Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum

Talmannen. – Det gläder mig oerhört att få leda parlamentets förhandlingar tillsammans med mina kvinnliga kolleger. Sex av dem är vice talmän i parlamentet, två är kvestorer, och vice ordföranden för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män sitter bredvid mig. Detta är en särskild ära och ett privilegium för mig.

Vi återupptar sammanträdet. Nästa punkt är diskussion om internationella kvinnodagens hundraårsjubileum. Vi ska börja med att titta på en kort film som sammanfattar denna viktiga dags historia. Var vänlig och starta filmen.

(En film visades)

Kära gäster, mina damer och herrar! En två minuter lång film kan inte visa allt som har hänt under de senaste 100 åren. Faktum är att vi har förändrat Europa under denna period och vi européer kan vara stolta när vi jämför Europa med många andra platser på jorden.

Samtidigt är vi medvetna om att vår resa inte är över. Det finns fortfarande för få kvinnor i politiken, och här i Europaparlamentet har vi bara 35 procent kvinnliga ledamöter. Denna siffra är visserligen något högre än för de nationella parlamenten, men ändå inte tillräckligt hög. Lyckligtvis har vi klart över 40 procent kvinnor i parlamentets viktigaste beslutsfattande organ, och det är mycket glädjande. Detsamma gäller utskottsordförandena.

Men trots detta är det i huvudsak de nationella parlamenten och sättet att utse företrädare i Europaparlamentet som avgör hur Europaparlamentet kommer att se ut om tre år, efter nästa val. Det är våra nationella parlament som måste se till att antalet kvinnor i Europaparlamentet ökar. I dag uppmanar vi dem att göra det, och vi uppmanar våra motparter i de nationella parlamenten att se till att lämpliga rättsliga lösningar utarbetas och att beslut fattas som bidrar till att antalet kvinnor i Europaparlamentet ökar.

Vi kan också föregå med gott exempel när det gäller kvinnors arbete. 59 procent av Europaparlamentets anställda är kvinnor och 50 procent av dem har viktiga befattningar.

Jag har stor erfarenhet på det här området och kan skryta med att kvinnor återfanns på cirka 50 procent av de högsta ministerposterna och ledde de viktigaste statliga organen när jag var regeringschef i mitt land. Det rekordet har aldrig slagits, vare sig tidigare eller under det dussintal år som har förflutit sedan dess.

Som talman i Europaparlamentet har jag också krävt fler kvinnor i Europeiska kommissionen och på höga poster i Europeiska unionen. Vi kan vara glada över att den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik är en kvinna.

Situationen i de europeiska företagen har också förändrats, vilket inte bara är mycket bra för kvinnorna, utan framför allt för dessa företags funktionssätt. Vi bör också se till att kvinnor och män som har likvärdiga befattningar och kvalifikationer får lika lön. Där finns det fortfarande mycket att göra.

Vi är mycket medvetna om att kvinnor också kan kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag vill ge alla våra kvinnliga ledamöter av Europaparlamentet en eloge och i denna stund skänka en tanke åt de kvinnor i Nordafrika och Mellanöstern som visar prov på verkligt mod i kampen för demokrati. Vi ska också komma ihåg att några enastående kvinnor som till exempel Aung San Suu Kyi, Leyla Zana och Damerna i vitt har tilldelats Sacharovpriset. Därför vill jag än en gång upprepa att vi inte kommer att tillåta att kvinnor berövas sin värdighet i något rättsligt systems, någon religions eller någon kulturs namn.

Vi kommer inte att acceptera att kvinnor har färre rättigheter än män, i Europa eller någon annanstans. Vi kommer att protestera om kvinnor behandlas orättvist.

Den 3 november 1793, för 218 år sedan, halshöggs Olympia de Gouges i Europa på grund av att hon hade upprättat en förklaring om kvinnors och kvinnliga medborgares rättigheter.

Det var det enda skälet. Etthundra år senare, 1906, fick kvinnor rösträtt. Det första landet som detta hände i var Finland. Det måste vi komma ihåg. Under det följande århundradet gjorde vi enorma framsteg med att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag vill understryka en sak som är mycket viktig för mig personligen, nämligen att den 8 mars är en viktig dag för kvinnor. Så är det. Men denna viktiga dag fungerar främst som en påminnelse om att komma ihåg den viktigaste frågan i EU i dag, nämligen lika rättigheter för kvinnor och män, under de återstående 364 dagarna på året. De principer som vi vill förstärka den 8 mars ska också gälla under de övriga 364 dagarna. Detta är den viktigaste utmaningen för oss. Det räcker inte att bara högtidlighålla den 8 mars, vi måste tänka på den här frågan under årets alla andra dagar också. Tack så mycket.

Enikő Győri, rådets tjänstgörande ordförande. – (HU) Herr talman! När internationella kvinnodagen lanserades var jämställdhet mellan kvinnor och män en alldeles ny och revolutionerande tanke. Sedan dess har jämställdhet mellan könen blivit en av det moderna samhällets grundprinciper. Utgångspunkten är att män och kvinnor har samma omistliga mänskliga värdighet. Liksom i fråga om alla landvinningar räcker det emellertid inte att bara deklarera detta. Människans värdighet, och kvinnors värdighet, har kränkts på olika sätt under olika epoker och på olika platser. Vårt fokus och våra åtgärder måste anpassas efter detta.

Det är mycket talande att detta firande äger rum efter debatten om ett betänkande med titeln "om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen". Fattigdom och Europeiska unionen. För en tid sedan skulle dessa begrepp ha känts oförenliga. Den ekonomiska krisen drabbade de minst skyddade grupperna särskilt hårt. Det faktum att kvinnorna är överrepresenterade i denna kategori innebär i sig att vissa åtgärder måste vidtas, för att inte tala om de typiska öden som drabbar mängder av kvinnor, vilka ger fattigdomen ett kvinnligt ansikte utanför Europa, i global skala. Med Franciskus av Assisis ord: Fru fattigdom.

Kvinnor med små barn som flyr från krig eller hungersnöd, trasiga familjer utan fäder i slummen, kvinnor och unga flickor som tvingas till prostitution, också i Europeiska unionen.

Det finns ett antal frågor som det ungerska ordförandeskapet prioriterar och som kan leda till ökad sysselsättning bland kvinnor. Den viktigaste är EU 2020-strategin med dess sysselsättningspolitiska mål för återhämtning efter den ekonomiska krisen och minskad

fattigdom. Sysselsättning ger kvinnor större värdighet. Den hjälper dem att fatta beslut och forma sina liv efter eget huvud.

Flaggskeppsinitiativet "Plattform mot fattigdom" understryker att åtgärder som vidtas för att minska fattigdomen också måste ta hänsyn till skillnaderna mellan kvinnors och mäns situation.

Det ungerska ordförandeskapet anser att det beslut som rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) fattade igår om en förnyad pakt för jämställdhet mellan kvinnor och män till 2020 är viktigt. Vid sidan av de ekonomisk-politiska åtgärderna får vi inte heller glömma bort kvinnornas speciella roll i samhället. Vi måste ge kvinnor möjlighet att förena yrkes- och familjeliv och möjlighet att välja. Därför arbetar vi med en översyn av direktivet om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar. En lägesrapport kommer att tas fram till junimötet i rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor).

En sak som det ungerska ordförandeskapet prioriterar är ökad medvetenhet om familjernas roll när det gäller att lösa sociala, ekonomiska och demografiska problem. I det syftet kommer vi att organisera en demografivecka med deltagande av icke-statliga organisationer och med ett informellt möte mellan familjeministrarna. Meningen är att olika sätt att höja födelsetalen ska diskuteras. I allt detta har kvinnorna, och självfallet kvinnornas val, oerhört stor betydelse.

Vi måste särskilt uppmärksamma kvinnor som tillhör missgynnade grupper inom EU:s ram för medlemsstaternas strategier till stöd för romerna, som vi förväntar oss kommer att antas vid Europeiska rådets möte i juni, och som Lívia Járóka och andra, föredragandena och deras assistenter har bidragit mycket till i Europaparlamentet. Vi förväntar oss också att rådet kommer att bekräfta att vi har för avsikt att framhålla de romska kvinnornas roll när det gäller att hålla samman familjerna, vilken är en bra grund att bygga på för att hitta lösningar för romerna.

Slutligen ska jag göra en liten utvikning. Historien har visat att ett starkt civilsamhälle inte kan existera utan en aktiv social delaktighet från kvinnornas sida. Som Jerzy Buzek sade fanns det kvinnliga demonstranter bland dem som krävde frihet på Tahrirtorget i Kairo.

De vill också delta i utformningen av de förändringar som äger rum. Europeiska unionen måste stödja dem i deras bemödanden: generöst, utan ideologiska stereotyper, öppet och med sympati.

José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Herr talman, fru Győri, ärade ledamöter! I dag minns vi de kvinnor som den 19 mars 1911 begav sig ut på marsch från Tyskland, Österrike, Danmark och Schweiz för att i allt större skaror kräva allmän rösträtt och bättre arbetsvillkor för kvinnor.

I dag uppmärksammar vi hundra års kamp och framgångar som vi alla har glädje av. Hur skulle våra demokratier se ut, och i synnerhet den europeiska demokratin här i Europaparlamentet, om kvinnorna inte hade varit fullt delaktiga i det offentliga livet? Hur skulle våra samhällen och våra ekonomier se ut utan kvinnors kunskaper?

Europeiska kvinnor är på många sätt föregångare för den övriga världen. De europeiska kvinnornas plats i våra samhällen är en källa till inspiration för kvinnor i hela världen. I det sammanhanget vill jag nämna kvinnornas modiga kamp i Nordafrika, där de skuldra vid skuldra med männen gör allt som står i deras makt för att stå emot diktaturen och

upprätta demokratier. Den aktiva roll som europeiska kvinnor nu spelar i Europeiska unionens ekonomiska och politiska liv är resultatet av deras beslutsamma engagemang.

Vi välkomnar den europeiska integrationen, och en av dess grundprinciper är jämställdhet mellan kvinnor och män, en princip som är fullt erkänd i Lissabonfördraget. Med åren har viktig lagstiftning om lika behandling och integrering av ett jämställdhetsperspektiv i den europeiska politiken gjort det möjligt för oss att skapa ett mer jämställt samhälle och en mer jämställd arbetsmarknad.

Men vi bör också uppröras över det som fortfarande är nedslående, oacceptabelt eller till och med outhärdligt. Jag tänker på en genomsnittlig sysselsättning för kvinnor på 62,5 procent jämförd med 80 procent för män, och på att allt fler kvinnor har akademiska framgångar men fortfarande inte samma karriärmöjligheter: detta är fortfarande nedslående och måste förändras. Kvinnorna är överrepresenterade på de lägre betalda och mindre trygga jobben, och underrepresenterade på chefsbefattningar. Skillnaden mellan kvinnors och mäns löner är 18 procent, vilket leder till att 22 procent av kvinnorna över 65 års ålder riskerar att hamna under fattigdomsgränsen eftersom de inte har tillräcklig pension: detta är oacceptabelt och måste förändras. Enligt beräkningarna har 20–25 procent av kvinnorna i Europeiska unionen utsatts för sexuellt våld minst en gång i livet. Detta är outhärdligt och måste förändras.

I dag förnyar vi vårt åtagande att fortsätta att arbeta tillsammans för att åstadkomma jämställdhet mellan könen. Vi har alla någonting att vinna på det, antingen i form av social och ekonomisk sammanhållning, hållbar tillväxt eller konkurrenskraft.

I september 2010 antog kommissionen en strategi med fem prioriterade områden för perioden 2010–2015: jämställdhet på arbetsmarknaden, ekonomiskt oberoende för män och kvinnor, lika lön, jämställdhet på högre befattningar och främjande av jämställdhet utanför EU.

Kommissionen kommer att fortsätta att stå sida vid sida med kvinnor från alla världens hörn som dagligen kämpar för tillgång till utbildning och rätten att arbeta, som kämpar för demokratisering och för att få utöva friheter och politiska och samhälleliga rättigheter.

Kommissionen kommer att göra allt som står i dess makt för att se till att dessa mål uppnås.

Vi får emellertid inte glömma att lagstiftning inte löser allt, hur ordentligt den än genomförs.

Beteenden och attityder måste också förändras.

Ärade ledamöter! I dag uppmärksammar vi kvinnornas kamp för jämställdhet. I Europa kan vi i dag säga att EU hade varit en omöjlighet utan europeiska kvinnor, alla europeiska kvinnor! De ger viktiga bidrag till våra projekt på basis av värden, bland andra värdet jämställdhet mellan könen.

Eva-Britt Svensson, ordförande för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. − Herr talman! ”Man föds inte till kvinna, man formas till kvinna.” Detta citat visar att föreställningen om hur kvinnor respektive män är bildar normen för alla våra val i livet – val beroende av vårt kön, inte av vårt intresse, våra kunskaper, vårt engagemang osv. Könsstereotyper placerar män och kvinnor i olika fack, och hundra års kamp för jämställdhet har inte lyckats bryta dessa könsstereotyper.

Men vi vägrar att vänta ytterligare hundra år, för det är dessa könsstereotyper, dessa normer som bl.a. leder till att 97 procent av de stora företagen leds av män, att kvinnor lönediskrimineras, att kvinnor har otrygga anställningar – när de överhuvudtaget har en anställning – och att det är kvinnor som svarar för det obetalda arbetet i hemmet. Det är

kvinnor som har huvudansvaret för barnen. Kvinnor utsätts för våld, även i nära relationer och i form av sexualiserat våld, och kvinnor säljs som objektvaror i sexslavhandeln. Vi ser en feminisering av fattigdomen. Detta har sin grund i de olika normer som samhället är uppbyggt av.

Stora framsteg har gjorts under hundra års kamp. Jämför jag mina möjligheter till olika livsval med min mammas och med min mormors så ser jag vilka framsteg som har gjorts.

Men mycket, mycket återstår att göra. Därför går kampen vidare alla årets dagar, inte endast den 8 mars.

(Applåder)

Lívia Járóka, för PPE-gruppen. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! I dag firar vi den hundrade internationella kvinnodagen, till minne av de arbetarkvinnor som demonstrerade för lika löner i New York i mitten av 1800-talet. Det mål om lika lön för lika arbete som de satte upp 1857, för mer än 150 år sedan, är lika relevant i dag. I Europeiska unionen tjänar kvinnorna 15 procent mindre än männen. I mitt hemland Ungern är den siffran 16,5 procent och trots att kvinnorna utgör hälften av världens befolkning får de bara 10 procent av de globala inkomsterna.

Löneklyftan mellan könen måste elimineras, kvinnornas roll i familjerna förstärkas och principen om likabehandling slås fast. Vi får inte tillåta att barn utgör en fattigdomsrisk i Europa och att det är en nackdel att vara kvinna och mor. Oavsett om vi tittar på de initiativ som har tagits i FN eller i EU ser vi att verklig jämställdhet mellan kvinnor och män ännu saknas på de flesta håll. Det läggs för liten tyngd på situationen för de kvinnor som lever nära fattigdomsgränsen, på den flerfaldiga diskrimineringen eller på kampen mot våld i hemmet och våld mot kvinnor.

Britta Thomsen, för S&D-gruppen. – (DA) Herr talman, mina damer och herrar! I dag är det 100 år sedan vi firade internationella kvinnodagen första gången. För 100 år sedan handlade kampen bland annat om kvinnors rösträtt, någonting som vi tar för givet i dag.

Men det är fortfarande långt kvar till full jämställdhet och jag vill understryka vikten av att kvinnorna är delaktiga i beslutsfattandet på alla nivåer. Kvinnorna måste vara politiskt engagerade och de måste också finnas i näringslivet. Vi behöver också kvinnor i bankerna.

Vi kan inte utestänga halva befolkningen från viktiga ekonomiska beslut. Det är inte demokratiskt. Vi måste utnyttja alla krafter. Det är helt enkelt vår konkurrenskraft som står på spel. Därför välkomnar jag kommissionsledamot Redings initiativ för fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Det är mycket bra att EU åter igen tar ledningen på jämställdhetsområdet, men vi behöver tvingande lagstiftning om könskvotering till bolagsstyrelserna ska bli någonting mer än bara en symbolfråga. Jag hoppas att ni har modet att göra detta. Tack.

Silvana Koch-Mehrin, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar!

Att alla människor har lika värde stadgas i de första två artiklarna i Förenta Nationernas allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där står det: "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap." Vilken vacker mening! Men fastän den internationella kvinnodagen har firats i hundra år har vi ännu inte uppnått detta: det finns fortfarande inga tecken på verklig jämställdhet mellan kvinnor och män.

Visst har vi åstadkommit en hel del i Europa. I dag är det inte längre kvinnornas rättsliga frihet som är det främsta problemet. Den friheten har vi till stor del skaffat oss. Jag vill tacka feministerna, både de manliga och de kvinnliga, för det arbete de har gjort under de gångna

åren. I dag är det främst den konkreta friheten som det handlar om, att männen gör frågan om att förena arbete och familjeliv till sin och att det blir vardagsmat att kvinnor återfinns på höga befattningar i näringslivet och i politiken.

Det är fantastiskt att se att frihetsrörelserna i Nordafrika har oss, Europas kvinnor, som förebilder. De väntar sig att vi ska gå före. Det är oerhört viktigt att vi inte förlorar vårt mål ur sikte: friheten att leva våra liv som vi själva vill. Då blir jämställdheten någonting som vi tar för givet och då förvandlas internationella kvinnodagen från en minnesdag till en dag då vi firar friheten.

Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Den situation i vilken vi nu befinner oss innebär knappast att en helgdag är motiverad. Snarare bör den få oss att än en gång komma överens om att genomföra verklig jämställdhet. Under den här hundraårsdagen bör vi kvinnor se tillbaka och stämma av.

För min del är resultatet att jämställdhet måste vara en grundprincip i konstitutioner och förklaringar om mänskliga rättigheter. Vi behöver dock lagar och förordningar som förverkligar denna princip. Där anser jag också att det krävs kvotering.

Om vi tittar på EU-institutionerna ser vi att saker och ting inte är bättre där än i näringslivet.

Det finns knappt några kvinnor på de högsta chefsbefattningarna. Om vi ska se till att de hamnar där, fru Reding och herr Barroso, så behöver vi verkligt tuffa kvoteringsregler. Det hade varit bra om ni hade gjort en korrekt avstämning av bristen på jämställdhet i EU-institutionerna, för då hade ni insett hur viktig denna kvotering är.

(Applåder)

Jag tycker att det är synd att det fortfarande inte finns plats för kvinnor, oavsett hur kvalificerade de är, när viktiga beslut fattas och strategiska policyer läggs fast. Kvotering är ett sätt att ändra på detta.

Fru Reding! I dag, på den hundrade internationella kvinnodagen, uppmanar vi dig att göra ett genuint åtagande att göra allt som står i din makt för att se till att vi får många fler kvinnor på chefsbefattningar – som fallet redan är i Norge, Spanien och Frankrike. Jag förstår inte varför inte José Manuel Barroso tog upp den här frågan i sitt anförande.

Marina Yannakoudakis, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! I förra veckan höll Lord Davies i Storbritannien ett tal riktat till regeringen, som handlade om hur man kan öka andelen kvinnor i styrelserummen. Hans rapport handlade om frivilliga mål för företagen.

Ingen kan säga annat än att vi behöver fler kvinnor i styrelserna. Men jag kan inte acceptera att vi skulle behöva kvotering för att komma dit. Det är verkligen att nedvärdera kvinnor.

Nästan lika nedvärderande som idén att ge kvinnorna i den här salen en ros när de kom in. Jag gav min till en man.

En positiv sak är att Storbritannien gör verkliga framsteg med att avskaffa löneklyftan mellan könen. De senaste siffrorna visar att skillnaden mellan heltidsanställda mäns och kvinnors löner nu är nere i 10 procent, vilket är den lägsta noteringen någonsin.

Slutligen måste jag uppmärksamma moderskapet på internationella kvinnodagen. Verklig jämställdhet är att ha rätt att välja och att inte bli dömd för de val man gör. Kvinnor har rätt att bestämma själva, om de så är företagsledare, kirurger, omvårdare på deltid, bilmekaniker eller hemmafruar.

(Applåder)

Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Vi välkomnar kvinnors kamp

Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Vi välkomnar kvinnors kamp