Detta kapitel avser att öka kunskapen om det internationella havsforskningsrådets framväxt och beskriva de anförda motiven till vetenskapliga havsundersökningar i fiskeriernas intresse, samt belysa drivkrafterna bakom etablerandet av Bornö station. Vilken betydelse gavs fiskerifrågor inom de vetenskapliga och systematiska undersökningarna av världshaven? Vilket inflytande fick det internationella havsforskningsrådet i förvaltningen av fiskeresurserna?
Fiskets problem och utvecklingsmöjligheter
Det svensk-norska utrikesdepartementet och kung Oscar II utfärdade i april 1899 en formell inbjudan till Tyskland, Danmark, Ryssland, Nederländerna och Storbritanniens regeringar att deltaga i en internationell konferens i Stockholm under juni månad.402 Kungen undertecknade inbjudan till det vetenskapliga seminariet som behandlade utforskningen av Arktiska havet, Nordsjön och Östersjön i fiskeriernas intressen.403 Konferensens övergripande visioner var sammanfattade i meningen:
Alla Nordhavens fisken och särskilt vandringsfiskarnas uppträdande stå nämligen i samband med de stora rörelserna i havets övre lager och med växlingarna hos den i dessa lager befintliga fiskfödan eller plankton, som utgörs av i havsvattnet svävade animaliska och vegetabiliska organismer.404
Den svensk-norska monarken Oscar II och civilminister von Krusenstjerna var huvudansvariga för havskonferensen. Mötet dominerades av vetenskapsmän men det fanns även deltagare som var administrativt involverade i fiskeriförvaltningen. Pettersson och Ekman var den Svenska Hydrografiska Kommissionens delegater. Chalmersrektorn Wijkander hade lämnat återbud i nära anslutning till mötet. Deltog gjorde även Cleve och Lantbruksstyrelsens fiskeriinspektör Filip Trybom.405 De norska delegaterna var Johan Hjort och polarforskaren Fridtjof Nansen406 samt affärsmannen Kristofer Lehmkuhl407 från det privata och statsunderstödda Selskabet for de norske Fiskeriers Fremme.408 Sällskapet etablerades för att samordna fiskeriintressen och modernisera näringen. Under denna tidsperiod var fiskerinäringen formad av en fortgående
402 Vera Schwach, s.80.
403 Eric Mills, Biological oceanography, s.83.
404 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.142f.
405 Elisabeth Crawford & Artur Svansson, Neptun och Mammon, s.71.
406 Fridtjof Nansen (1861–1930) var en norsk polarforskare, zoolog och oceanograf. Nansen deltog under flera polarexpeditioner och var professor i zoologi 1897–1908 samt oceanografi 1908–1930 vid universitetet i Oslo.
407 Kristofer Lehmkuhl (1855–1949) var en norsk politiker och affärsman. Lehmkuhl var ledamot i Selskabet for de norske Fiskeriers Fremme.
408 Vera Schwach, s.80.
- 69 -
moderniseringsprocess, vilket innebar ett tilltagande behov av att förena fångstled, tillverkare och handelsled.409
Delegaterna på den vetenskapliga konferensen fördelade sig tills vidare i två sektioner, där den första sektionen behandlade havsundersökningarna ur fysikalisk, kemisk, planktologisk och meteorologisk synpunkt, och den andra sektionen behandlade den biologiska forskningen med inriktning fiskerifrågor.410 Resultatet av konferensen blev ett förpliktande samarbete angående terminsobservationer av vattnets salthalt, temperaturinnehåll och gasinnehåll samt plankton-haltens betecknande vid olika havsdjup. Det vetenskapliga forskningssamarbetet syftade till att
”utröna Nordatlantens strömsystem och de förändringar uti detta under olika årstider”.411 Här inryms de ”uti vattnet svävande planktons och fiskfödans växlingar” samt ”vandringsfiskarnas uppträdande och försvinnande”.412 Vidare fastslogs betydelsen av att undersöka vattenlagrens värmeinnehåll.
Figur 16. En poster från Stockholmsmötet 1899 (Oceanografiska avdelningen, Institutionen för Geovetenskaper, Göteborgs universitet).
Varje nation som ämnade att deltaga i det internationella samarbetet blev tilldelade ett ansvars-område i Nordsjön, Atlanten eller Östersjön. I detta geografiska ansvars-område ansvarade länderna för
409 Ibid., s.80.
410 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.146.
411 Ibid., s.143.
412 Ibid., s.143.
- 70 -
att utföra samtidiga terminsundersökningar och djuplodningar varje år i februari, maj, augusti och november.413 En annan arbetsuppgift var ”anställandet av […] undersökningar å de olika fiskeplatserna”.414 För att kunna erhålla tillförlitliga resultat krävdes att fiskeförsök förenades med hydrografiska och biologiska undersökningar. Det bedömdes även vara av stor betydelse att utbildade fackmän utförde havsmätningarna, planktonarbeten och fiskeriförsök. Under konferensen togs beslutet att låta ”assistenter ombord å vanliga fiskefartyg” komplettera undersökningarna med ”hydrografiskt biologiska observationer”.415 Assistenterna skulle inrikta sina observationer mot ”vattnets och havsbottnens innehåll av fiskeföda, fiskägg och larver”
samt noga ”iakttaga mängden, storleken och utvecklingsstadierna av den fisk som upptages å fiskeplatserna med de olika fångstredskapen”.416 Undersökningarna hade troligtvis uppkommit av den kritik som framförts angående fiskerifrågorna av Storbritanniens regering, samt för att kunna utarbeta en gemensam strategi efter enhetliga mätmetoder.417
I september samma år ägde den 7:e Internationella geografikongressen rum i Berlin. Hjort, Pettersson, Krümmel, Nansen och Albert I deltog under kongressen. Det var sannolikt första gången Pettersson träffade fursten av Monaco, som sedan 1885 ägnat en stor del av sitt liv till att utforska Medelhavet och Atlanten med sina lustjakter «Hirondelle» och «Princesse Alice».418 Albert I genomförde sammanlagt ett trettiotal expeditioner tillsammans med flera av dåtidens främsta havsforskare och medverkade bland annat till att kartlägga Medelhavets och Atlantens botten, fastställa ytströmmars riktning och hastighet, samt utreda havens djurliv.419 Prins Albert etablerade kontakt med ett stort antal vetenskapsmän i Europa och Nordamerika, samt grundade Musée Océanographique i Monaco och Institut Océanographique i Paris.420 Han finansierade uppförandet av marina forskningsstationer och utvecklandet av nya hydrografiska instrument, samt var initiativtagare till flera internationella vetenskapliga samarbeten. Albert I största bedrift som havsforskare, nätverksbyggare och mecenat var hans bidrag till de marina vetenskapernas internationella institutionalisering, vilket medförde en tilltagande utforskning av världshaven i fiskeriernas intresse.421
413 Vera Schwach, s.81f. David de G. Griffith, s.12.
414 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.143.
415 Ibid., s.143.
416 Ibid., s.143.
417 Vera Schwach, s.81.
418 Charles Hickling & Peter Lancaster Brown, s.198.
419 Ibid., s.198. Anthony Adler, ”Legitimizing marine field science: Albert 1st of Monaco and the
institutionalization of oceanography” i Helena Ekerlund, Karl Grandin, Christer Nordlund & Patience Schell (red.), Understanding field science institutions (Sagamore Beach, 2017), s.158.
420 Anthony Adler, ”Legitimizing marine field science”, s.158f.
421 Ibid., s.159.
- 71 -
I den konceptionsskrivelse som Pettersson och Ekman överlämnade till Oscar II i samband med den kungliga audiensen år 1897 framgick att deltagandet i det internationella ”arbetet bör utsträckas till samtliga Nordsjöländer samt Rysslands och Frankrikes regeringar”.422 Kung Oscars kyliga inställning till republiken Frankrike kan ha påverkat att nationen inte bjöds in till den vetenskapliga konferensen i Stockholm. Troligtvis hade Frankrike bjudits in till mötet i Stockholm om Pettersson och Albert I hunnit blivit bekanta med varandra innan.423 Prinsens släkt har regerat över mikrostaten Monaco på franska rivieran sedan slutet av 1200-talet och furstendömet styrdes med absolut monarki. Det geografiska läget medförde att Albert I verkade i ett område dominerat av franskt politiskt inflytande.424
Svenska Hydrografiska Kommissionen hade under konferensen i Stockholm föreslagit att ett beslut skulle fattas om ”sambandet mellan Atlanten och Nordsjön” avsåg att undersökas, genom antingen en ”utvidgning av det kooperativa området” eller genom en fristående
”omfattande undersökning av Atlanten”.425 Den fristående undersökningen skulle då utföras av länder med Atlantkust såsom Storbritannien, Frankrike, Förenta staterna och Kanada samt
”kompletteras med arbetet vid de marina stationerna och […] arbete som utförs av Prinsen av Monaco”.426 Beslutet togs ”att endast undersöka den del av Atlanten som ligger omedelbart söder om ryggen Skottland-Island”.427
Pettersson motiverade sitt beslut att inte bjuda in Frankrike och Belgien till konferensen med att ländernas ”naturliga undersökningsområde faller […] utanför Nordsjön i egentlig mening” men framhöll även att det ”ur politisk synpunkt kunde synes hava varit klokt att inbjuda alla Nordsjömakterna att deltaga i Nordsjöns undersökning”.428 Pettersson framförde att det utifrån vetenskaplig synvinkel var eftersträvansvärt att en ”särskild cooperation bildas för Atlantens och [Engelska] kanalens undersökning mellan de därför mest intresserade nationerna Frankrike, Belgien, England, Kanada och Förenta Staterna”.429
Etablerandet av en internationell arena för havsforskningen medförde att nationella och regionala undersökningar vävdes samman. De skandinaviska forskarna inhämtade kunskap och säkerställde vetenskaplig utveckling genom att deltaga i sammanhang där kunskap skapades och cirkulerade.430 De internationella forskningsnätverken medförde att arbetsinsatsen kunde
422 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.132.
423 Ibid., s.277.
424 Anthony Adler, ”Legitimizing marine field science”, s.159.
425 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.171.
426 Ibid., s.171.
427 Ibid., s.171.
428 Ibid., s.172.
429 Ibid., s.172.
430 Vera Schwach, s.113.
- 72 -
samordnas och effektiviseras. Nätverksarbetet möjliggjorde således ett koordinerat utnyttjande av heterogena resurser. Samtidigt var det betydelsefullt att uppbära en viss tyngd även i riktning mot praktiska fiskeriuppgifter.431
Den brittiska premiärministern Lord Salisbury inkom till svensk-norska utrikesdeparte-mentet med en skrivelse angående de beslut som tagits vid havskonferensen i Stockholm. Han framförde att den brittiska regeringen inte var övertygad om att de föreslagna undersökningarna skulle medföra ”erfarenhetsrön av praktiskt intresse för fiskerierna” utan snarare ”observationer av rent vetenskapligt värde”.432 Salisbury framhöll att allt som Storbritannien ”för närvarande är beredd att godkänna är, med undantaget att meddela regeringarna i Frankrike och Belgien”
att sända nationella representanter i samband med vetenskapliga konferenser och deltaga provisoriskt i samarbetet under två år.433 Skrivelsen från den brittiska premiärministern visade att det fanns ett tydligt behov av vidare diskussioner om den internationella utforskningen av havet.434
Den norska regeringen bjöd in till en konferens i Kristiania i oktober år 1900. Ombord på den kungliga jakten «Drott» togs det formella beslutet att den norsk-svenska monarken Oscar II väntades finnas på plats i den norska huvudstaden i samband med konferensen.435 Målet för konferensen var att arbeta fram riktlinjer för det internationella forskningsprogrammet.436 Det skandinaviska forskningsprogrammet kombinerade hydrografi- och fiskeriundersökningar, vilka ofta motiverades i ”fiskeriernas intresse”. Den förhärskade grundsynen i samtiden var att fiskerierna ska kunna maximera den ekonomiska vinsten genom att endast fånga så mycket fisk som beståndet kan klara av genom återväxt.437
Den svenska kommissionen hade utarbetat detaljerade förslag för de biologiska arbetena och fiskeriundersökningarna, vilka avsågs att presenteras i samband med konferensen i Kristiania.438 Kommissionen fastslår i enlighet med de beslut som fattades i samband med konferensen i Stockholm, att meningen med det internationella samarbetet ”är att åstadkomma en allsidig undersökning af de nordiska haven i fiskeriernas intresse”. För detta ändamål ska i
”hvart och ett af de samverkande länderna organiseras” observationer under en femårsperiod
431 Ibid., s.81.
432 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.151f.
433 Ibid., s.152.
434 Artur Svansson,”Otto Pettersson and the birth of ICES”, s.43.
435 Ibid., s.153.
436 Vera Schwach, s.113.
437 David de G. Griffith, s.11.
438 Civildepartementets konseljakt, serie E1, volym 3031, diarienummer 2537, akt 14, 23.2.1900. ”Samverkan vid hydrografiska undersökningar af Nordhafvet, Nordsjön och Östersjön”.
- 73 -
”förbundna med praktiska fiskeriförsök”.439 De olika ländernas undersökningsområden utgörs av de öppna haven och de yttre kustbankarna. Konferensens förslag infattas således i stort sett endast av att verkställa havsundersökningar utomskärs. Fiskeriförhållandena inomskärs faller utanför ramen ”af det internationella programmet” och betraktas ”tillhöra närmast hvarje lands fiskeristat”.440 De förslag som konferensen i Stockholm arbetade fram beträffande de fysikalisk-kemiska undersökningarna bedöms vara så pass väl uppbyggda ”att det icke möter svårighet att uppdraga en bestämd plan för den vetenskapliga delen af det svenska undersökningsarbetet”.441 Den praktiska delen som innefattar fiskeriförsök bedömdes däremot behöva utvecklas genom fortsatta underhandlingar för att en tillfredsställande organisation ska kunna uppnås. Den Svenska Hydrografiska Kommissionen framför till civildepartementet att det ”är önskvärt att ett initiativ tages från något håll” och att detta ”initiativ tages i rätt tid från Sveriges sida”.442 Den hydrografiska kommissionens uttalanden visar på att internationella och nationella motiv ofta uppträdde sida vid sida. En allmän plan för havsforskningsarbeten i Nordsjön och Östersjön ska ”Sverige först af alla de intresserade länderna” framlägga” genom ett förslag till praktiska fiskeriförsök samt utreda ”hvilken organisation och hvilka kostnader detta medför”.443 Avsikten vid utförandet av de svenska havsarbetena ”har varit att så vidt som möjligt åtskilja arbetena ombord från de speciella undersökningarna”.444 Här åsyftas distinktionen mellan samlingsarbeten och analytiska arbeten. Det förra sker ombord på fartygen medan det senare utförs ”af specialister å de redan förhandenvarande laboratorierna i landet”. 445 Den svenska kommissionen tillråder att denna arbetsfördelning kvarstår då den ”visat sig medföra besparing af tid och penningar samt möjliggjort uppnående af noggranna resultat”.446
Under konferensen i Kristiania avsåg den svenska kommissionen att föreslå en plats och utreda kostnaden till uppförandet av ett laboratorium för det internationella samarbetet.447 Syftet var att säkerställa standardiseringen av vattenproverna, observationerna och målsättningen för kooperationen.448 Intentionen var att ”centrallaboratoriet” skulle kalibrera, utpröva, låna och ansvara för de oceanografiska instrumenten samt granska utförda laboratorieanalyser.449 De norska havsforskarna Fridtjof Nansen och Johan Hjort önskade att laboratoriet och huvudsätet
439 Ibid.
440 Ibid.
441 Ibid.
442 Ibid.
443 Ibid.
444 Ibid.
445 Ibid.
446 Ibid.
447 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.154.
448 Vera Schwach, s.97.
449 Ibid., s.97.
- 74 -
för de internationella havsundersökningarna skulle förläggas till Kristiania.450 Men de förstod att om ett svenskt alternativ erbjöds ”hade de svårt att tävla med initiativlandet”.451 Pettersson framförde i ett brev till Nansen att hans ”planer äro endast att bli ledare av den svenska under-sökningen och någon stark önskan att förlägga Centralstället till Sverige hyser jag icke”.452 Om Göteborg ”vore en stad som Bergen som vill göra något för naturvetenskap” så kunde staden enligt Pettersson ”komma ifråga men förhållandena äro tyvärr icke sådana”.453 Den svenska hydrografiska kommissionen beslutade att stödja centrallaboratoriets placering till den norska huvudstaden Kristiania. Havsforskningens expansion vid sekelskiftet omkring 1900 medförde att laboratoriearbetet ökade i betydelse och att laboratoriet gavs en central position i det vetenskapliga arbetet.454
I nära anslutning till konferensen inkom en skrivelse från den tyska regeringen. Det framgick att den tyska delegaten Walther Herwig455 inte kunde närvara under konferensen på grund av sjukdom.456 Den tyska utrikesministern författade en officiell skrivelse till de t svensk-norska utrikesdepartementet där han bad ”att uppskjuta mötet eftersom det vore svårt att ersätta chefen för den tyska delegationen”.457 Den tyska utrikesministerns beteende orsakade irritation hos de skandinaviska initiativtagarna vilka ansåg detta vara ett tecken på arrogans.458 Rykten började florera att Herwigs sjukdom var av politisk karaktär, och ett sätt för Tyskland att dra sig ur det internationella samarbetet.459 En skrivelse hade inkommit till utrikesminister Lagerheim från ambassaden i Sankt Petersburg. Den ryska lantbruks- och domänministern Yermolow hade i samband med en diskussion om den ”tyske delegerade Herwigs allvarliga insjuknande” uttryckt
”Est-ce une maladie véritable? [Är det en riktig sjukdom?]”.460 Yermolow framförde även till ambassaden att han önskade ”förskaffa sig visshet om vilken tyskarnas avsikt vore” eftersom
”om Tyskland befunnes föga intresserat av företaget, Rysslands beredvillighet att deltaga skulle ytterligare försvagas”.461
450 Ibid., s.87.
451 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.149.
452 Ibid., s.150.
453 Ibid., s.150.
454 Staffan Bergwik, Kunskapens osynliga scener, s.114.
455 Walther Herwig (1838–1912) var en preussisk administrativ jurist med ett övergripande ansvar för fiskerifrågor i Tyskland. Herwig var president för det Internationella havsforskningsrådet mellan år 1902 och 1908.
456 Artur Svansson, ”Otto Pettersson and the birth of ICES”, s.43.
457 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.155.
458 Vera Schwach, s.113.
459 Artur Svansson, ”Otto Pettersson and the birth of ICES”, s.43.
460 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.157.
461 Ibid., s.157.
- 75 -
Pettersson beslutade att inbjuda till en skandinavisk havsforskningskonferens i Göteborg under november 1900.462 Detta initiativ tilltalade inte den norska fiskeribiologen Hjort som menade på ”att ett sådant möte skulle förorsaka missnöje bland de övriga staterna som inbjudits till Kristiania”.463 Hjort framförde att detta beslut i värsta fall skulle ”kunna bli en förevändning till att dra sig ur det hela”.464 Nansen ställde sig försiktigt positiv till ett möte i Göteborg. Den svenska regeringen gav Pettersson rådet att om han bjöd in till en konferens så skulle tidningarna informeras om att mötet behandlade det ”pågående skandinaviska samarbetet […]
innan det internationella samarbetet hade spikats”.465 Genom detta tillvägagångssätt bedömdes risken vara liten att Tyskland eller de andra staterna skulle inkomma med klagomål till den svenska regeringen. Den norska statsministern följde Hjorts inrådan och rekommenderade att Norge inte deltog under konferensen. Nansen valde att lämna återbud i enlighet med den norska regeringens rekommendation. Pettersson valde då att ställa in den skandinaviska konferensen, men bjöd in havsforskare från Ryssland, Finland och Danmark till inofficiellt möte i Göteborg.
I ett brev från Pettersson till Nansen framgick att mötets syfte var att ”jämföra och diskutera utrustningen” inför ”den internationella cooperationens början”.466 Pettersson framförde även att ”organisationsfrågor inför framtiden diskuterades icke utan ansågs vara förhållna […]
officiella överläggningar”.467
Ryktet om Herwig visade sig vara falskt, då han under slutet av året meddelade att han åter var på fötter, och förklarade sig beredd att deltaga vid nästa tillfälle en forskningskonferens arrangerades.468 Tyskland hade även formellt beslutat att utföra sin del av de internationella undersökningarna. Hjort reste till Tyskland för att besöka Herwig och diskutera igenom flera fiskeribiologiska frågeställningar som berörde ägg, larver och åldersbestämning av sill.469 Både Pettersson och Nansen var missnöjda med att Hjort hade använt sitt yrkesmässiga och politiska inflytande genom att påverka den norska statsministerns rekommendation gällande konferensen i Göteborg.
Petterssons vän och tidigare kollega, botanikern Nordal Wille, sände ett förtroligt brev där han förordade Pettersson att satsa på Hjort framför Nansen i samband med de internationella havsundersökningarna.470 Wille motiverade ett sådant beslut med både politiska och strategiska
462 Artur Svansson, ”Otto Pettersson and the birth of ICES”, s.43.
463 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.155.
464 Ibid., s.155.
465 Ibid., s.155.
466 Ibid., s.156.
467 Ibid., s.156.
468 Vera Schwach, s.113.
469 Ibid., s.114.
470 Ibid., s.114.
- 76 -
grunder. Nansen hade gjort offentliga utspel som irriterat den norska regeringen, bland annat framfört till tyskarna att huvudsätet för det internationella havsforskningssamarbetet skulle förläggas till Kristiania. Det var ingenting som tyskarna önskade eftersom de fruktade att norska nationella intressen då skulle ges ökad betydelse. Pettersson valde att lyssna på Wille vilket medförde att Hjort gradvis kom att överta Nansens ledarposition inom norsk havsforskning.471
Bornö forskningsstation
I samband med att havsforskningen under 1870-talet vann ett allmänt erkännande som en självständig vetenskap började permanenta oceanografiska forskningsstationer att uppföras på olika platser i världen. De marina stationernas globala framväxt motiverades till stor del av fiskerinäringens kommersiella intressen.472 Stationerna var även platser för nationell prestige, vetenskaplig experimentell utveckling och inventering av naturresurserna. Militära intressen var ofta inblandade i landbaserad kartläggning under 1800-talet. Till viss del även inom havsforskningen, men här gavs den privata industrin ett betydande inflytande.473
Den första marinbiologiska stationen, Stazione Zoologica i Neapel, uppfördes 1872. Fem år senare grundades Kristinebergs zoologiska forskningsstation, belägen vid Gullmarsfjorden i mellersta Bohuslän på initiativ av Sven Lovén.474 Kristineberg hade i flera decennier varit en viktig fältstation för utforskandet av den svenska havsfaunan. Sommartid var stationen ”ett slags inofficiell havsforskningsakademi” där svenska och utländska marinbiologer samlades i vetenskapligt rustade lokaler för att genomföra biologiska undersökningar och experiment.475 Kristinebergs verksamhet stöddes av Vetenskapsakademien och grundades på donationer av privata medel samt årliga ekonomiska anslag från riksdagen. Naturhistoriska riksmuseets intendent vid evertebratavdelningen Hjalmar Théel blev 1892 ansvarig för verksamheten vid Kristineberg. Då började stationen hålla öppet även under vintersäsongen för att erhålla kunskaper om havsorganismernas övervintrande samt utforska hur den ”mikroskopiska floran och faunan förändrades med årstiden”.476 Kristineberg var inte endast en zoologisk station, utan öppen även för botaniska och växtfysiologiska undersökningar, samt i vissa fall tillgänglig för geologiska, hydrografiska och meteorologiska observationer.477
471 Ibid., s.114.
472 Katharine Anderson & Helen Rozwadowski, s.149.
473 Antony Adler, ”The ship as laboratory: Making space for field science at sea” Journal of the history of biology (2014), s.334f.
474 Helena Ekerholm, s.587.
475 Gunnar Eriksson, Kartläggarna, s.38.
476 Ibid., s.39.
477 Carl Gustaf Bernhard, Kristineberg Marine Biological Station (Stockholm, 1989), s.10.
- 77 -
Sammantaget anlades ett 40-tal marina stationer runt Europas kuster fram till början av 1900-talet. Stationerna finansierades med privata förmögenheter, statliga anslag eller privata donationer.478 Det brittiska marinbiologiska sällskapet grundade Plymouth Laboratory 1888 med målsättningen att bedriva experimentell zoologi inriktad mot embryologi och fysiologi.479 Den brittiska fiskeindustrin bidrog till forskningsstationens finansiering.480 Drygt ett decennium senare inrättade Prins Albert det välkända Institut Océanographique i Paris.481 Den tyska statsmakten bidrog tillsammans med fiskeindustrin och företrädare för de akademiska
Sammantaget anlades ett 40-tal marina stationer runt Europas kuster fram till början av 1900-talet. Stationerna finansierades med privata förmögenheter, statliga anslag eller privata donationer.478 Det brittiska marinbiologiska sällskapet grundade Plymouth Laboratory 1888 med målsättningen att bedriva experimentell zoologi inriktad mot embryologi och fysiologi.479 Den brittiska fiskeindustrin bidrog till forskningsstationens finansiering.480 Drygt ett decennium senare inrättade Prins Albert det välkända Institut Océanographique i Paris.481 Den tyska statsmakten bidrog tillsammans med fiskeindustrin och företrädare för de akademiska