskar konsumtionen av nya telefoner vilket kan kopplas till att affärsidén indikerar på shared value (Porter & Kramer 2011). Kan inte telefonerna säljas vidare plockas dem isär och återvinns sedan i den mån möjligt. Denna återanvändning av elektroniskt avfall ger produkterna en ökad livslängd som sänker den totala miljöpåverkan under livstiden. Samtidigt öppnar det upp för en ny marknad att sälja produkter på, där social nytta även skapas då produkterna blir tillgängliga för fler människor genom ett sänkt pris. Det möjliggör även en ny form av uthyrningsmodell, där företagen tar fortsatt ägarskap över produkterna och får intäkter från dessa genom uthyrning. Detta är ett bra sätt att inte driva på nyförsäljning av dessa produkter som i sin tur minskar tillverkning som ger upphov till miljömässiga och sociala problem kring kobolt. Istället identifieras nya affärsmöjligheter. Utifrån blocket material kan det utifrån telekoms miljöpåverkan identifieras att mineralen kobolt är ett materials som omvandlas och framställer det funktionella värdet av produkterna. Nyckelmaterialets miljö- och sociala påverkan är känt hos samtliga företag, och tack vare nytänket kring exempelvis mobiler bidrar det till att sänka efterfrågan på kobolt. Ur en interaktionsaspekt, kan detta arbete öppna upp för samarbete mellan företag och telekombolagen men även konsumenter, att genom abonnemang eller erbjudanden om leasing som exempelvis innefattar begagnade telefoner, och leda en förändring inom området som minskar materialets del i den negativa miljöpåverkan och skapar miljömässigt värde. Detta arbete berör även blocket användningsfas, då en ny satsning på uthyrning och förlängda livscyklar även förlänger telekombolagens deltagande i det funktionella värdet, då detta innefattar underhåll. Detta är något som Joyce och Paquin (2016) menar väger mer än eventuell miljöpåverkan i produktionen.

Blocket varor och outsourcing innefattar el, vilket enligt Joyce och Paquin (2016) kan vara svårt att kontrollera. Dock identifieras detta som något telekomföretagen arbetar aktivt med, både genom den stora satsningen på energieffektivsering och förnyelsebar el i den egna verksamheten. Det som är intressant ur ett nätverkssynsätt i detta block är att bolagen har

möjlighet att effektivisera andra aktörers elanvändning genom sina tjänster och IOT-lösningar, som exempelvis Telia gjort med Svensk Fjärrvärme. Fler sådana arbeten kan bidra till att driva en positiv utveckling i samhället, om fler aktörer kan få hjälp av telekombolagen att effektivisera sin el.

Vidare, när det kommer till blocket miljöpåverkan, präglas bolagen av liknande utmaningar. Tidigare forskning pekar på problemen med elektroniskt avfall, hög energianvändning, utvinningen av kobolt samt korta livscyklar (Runhaar & Lafferty 2009), vilket identifieras som de främsta aspekterna för miljöpåverkan i denna studie. Däremot arbetar telekombolagen med dessa utmaningar, och har kommit på god väg för att minska den negativa miljöpåverkan, genom att utnyttja möjligheter för samarbete kring el och försäljning på andrahandsmarknaden. Detta leder in på blocket miljömässig nytta, som är en förlängning av det finansiella skapandet (Joyce & Paquin 2016). Ur denna aspekt kan det konstateras att telekombolagen arbetar för att skapa ekologiskt värde, och att det först och främst måste finnas en fokus internt på att sätta mål som driver verksamheten framåt. Detta återfinns hos alla bolag. Det som kan göras för att stärka det miljömässiga värdet ännu mer är att dels utveckla arbetet med återvunnen elektronik ytterligare, och tydliggöra vilket värde det skapar miljön gentemot kunder, då detta är något som identifierats som bristfälligt. Sedan även att fortsätta hjälpa aktörer runt om bolagen att lyckas minska sin miljöpåverkan är något telekombolagen har förutsättning till, vilket intygas av Vasiljev (2008) som menar att telekombranschen besitter rätt kompetens för att hjälpa andra branscher med sina hållbarhetsutmaningar. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns flera områden inom miljölagret att arbeta vidare på.