Magisteruppsats i idéhistoria, 15 hp Institutionen för idé- och samhällsstudier
Vt 2020
HAVSFORSKNING OCH FISKERIFÖRVALTNING Svenska Hydrografiska Kommissionen 1893–1901
Samuel Gutestrand Mandarić
Abstract
Samuel Gutestrand Mandarić, Marine Research and Fisheries Management: Swedish Hydrographic Commission 1893–1901, Umeå University: Department of Historical, Philosophical and Religious studies, Master thesis in History of Science and Ideas, 15 credits, Spring semester 2020.
The aim of this thesis is to describe the development of the Swedish marine research from a scientific and institutional perspective. The time period studied begins with the establish- ment of the Swedish Hydrographic Commission in 1893 and ends with the government decision to develop the Swedish Hydrographic-Biologic Commission in 1901. The first motive with the thesis is to increase the understanding for the development of the Swedish hydrography as a field of knowledge and science. Additionaly, with the purpose of gaining insight as to how the hydrographic research was organized, to highlight scientific ideas and theories, as well as to account for the questions that aimed to be answered through the conducting of marine research. The second motive with the thesis is, from a societal perspective, to increase the knowledge in for the existing relations between hydrographic research and fisheries management. The purpose of this being to show the significance and influence given to the survey of fish stocks within the field of marine research, as well as to describe the role of scientific knowledge and rationality in the fisheries management.
The empirical and theoretical approach of this thesis is based on scientific development being a result of the cooperation between parties both producing and using gained knowledge. Three analytical concepts have been used to unlock the principles of using and producing knowledge; co-production, boundary work and networking. These concepts bring forth different aspects of the studied relation and they are used heuristically, with focus mainly on specific historical events within the field of marine research.
The results show that the Scandinavian marine research was developed in the inter- section between establishment of managing an enterprise, the transformation of the hydrographical and biological research, and increasing national and international research cooperations. Societal applications were the prime motive for government approved and financed marine research and its institutional internationalization. The scientific marine and fish stock surveys were part of a commercial and political program with aim to bring reformation to the fisheries. The marine surveys were considered necessary in order for rational fishing to be carried out and they were also important in the development of the fishing industry. The official decision to introduce fisheries management, together with the international council, enabled the establishment of marine research as a branch of know- ledge and research within the field of natural science.
Keywords: Marine research, Fisheries science, Oceanography, Marine biology, Fisheries management, History of Oceanography.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
Metodologiska och teoretiska utgångspunkter... 3
Terminologi inom havsforskning ... 6
Forskningsläge ... 7
Källmaterial ... 9
Disposition... 12
Den svenska havsforskningens framväxt ... 13
Salthalt, temperatur och strömmar ... 13
Sill och hydrografi ... 19
Nautisk meteorologi och havsforskning ... 22
Grunddragen av Skagerraks och Kattegatts hydrografi... 27
Fiskeriförvaltning och havsforskning ... 34
Internationella samarbeten inom havsforskning ... 34
Svenska Hydrografiska Kommissionen ... 37
Internationella geografikongressen i London ... 46
Hydrografins vetenskapliga utveckling ... 52
Periodsillen i Bohusläns kustområden ... 52
Internationella hydrografiska perspektiv ... 56
Skandinaviska naturforskarmötet i Stockholm ... 64
Internationella havsundersökningar ... 68
Fiskets problem och utvecklingsmöjligheter ... 68
Bornö forskningsstation ... 76
Vägen till internationella havsforskningsrådets bildande ... 83
Slutsatser och sammanfattning ... 92
Samhällstillämpning och fiskerinäring ... 92
Vetenskap och institutionalisering ... 94
Nationalism och internationalism ... 95
Förslag till vidare forskning ... 97
Slutord ... 98
Käll- och litteraturförteckning...100
- 1 -
Inledning
Eröfrare vi varit nog, på andras ärfda mark,
och der den svenska handen slog, man kännt att den var stark;
- i andens rike nu vi gå till segrar, ädlare än så.
Vår vapenäras dagar flytt, men på historiens blad
vårt namn står tecknadt nu på nytt, en snillets illiad!
konst, vetenskap uti förbund högt bära det kring jordens rund.1
I slutet av 1800-talet började den forna stormakten Sverige, efter att under flera århundraden sett makt och ära minska, på nytt att erövra ett anseende bland de framstående nationerna.
Vetenskap, konst, fredliga förhållanden över gränserna och ett ökat ekonomiskt utbyte mellan de nordiska länderna blev svenska segervapen i kulturkampen.2
Naturvetenskapen började att beaktas som en angelägen del av den samhälleliga utvecklingen och forskningsexpeditioner till fjärran trakter blev nationens fredliga variant av imperialismen, samt en sinnesbild för människans kamp mot naturen.3 Den skandinaviska havsforskningens utveckling inträffade i skärningspunkten mellan ekonomiska, politiska och intellektuella motiv. De nordiska länderna hade en framträdande kulturell och ekonomisk anknytning till havet och forskningens utveckling ägde rum i ömsesidig påverkan med nationella intressen.4 Den svenska statsmakten var medveten om fiskeindustrins och de exportinriktade fiskesäsongernas betydelse för nationens ekonomiska välstånd.
Sveriges modernisering och industrialismens genombrott medförde en väldig expansion och organisering av den naturvetenskapliga forskningen.5 Den svenska havsforskningen utmärktes av en betydande inventering och kartläggning av havets kemiska och fysiska egenskaper samt det säsongsmässiga inflödet av sillfisk till kustområdena. Ett grundläggande problem för
1 Maximilian Axelson, Ett nordmannatåg: Sju sånger om Vega och dess män (Karlskrona, 1880). s.4.
2 Gunnar Eriksson (red.), Naturligtvis: Uppsatser om natur och samhälle tillägnade Gunnar Eriksson (Umeå, 1981). s.216. Bo Grandien, Rönndruvans glöd: Nygöticistiskt i tanke, konst och miljö under 1800-talet (Stockholm, 1987). s.25.
3 Tore Frängsmyr, Vetenskapsmannen som hjälte: Aspekter på vetenskapshistorien (Stockholm, 1984), s.162.
4 Vera Schwach, Havet, fisken og vitenskapen: Fra fiskeriundersøkningar til havforskningsintitutt 1860–2000 (Oslo, 2000). s.54.
5 Christer Nordlund, Det upphöjda landet: Vetenskapen, landhöjningsfrågan och kartläggningen av Sveriges förflutna, 1860–1930 (Umeå, 2001). s.22.
- 2 -
fiskerinäringen var de omfattande variationerna i bestånden. Systematiska undersökningar var nödvändiga för att kunna förklara sillen och andra vandringsfiskars uppträdande i havsvattnet.6 Den naturvetenskapliga frammarschen gav upphov till en långt driven exploatering av naturen och forskningen vann gradvis uppmärksamhet hos en växande krets av statsmän, mecenater och allmänheten.7 Havsforskningen var ett av flera forskningsfält som medverkade till naturvetenskapens expansion, moderniseringsprocessen och värderingen av kunskapens samhällsförändrande kraft.8 För att erhålla värdefulla kunskaper om havets fysiska och kemiska egenskaper samt dess betydelse för fiskerinäringen, blev internationella havsundersökningar signifikanta för ett ändamålsenligt och reglerat nyttjande av fiskbestånden.
Syfte och frågeställningar
Denna uppsats avser att öka kunskapen om havsforskningens vetenskapliga och institutionella framväxt, från bildandet av Svenska Hydrografiska Kommissionen 1893 till inrättandet av Svenska Hydrografisk-Biologiska Kommissionen 1901. Ett särskilt fokus återfinns vid inter- aktionen mellan vetenskaplig kunskapsproduktion och det samhälle havsforskningen växte samman med.
Det första vetenskapliga motivet i denna uppsats är att öka förståelsen för den svenska havsforskningens framväxt som kunskaps- och forskningsområde, samt belysa innehållet i vetenskapliga idéer och teorier. Syftet är att åskådliggöra hur havsforskningen var organiserad och redogöra för vilka frågeställningar som havsundersökningarna avsåg att besvara.
Det andra vetenskapliga motivet i denna uppsats är att öka kunskapen om relationerna mellan havsforskning och fiskeriförvaltning utifrån ett samhällsperspektiv. Syftet är att belysa vilken betydelse och inflytande fiskeundersökningar gavs inom den svenska havsforskningen, samt redogöra för hur vetenskaplig kunskap och rationalitet fick tillträde i fiskeriförvaltningen.
Uppsatsen avser att besvara två frågeställningar: Hur etablerades havsforskning som ett naturvetenskapligt kunskaps- och forskningsområde i Sverige? Varför och på vilket sätt gavs havsforskning tillträde i fiskeriförvaltningen? Dessa två frågeställningar behandlas i tre delområden: 1) havsforskningens vetenskapliga, teoretiska och institutionella utveckling, 2) samhällstillämpning och fiskeriförvaltning, 3) havsforskningens internationalisering.
6 Urban Wråkberg, ”Om djuphavets gåtor och ett fiskeri på vetenskaplig grund: Historiska perspektiv på oceanografin i Sverige” Ymer (Stockholm, 1990). s.98.
7 Gunnar Eriksson, ”Motiveringar för naturvetenskap: En översikt av den svenska diskussionen från 1600-talet till första världskriget” Ymer (Stockholm, 1972). s.121.
8 Sven Widmalm (red.), Vetenskapsbärarna: Naturvetenskapen i det svenska samhället, 1880–1950 (Hedemora, 1999). s.9ff.
- 3 - Metodologiska och teoretiska utgångspunkter
Periodisering har tillämpats som ett analytiskt redskap för att tolka historiska skeenden och identifiera tidsenliga traditioner, förklara sammanhang och kontinuitet samt orsaker till brott och förändringar. Denna uppsats sträcker sig från den Svenska Hydrografiska Kommissionens bildande 1893 till regeringens inrättande av Svenska Hydrografisk-Biologiska Kommissionen 1901. Tidsramen indelas i tre intervaller: 1893–1895, 1896–1898 och 1899–1901. Denna indelning stödjer sig företrädesvis på ledande nyskapelser, organisatoriska förändringar och inflytelserika innovationer inom svensk havsforskning och fiskeriförvaltning.
Uppsatsen är utförd genom tolkning och analys av ett urval primärtexter vilka har utgjort studiens källmaterial. Denna empiri har kontextualiserats utifrån sekundärtexter indelade in i tre kategorier.
Den första kategorin av sekundärkällor utgör bakgrundsmaterial för att kunna klarlägga den vetenskapliga och samhälleliga situationen i Sverige omkring sekelskiftet 1900. Den andra kategorin av sekundärkällor avser att åskådliggöra den vetenskapliga utvecklingen av havsforskningen i andra skandinaviska och europeiska länder. Dessa källor har främst utgjort en referensram, men inbegriper även kunskapsbidrag gällande den svenska situationen. Den tredje kategorin innefattas av sekundärkällor vilka har bidragit till ökad förståelse av teknikens och naturvetenskapens framväxt under slutet av 1800-talet.
Det idéhistoriska forskningsarbetet inbegriper tre grundläggande beståndsdelar: uttolkning av primärtexternas innehåll och betydelser, formulering av en förklaringskonstruktion samt teori och teoriprövning.9 Genom sammanvävda och överlagrade beskrivningar av källmaterial och sekundärkällor har en narrativ förklaringskonstruktion sammanställts. Målet har varit att förstå dynamiken i idéer som sammanfogats till kraftfulla, rådande berättelser och föreställda verkligheter. Förklaringskonstruktionen baseras på en redogörelse av primärtexternas innehåll och uppkomst, belysning av teoretisk problematik, metodologiska avvägningar och inplacering i ett generellt historieperspektiv.10
Uppsatsens övergripande teoretiska utgångspunkt är att vetenskapen är en social och kulturell process vilket innefattar föreställningen att kunskapsutvecklingen och samhälls- utvecklingen är samproducerande. Samhällets betydelse och inflytande på vetenskapens utveckling analyseras, samt vetenskapens inverkan på samhällets praktiker och institutioner.
9 Lennart Olausson (red.), Idéhistoriens egenart: Teori- och metodfrågor inom idéhistorien (Stockholm, 1994), s.14ff, 35f.
10 Ibid., s.47.
- 4 -
Det hydrografiska vetenskapliga arbetet bedrivs inte isolerat från samhället, utan sker genom samproduktion av vetenskap och social ordning. Samtidigt avgränsas vetenskapen och skilda sociala kategorier genom att gränsdragningar görs mellan vetenskap och andra verksamheter, eller mellan olika vetenskapliga ämnesdiscipliner. En central uppgift i uppsatsen utgörs av att undersöka sådana gränsdragningar inom havsforskningen.
Det vetenskapliga studiet av havet innefattar även nätverk uppbyggda av relationer mellan olika aktörer; organisationer, grupper eller individer. I denna uppsats används en aktörsinriktad relationell nätverksansats för att åskådliggöra hur vetenskapens och fiskerinäringens aktörer interagerar och påverkar varandra. Ett relationellt synsätt innebär att aktörens dynamiska handlande formar nätverket kontinuerligt, samtidigt som aktörens förutsättningar och hand- lingsutrymme påverkas av nätverket.11
Uppsatsens empiriska inriktning och teoretiska infallsvinklar grundas på att vetenskaplig utveckling är ett resultat av samverkan mellan aktörer som både producerar och använder kunskap.12 Tre analytiska begrepp; samproduktion, gränsdragningsarbete och nätverksarbete har använts för att frilägga mekanismer bakom kunskapens produktion och användning.
Begreppen betonar olika aspekter av relationerna och används heuristiskt med inriktning på specifika historiska skeenden inom havsforskningen.
Det analytiska begreppet samproduktion (co-production) kan användas för att beskriva hur vetenskaplig kunskap ”embeds and is embedded in social practises, discourses, conventions, norms, instruments and institutions”.13 Tolkningsverktyget används för att ontologiskt förstå den ömsesidiga påverkan mellan vetenskap, samhälleliga institutioner och aktiviteter.
Kunskapsproduktion sker i specifika sociala sammanhang genom en dynamisk samverkan med det omgivande samhället.14 Det innebär att det finns ett samband mellan kunskaps- processer, vetenskapligt arbete och hur samhällelig ordning konstrueras. Samproduktions- perspektivet undersöker även förbindelser mellan kunskapsprocesser och olika typer av maktrelationer.15
11 Ylva Hasselberg & Tom Petersson (red.), "Bäste broder!": Nätverk, entreprenörskap och innovation i svenskt näringsliv (Hedemora, 2006), s.46, 49f.
12 Sven Widmalm, Vetenskapens sociala strukturer: Sju historiska fallstudier om konflikt, samverkan och makt (Lund, 2008), s.9.
13 Sheila Jasanoff (red.), States of knowledge: The co-production of science and the social order (London, 2004), s.3.
14 Sven Widmalm, Vetenskapens sociala strukturer, s.11ff, 102f. Staffan Bergwik, Svensk snillrikhet?:
Nationella föreställningar om entreprenörer och teknisk begåvning 1800–2000 (Lund, 2014). s.14, 29. Sheila Jasanoff, States of knowledge, s.17ff.
15 Bernward Joerges & Helga Nowotny (red.), Social studies of science and technology (Boston, 2003). s.72.
- 5 -
Det analytiska begreppet gränsdragningsarbete (boundary work) illustrerar hur vetenskapen avgränsas och uppbär en ”epistemic authority” i samhället.16 Detta innebär att vetenskapens aktörer upprättar socialt framförhandlade demarkationslinjer till angränsande vetenskaper och andra verksamheter.
Gränsdragningsarbetet är situationsberoende och inbegriper strategiska val för att skapa vetenskaplig legitimitet, hävda professionella intressen och mobilisera resurser till forskning.
Begreppet kan användas för att undersöka inomvetenskapliga avgränsningar, vilket innefattar hur olika ämnesdiscipliner och forskningsfält identifieras och avgränsas från varandra. Det kan även användas för att illustrera gränsdragningar i relation till utomvetenskapliga verksam- heter.17
Det analytiska begreppet nätverksarbete (networking) kan användas för att undersöka rumsliga relationer mellan olika aktörer.18 De relationella nätverken innefattas av interaktioner mellan individer, samt positioner eller roller vilka intas av individuella aktörer eller grupper.19 Nätverksarbete beskriver kvalitativa sociala relationer och betonar det aktiva arbete som erfordras för att skapa samverkan eller orsaka konflikt.20
Nätverksbegreppet används för att belysa den vetenskapliga utvecklingens sociala struktur.
Det representerar ett strukturellt betraktelsesätt baserat på de ingående elementens ömsesidiga beroende.21 Helhetsperspektivet innebär att varje del står i direkt eller indirekt förbindelse med alla andra delar, vilket medför att aktörerna som ingår i det vetenskapliga nätverket framstår som dynamiska eller heterogena, snarare än oföränderliga och entydiga.22
Uppsatsens kronologiska struktur och indelning av tidsram motiveras utifrån vetenskapliga, organisatoriska och näringspolitiska skiljelinjer inom svensk havsforskning. Inledningsvis var det sociala, kulturella och politiska rummet begränsat till främst Skandinavien, för att några år senare utvidgas till nordeuropeiska samarbeten och bildandet av ett internationellt råd för havsforskning. Tidsramen omfattar den europeiska havsforskningens formativa period vilket innebar en tilltagande spännvidd av individuella, disciplinära, vetenskapliga och politiska
16 Thomas Gieryn, Cultural boundaries of science: Credibility on the line (Chicago, 1999). s.1ff.
17 Sven Widmalm, Vetenskapens sociala strukturer, s.14f, 100ff. Thomas Gieryn, ”Boundary-Work and the Demarcation of Science from Non-Science: Strains and Interests in Professional Ideologies of Scientists”
American Sociological Review (1983). s.382f.
18 Anders Karlqvist (red.), Nätverk: Teorier och begrepp i samhällsvetenskapen (Stockholm, 1990), s.154. Sven Widmalm, Vetenskapens sociala strukturer, s.15f.
19 Sven Widmalm & Hjalmar Fors, Artefakter: Industrin, vetenskapen och de tekniska nätverken (Hedemora, 2004), s.10f.
20 Håkan Gunneriusson, Det historiska fältet: Svensk historievetenskap från 1920-tal till 1957 (Uppsala, 2002), s.
26f.
21 Ylva Hasselberg & Tom Petersson, s.153.
22 Sven Widmalm, Vetenskapens sociala strukturer, s.17.
- 6 -
intressen. Inledningsvis övervägdes en tematisk framställning där ett flertal hypoteser prövas angående vilka motiv som havsforskningens företrädare anförde för att bedriva statsunderstödd forskning, såsom kartläggning av de svenska naturresurserna, samhällstillämpning, inomveten- skapliga motiv samt nationella och internationalistiska motiv. En kronologisk undersökning bedömdes vara mer användningsbar och relevant för de vetenskapliga motiven i denna uppsats.
Metoden avser att belysa vetenskapens ständigt verkande sociala strukturer och den historiska verklighetens sammansatthet. De analytiska begreppen orienteras mot det dubbelriktade sambandet mellan havsforskningens utveckling samt formeringen av sociala och kulturella praktiker.
Terminologi inom havsforskning
Detta avsnitt innefattas av en redogörelse för de centrala begrepp som tillämpas vid utforskning av havet i förhållande till ett praktiskt-vetenskapligt sammanhang. Havsforskningens etablering ägde rum i skärningspunkten mellan olika ämnesdiscipliner och kunskapstraditioner.
Havsforskningens vidsträckta ämnesdisciplinära bakgrund är en medverkande anledning till en mångskiftande begreppsanvändning. Utgångspunkten är att använda de tongivande begrepp som svenska havsforskare tillämpade i sin samtid, samt grundligt klarlägga innebörden i framställningen.
Med de centrala begreppen definierade och avgränsade kan sambanden mellan de analytiska kategorierna och materialets språkliga värld synliggöras. Härmed kan olika fenomen kopplas samman, skillnader och likheter förtydligas, i varierande tillämpningar, sociala förbindelser och tankesätt vid en och samma tidsperiod.
Centrala begrepp
Havsforskning är en mötesplats för vetenskapliga studier av havet och innefattar olika forskningstraditioner och ämnesdiscipliner såsom fysik, zoologi, geovetenskap, botanik och kemi.23 I denna uppsats används havsforskning som ett begrepp för hydrografisk, havsbiologisk och planktologisk forskning. Oceanografi används beträffande havsvattnets fysiska och kemiska oceanografi.24 Fysisk oceanografi studerar strömmar, vågor, tidvatten och havsvattnets övriga fysikaliska egenskaper. Kemisk oceanografi undersöker havsvattnets sammansättning, kemiska processer och interaktioner.25 Hydrografi syftar på havsforskning som inbegriper
23 Keith Sverdrup & Virginia Armbrust, An introduction to the world's oceans (Dubuque, 2009), s.2.
24 Stig Fonselius, Oceanografi (Stockholm, 1974). s.11.
25 Keith Sverdrup & Virginia Armbrust, s.13.
- 7 -
uppmätning av vattenstånd, strömmar, djup och vågrörelser, samt havsvattnets kemiska och fysikaliska egenskaper.26 Hydrografiska undersökningar inriktas på havets kemiska och fysiska egenskaper och därmed sammanhängande cirkulation.27 Fiskeribiologi studerar systematik, fysiologi och ekologi hos fiskar och andra havsorganismer. Begreppet havsbiologi syftar på utforskandet av levande djur- och växtformer i havsvattnet samt deras livsvillkor. Planktologi undersöker mindre havslevande organismer ur djur- och växtvärlden.28
Fiskeriförvaltning
Fiskeriförvaltningens allmänneliga uppdrag utgörs av ett ramverk för att stadfästa styrning och nyttjande av naturresurserna. Statliga regleringar av fiskets bedrivande har förekommit i Sverige sedan 1200-talets landskapslagar. Den första svenska lagen som reglerade fiskerätt och vattenrätt för hela riket utfärdades 1766.29 I samband med den undersökta tidsperioden utgjorde fiskeristadgan 1852 och 1900, samt 1896 års lag om rätt till fiske gällande lagstiftning.30 Den svenska förvaltningen av fisket var fördelat mellan två myndigheter fram till år 1903.
Kommerskollegiet var ansvarig för västkustfisket medan Lantbruksakademien fram till 1890 ansvarade för Östersjö- och sötvattenfisket. Lantbruksakademiens ansvarsområden togs över av Lantbruksstyrelsen i samband med dess bildande 1890.31
Forskningsläge
Det finns förhållandevis få vetenskapliga studier om den svenska havsforskningens historia och dess institutionalisering under slutet av 1800-talet. Det historiska studiet av havsforskningens framväxt bidrar till att utforska naturvetenskapens utveckling och betydelse för människans materiella tillvaro och intellektuella världsbild. Den hydrografiska forskningens villkor i skilda tider och samhällen illustrerar kunskaps- och samhällsutvecklingens ömsesidiga påverkan.
Havsforskningens historia medverkar även till att belysa vetenskapens kulturella, sociala och ekonomiska förutsättningar.32
26 Stig Fonselius, Oceanografi, s.11.
27 Anna Pettersson, ”Den internationella utforskningen af de nordiska hafven”, Ymer (Stockholm, 1904), s.95.
28 Ibid., s.95.
29 Håkan Westerberg & Lars Ask, Staten och fisket (Göteborg, 2011). s.4.
30 Göran Inger, Svensk rättshistoria (Malmö, 1997), s.217f.
31 Håkan Westerberg & Lars Ask, s.6.
32 För en övergripande motivering till vetenskapshistoriska studiers betydelse och framväxt se t.ex. Christer Nordlund, ”Motiv för vetenskapshistoria: Civilisationsdiagnos, vetenskapsanalys och kunskapsöversättning” i Lychnos (Uppsala, 2012) och Tore Frängsmyr, Vetenskapsmannen som hjälte: Aspekter på vetenskapshistorien (Stockholm, 1984).
- 8 -
Vetenskapshistorikern Helen Rozwadowski publicerade i samband med havsforskningsrådets hundraårsjubileum år 2002 The sea knows no boundaries: A century of marine sciences under ICES. Rozwadowski exemplifierar hur det Internationella havsforskningsrådet gav företräde åt arbetet med ett ändamålsenligt och lagbundet nyttjande av fiskbestånden i Nordatlanten och Nordsjön. I denna bok läggs tonvikten på betydelsen av det internationella samarbetet för etablering av en systematisk hydrografisk forskning. Havsundersökningar bidrar till att på vetenskapliga grunder beskriva hur fiskeresurserna mest fördelaktigt kan förvaltas. Helen Rozwadowski ansvarade 2016 för utgivningen av samlingsverket Soundings and crossings:
Doing science at sea, 1800–1970 vilket innehåller ett avsnitt om bildandet av det Internationella havsforskningsrådet.
Historikern Vera Schwach har specialiserat sig på forskning om norska förhållanden inom oceanografins historia. I Havet, fisken og vitenskapen finns en genomgripande analys av norsk havsforskning under tidsperioden 1860–2000. Avhandlingen utgavs 2000 i samband med det norska havsforskningsinstitutets hundraårsjubileum. I det multidisciplinära forskningsfältet inriktar Schwach sig emot havsforskningens inverkan på förvaltningen av fiskeresurserna. I avhandlingen återfinns ett delkapitel som redogör för den svenska hydrografin i förhållande till den norska under slutet av 1800-talet.
Margaret Deacon utgav för första gången 1971 den nu klassiska Scientists and the sea 1650–
1900. I denna bok analyseras havsforskningens framväxt till år 1900 i Europa och Nordamerika.
Deacon bidrog till etableringen av en historisk periodisering inom forskningsfältet och belyser förbindelsen mellan havsforskningens framväxt och det omgivande samhället.
Biologen Eric Mills publicerade 2012 Biological oceanography: An early history 1870–
1960 vilken innehåller en redogörelse för samspelet mellan samhällsmässiga mekanismer och den interna vetenskapliga dynamiken. Mills exemplifierar planktonforskningens utveckling och inflytandet av mikrobiologi och analytisk kemi inom biologisk oceanografi. I boken The fluid envelope of our planet: How the study of ocean currents became a science från 2009 betonas förbindelserna mellan havsforskning, fiskeriförvaltning och näringspolitisk beslutsfattning.
Mills beskriver även den skandinaviska havsforskningen framväxt under slutet av 1800-talet.
Hydrografen Jens Smed var yrkesverksam för det Internationella havsforskningsrådet under hela sitt yrkesliv. I två forskningsartiklar ”Overfishing, science, and politics: the background in the 1890s to the foundation of ICES” samt ”Hydrographic investigations in the North Sea, the Kattegat and the Baltic before ICES” står de internationella samarbetena i fokus. Smed accentuerar att den hydrografiska och biologiska forskningen successivt sammanknöts under
- 9 -
denna tidsperiod. Havsundersökningar framstod allt mer som ett ofrånkomligt krav för att erhålla en vetenskaplig grund för fiskerinäringen och naturresursförvaltningen.
Oceanografen Stig Fonselius har utgivit två forskningsartiklar om havsforskningens historia
”Hydrographical investigations in the Baltic Sea area before the founding of ICES” samt
”History of hydrographic research in Sweden”. Fonselius beskriver översiktligt hydrografins historia i vår omvärld under 1700- och 1800-talet.
Havsforskningen blev ett internationellt vetenskapsområde under 1890-talet. För att erhålla en fördjupad insikt om vetenskapliga institutioner, akademier och forskningsdrivande verk har utvalda delar av Gunnar Erikssons Kartläggarna: Naturvetenskapens tillväxt och tillämpningar i det industriella genombrottets Sverige 1870–1914, Anders Ekströms Den utställda världen:
Stockholmsutställningen 1897 och 1800-talets världsutställningar, och Elisabeth Crawfords monografi Arrhenius: From ionic theory to the greenhouse effect, använts som tidigare forskning.
Robert Friedmans Appropriating the weather: Vilhelm Bjerknes and the construction of a modern meteorology visar hur naturvetenskaplig forskning sammanförs med argument om samhällstillämpning för att intala offentliga aktörer och näringsintressenter att finansiera den vetenskapliga forskningen.
Delkapitlet ”Bornö hydrografiska forskningsstation” har som grund tidigare forskning av Raf de Bont Stations in the field: A history of place-based animal research, 1870–1930, Helena Ekerholms forskningsartikel ”Keeping a house for science: Sofia Kristensson as matriarch and gatekeeper at Kristineberg zoological station as a scientific household, 1877–1889” och Antony Adlers kapitel ”Legitimizing marine field science: Albert Ist of Monaco” i samlingsverket Understanding field science institutions.
Christer Nordlunds avhandling Det upphöjda landet: Vetenskapen, landhöjningsfrågan och kartläggningen av Sveriges förflutna, 1860–1930, samt Janina Priebes avhandling Greenland's future: Narratives of natural resource development in the 1900s until the 1960s, har varit inspirationskällor vid metodologiska och teoretiska övervägningar. Uppsatsens teoretiska begrepp har förankrats genom att studera olika tillämpningar i ett antal historiska fallstudier.
Särskilt användbar är Sven Widmalms Vetenskapens sociala strukturer: Sju historiska fall- studier om konflikt, samverkan och makt.
Källmaterial
Uppsatsens källmaterial består av otryckta anslagsansökningar från Svenska Hydrografiska Kommissionen till civildepartementet under tidsperioden 1893–1901. Skrivelserna återfinns i
- 10 -
civildepartementets konseljakter vilka förvaras av Riksarkivet i Stockholm. Därtill kommer arkivmaterial från remissbehandlingar och Vetenskapsakademiens yttranden. Källmaterialet har använts för att åskådliggöra vilka vetenskapliga, organisatoriska och övriga motiv som havsforskningens företrädare framförde för att bedriva statsunderstödd forskning
En vetenskaplig undersökning som avser att belysa havsforskarnas anförda motiv för stats- understödd forskning bör innehålla en distinktion mellan personliga och officiella motiv. De personliga motiven kan i viss mån framträda genom korrespondens mellan de framträdande forskarna. Artur Svansson och Elisabeth Crawford har sammanställt Otto Petterssons brev till Gustaf Ekman i boken Neptun och Mammon: Otto Petterssons brev till Gustaf Ekman 1884–
1929. Brevsamlingen förvaras av Landsarkivet i Göteborg och skildrar utforskningen av haven kring Sveriges gränser samt framväxten av ett internationellt samarbete inom havsforskning.
Svenska hydrografiska kommissionen utgav 1903 i storfolioformat första volymen av sin publikationsserie Svenska Hydrografisk-Biologiska Kommissionens skrifter. Ett kapitel i denna volym redogör utförligt för Svenska Hydrografiska Kommissionens verksamhet under perioden 1893–1901. Källmaterialet bidrar till att placera den nationella forskningen i ett transnationellt sammanhang genom att undersöka utbytet av vetenskapliga resultat, samarbete och standarder över landgränserna.
Till grund för kapitlet ”Den svenska havsforskningens framväxt” utgör forskningsrapporter från samtliga genomförda hydrografiska undersökningar i Sverige under denna tidsperiod. Den första hydrografiska rapporten Om hafsvattnet utmed bohuslänska kusten inlämnades 1870 till Vetenskapsakademien av Fredrik L. Ekman. Forskningsrapporten inrymmer en framställning av det hydrografiska tillståndet i Bohusläns kustområden.
Vetenskapsakademien utgav 1893 rapporten Den svenska hydrografiska expeditionen år 1877: Under ledning av F. L. Ekman. Forskningsrapporten innehåller en ingående beskrivning av mätresultat, observationstabeller samt kemiska och biologiska analyser. Göteborgs- och Bohusläns hushållningssällskaps kvartalsskrift 1880 innehåller Hydrografiska undersökningar vid Bohuskusten av Gustaf Ekman. Rapporten innefattar en redovisning av undersökningarnas resultat samt en sammanfattning av de hydrografiska förhållandena i Bohusläns kustområden under vinterperioden.
Vetenskapsakademien utgav Grunddragen af Skageracks och Kattegats hydrografi av Otto Pettersson och Gustaf Ekman 1891. Forskningsrapporten innehåller resultaten från den svenska vinterexpeditionen och en redovisning för huvuddragen av den hydrografiska konstitutionen i Skagerrak och Kattegatt. 1892 tillfogades denna vetenskapliga skrift tre översiktsarbeten från Vetenskapsakademiens förhandlingar under redigering av Otto Pettersson och Gustaf Ekman.
- 11 -
Otto Pettersson publicerade artikeln “A review of Swedish hydrographic research in the Baltic and the North seas” i Scottish Geographical Magazine 1894. Artikeln ingick i en serie utgivna publikationer som lanserade den svenska hydrografiska forskningen för det internationella vetenskapssamfundet.
Artur Svanssons biografi Otto Pettersson: Oceanografen, kemisten, uppfinnaren är väl använd i denna uppsats. Av särskilt intresse utgör två kapitel som behandlar havsforskningens relation till fiskerifrågor, samt den Svenska Hydrografiska Kommissionens verksamhet. Käll- materialet har använts för att belysa föreningspunkter mellan forskning, fiskeriförvaltning och näringspolitik.
Otto Pettersson introducerade resultaten från de svenska hydrografiska mätningarna under det skandinaviska naturforskarmötet 1892, och förordade en internationell havsundersökning av Nord- och Östersjöområdet. Petterssons motiveringar till ett skandinaviskt samarbete beskrivs i Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskares 14. møde i Kjøbenhavn. Gustaf Ekman och Otto Pettersson åskådliggör riktlinjerna till ett internationellt samarbete i skriften Förslag till en internationell hydrografisk undersökning af Nordsjö- och Östersjö-området under 1892–1894.
Gustaf Ekman, Otto Pettersson, Per Cleve och den norska fiskeribiologen Johan Hjort utgav år 1897 forskningsrapporten Skageracks tillstånd under den nuvarande sillfiskeperioden som behandlar den varierade förekomsten av planktonarter i havsvattnet utanför Bohuslän och södra Norge. Under det skandinaviska naturforskarmötet 1898 stod planktonforskningen i centrum.
En systematisk utforskning av Atlantens angränsade havsregioner förordades. Förhandlingar vid det 15:e skandinaviska naturforskarmötet i Stockholm innehåller de framförda argumenten för hydrografins vetenskapliga verksamhet.
Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi ger ut årsboken Ymer. Otto Petterssons artikel ”Om systematisk hydrografisk och biologisk undersökning af Europas haf, innanhaf, och djupa sjöar” utgavs 1899. Årsboken 1904 inrymmer ett kapitel av Anna Pettersson ”Den internationella utforskningen af de nordiska hafven”.
Målsättningen har varit att uttolka och analysera källtexterna och placera dem i ett socialt och idémässigt sammanhang. Kontexten är resultatet av en förklaringskonstruktion, vilken slutligen bestäms av de vetenskapliga frågeställningar uppsatsen avser att besvara. Uppsatsens syfte och frågeställningar gav inte upphov till några särskilda källkritiska utmaningar utöver de som är vanligt förekommande inom idéhistorisk forskning. De källkritiska principerna om tids- samband, äkthet, oberoende, tendensfrihet, tillförlitlighet och sannolikhet tillämpas principfast i denna uppsats.
- 12 - Disposition
I kapitlet ”Den svenska havsforskningens framväxt” följer en kronologisk genomgång av den svenska havsforskningens vetenskapliga, teoretiska och institutionella utveckling 1868–1892.
Framställningen syftar till att översiktligt redogöra för den hydrografiska forskningen, vilken främst inriktades mot ytvattenobservationer av fysikaliska och kemiska egenskaper.
Kapitlet ”Fiskeriförvaltning och havsforskning” har sin kronologiska tyngdpunkt 1893–
1895. Det inledande delkapitlet redogör för kärnpunkterna i det 14:e skandinaviska natur- forskarmötet och den internationella havsforskningens framväxt. Nästa delkapitel handlar om skandinaviskt samarbete med synkroniserade undersökningar, samt den Svenska Hydrografiska Kommissionens konstituerande och tidiga verksamhet. Det sista delkapitlet beskriver geografi- kongressen i London, samt motiven för forskning utifrån såväl vetenskapliga som ekonomiska intressen.
Kapitlet ”Hydrografins vetenskapliga utveckling” har sin kronologiska tyngdpunkt 1896–
1898. Det inledande delkapitlet redogör för sillens tillbakadragande i Bohusläns kustvatten och vilka konsekvenser detta får för havsforskningen. Nästa delkapitel behandlar internationella hydrografiska perspektiv. I det sista delkapitlet återfinns huvudfokus vid planktologiska undersökningar, samt de uppgörelser och beslut som togs i samband med det 15:e skandinaviska naturforskarmötet.
Kapitlet ”Internationella havsundersökningar” har sin kronologiska tyngdpunkt 1899–1901.
Det första delkapitlet behandlar fiskets problem och utvecklingsmöjligheter. Här följer en detaljerad redogörelse för de motiv som framförs av havsforskarna angående regionala och internationella undersökningar. Nästa delkapitel handlar om Bornö forskningsstation och dess betydelse för den svenska havsforskningen. Det sista delkapitlet illustrerar havsforskningens internationalisering och vägen fram till bildandet av det internationella havsforskningsrådet.
Svenska hydrografiska kommissionens verksamhet analyseras grundligt under tidsperioden 1893–1901. Kommissionens ansökningshandlingar till civildepartementet samt skrivelser med anknytning till dessa refereras och analyseras kronologiskt. Brev, havsforskningsrapporter och officiella skrivelser från kommissionen används för att skildra utforskningen av haven kring Sveriges gränser samt framväxten av ett internationellt samarbete inom havsforskning.
I kapitlet ”Slutsatser och sammanfattning” sammanfattas de av Svenska Hydrografiska Kommissionen anförda motiven och diskuteras i relation till uppsatsens frågeställningar. Den svenska havsforskningens framväxt analyseras utifrån vetenskapens samhälleliga kontext och skärningspunkten mellan ett samhällsperspektiv och havsforskningens inre förståelseramar.
- 13 -
Den svenska havsforskningens framväxt
Detta kapitel behandlar havsforskningens framväxt i Sverige 1868–1892 med betoning på vetenskapliga metoder, teorier och forskningsresultat. Särskild hänsyn tas till en situation där centrala delar av forskningsprocessen, inklusive metod- och teoriutveckling, ägde rum genom vetenskapliga undersökningar till havs. På vilket sätt växte ämnesområdet hydrografi fram som ett kunskaps- och forskningsområde i Sverige? Hur var den svenska hydrografiska forskningen organiserad och vilka frågeställningar avsåg havsundersökningarna att besvara?
Salthalt, temperatur och strömmar
Det industriella genombrottet och samhällets modernisering i Sverige medförde en grundlig omvandling av de materiella livsvillkoren, framväxten av nya sociala strukturer, attitydmönster samt vetenskapens internationella offentlighet och professionalisering.33 Nationalstaten var den centrala och närvarande politiska enheten under moderniseringsprocessens ojämna och krokiga bana.34 Det nationella som föreställd gemenskap gav möjlighet till identifikation och en höjd nationalkänsla samt en ideologisk kraft och arena för moderniseringen.35 Föreställningarnas tydlighet ökade med samtida utvecklingsperspektiv och dominerande framstegsideologi. I ett tidigt skede ställdes vetenskapen i nationens tjänst för att bidraga till den nya tidens kännetecken av intensivt utforskande och stegrad livsverksamhet på alla samhällsområden.36
Naturforskningens framväxt och ökade samhällsinflytande baserades på en förening av nyttoargument, bildningstänkande och naturromantiska föreställningar.37 Den vetenskapliga utvecklingen inrymde förställningen om människans segerrika kamp mot naturen och en tilltro till det mänskliga förnuftets insiktsfulla och omskapande förmåga.38 Naturvetenskapen stod för den ”klara tanken och det orädda sanningssökandet” och tilldelades en central betydelse inom den samhälleliga moderniseringsprocessen.39
33 Anders Ekström, Den utställda världen: Stockholmsutställningen 1897 och 1800-talets världsutställningar (Stockholm, 1994), s.63.
34 Sverker Sörlin, Nationalism (Lund, 2015), s.7.
35 Christer Nordlund, Det upphöjda landet, s.24.
36 Anders Ekström, s.106ff.
37 Urban Wråkberg, Vetenskapens vikingatåg: Perspektiv på svensk polarforskning 1860–1930 (Stockholm, 1999), s.59. Gunnar Eriksson, ”Motiveringar för naturvetenskap: En översikt av den svenska diskussionen från 1600-talet till första världskriget”, s.162f.
38 Anders Ekström, s.86f.
39 Sven Widmalm, Vetenskapsbärarna, s.13.
- 14 -
Den svenska havsforskningens historia kan dateras tillbaka till somrarna åren 1868 och 1869 då Fredrik L. Ekman40 genomförde hydrografiska undersökningar utmed Bohusläns kust- område. Kartläggningen av havsvattnets skiftande salter och temperatur grundades på inom- vetenskapliga motiv, att söka kunskapen för kunskapens egen skull. Undersökningarna berättigades även av andra drivkrafter. Ekmans ursprungliga idé var att undersöka om det var lönsamt att utvinna salt ur havsvatten. De hydrografiska mätningarna inriktade sig mot att fastställa vattnets temperatur, specifik vikt och upplösta salter.
Naturvetenskapen kännetecknades under denna tidsperiod av en institutionell tillökning som inverkade på forsknings- och kvalitetsmässiga aspekter. Naturvetenskapen motiverades och legitimerades utifrån praktiska nyttoargument samt en bildningstradition där det oberoende sanningssökandet var ett bärande argument.41
Vetenskapsakademien utgav Fredrik L. Ekmans mätresultat 1870 som visade att havsvattnet utmed Bohuslänska kusten hade betydande skillnader i salthalt vid olika djupnivåer.42 Den övergripande vetenskapliga motiveringen till detta förhållande var kuststräckans belägenhet mellan två vattenområden av mycket olika salthalt, Nordsjön och Östersjön. En ytterligare förklaring var att de allmänna strömförhållandena i Skagerrak utövar en väsentlig inverkan på vattnets saltinnehåll.43 Ekman beskriver att det var märkbart att den ”starka vågrörelsen i hafvet icke i högre grad synes sammanblanda de öfre vattenlagren”.44 Av de utförda hydrografiska observationerna kunde en periodisk förändring av salthalten i vattenmassorna påvisas.
Den tillämpade naturvetenskapliga verksamheten utvidgade sig under 1870-talet. Under denna tidperiod tilltog havsforskningens inriktning mot metod- och teknikutveckling. Den svenska hydrografin antog en praktisk-vetenskaplig orientering där planering och utförande av havsundersökningar var rådande.
August Cronander45 och Gustaf Ekman46 var kollegor vid kemiska institutionen i Uppsala.
Tillsammans genomförde de hydrografiska undersökningar av strömförhållanden, temperatur
40 Fredrik Laurentz Ekman (1830–1890) var en svensk oceanografipionjär och kemist med specialisering inom havsvattenanalys. Ekman blev professor i kemi vid Tekniska högskolan 1870 och avdelningsföreståndare för den kemisk-tekniska fackskolan 1878.
41 Anders Ekström, s.66f.
42 Fredrik L. Ekman, Om hafsvattnet utmed bohuslänska kusten (Stockholm, 1870), s.3.
43 Eric Mills, The fluid envelope of our planet: How the study of ocean currents became a science (Toronto, 2009), s.84.
44 Fredrik L. Ekman, Om hafsvattnet utmed bohuslänska kusten, s.25.
45 August Cronander (1845–1911) var en svensk havsforskare och kemist. Cronander blev docent i kemi vid Uppsala universitet 1873 och var anställd vid Ultuna landtbruksinstitut 1876–1888. Därefter var Cronander verksam som lektor i kemi och kemisk teknologi vid tekniska skolan i Norrköping.
46 Gustaf Ekman (1852–1930) var en svensk havsforskare, industriman och ingenjör. Ekman var anställd som assistent vid Uppsala universitets kemiska institution under 1870-talet, sedermera yrkesverksam som teknisk chef och verkställande direktör på sockerbruket i Göteborg. Avlägsen släkting till Fredrik L. Ekman.
- 15 -
och salthalt i Kattegatt, Öresund och Östersjön år 1876 med jakten «Guppa» och kanonbåten
«Motala».47 Troligen sponsrades expeditionen av Gustaf Ekmans far, kommendörkapten Jacob Ekman.48 Hydrografiska mätinstrument och apparater ställdes till expeditionens befogande av Fredrik L. Ekman vid Tekniska högskolan och kommendörkapten Thorsten Arwidsson49, som var chef vid Kungl. Sjökarteverket i Stockholm.
Sjökarteverket var en del av svenska marinens sjöfartsadministration och hade som uppdrag att genom mätningar ”inhämta så noggrann kännedom om riket omgivande farvatten”.50 Flottan bidrog till det hydrografiska vetenskapliga arbetet genom att ställa fartyg och personal helt eller delvis till forskningens förfogande.51Varje år bemannades flera av marinens fartyg för att utföra sjökartografiska arbeten under april till september månad.52
De vetenskapliga resultaten från Cronanders och Ekmans expedition visade att det sker ett inflöde av saltvatten i Östersjön från Öresund och den Pommerska kusten.53 Havsvattnet har sitt ursprung i Nordsjön och intränger i form av en underström. Samtidigt transporterar en ytström Östersjövatten med lägre salthalt genom Sunden och Kattegatt. De hydrografiska undersökningarna innehöll en analys av vattenlagrens skiktningar, strömhastighet och gränsskiktens lutning.54 Mätningarna gjorde intryck på havsforskningspionjären Fredrik L.
Ekman, vilket resulterade i att August Cronander och Gustaf Ekman rekryterades till den första mer omfattande svenska kemisk-fysikaliska havsexpeditionen sommaren 1877.
Fredrik L. Ekman inlämnade hösten 1875 en skrivelse angående en grundlig utredning av de hydrografiska förhållandena i de svenska havsområdena till Vetenskapsakademien. Ekman efterfrågade att ”Akademien måtte ingå till Kungl. M:t med en underdånig hemställan” om ekonomiska anslag till hydrografiska undersökningar av Sveriges havsområden, samt anhålla om medverkan av svenska flottans kanonbåtar vid genomförandet.55
Vetenskapsakademien hade under denna tidsperiod ett stort inflytande och kontroll över den vetenskapliga verksamheten i Sverige. Akademien var en mångförgrenad organisation och
47 Otto Pettersson, Den svenska hydrografiska expeditionen år 1877: Under ledning av F.L. Ekman, Andra afdelningen (Stockholm, 1893), s.113.
48 Elisabeth Crawford & Artur Svansson, Neptun och Mammon: Otto Petterssons brev till Gustaf Ekman, 1884–
1929 (Göteborg, 2003). s.13.
49 Thorsten Arwidsson (1827–1893) var en svensk kartograf och mätningsofficer med inriktning meteorologiska observationer. Arwidsson var chef för Sjökarteverket 1872–93 och bidrog även till utvecklingen av flertalet nautiska och hydrografiska instrument.
50 Kartografiska sällskapet, Sveriges kartläggning: En översikt (Stockholm, 1922). s.118.
51 Gunnar Eriksson, Kartläggarna: Naturvetenskapens tillväxt och tillämpningar i det industriella genombrottets Sverige 1870–1914 (Umeå, 1978), s.65.
52 Kartografiska sällskapet, Sveriges kartläggning, s.119.
53 Otto Pettersson, Den svenska hydrografiska expeditionen år 1877, s.113.
54 Otto Pettersson, ”Gustaf Ekman och havets utforskande”, Ymer (Stockholm, 1927) s.292.
55 Otto Pettersson, Den svenska hydrografiska expeditionen år 1877, s.3.
- 16 -
ett livaktigt naturvetenskapligt ämbetsverk med ansvar för tillsyn och samordning av olika vetenskapliga verksamheter.56 Naturens- och samhällets ordning var samproducerande, vilket innebar att det vetenskapliga kunskapsarbetet bedrevs i aktiv samverkan med olika delar av det omgivande samhället.
Vetenskapsakademien utfärdade en skrivelse i ärendet till Kungl. M:t, vilken avlämnade en kunglig proposition om detta till 1876 års riksdag, som beviljade densamma. Ämbetsverket uppdrog ledningen av de hydrografiska undersökningarna åt ledamoten professor Fredrik L.
Ekman.57 Ekonomiska anslag utfästes för avsett syfte samt ett medgivande av Kungl. M:t att kanonbåten «Alfhild» fick användas vid genomförandet av de hydrografiska mätningarna.
Ekonomiska bidrag erlades även av enskilda svenska sjöförsäkringsbolag.58 Sjöofficer Thorsten Arwidsson ställde sjömätningsfartyget «Gustaf af Klint» fullt bemannad till expeditionens disposition, vilket medförde samtidiga havsundersökningar av två fartyg.
Den svenska hydrografiska expeditionen genomfördes under sommaren 1877 av Fredrik L.
Ekman, August Cronander, Gustaf Ekman, Erik Scholander59 och Fredrik Malmberg60. Det vetenskapliga arbetet innefattade mätningar av salthaltens och värmens fördelning i Sveriges omgivande vattenområde, från nordligaste delen av Bottniska viken till Skagerrak. Forskningen inriktade sig mot att erhålla en helhetsbild av bottenförhållanden, temperatur och salthalt vid olika djup, samt utförande av strömmätningar. I samband med expeditionen utfördes över 1800 bestämningar av vattnets värmegrad på olika djup och ungefär lika många vattenprov insamlades samt åtskilliga bottenprov.61
Vattenproverna analyserades i Kungliga Tekniska Högskolans laboratorium under ledning av Fredrik L. Ekman, men hann inte slutföras under hans livstid. Den vetenskapliga bearbet- ningen av de hydrografiska mätningarna vid laboratoriet var ett tidigt belägg för att forskning kom att utgöra en betydande del av institutets verksamhet. Naturvetenskapens och teknik - vetenskapens genombrott markerades i samband med 1876 års universitetsstatuter, vilka lade grunden för de moderna svenska akademiska lärosätena. Reformen medverkade till Tekniska
56 Jenny Beckman, Naturens palats: Nybyggnad, vetenskap och utställning vid Naturhistoriska riksmuseet 1866–
1925, (Stockholm, 1999), s.66.
57 Otto Pettersson, Den svenska hydrografiska expeditionen år 1877, s.3.
58 Ibid., s.4.
59 Erik Scholander (1854–1899) var en svensk havsforskare, kemist och ingenjör. Scholander var verksam som kemiassistent vid Tekniska högskolan under ledning av professor Fredrik L. Ekman.
60 Fredrik Malmberg (1831–1904) var kommendörkapten och sedermera föreståndare för den under
Sjöförsvarsdepartementet ställda Kungl. Nautisk-Meteorologiska Byrån vilken inrättades av 1877 års riksdag.
61 Otto Pettersson, Den svenska hydrografiska expeditionen år 1877, s.3f.
- 17 -
högskolans livaktighet, samt Stockholms högskolas framväxt och naturvetenskapliga forsk- ningsinriktning.62
Tekniska högskolans 1877 års stadgar befäste läroanstaltens vetenskapliga karaktär, vilket medförde en betydande tillökning av vetenskapliga befattningar och publikationer.63 Industrins utveckling krävde anpassad forskning och utbildning, vilket bidrog till den tekniska fackskolans tillväxt. Lärosätet fungerade länge som remissorgan i tekniska frågor och gradvis växte olika forskningsinriktningar fram i nära förbindelse mellan industrin och den teknologiska veten- skapen. Under denna föränderliga tidsperiod gavs naturvetenskapliga och tekniska verksam- heter ett ökande inflytande i samhället och kulturen.64
Figur 1. Bilden visar salthaltens fördelning i Bälthavet, Egentliga Östersjön och Bottniska viken (W. Schlachter, Stockholm).
62 Torgny Segerstedt, Uppsala stads historia: Universitetet i Uppsala 1852 till 1977 (Uppsala, 1983). s.22ff.
63 Gunnar Eriksson, Kartläggarna, s.24ff. Rothblatt, Sheldon & Wittrock, Björn (red.), The European and American university since 1800: Historical and sociological essays (Cambridge, 1993). s.201.
64 Sven Widmalm (red.), Vetenskapsbärarna, s.13.
- 18 -
Vetenskapsakademien gav kemisten Otto Pettersson65 vid Stockholms högskola uppgiften att ansvara för fullföljandet av forskningsrapportens utgivande och bearbetningen av expeditionens vetenskapliga resultat. De hydrografiska förhållandena inom det Baltiska sjösystemet utreddes grundligt och en allmän förklaring av samspelet mellan Östersjön och de yttre kusthavens vattenmassor utarbetades.66 Forskningsrapporten innehåller meteorologiska och hydrografiska observationstabeller, havsområdenas salthalt och temperaturförhållanden vid olika vattendjup, översiktskartor med uppdragna djupkurvor, samt resultat av gasanalyser som utförts för att bestämma syrehalten i djupvattnet.67
Vetenskapsakademien tilldelade Henrik Munthe68 och Per Cleve69 vid Uppsala universitet uppdraget att utföra en biologisk och kemisk undersökning av de bottenprov som insamlats under expeditionen. Bottensedimentens utbredning kartlades och deras kemiska beskaffenhet, samt innehåll av organiska lämningar.70 Analysen av proverna genomfördes vid den kemiska institutionen i Uppsala som under denna tidsperiod delade byggnad med de mineralogiska och fysiska institutionerna.71
Den svenska hydrografiska expeditionens resultat analyserades med hänvisning till tidigare genomförda marina expeditioner i Baltiska havet. De tyska havsforskningsexpeditionerna med hjulångaren «Pommerania» under sommaren åren 1871 och 1872 innebar de första ingående biologiska- och hydrografiska undersökningarna i Östersjön och Nordsjön.72 Resultaten av dessa expeditioner beskrevs av «Die Deutsche wissenschaftliche Kommission» som stiftades 1870 i nära anknytning till universitetet i Kiel. Den vetenskapliga kommissionen utgjorde en del av den tyska nationens strävan efter att utvecklas till en militär och civil stormakt på havet.
Kommissionen avsåg även att stödja näringsutvecklingen i den preussiska provinsen som befann sig i en djup ekonomisk tillbakagång.73 Preussens politik för havsforskningen inriktade sig emot att beskriva orsakerna till de periodiska växlingarna av de marina fiskefångsterna. De
65 Otto Pettersson (1848–1941) var en svensk kemist och havsforskningspionjär. Otto Pettersson blev professor i analytisk kemi vid Uppsala universitet 1878, sedermera professor vid Stockholms högskola från 1884 och rektor under åren 1893–1896.
66 Gunnar Eriksson, Kartläggarna, s.116.
67 Otto Pettersson, Den svenska hydrografiska expeditionen år 1877, s.115ff.
68 Henrik Munthe (1860–1958) var en svensk geolog med specialisering bland annat inom det Baltiska havets kvartära historia. Munthe blev tillförordnad professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet 1894.
69 Per Cleve (1840–1905) var en svensk mineralog, kemist och algexpert. Cleve var yrkesverksam som professor i allmän kemi och åkerbrukskemi vid Uppsala universitet 1874–1905.
70 Henrik Munthe, Den svenska hydrografiska expeditionen år 1877: Under ledning av F.L. Ekman, Afdelningen III (Stockholm, 1894), s.3ff.
71 Sven Lindroth, Uppsala universitet 1477–1977 (Uppsala, 1976). s.170.
72 Stig Fonselius, ”Hydrographical investigations in the Baltic Sea area before the founding of ICES”, ICES Marine Science Symposia (2002), s.140.
73 Vera Schwach, s.55.
- 19 -
vetenskapliga undersökningarna avsåg att belysa de samband som fanns mellan fiskbeståndens växlingar och de inre rörelserna i havet.74
Vattenmassornas kemiska och fysikaliska egenskaper inverkade på uppehållsgraden av karaktäristiska plankton.75 Hydrografiska observationer av havsvattnets temperatur och salthalt samt planktologiska insamlingar gav information om fiskbestånden och strömmarnas skift- ningar.76 Forskningsresultaten innebar att det organiska livets beroende av de hydrografiska förhållandena belystes. Det hade till följd att den hydrografiska forskningen och planktonunder- sökningarna sammanlänkades vilket gav havsforskningen en alltmer praktisk karaktär och betydelse. Planmässiga undersökningar av den Atlantiska oceanens inflytande på det Baltiska havet blev en nödvändig förutsättning för havsforskningens vidare utveckling.77
Sill och hydrografi
I slutet av hösten 1877 visade sig tecken på att den övervintrande sillen i rikliga mängder började gå in till Bohusläns skärgård för första gången sedan vintern 1808. Göteborgs- och Bohusläns landshövding och tillika medlem av riksdagens första kammare Albert Ehrensvärd78 tilldelade Gustaf Ekman uppdraget ”att göra hydrografiskt-klimatologiska observationer […]
utanför Bohuslänska kusten, särdeles i den trakt, där sillen då i större stimm ar gick till land”.79 Den föreslagna undersökningen bekostades av Göteborgs- och Bohusläns hushållningssällskap där Ehrensvärd var ordförande.
I januari 1878 utförde Gustaf Ekman ombord på kanonbåten «Gunhild» en hydrografisk rekognoscering i Bohusläns kustvatten. Kommendörkapten Lorentz von Horn medverkade i expeditionen som avsåg att undersöka havets salthalt och temperatur under tiden för sillfisket.80 Följande vinter 1878–1879 genomförde Ekman ombord på flottans kanonbåt «Alfhild»
praktiska och vetenskapliga observationer i Bohusläns farvattnen, med särskild hänsyn till de trakter där sillfiske utövades.81 Konteramiral Fredrik Lennman deltog i utforskandet av
74 Eric Mills, Biological oceanography: An early history 1870–1960 (Toronto, 2012), s.15.
75 Jens Smed, ”Hydrographic investigations in the North Sea, the Kattegat and the Baltic before ICES”, Deutsche Hydrographische Zeitschrift (1990). s.119.
76 Anna Pettersson, s.95f.
77 Ibid., s.99.
78 Albert Ehrensvärd (1821–1901) var en svensk greve, ämbetsman och politiker. Ehrensvärd var landshövding i Göteborgs och Bohus län 1864–1885, utrikesminister 1885–1889 samt riksdagsledamot i första kammaren 1867–
1874 och 1877–1890. Ehrensvärd var gift med Gustaf Ekmans faster.
79 Publicerades i Göteborgs och Bohusläns Hushållnings-Sällskaps Qvartalskrift, Julihäftet, 1878. Citatet taget ur: Elisabeth Crawford & Artur Svansson, Neptun och Mammon, s.14.
80 Otto Pettersson & Gustaf Ekman, Grunddragen af Skageracks och Kattegats hydrografi enligt den svenska vinterexpeditionens 1890 iakttagelser samt föregående arbeten å deltagarnes vägnar redigerad (Stockholm, 1891). s.5.
81 Gustaf Ekman, Hydrografiska undersökningar vid Bohuskusten (Göteborg, 1880), s.3f.
- 20 -
västkustens havsband, vilket ansågs vara en given omständighet för att kunna förklara sillens periodvisa uppträdande i kustområdena.82
Figur 2. Bilden visar salthalt och temperatur vid olika djup i Kattegatt och Stora Bält. Sektioner är en rät horisontallinje där mätningar görs i vertikalen på ett flertal positioner (W. Schlachter, Stockholm).
Havsforskningen inriktade sig emot att utreda om sillens vandringar stod i något märkbart samband med vissa fysikaliska tillstånd, förändringar i vattnet eller atmosfären. Mätningarna utfördes på tider och platser lämpliga efter sillens rörelser. Förändringarna i vattnets tillstånd jämfördes med dagligen utförda meteorologiska observationer.83
De hydrografiska mätningarna under sillfisketiden visade att kustvattnets tillstånd utmärktes av hög salthalt och temperatur. För att utröna om vattnets beskaffenhet och rörelse inverkade
82 Urban Wråkberg, ”Om djuphavets gåtor och ett fiskeri på vetenskaplig grund: Historiska perspektiv på oceanografin i Sverige”, s.99.
83 Gustaf Ekman, Hydrografiska undersökningar vid Bohuskusten, s.3.
- 21 -
på sillens vandringar sattes observationerna i förbindelse med fiskeriintendenten Gerhard von Yhlens84 mätdata angående sillens uppträdande i skärgården.85 Den svenska förvaltningen av fisket var under denna tidsperiod fördelat mellan två myndigheter. Kommerskollegiet var ansvarig för Västkustfisket. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän hade en tillsynsman för havsfisket, Gerhard von Yhlen. Lantbruksakademiens förvaltningskommitté ansvarade för Östersjö- och sötvattenfisket. 86 Ämbetsverkets fiskeriintendent var Rudolf Lundberg87. Expeditionen påvisade att fisktillgången var bunden till varmare atlantiskt havsvatten med en relativt hög salthalt. Ett ökat saltinnehåll innebär en tillströmning av Nordsjöns vatten, alternativt att kustvattnet ersattes av vattenmassor med högre salthalt som underifrån stiger upp till havsytan. Mätningarna visade att Atlantvattnet trängde fram under det bräckta Baltiska vattnet i samband med sillstimmens ankomst till Bohusläns fjordar.88 Resultaten från expeditionen medförde att Gustaf Ekman försiktigt kunde ”konstatera samtidigheten af vissa hydrografiska företeelser och sillens rörelser”.89 De praktisk-vetenskapliga observationerna bidrog även till att komplettera mätresultaten i Kattegatt och Skagerrak från de svenska hydrografiska expeditionerna under åren 1876 och 1877.
Gustaf Ekmans forskningsresultat presenterades vid den internationella fiskeriutställningen i Edinburgh 1882.90 Syftet med utställningen var att inspirera till fortsatt havsvetenskaplig utveckling och stimulerande konkurrens inom forskningsområdena hydrografi och zoologi.
Nationella och internationalistiska perspektiv för havsforskningen sammanvävdes, genom att internationella förtjänster framträdde samtidigt som nationella identiteter definierades.91 Den skandinaviska havsforskningens aktörer bedrev ett aktivt och mångskiftande nätverksarbete, vilket genererade resurser och möjliggjorde kunskapsprocesser.
De svenska forskningsexpeditionernas upptäckter gav upphov till ytterligare hydrografiska mätningar och vetenskapligt arbete av grundläggande slag. Att förklara de bakomliggande orsakerna till sillen och andra vandringsfiskars uppträdande blev en central angelägenhet för den svenska och internationella havsforskningen.92
84 Gerhard von Yhlen (1819–1909) var en svensk fiskeritjänsteman och karantänsmästare. Gerhard von Yhlen var från 1865 verksam som fiskeritillsyningsman i Göteborgs- och Bohusläns havsfiskeområde.
85 Gustaf Ekman, Hydrografiska undersökningar vid Bohuskusten, s.33.
86 Håkan Westerberg & Lars Ask, s.6. Gunnar Eriksson, Kartläggarna, s.62. Thomas Söderqvist, The Ecologists:
From merry naturalists to saviours of the nation (Göteborg, 1986). s.58.
87 Rudolf Lundberg (1844–1902) var en svensk zoolog och fiskeritjänsteman. Rudolf Lundberg var verksam som förste fiskeriassistent och senare fiskeriintendent vid Lantbruksakademien.
88 Vera Schwach, s.52f. Gustaf Ekman, Hydrografiska undersökningar vid Bohuskusten, s.33ff.
89 Gustaf Ekman, Hydrografiska undersökningar vid Bohuskusten, s.40.
90 Elisabeth Crawford & Artur Svansson, Neptun och Mammon, s.14.
91 Anders Ekström, Den utställda världen, s.58f.
92 Otto Pettersson, ”Gustaf Ekman och havets utforskande”, s.291.
