Denna uppsats avser att besvara hur havsforskningen etablerades som ett naturvetenskapligt kunskaps- och forskningsområde, samt redogöra för varför och på vilket sätt havsforskningen fick tillträde i fiskeriförvaltningen. Den svenska havsforskningens framväxt analyseras i detta kapitel utifrån tre delområden: 1) samhällstillämpning och fiskerinäring, 2) vetenskap och institutionalisering, 3) nationalism och internationalism. Detta kapitel avser även att redogöra för undersökningsresultatet i förhållande till uppsatsens frågeställningar, samt ge förslag till vidare forskning.
Samhällstillämpning och fiskerinäring
Den svenska hydrografiska kommissionens verkställande utskott bestod av institutionsbyggare och nätverksentreprenörer som målmedvetet arbetade för att stärka hydrografins ställning som ett internationellt kunskaps- och forskningsområde. De skandinaviska havsforskarna var verksamma i en period då vetenskapen, förvaltningen och politiken bidrog till ett storskaligt moderniseringsförsök av fiskerinäringen. Administrativa och politiska beslutsfattare i nord- och östersjöländerna var medvetna om fiskeriernas ekonomiska värde och antog att forskningen skulle bidra till samhällsnyttig och användbar kunskap. Vetenskapens främsta tillgång sågs vara kartläggandet av fiskeresurserna, samt att transformera kunskapen till dynamiska förändrings-processer för fiskerinäringen.
Den svenska havsforskningen växte fram i skärningspunkten mellan statliga, vetenskapliga, och individuella intressen. Internationella samarbeten medförde en tilltagande utforskning av havsvattnet och kartläggning av fiskeresurserna. Ett gemensamt och förpliktigande program för hydrografiska och biologiska undersökningar av Nordsjön, Östersjön och Nordatlanten innebar möjligheten att på vetenskaplig grund bedriva ett ändamålsenligt och kontrollerat nyttjande av fiskbestånden. De skandinaviska statsmakterna befarade en nedgång av fiskfångsterna, särskilt av sill (Clupea harengus). Den svenska hydrografiska kommissionens företrädare var enade om att förändringar i kvantiteten fångad sill inte vilade på överfiskningsproblematik, utan istället ansågs orsaken vara naturliga variationer i dess vandringsmönster.
För att klarlägga orsakerna till de naturliga fluktuationerna i bestånden var det betydelsefullt att med synoptisk forskningsmetod fastställa havsvattnets fysikaliska och kemiska egenskaper, samt etablera systematiska fiskeriundersökningar. Integrationen av biologiska och fysikaliska havsundersökningar grundades på både vetenskapliga och praktiska orsaker. Det var resurs-mässigt och ekonomiskt fördelaktigt att sända ut expeditioner som genomförde ett omfångsrikt
- 93 -
spektrum av undersökningar. Samtidigt var det angeläget att utreda vilket inflytande havs-strömmarna utgjorde för sillens periodiska förekomst i Bohusläns kustområden.
Den svenska hydrografiska kommissionen antog att sillperioderna i Skagerrak orsakades av vandringar av fisk från trakter utanför Sveriges omgivande havsområden. Denna vetenskapliga förklaringsmodell skiljde sig markant från den som flera zoologer förfäktade, vilka menade på att sillen inte företog några långa vandringar. Gränsdragningar mellan de zoologiska och hydro-grafiska ämnesfälten innebar att skiljelinjer utstakades och bevakades. Den skandinaviska havsforskningen borde enligt zoologins företrädare istället ha inriktat sig mot att utreda om de naturliga växlingarna beror på förekomsten av flera olika lokala stammar, eller ett gemensamt lokalt bestånd som uppträder i samlade stim vid lektiden.
En livlig debatt mellan vetenskapens representanter och de politiska beslutsfattarna ägde rum under denna formativa tidsperiod för nordeuropeisk havsforskning. Forskare, förvaltare och andra fiskeriintressenter var oeniga om det fanns ett gemensamt bestånd som invandrat till kustområdena, eller om det handlade om ett lokalt bestånd. Samspelet mellan vetenskapliga och politiska utgångspunkter var mångskiftande. Vore det så att det fanns ett flertal lokala stammar, var även bestånden talmässigt mindre och transporterade sig över relativt korta avstånd. Det medförde att denna teori gav stöd för ett reglerat sillfiske och förbud av olika fiskeredskap för att undvika överfiske. Om den periodvisa förekomsten av sill berodde på vandringar över långa avstånd var även bestånden talmässigt större, vilket inte krävde en lika hård politisk linje med stränga regleringar av fiskekvoterna.
De skandinaviska havsforskarna var delaktiga i olika sammanslutningar och vetenskapliga nätverksgemenskaper. Det förekom att vetenskapsmän var verksamma inom den nationella förvaltningen och/eller näringspolitiken, samtidigt som de även ansvarade för vetenskapliga havsundersökningar. Fiskeriförvaltningens uppgift var att arbeta fram ett ramverk för styrning och nyttjande av naturresurserna. Havsforskningen utgjorde det bärande fundamentet för att tillgodose behoven inom denna samhällssektor. En stabil förvaltningsstruktur innebar att det vetenskapliga arbetet fick institutionell tyngd, vilket även medförde regelbundna anslag till utförandet av kostsamma havsundersökningar. Drivkrafterna utmynnade från argument om samhällsnytta och den svenska statens uttalade behov av att erhålla kunskap om det betydande säsongsfisket av sill. De skandinaviska statsmakterna medverkade till att vetenskaplig kunskap om havet utgjorde grunden till en rationell förvaltning av naturresurserna. Fiskerifrågan intar således en särställning beträffande forskningens samhällstillämpning och spelade en avgörande roll för de marina vetenskapernas kunskapsproduktion och utveckling.
- 94 -
Förekomsten av sillperioder innebar stora ekonomiska konsekvenser för flera av Nordeuropas fiskenationer. Fiskerinäringen och den nationella ekonomin var beroende av ett rationellt och vinstgivande fiske på vetenskaplig grund. Den svenska forskningen förankrades i ett nationellt ramverk genom officiell tillhörighet i fiskeriförvaltningen, samt ett vedertaget statsunderstött forskningsprogram. De marina vetenskaperna kom även att ingå i ett nationellt näringspolitiskt program för ekonomisk modernisering. Genom att den hydrografiska kommissionen lyckades övertyga statsmakten om havsforskningens betydelse och fick en förvaltningsmässig hemvist, säkrade de även sin existens som kunskaps- och forskningsområde. Detta eftersom forskningen blev relativt oberoende av fiskeriernas konjunkturer och näringsutövarnas egna definitioner av vetenskapliga nyttoargument och samhällstillämpning.
Vetenskap och institutionalisering
Vetenskapen är en social och kulturell process, vilket innebär att kunskapsutvecklingen och samhällsutvecklingen är samproducerande. Havsforskningens internationella institutionali-sering, samt bildandet av havsforskningsrådet gav upphov till en organisationsstruktur som förenade samordning av vetenskapliga undersökningar och fiskeriförvaltning. De internatio-nella vetenskapliga nätverken förstärkte havsforskningens sektorstillhörighet till fiskerierna, och etablerade sin kärnverksamhet utanför universiteten. På samma gång var verksamheten knuten till universitetet som organisation genom forskningssamarbeten, utbildningsansvar och rekrytering av kvalificerade kandidater. Den havsforskning som bedrevs vid universiteten var inriktad mot både grundforskning och tillämpad forskning. I och med att kunskapsproduktionen vid läroanstalterna visade på samhällstillämpning, gavs möjlighet för de marina ämnesfälten att utvidga deras forskningsverksamhet. Det vetenskapliga arbetet vid universitetet var även av betydelse för vetenskaplig standardisering och akademisk kvalitet, samt framväxten av forsk-ningsgemenskaper.
Från de akademiska lärosätena utgick de experter som bidrog till samhällets modernisering genom att distribuera och implementera naturvetenskap och teknik. Den skandinaviska havs- forskningen var ingen sluten enhet utan ingick i ett internationellt sammanhang. Systematiska vetenskapliga fiskeundersökningar etablerades i flera nordsjöländer med tydliga organisa-tionsformer, uppgifter och målsättningar. I samband med att det internationella havsforsknings-rådet konstituerades antog samarbetet förpliktande former där den skandinaviska forskningens organisering stod som modell för andra ingående stater i kooperationen. De nordiska länderna hade en organisatorisk fördel då de redan hade samordnat tidigare havsundersökningar med bindande avtal om medverkan. Det fanns även en centralt organiserad forskningsgemenskap
- 95 -
som vetenskapsmännen kunde bygga vidare verksamheten på. Här avses främst de skandina-viska naturforskarmötena, samt de meteorologiska konferenserna som behandlade mätningar av så kallad ”nautisk-meteorologisk karaktär”.
Det nordiska rummet som social, kulturell och politisk dimension var av betydelse för det internationella havsforskningsrådets framväxt. Ländernas medverkan i rådet grundades på nationella vetenskapliga- och forskningsmässiga intressen, samt strategisk beslutsfattning och en politisk ideologi om internationalism. Genom det internationella samarbetet flyttades fokus från enskilda långtgående havsexpeditioner till fastställda systematiska undersökningar som genomfördes flera gånger årligen i avgränsade havsområden. Den svenska forskningsmetoden visade sig vara framgångsrik för att säkerställa regelbundna observationer med enhetliga instru-ment och standardiserade måttenheter. En annan fördel var att de avgränsade undersökningarna var ekonomiskt fördelaktiga och enklare att förverkliga än större omfattande expeditioner.
Fiskerinäringen och lagstiftningen kom att grundas på den vetenskapliga utforskningen av havet. Detta medförde att de internationella havsundersökningarna intensifierades och övergick i ett regelbundet och planmässigt samarbete. Terminsobservationerna innefattande havets fysik-aliska och kemiska beskaffenhet samt biologiska undersökningar. De nationella och regionala havsundersökningarna samordnades och rationaliserades för att erhålla ingående kännedom om de nordiska haven.
De skandinaviska bemödandena till att etablera en internationell arena för havsforskningen baserades på en strävan efter gemensam förståelse, samt en vilja till samarbete och standard-isering. Samarbetsivern motiverades även av allmänna politiska idéer och ideal om främjandet av naturvetenskapens internationalisering. Kunskapsproduktionen utgjorde näringsdriftens och moderniseringens fundament, där målsättningen var att uppnå ett större ekonomiskt utbyte av naturresurserna. Havsforskningsnätverket var både socialt och institutionellt förankrat vilket förklarar dess handlingskraft och effektivitet. En stabil institutionell förankring medförde att tagna beslut snabbt kunde omsättas i aktiv handling. Fiskerinäringens kommersiella intressen och havsforskningens framväxt bidrog till att marina forskningsstationer anlades runt Europas kustområden. Vetenskapliga undersökningar gav ingående förtrogenhet om havet och de kommersiella fiskarterna, vilket bidrog till att skapa legitimitet för forskningens samhällsnytta i enlighet med de rådande näringspolitiska drivkrafterna.
Nationalism och internationalism
Systematiska undersökningar av havet efter vetenskapligt fastställda normer är nära förbundet med nationalstaternas kunskapsbehov och nationalismens framväxt som ideologi. Militära och
- 96 -
civila intressen var engagerade i att erhålla kunskap om havets beskaffenhet. Forskningen fick en tyngdpunkt i civila ändamål där olika privata näringsintressenter fick ett betydande infly-tande. Den internationella handelssjöfarten blev efter hand mer regelbunden och tilltog i omfång, samt trafikerade allt längre havssträckor. För att säkerställa en planenlig godstransport var det betydelsefullt att mottaga kunskap om exempelvis vindförhållanden, havsströmmar och bottenförhållanden. Statligt finansierade havsexpeditioner kartlade och utförde undersökningar som resulterade i detaljerade sjökartor och farledsbeskrivningar.
Det vetenskapliga studiet av havet tog fart på 1870-talet och forskningen utvecklades i ett nationellt och internationellt sammanhang. Havsforskningens internationella framväxt var i ett avseende given, då havsströmmarnas och fiskarnas vandringar sker oberoende av territoriella gränser, vilket fordrade en nationell samverkan. Det internationella samarbetet inriktades mot fiskets utvecklingsmöjligheter och grundades på systematiska undersökningar. Forskningen understöddes av statsmakterna, med målsättningen att de vetenskapliga resultateten skulle bidra till ett ökat ekonomiskt utbyte av fiskeresurserna.
Havsforskningen etablerades under en tidsperiod som kännetecknades av modernisering och internationalism. Etableringen av samarbeten grundades på ekonomiska, vetenskapliga och politiska intressen, med det övergripande syftet att bidra till kunskapsutveckling och reformera fiskerinäringen. Vetenskapens transnationella nätverk och växande kommunikativa utbredning medverkade till en samarbetsfunktion, där projekt planerades och vetenskaplig information spreds. Nätverken bidrog även till en diplomatisk funktion, där undersökningar och resultat utvärderades, samt en enande funktion, som inrymde en kollegial och vänskaplig dimension.
Statsmaktens utökade verksamhet medförde att gränserna mellan det allmänna och det enskilda drogs om. Statens ökade benägenhet att ingripa i den enskilda sfären, samt en generellt tilltagande aktivitet från privat sida bidrog till att främja ekonomisk utveckling inom fiskeri-näringen. Den offentliga medverkan innefattade fiskeristatistiken, åtgärder för att stimulera effektivisering och innovation, samt ett försök att stärka näringsförvaltningen. Staten uppträdde som en stödjande part till det vetenskapliga arbetet, ofta med uttryckta motiv såsom ekonomiska förväntningar och nationell ära. Forskningen bars fram av en stark övertygelse om natur-vetenskapernas angelägenhet för den nationella hävdelseförmågan på den internationella arenan. Den allmänt rådande entusiasmen för naturvetenskaperna bottnade i framstegstro och optimism, samt det intellektuella temat om människans kamp mot naturen. De internation-alistiska strävandena innehöll inslag av nationell hävdelse och konkurrens, men samtidigt medförde internationalismen som ideologi att naturvetenskapen skulle tjäna intressen som var höjda över staternas.
- 97 -
Internationaliseringen hängde i hög grad samman med vetenskapens specialisering, vilken under denna epok framträder som ett utmärkande signum. Det fanns även ett behov av kognitiv och begreppslig standardisering samt ett allmänt vetenskapliggörande, där framväxten av olika vetenskapliga metoder bidrog till havsforskningens expansion. När forskningsrådet bildades var målet att etablera en internationell organisation som kombinerade hav- och fiskerirelaterade studier under skandinavisk ledning. Det vetenskapliga programmet var styrt av forskarna, men forskningsrådet stod samtidigt i nära förbindelse med fiskerimyndigheterna i medlemsländerna.
Den internationella havsforskningen bidrog till att systematiska fiskeriundersökningar vävdes samman med observationer av de fysiska förhållandena i havet. Utvecklingen av instrument, metoder och standarder, tillsammans med organisatoriska färdigheter, förde de skandinaviska vetenskapsmännen till forskningens frontlinjer under denna formativa period.
Förslag till vidare forskning
I uppsatsens delkapitel; metodologiska och teoretiska utgångspunkter, behandlades utsikterna för en tematisk framställning där ett flertal hypoteser prövas angående vilka vetenskapliga, organisatoriska och övriga motiv som havsforskningens företrädare framförde för att bedriva statsunderstödd forskning. Denna metod innebär att ett flertal hypoteser i form av påståenden undersöks tematiskt ordnade, såsom kartläggning av de svenska fiskeresurserna, nationella och internationalistiska motiv, inomvetenskapliga motiv samt samhällstillämpning och fiskeriför-valtning.
Källmaterialet till undersökningen utgörs av de anslagshandlingar som den Svenska Hydro-grafiska Kommissionen inlämnade till statsmakten. Det visade sig emellertid att Riksarkivet i Stockholm inte förvarar kommissionens handlingar i ett samlat dokumentarkiv. Orsaken till detta är troligtvis att den Svenska Hydrografiska Kommissionen var en inofficiell organisation under dess korta verksamhetstid. Därtill behandlar det förvärvade arkivmaterialet inte havs-forskningens internationella framväxt i tillräcklig utsträckning för att besvara hypotesen om nationella och internationalistiska motiv.
En vetenskaplig undersökning som avser att belysa havsforskarnas anförda motiv för stats-understödd forskning bör inrymma en åtskillnad mellan personliga och officiella motiv. De personliga motiven kan i viss mån synliggöras genom korrespondens mellan de framträdande havsforskarna. Landsarkivet i Göteborg förvarar en ansenlig brevsamling från Otto Pettersson till sin kollega och nära vän Gustaf Ekman. Det privata arkivmaterialet innefattas av ett flerårigt uppehåll i samband med det internationella havsforskningsrådets bildande. För att kunna erhålla
- 98 -
en mer heltäckande bild har detta material kompletterats med korrespondens mellan Pettersson och andra nordeuropeiska havsforskare.
En tematisk framställning kan med fördel tillämpas beträffande den Svenska Hydrografisk-Biologiska Kommissionens verksamma period. Regeringen inrättade organisationen år 1901 och verksamheten pågick till år 1948 då kommissionen upplöstes. Havsfiskelaboratoriet tog sedan över den svenska kommissionens uppgifter vilka sorterades under den nyinrättade Fiskeristyrelsen. I samband med att Fiskeristyrelsen ändrade namn till Fiskeriverket år 1991 överlämnades ett omfattande arkiv från kommissionens verksamhetstid 1901–1948 till Riksarkivets depå i Arninge (SE/RA/420426).
Arkivmaterialet består av sammantaget sju volymer verksamhetsskrifter från åren 1901–
1922, samt en volym handlingar rörande Bornö forskningsstation, vilka kan utgöra ett betydande källmaterial i samband med vidare forskning. Arkivhandlingarna kan indelas i tre verksamhetsperioder: inledning 1901–1905, kulmination 1905–1913, nedgång 1913–1922. Det sista verksamhetsåret i tidsperioden kännetecknas av att den Nautisk-Meteorologiska Byrån upphörde och Svenska Hydrografisk-Biologiska Kommissionen gavs i uppdrag att ta hand om fyrskeppsmätningarna av hydrografiska parametrar, samt bearbetning av mätresultatet.
Otto Pettersson avgick från sin professur i kemi vid Stockholms högskola 1909 och bosatte sig permanent på Holma gods. Detta medförde att han kunde ägna sig åt hydrografi på heltid och skapa den vetenskap han alltid drömt om. Holma formades kring vetenskapligt arbete och skillnaden mellan havsforskning och hem var i praktiken utsuddad.582 Pettersson skriver i ett brev till Ekman att han ”aldrig känt tacksamhet för Ditt bistånd med att bygga Bornö station så livligt som nu. Om jag ej haft detta […] inredda och ordnade hus att taga tillflykt till, huru skulle jag haft det då i denna tid? Och huru skulle de vetenskapliga arbetena kunnat bedrivas ostörda såsom nu sker? Här är ett verkligt hem.”583
Slutord
Denna uppsats har visat att den skandinaviska havsforskningen har sitt upphov i undersökningar anpassade till förvaltningen av fiskeresurserna. Det fanns en kontinuitet från etableringen av marina vetenskapliga undersökningar till framväxten av en officiell näringsadministration för havsforskning. Den skandinaviska havsforskningen fick sin utformning i skärningspunkten mellan etableringen av en näringsförvaltning, transformationen av den hydrografiska och den biologiska forskningen, samt ett tilltagande nationellt och internationellt forskningssamarbete.
582 Staffan Bergwik, Kunskapens osynliga scener, s.72.
583 Artur Svansson, Otto Pettersson, s.82.
- 99 -
Samhällstillämpning var det bärande motivet för statsunderstödd havsforskning och dess institutionella internationalisering. De vetenskapliga havs- och fiskeundersökningarna ingick i ett näringspolitiskt program för att reformera fiskerierna, men havsforskarnas främsta arbets-uppgift var att tillföra de marina forskningsområdena ny vetenskaplig kunskap. Under denna tidsperiod länkades vetenskap, fiskeriförvaltning och näringspolitik samman för att modern-isera fiskerinäringen. Den vetenskapliga utforskningen av havsområdena utgjorde en betydande del av statsmaktens allmänna insats för fiskerierna. Det officiella inrättandet av en fiskeri-förvaltning och det internationella rådet möjliggjorde havsforskningens etablering som ett naturvetenskapligt kunskaps- och forskningsområde.
- 100 -