Röstförklaringar Muntliga röstförklaringar

Betänkande: Christel Schaldemose (A7-0033/2011)

Francesco De Angelis (S&D). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Christel Schaldemose för hennes betänkande som framför allt måste lovordas för sina förslag om konkreta åtgärder för att stärka övervakningssystemen för hanteringen inom den gemensamma inre marknaden av produkter som är säkra för EU:s konsumenter.

Det är ett initiativbetänkande men det är förtjänstfullt genom sin korrekta inriktning på att fullborda den inre marknaden och att skydda EU:s konsumenter. Att garantera säkerhet innebär att man skapar spårbarhetssystem som är pålitliga genom produktens hela livscykel.

I detta avseende innehåller betänkandet effektiva förslag: skapandet av en informationsdatabas om produktsäkerhet, stärkandet av gemenskapens system för snabbt informationsutbyte (RAPEX) när det gäller osäkra produkter från tredjeländer och större möjligheter för övervakningsmyndigheterna att dra tillbaka produkter som innebär allvarliga risker från marknaden.

Avslutningsvis vill jag framhålla att det är vår uppgift att se till att de produkter som förekommer på den europeiska marknaden är säkra för de mest sårbara konsumenterna, särskilt barn, äldre och funktionshindrade.

Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Fru talman! Det har förekommit mycket diskussion om konsumentsäkerhet när det gäller livsmedel, men ibland glömmer vi att normala vardagsvaror kan innebära lika allvarliga hot mot vår hälsa, ibland t.o.m. mot vårt liv, särskilt när det gäller små barn. Det viktigaste instrumentet för att övervaka varor som släpps ut på marknaden är kontinuerlig marknadsövervakning, och det är viktigt med lämplig lagstiftning, särskilt när det gäller övervakning av elektronisk handel.

Det är självklart viktigt med lämpligt samarbete mellan konsumentorganisationer, nationella myndigheter, tillverkare och säljare. Låt oss dock inte vara överdrivet nitiska, utan låt oss i stället föra en lugn diskussion om hur man definierar en riskabel produkt. Låt oss inte glömma att det inte bara är viktigt att bruksföremål har en lämplig utformning och att man använder säkra material för att tillverka dem. Det är lika viktigt att använda dem med sunt förnuft och att barn som har tillgång till dem står under ordentlig tillsyn. Tack så mycket.

Lara Comi (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I dag har parlamentet antagit ett betänkande om allmän produktsäkerhet, vilket är ännu ett viktigt steg i riktning mot ett stärkande av konsumentskyddet i EU.

I betänkandet framhålls faktiskt vikten av spårbarhet under produktens hela livscykel, och kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att bedöma och utvärdera nya tekniker för att stärka konsumentsäkerheten till så fördelaktiga kostnader som möjligt. Genom att EU-konsumenterna får möjlighet att känna till alla aspekter av en produkt ökar deras medvetenhet och stärks deras skydd. Jag tror att nya tekniker kan bidra till att bekämpa förfalskningar, särskilt inom textilsektorn.

Syftet med betänkandet är att skydda konsumenterna men också att skydda de företag i Europa som inte har beslutat att utkontraktera sin verksamhet. Genom detta betänkande

kan vi säkert finna en utmärkt lösning på den fortsatta tvistefrågan om full spårbarhet i beteckningarna på produkter av icke-europeiskt ursprung.

Betänkande: Michèle Rivasi (A7-0035/2011)

Paolo Bartolozzi (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Antagandet av Michèle Rivasis betänkande är resultatet av en utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan 2009–2010, och syftet med utvärderingen är att fastställa generella normer för hur man bör agera i framtida akuta situationer på hälsoområdet.

Efter en lång och framgångsrik revideringsfas fastställs i betänkandet att de viktigaste principerna är samarbete, självständighet och öppenhet. Det ställs krav på mer omfattande och bättre samarbete mellan medlemsstaternas sjukvårdsmyndigheter och EU:s institutioner för att man ska kunna hantera riskerna på ett enhetligt och rimligt sätt.

I betänkandet syftar man till en förändrad strategi i medlemsstaterna när det gäller deras nationella planer för att hantera influensa, bland annat vaccinlager, publicering av namnen på alla de experter som rådfrågas av de europeiska sjukvårdsmyndigheterna och ett effektivt och förtroendefullt förhållande till de medier som ansvarar för att sprida budskap om folkhälsan. Därför har vi röstat för betänkandet.

Marisa Matias (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! Vi vet mycket väl vad som hände med influensa A, och detta bör tjäna som en läxa för oss alla. Jag vet inte om ni kommer ihåg hur allt detta började, men sanningen är att det började på ett sätt och att de efterföljande reaktionerna inte alls stod i proportion till problemets omfattning.

Därför är det betänkande vi röstar om här i dag så viktigt: vi måste dra lärdom av vad som gjordes så att det inte upprepas. Vi har rätt att veta vem som fattade besluten, hur allting hände och vem det var som beslutade att det skulle ske på detta sätt. Vi har också rätt att veta vilka länder som reagerade på ett visst sätt och varför de reagerade utan att visa öppenhet, och detta måste vi få veta utan att lämnas i minsta tvivelsmål. Vi har nämligen fortfarande våra tvivel om det var några affärer med i spelet. Vi behöver en garanti för att det inte finns några spår kvar, oavsett om det var några affärer med i spelet eller ej i samband med denna influensa.

Därför anser jag att man måste ta itu med allt som innebär risker för folkhälsan, men man måste också ta hänsyn till hur detta görs och vem det är som betalar.

Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Fru talman! En av de viktigaste slutsatserna i det betänkande om hanteringen av H1N1-influensan som vi har röstat igenom är avsaknaden av en oberoende utvärdering utförd av nationella och europeiska sjukvårdsorgan. Detta leder till dåligt underbyggda beslut på sjukvårdsområdet. Det är oroväckande att ett vaccin aldrig tidigare har fått marknadsauktorisation utifrån så få tillgängliga data om vaccinets effekter, vilket f.d. ECDC-chefen Zsuzsanna Jakab hävdade i ett svar på en fråga om säkerheten för adjuvantia i vaccinet mot H1N1-pandemin. Det krävs större insyn i beslut som gäller människors hälsa. I Polen har hälso- och sjukvårdsministern beslutat att inte köpa vacciner eller genomföra något vaccinationsprogram, trots påtryckningar från medierna och många andra grupper. Man kanske kan förlåtas för att man undrar över hur stressande det är för medborgarna att dagligen bombarderas med information om att de bör vaccineras. Man kanske också kan förlåtas för att man undrar om det är etiskt att uteslutande inrikta sig på profit, att försumma medborgarnas hälsa och att som en följd härav undergräva förtroendet för de officiella vaccinationsrekommendationer som är avsedda att skydda oss mot epidemier. Tack så mycket.

Betänkande: Crescenzio Rivellini (A7-0023/2011)

Antonello Antinoro (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! De rekommendationer som antagits av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) har tills vidare införlivats med EU-lagsitftningen på ett provisoriskt sätt, genom årliga regleringar av fiskemöjligheterna. Dessa regleringar avser åtgärder för konservering, förvaltning, utnyttjande, övervakning och försäljning av fisk- och akvakulturprodukter i Medelhavet.

Eftersom dessa rekommendationer har en permanent karaktär krävs det dock ett mer stabilt rättsligt instrument för att de ska kunna införlivas med EU-lagstiftningen. Därför är det lämpligt att införliva dessa rekommendationer via en enda lag som i framtiden kan kompletteras med ytterligare rekommendationer. Detta är vad vi har gjort i dag, och det kommer att ge lagen större stadga samtidigt som det innebär ett viktigt steg i riktning mot förenkling.

På denna punkt är AKFM:s avtalsslutande parter skyldiga att se till att de överenskomna åtgärderna genomförs fullt ut från och med överenskommet datum. Därför var det nödvändigt att i tid införliva denna lag med EU-lagstiftningen för att dessa internationella åtgärder ska vara direkt tillämpliga på fysiska och juridiska personer runtom i EU och för att det ska råda rättssäkerhet i detta avseende.

Marek Józef Gróbarczyk (ECR). – (PL) Fru talman! Vår grupp stöder detta betänkande eftersom det är ett inslag av helt avgörande betydelse i planerna för en gemensam framtida fiskeripolitik. Med tanke på de förändringar vi står inför är regionaliseringen ytterst viktig, och det är lika viktigt att se till att denna politik bygger på just regionalisering.

Vi kommer att få en debatt om kasserad fisk, en skamlig debatt om en illa genomtänkt lagstiftning. Lagstiftningen bör bygga på åtgärder av detta slag eller, med andra ord, på regionalisering, och vi bör skapa en gemensam fiskeripolitik som tar hänsyn till detta. Tack så mycket.

Syed Kamall (ECR). – (EN) Fru talman! Om vi tittar på utvecklingen för våra gemensamma avtal, den gemensamma fiskeripolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken, kan människor tydligt se resultatet.

Medan detta på vissa områden har lett oss till att öka produktionen till artificiella priser har vi också sett våra fiskbestånd tömmas och vi har sett problem med kasserad fisk. Det är alldeles uppenbart att systemet har misslyckats. Det är dags för oss att erkänna att det bästa sättet att gå vidare är ett system som bygger på äganderättigheter och äganderättigheter som går att överföra till framtida generationer som är intresserade av att säkerställa resurserna inte bara för sin egen generation utan också för framtida generationer.

Om vi bara kunde lära oss att följa lagen och om vi bara kunde tillämpa äganderättigheter på fiskeripolitiken skulle vi få en hållbar fiskeripolitik, inte bara när det gäller EU:s gemensamma fiskeripolitik utan också globalt, och då skulle vi inte behöva dessa avtal.

Daniel Hannan (ECR). – (EN) Fru talman! Varje dag dumpas tusentals ton död fisk från fartyg i havet. Fisken sjunker – fjällen och benen belastar havsbottnarna och de lider av ett havs förvandling till någonting rikt och främmande – så som Storbritanniens nationalskald uttrycker det. För en gångs skull är metaforen alltigenom träffande. Nu har kommissionen sent omsider vaknat, flera år efter att problemet med dumpning av fisk först uppstod, och har försökt göra någonting åt det.

Varje lösning som föreslås av kommissionen skulle dock i sig innebära perversa incitament – man kan begränsa antalet dagar en båt är ute till havs, man kan begränsa storleken på maskorna i nätet och man kan tvinga skepparna att landa varenda liten skarpsill de fångar.

Allt detta bottnar i det existentiella problem som den gemensamma fiskeripolitiken rymmer, och problemet är just att det är en gemensam politik. Den definierar fiske som en gemensam resurs som alla nationer har lika stor tillgång till. Ingen har något ägande och därför är det ingen som är motiverad att betrakta fiske som en förnybar resurs.

Vi måste kopiera vad Island, Nya Zealand, Falklandsöarna och andra platser har gjort genom att motivera skepparna att konservera och genom att ge dem äganderättigheter.

Det enda sätt man kan göra detta på är genom att återinföra nationell kontroll över territorialvatten.

ORDFÖRANDESKAP: STAVROS LAMBRINIDIS