Lena Kolarska-Bobińska (PPE). – (PL) Fru talman! Betänkandena om den bristande jämställdheten som påverkar kvinnor och män i EU innehåller många förslag om vad som bör göras och vilka åtgärder som bör vidtas för att minska dessa skillnader. Jag vill uppriktigt tacka kommissionsledamot Viviane Reding för de åtgärder hon vidtar på EU-nivå för att minska skillnaderna mellan kvinnor och män. De flesta åtgärderna bör dock vidtas ute i medlemsstaterna. Det är där det ofta förekommer våldsamt motstånd från politiker, institutioner och den allmänna opinionen. Kvinnoorganisationer ber ofta kommissionen om hjälp i de här frågorna. Ändå är gräsrotsåtgärder av central vikt, till exempel i Polen, där motståndet kunde övervinnas tack vare en social kvinnorörelse som kallas kvinnokongressen. Vi samlade in över 100 000 namnteckningar för ett socialt och rättsligt initiativ, och tack vare en bred debatt som mobiliserade den allmänna opinionen, röstade det polska parlamentet igenom paritet på 35 procent för kvinnor på alla röstlistor, inklusive röstlistorna till valet till Europaparlamentet. Jag är mycket stolt över att Polen har anslutit sig till de länder där paritet är ett rättsligt krav, och att Polen var först ute bland de nya medlemsstaterna med att införa denna viktiga förändring. Vi kommer nu noggrant att övervaka hur detta påverkar kvinnornas politiska deltagande. Jag vill klargöra att vi omedelbart måste ställa upp nya mål, och målen bör vara lika lön för flera kvinnogrupper och paritet i andra beslutsorgan. Tack så mycket.
Silvia Costa (S&D). – (IT) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar!
Jag tackar föredragandena och vill i dag, den 8 mars, hedra kvinnorna i Nordafrika och Mellanöstern, där många kvinnor nu demonstrerar i Kairo och Iran och kämpar för demokrati och frihet i sina länder. I det avseendet hoppas jag att kraftfulla åtgärder kommer att vidtas, även av kommissionen inom ramen för de yttre förbindelserna, för att skapa kontakter med dessa kvinnor.
Även i Europa väcks ett allmänt medvetande om kvinnors deltagande, inte minst kraven på respekt för kvinnors värdighet i medier och i männens beteende i institutionerna, vilket en miljon italienska kvinnor och många oroade män krävde på stadstorgen den 13 februari.
När det gäller de betänkanden som behandlas konstaterar jag att det finns en stark koppling mellan otrygghet i arbetet och otrygghet i unga kvinnors liv, även om de är bättre utbildade och mer kompetenta, och att skyddet under moderskap och föräldraskap för kvinnor som arbetar i atypiska yrken är otillräckligt – många unga kvinnor arbetar i sådana yrken. Jag konstaterar också att den nuvarande jämställdhetspolitiken brister och noterar de låga sysselsättningstalen för kvinnor, det faktum att fattigdomen är större bland kvinnor och barn och att kvinnor har lägre pensioner, och även är utestängda från beslutsorganen.
Jag tycker att Viviane Redings initiativ för bolagsstyrelser är bra, men är inte lika positivt inställd till initiativet om försäkringar, som riskerar att särskilt straffa kvinnor. Utan detta kommer det inte att finnas något Europa 2020.
Elisabeth Morin-Chartier (PPE). – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att säga att för mig har kampen för jämställdhet mellan kvinnor och män ingenting med vänstern eller högern att göra. Det är inte en kamp av män eller kvinnor, det är en kamp för hela samhället.
Vilket slags nutida samhälle skulle investera i att utbilda unga flickor, som vi gör, bara för att sedan bortse från 50 procent av den tillgängliga intelligensen på arbetsplatsen? Så får våra samhällen inte se ut. Jag uppmanar dig Viviane Reding, kommissionen, rådet och parlamentet att gå samman så att vi kommer att lämna ett mer jämlikt och rättvist samhälle efter oss som gör mer för att utnyttja unga flickors utbildning och deras intelligens.
Fru kommissionsledamot, mitt andra påpekande rör lika tillgång till ansvarsbefattningar.
Som ni vet är jag fransyska och jag var emot kvotering. Men efter tio år har jag insett att utan kvotering kommer vi inte att åstadkomma någonting. Utan kvotering kommer det aldrig att finnas lika många kvinnor som män …
(Applåder)
… i ledande befattningar. Jag hörde parlamentets talman stödja den åsikten förra veckan.
Jag anser att vi verkligen måste gå i den riktningen nu. Ni vet att jag var emot kvotering eftersom jag finner det förnedrande att man måste skydda kvinnor som borde kunna komma någon vart på sina egna meriter. Men jag anser att vi nu måste ta till den åtgärden.
Den tredje och sista punkten är att vi måste kämpa för lika lön för kvinnor och män. Tack för era bidrag till debatten.
(Applåder)
Antigoni Papadopoulou (S&D). – (EL) Fru talman! I dag hedrar vi kvinnornas kamp under årens lopp och kvinnors bedrifter. Vi minns det bestående demokratiska underskottet, som för närvarnade förvärras av den ekonomiska krisen: fattigdom, människohandel, våld, arbetslöshet, sexuellt utnyttjande, löneklyftan, nedsättande attityder i medierna, de ihållande könsstereotyperna och underrepresentation i maktcentrumen – som allt förknippas med kvinnor – och som skadar ensamstående mödrar, äldre kvinnor, kvinnliga invandrare och funktionshindrade kvinnor.
Vi behöver samordnade åtgärder på europeisk och nationell nivå. Vi behöver effektivare sysselsättnings- och socialskyddspolitik för att bekämpa fattigdomen, fler åtgärder för balans mellan arbets- och privatlivet för att stödja arbetande kvinnor och aktiva åtgärder och kvotering för en balanserad representation i maktcentrumen. Vi behöver ordentlig utbildning och informationskampanjer för att få slut på våld och stereotyper. Resan är lång, men vi måste färdas längs den vägen eftersom kvinnor förtjänar bättre möjligheter utan fördomar.
Joanna Senyszyn (S&D). – (PL) Fru talman! Kvinnor diskrimineras i alla områden av livet, de blir slagna och våldtagna. Hälften av alla kvinnor i EU har utsatts för våld, och över en miljon drabbas av våld dagligen. Arbetet fortsätter med direktivet om våld mot kvinnor, men samtidigt finns det länder i EU, inklusive Polen tyvärr, som tar sig friheten att använda lagligt sanktionerat våld mot kvinnor på området för sexuell och reproduktiv hälsa.
Bristen på lämplig sexualundervisning och enkel tillgång till preventivmedel leder till att kvinnor som blir gravida, inklusive minderåriga, tvingas att föda sitt barn enligt lag. En gravid kvinna behandlas som en inkubator, fråntas rätten att bestämma över sig själv och
förvägras den rätt till hälsa och privatliv som alla män har. Abortförbudet innebär inte att antalet aborter minskar. Antiabortlagstiftning måste fördömas, eftersom den är en form av statligt våld och institutionell diskriminering mot kvinnor. Om det var männen som blev gravida skulle abort vara heligt.
Iratxe García Pérez (S&D). – (ES) Fru talman! Jag vill ge mitt erkännande till och tacka alla kvinnor, varav många är välkända och omskrivna men många andra är anonyma, som har arbetat och kämpat under de senaste hundra åren för att uppnå den jämställdhet som vi nu har.
Mycket återstår emellertid att göra, och dessa betänkanden belyser frågor som balans mellan familje- och arbetslivet, svårigheter att komma in på arbetsmarknaden eller kampen mot könsbaserat våld, som är ett av de värsta sociala problemen i Europa och runtom i världen. Jämställdhet mellan kvinnor och män är fortfarande inte en realitet. Därför måste vi nu inleda en etapp där åtagandena blir verklighet.
EU-institutionerna och det europeiska samhället måste sikta på att göra framsteg i arbetet för att uppnå verklig jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdhet leder i sin tur till ett mer rättvist och jämlikt samhälle, och på vägen mot det målet är männen oumbärliga.
Mycket återstår att göra och vi kommer att klara av det tillsammans.
Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE). – (PL) Fru talman! I dag har vi möjlighet att återigen lyfta fram människors rätt till lika behandling, oavsett kön. Trots att mycket har gjorts för att garantera lika rättigheter kvarstår fortfarande löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Kvinnorna befinner sig fortfarande i en svårare situation, ofta är det så att arbetsgivarna inte bedömer kvinnor efter deras kompetens utan om de kommer att få barn eller inte, och om de redan har barn, vem som kommer att ta hand om barnen när de är sjuka. Ingen ställer sådana frågor till män eller fäder under anställningsintervjuerna. Jag vill lyfta fram behovet av förändringar och åtgärder för att förändra samhällets syn på det här problemet och se till att kvinnorna själva befrias från tron att det bara är de som har ansvaret för barnen, så att dessa orättvisor kan utrotas. Med tanke på kommissionsledamot Viviane Redings karisma och beslutsamhet är jag övertygad om att vi kommer att åstadkomma detta. Tack så mycket.
Mitro Repo (S&D). – (FI) Fru talman! På Internationella kvinnodagen är det lämpligt att granska hur jämställdhetspolitiken egentligen genomförs i EU. Vi har ett nytt gemensamt problem, och det är den ökade fattigdomen bland kvinnor. Även om kvinnor arbetar mer än män tjänar männen fortfarande mer och har fortfarande större pensioner. Det är fel att männen blir rikare och kvinnorna fattigare. Detta gäller särskilt äldre kvinnor, och därför bör vi hjälpa dem på alla sätt vi kan.
Åldrande och att bli gammal borde inte vara en börda, särskilt inte för kvinnor. Åldrandet bör inte betraktas som en ansvarsbörda, utan som något som berikar samhället och EU och som en resurs. Världens och Europas framtid kommer huvudsakligen att vara beroende av kvinnor, och mödrar i synnerhet. Det är naturligtvis bra att sönerna till mödrar och mödrars män, som Godfrey Bloom och jag själv, har något mer meningsfullt att göra än att kriga. Mina gratulationer.
(Applåder)
Ivo Vajgl (ALDE). – (SL) Fru talman! Wiens filharmoniker, som förmodligen är den bästa klassiska orkestern i världen, började tillåta kvinnliga musiker först för några år sedan.
Tänk er bara hur vår orkester här, parlamentet, skulle se ut och låta om vi inte hade våra
kvinnliga ledamöter som livar upp sammanträdena med sina personligheter och välinformerade debattinlägg.
Det är uppenbart att en dag som denna, en dag som påminner oss om ojämlikheten för kvinnor, är mer än nödvändig. Kvinnor är fortfarande inte jämställda när det gäller löner, rollfördelningen på arbetet och i omsorgen om barn och familj. Vårt ansvar i Europaparlamentet och alla våra kollegers ansvar i de nationella parlamenten är att stifta lämpliga lagar för att skapa jämställdhet. Jag anser dock att vi även främjar jämställdhet genom att bry oss om och uppmärksamma kvinnor varje dag.
Anna Záborská (PPE). – (SK) Fru talman! Det är viktigt att vi diskuterar fattigdom bland kvinnor i dag. Samtidigt är det synd att vi fortfarande tänker ensidigt i vårt sökande efter lösningar.
Det krävs mer än bara tvångsingripanden i familjelivet för att lösa problemet med fattigdom bland kvinnor. Den senaste forskningen från OECD visar att sådana åtgärder endast har begränsad framgång. Kvinnor ägnar mer tid än män åt hushållsarbete och vård av barn.
Detta gäller även när mannen är pappaledig. Kvinnorna gör inte detta för att de måste, utan för att de vill. De föredrar att satsa på halvtidsarbete.
Enligt OECD-siffror räknas 30–50 procent av all ekonomisk aktivitet som utförs av kvinnor inte med i de nuvarande måtten på välstånd, till exempel BNP per capita. Att lösa problemen med kvinnofattigdom innebär därför att det arbete som kvinnorna utför inom ramen för solidaritet mellan generationerna också måste erkännas. Genom att erkänna dessa insatser tar vi ett mycket viktigt steg mot att utrota fattigdomen.
Sylvana Rapti (S&D). – (EL) Fru talman! Jag har något annat att säga. För min del är detta inte en dag av firande, det är en dag till minne av de kvinnor som dog i upproret i Amerika, inte för 100, utan för 157 år sedan. Vi får inte glömma bort det heller. Om vi ska göra framsteg krävs tre grundläggande saker:
- för det första stödstrukturer för arbetande kvinnor, dvs. förskoleverksamhet och daghem, - för det andra, kommissionsledamot László Andor, krävs finansiellt stöd till kvinnor, och - för det tredje måste attityderna i skolan förändras och här, kommissionsledamot Viviane Reding, föreslår jag att vi ska ha kvotering, inte bara i bolagsstyrelser, vilket är som att försöka bygga ett hus från taket och nedåt, utan även för förskole- och skollärare, så att vi skapar jämställdhet mellan könen.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag uppmana dig, som kvinnlig talman, att göra avsteg från arbetsordningen och ge ordet till de återstående tio kvinnliga talarna för denna särskilda ceremoni på Internationella kvinnodagen.
Ulrike Lunacek (Verts/ALE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Både här i kammaren och ute i världen har kampen för kvinnors rättigheter på arbetsplatsen, i familjen, i demokratin, för ekonomiskt oberoende för kvinnor och mot våld från män, mot fattigdom bland kvinnor och mot diskriminering mot ensamstående mödrar, lesbiska och invandrarkvinnor pågått alldeles för länge. I dag firar vi Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum. Lyckligtvis kommer vi även i framtiden att kunna fira vad vi har åstadkommit, samtidigt som vi inte glömmer bort det arbete som fortfarande återstår att göra.
Elisabeth Morin-Chartier har redan sagt att hon inte hade särskilt stora förhoppningar på kvotering för tio år sedan, men att hon ändrat åsikt och anser att det är nödvändigt med kvotering. Tack för det. Kvotering behövs verkligen om kvinnor ska komma någon vart.
Vi har manskvotering i alla bolagsstyrelser, i alla lagstiftande myndigheter, i politiken och i näringslivet. Manliga nätverk fungerar utan problem. Män har inte nödvändigtvis inflytelserika befattningar på grund av sin kompetens – en del har det, men det betyder inte att alla har det – utan helt enkelt för att de tillhör dessa manliga nätverk. Det är skälet till att vi behöver kvotering och jämlika löner.
Nikolaos Salavrakos (EFD). – (EL) Fru talman! Jag anser att det är en mycket viktig dag i dag eftersom vi firar kvinnodagen, dagen för de kvinnor vi älskar och respekterar, de kvinnor som är våra mödrar, fruar, systrar och döttrar, arbetande kvinnor och hemmafruar.
Jag vill tacka alla kvinnor och framhålla att jag personligen stöder kvinnornas kamp för jämställdhet i samhället och i arbetet, för lika lön och kvotering i maktcentrumen, och att jag förkastar alla former av våld mot och utnyttjande av kvinnor.
Jag kommer inte att säga något mer, allt har redan sagts. Tack mina damer, tack till alla, både ni som är här och de som inte är närvarande vid det här sammanträdet.
Licia Ronzulli (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I dag vill jag särskilt hedra alla kvinnor som varje dag kämpar för att deras rättigheter ska respekteras i det moderna samhället, alla de kvinnor som väljer att få barn trots att de vet att de kommer att få svårt att kombinera arbetslivet med sin nya mammaroll, alla de kvinnor som är medvetna om sin talang och förmåga och väljer att kämpa vidare på egen hand trots de många hindren.
Just av detta skäl stöder jag införandet av obligatorisk kvotering, åtminstone inledningsvis, för kvinnor som ett sätt att komma till rätta med en kultur som bara hjälper männen. Jag är övertygad om att kvotering kommer att ge många unga kvinnor de möjligheter de har väntat på och att de, utrustade med sin yrkeskompetens och sin utbildning, absolut inte kommer att missa det här tillfället.
Jag har ett barn som bara är några månader gammalt och jag har en dröm. Jag hoppas att min dotter Vittoria inte kommer att behöva kämpa som vi gör för att krossa dessa glastak och att kvinnors talang inte längre kommer att ses som något besvärligt, utan som ett verkligt mervärde.
Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Fru talman! Det var trotskisterna som förvandlade marxistklassens stridsmetoder till ett missnöjesparti på bred front. Samhället skulle delas in i grupper, som kanske inte visste att de hade något att klaga över förrän de fick det förklarat för sig av unga militanter. Grupperna kunde indelas efter etnisk tillhörighet, religion, kön, sexuell läggning, ålder eller funktionshinder. Alla skulle uppmanas att delta i en samlad kamp mot sina förtryckare.
Trotskisterna blev äldre, men inte klokare. I vissa fall fick de inflytelserika maktbefattningar.
Deras idéer spreds mycket snabbare och längre än de gjorde. Ordet ”diskriminering mot”
blev ondskan personifierad. I många fall är det inte möjligt att identifiera de skyldiga. De som diskriminerar är resten av samhället. Vi är alla skyldiga. Vilka nackdelar människor än kämpar med måste de inse när de blir manipulerade och de måste göra sig fria från sådant.
Karin Kadenbach (S&D). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum bör vara ett tillfälle att fundera och göra bokslut. I dag
vill jag tacka de pionjärkvinnor som banade vägen för oss och gjorde det möjligt för så många kvinnor att nu delta i det politiska livet och i näringslivet.
Men dagens datum bör även vara en varning för oss att inte riskera det som har åstadkommits så här långt. Många aspekter av medlemsstaternas program, som nu genomförs med budgetkonsolidering som förevändning, är uttryckligen mot kvinnor, mot kvinnors utbildningsmöjligheter, mot deras möjligheter till en rättvis lön som de kan leva på, mot deras möjligheter att vara med och påverka i det politiska livet. Jag uppmanar särskilt männen – och jag kan se att vi har flera män bland oss nu – att arbeta med oss i partnerskap för att se till att våra ambitiösa mål kan nås, så att Internationella kvinnodagen verkligen blir en dag att fira i framtiden.
Viviane Reding, kommissionens vice ordförande. – (FR) Fru talman! Tack mina damer och herrar, jag har hört ert budskap högt och tydligt. Jag kan sammanfatta det i en enda mening:
de flesta av er accepterar inte längre att en kvot på 90 procent män driver våra företag och anser att vi måste ändra på det.
(Applåder)
Låt oss arbeta tillsammans för att förändra detta.
(EN) När jag efter att ha lyssnat till er föredragande och till alla inlägg analyserar det som har sagts, tror jag att vi kan vara överens om att kvinnor klarar sig relativt bra i politiken.
Vi har fortfarande lång väg kvar att gå, men vi är på rätt spår.
Tyvärr går det inte lika bra för oss i ekonomin. Vi deltar inte i beslutsprocessen och jag har uppfattat ert budskap om att vi måste ändra på det. Vi finns i låginkomstarbetena, när 60 procent av alla som tar universitetsexamen är kvinnor. De försvinner på vägen när vi behöver dem under kristider för att kunna förbättra ekonomin.
Vi har inget val. Hur ska vi uppnå målet 75 procents sysselsättning om inte genom att ta till vara på den outnyttjade potentialen hos dessa välutbildade kvinnor? Vi måste verkligen ändra synsätt i sysselsättningsfrågorna, genom att ge kvinnor en chans och utnyttja den talang som vi har utbildat, och som finns tillgänglig för sysselsättningen.
Jag har noterat inläggen om våldsoffer. Det är sant att inte alla våldsoffer är kvinnor eller barn. Offren kan även vara män – men det är ett faktum att de främst är kvinnor, inklusive små flickor. Det tar vi hänsyn till i paketet om brottsoffer som jag kommer att lägga fram i maj.
Strax efter den här debatten kommer vi att fira Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum. Vi får inte glömma att vi även firar hundraårsdagen för när Marie Curie fick Nobelpriset. Jag vill säga till alla kvinnor här i kammaren att vi måste vara stolta över att vara kvinnor.
(Applåder)
László Andor, ledamot av kommissionen . – (EN) Fru talman! Jag anser att vi måste respektera denna hundraårskamp och de framsteg vi har uppnått under dessa hundra år, men vi måste också inse att det moderna Europa fortfarande är långt ifrån fullständig jämställdhet mellan kvinnor och män. Många av dessa orättvisor reproduceras genom obalanserna på arbetsmarknaden och fördomarna mot kvinnor inom många sektorer och i många institutioner på arbetsmarknaden.
Jag anser därför att EU-politiken och EU:s finansiella instrument måste användas för att förbättra situationen på det här området och förbättra sysselsättningsmöjligheterna och arbetsvillkoren för kvinnor så att vi kan göra framsteg. Det finns många konkreta åtgärder som vi kan vidta. När det till exempel gäller EU-fonderna bör villkoret lika möjligheter
Jag anser därför att EU-politiken och EU:s finansiella instrument måste användas för att förbättra situationen på det här området och förbättra sysselsättningsmöjligheterna och arbetsvillkoren för kvinnor så att vi kan göra framsteg. Det finns många konkreta åtgärder som vi kan vidta. När det till exempel gäller EU-fonderna bör villkoret lika möjligheter