Betänkande: Anni Podimata (A7-0036/2011)
Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! En stor majoritet i parlamentet har än en gång beslutat att vi här i kammaren ska stödja en skatt på finansiella translaktioner. Av alla de skatter som vi kan tänkas införa är den så kallade Tobinskatten den dummaste av alla. Det enda positiva man kan säga om denna skatt är att det aldrig har blivit något av den. Om den nu var ett uppenbarelseodjur, varför införde man den då inte för flera år sedan?
Första gången den togs i beaktande var i början av 1970-talet. Varje gång det är kris dras den här gamla åtgärden upp och efter en liten stund inser vi att den inte är någon bra idé.
Det är helt enkelt ingen bra idé att införa en skatt endast i Europa eftersom vi har fristäder och kapitalet därmed kan flytta någon annanstans i Europa. Det är snarare en skatt på handel än en på vinster. Tobinskatten är ingen lösning på någonting, vilket James Tobin själv erkände för några år sedan.
Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den senaste ekonomiska och finansiella krisen har blottat allvarliga brister i de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna för det globala finanssystemet.
I EU följdes finanskrisen av en relativt stor statsfinansiell kris där en viktig faktor var det överdrivna och i flera fall omotiverade marknadstrycket på nationella obligationer. Ännu en gång var det kortsiktiga och höggradigt spekulativa transaktioner som stod i centrum för krisen, vilket understryker det tydliga sambandet mellan ineffektiv finansiell reglering å ena sidan och tillsyn och de offentliga finansernas hållbarhet å den andra.
Krisens ekonomiska kostnader återstår att utvärdera till fullo. Vad som dock är helt klart vid det här laget är att världen och EU inte har råd med och inte bör tillåta ännu en kris av motsvarande storlek.
För att vidta omfattande och integrerade åtgärder mot krisen behöver vi nya och innovativa finansieringsmekanismer som kan tygla spekulationen och återställa finanssektorns huvuduppgift. En förändring är därför nödvändig, och den bör ske i en extremt positiv riktning.
Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! Jag är för att införa en global transaktionsavgift. Kommissionen bör göra en konsekvensanalys så snart som möjligt för
att se om en sådan avgift kan införas på europeisk nivå i ett första steg, och det är EU som bör fatta besluten mot bakgrund av denna analys.
I London får man varje år in skatteintäkter på sju miljarder euro genom en extra börsskatt.
Det är inte riktigt samma sak som den transaktionsavgift som vi diskuterar här, men resultaten från London och effekterna av dem är hoppingivande, så kommissionen bör genomföra en konsekvensanalys omgående, så att vi sedan kan fatta beslut på EU-nivå.
Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den ekonomiska och finansiella krisen som har haft Europa i sitt grepp de senaste åren har avslöjat allvarliga brister i de rättsliga ramarna.
Vi måste utarbeta nya instrument som kan tygla spekulationen och återställa finanssektorns uppgift. Vi måste möta den reala ekonomins behov och stödja långsiktiga investeringar samtidigt som vi ser till att ansvaret blir jämnt fördelat mellan de största finansiella aktörerna. På så sätt kommer vi att kunna skapa nya resurser för att möta globala och europeiska utmaningar såsom klimatförändringarna och de mål som ställts upp i Europa 2020-strategin.
Jag hoppas dock att man lägger mer krut på åtgärderna för offentlig tillsyn av och transparens i innovativa finansieringssystem som ju är en nödvändig förutsättning för att de ska kunna införas.
Salvatore Caronna (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att antagandet av Anni Podimatas betänkande utgör ett viktigt steg framåt mot en mer balanserad, progressiv och starkare ekonomisk och statsfinansiell politik i Europa.
Alla har nu insett att Europa, som samordnande myndighet för de 27 länderna, omedelbart måste skaffa ekonomiska och finansiella instrument som kan kontrollera ekonomin och inte bara foga sig efter den. Av den anledningen har den föreslagna beskattningen av finansiella transaktioner orsakat mycket ståhej, väckt stor uppmärksamhet och skapat många diskussioner. Det betyder mycket att majoriteten av parlamentet har röstat för förordningen eftersom man nu för första gången inte bara låter saken bero, och därmed har vi tagit ett steg framåt.
Jag hoppas verkligen att kommissionen och rådet fortsätter på den vägen.
Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den senaste ekonomiska krisen har avslöjat allvarliga brister i systemet för att övervaka finanssektorn och ett behov av att åtgärda dem med nya instrument och en ny statsfinansiell politik.
Finanssystemet har börjat alstra vinster från spekulativa transaktioner och det är absurt att denna sektor inte beskattas på något sätt. Vi behöver ett botemedel, en skatt på finansiella transaktioner, och därför röstade jag för.
På andra områden, som till exempel energi och miljö, har EU lyckats bli världsledande i sin politik och har stått som exempel och inspirerat andra länder utanför EU. Jag anser att vi bör göra detsamma när det gäller finanssystemet. Jag hoppas att kommissionen agerar snart och lägger fram ett lagstiftningsförslag som uppfyller medborgarnas förväntningar då det är de som har fått ta smällen av krisen.
Lara Comi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om man vill införa en ny skatt ska man alltid ta den under noggrant övervägande. Den kan å ena sidan innebära att man får ett incitamentsystem som minskar risker och negativa externa effekter men den
kan å andra sidan säkerligen skapa snedvridningar som kan straffa de europeiska finansmarknaderna.
Jag är övertygad om att inkomsterna från spekulativa verksamheter och finanstransaktioner bör beskattas. Men jag tycker även att man ska utvärdera för- och nackdelarna noggrant och att en sådan skatt ska utredas grundligt så att den ger den önskade effekten utan att tillgångarna uteblir.
Jag måste dock påpeka att om EU skulle vara ensamt om att införa den kan det rent logiskt innebära att EU förlorar konkurrenskraft och att man då inte skulle ha några praktiska verktyg för att förmå andra globala ekonomiska aktörer att följa EU:s exempel. Just därför är jag för en beskattning, förutsatt att den införs globalt och efter att ha diskuterats bland G20-länderna.
Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi var idag glada över att anta de åtgärder som Anni Podimata föreslog. För oss som ingår i den italienska delegationen från partiet Italia dei Valori inom gruppen Alliansen för liberaler och demokrater för Europa var det en mycket tillfredsställande stund eftersom det visar att parlamentet kan följa upp sina principförklaringar.
Redan vid debatten om Pervenche Berès betänkande om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen argumenterade vi för en beskattning av finanstransaktioner. Idag togs frågan upp och vi är glada över att meddela att vi röstade för förslaget eftersom denna skatt kommer att flytta finansiella resurser från den finansiella ekonomin – och därmed bort från finansiella spekulationer – till den reala ekonomin. Skatten kommer även att leva upp till millennieutvecklingsmålen och bidra till stora EU-projekt inom infrastruktur, forskning och ekologisk omstrukturering samt till vårt produktionssystem.
Syed Kamall (ECR). – (EN) Herr talman! När vi ser tillbaka på den här finanskrisen måste vi se till att lära oss vissa läxor. Vi måste till exempel lära oss att en olämplig reglering ibland kan skapa problem, vilket den statliga återinvesteringslagen Community Reinvestment Act i USA gjorde. Med den uppmuntrades bankerna att låna till kunder som inte var kreditvärdiga. När en av tio av dessa kunder inte kunde betala satte det igång en subprime-kris och vi har sedan sett vilka konsekvenser den fick.
Vi måste förstå konsekvenserna av att trycka pengar alltför billigt, av att hålla nere räntesatserna så att många fattar dåliga investeringsbeslut och av att inte inse att pengar har ett värde i sig. Den österrikiske ekonomen Ludwig von Mises sade att om man fattar dåliga beslut och gör felinvesteringar, så förlorar alla och kreditcykeln brister när marknaden justerar sig själv. Det var precis det som hände. Vi måste också lära oss att banker aldrig någonsin igen får tillåtas bli för stora för att kunna misslyckas.
Vilket budskap sänder vi ut till bankerna om vi inför den här skatten för att skaffa pengar?
Bankerna kommer att säga till sig själva att de kan fortsätta att bete sig som förut, utan tillbörlig aktsamhet, och att de kan kollapsa för då löser skattebetalarna ut dem.
Det är dags att vi lär oss läxorna från finanskrisen.
Betänkande: Edite Estrela (A7-0032/2011)
Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! De stora ojämlikheter som fortfarande finns mellan medlemsstaterna är ett tydligt bevis för att rätten till EU-medborgarskap ännu inte är garanterad. I Bulgarien eller Rumänien kan man inte
hävda sin rätt till hälsa i samma utsträckning som på vissa andra platser, så det är uppenbart att denna resolution, med alla dess komplikationer, kan bli en användbar referenspunkt.
Idag firar vi Internationella kvinnodagen och det råder ingen tvekan om att det fortfarande är mycket svårare för kvinnor att få tillgång till behandling och stöd. Därför behöver vi mer information, fler förebyggande åtgärder, mer behandling och rehabilitering och en sundare livsstil.
Det som krävs är att vi gör sundare val i vår livsstil, så vi måste säga nej till missbruk, fetma, alkohol, rökning och infektionssjukdomar. För att kunna göra det behöver vi en reell sammanhållningspolitik som ser på rätten till hälsa som ett verkligt mål i EU.
Christa Klaß (PPE). – (DE) Herr talman! Vår huvudsakliga uppgift måste alltid vara att bibehålla hälsan. I andra hand ska vi återställa hälsan. Utbildning är nyckeln till det i alla medlemsstater. Hälsosam näring och motion och en bra nivå av allmän utbildning är särskilt viktigt. Det här är i grund och botten medlemsstaternas sak. EU bör främja att man i de olika områdena delar med sig av kunskaper när det gäller utbildning inom hälsa. Trots de många goda idéerna i betänkandet röstade jag emot det. Jag är helt emot punkterna 25, 26 och 29. De viktiga etiska och moraliska beslut som medlemsstaterna fattar i frågor om reproduktionstekniker och abort har inget där att göra. Att nämna abort i samma mening som preventivmedel utan att ens nämna rätten till liv speglar inte det kristna Europas åsikt.
Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Det är helt riktigt att ojämlikheterna inom hälsa varierar ganska stort inom EU. Medlemsstaterna är mycket olika, liksom deras praxis och traditioner. Det är uppenbart att om vi ser framåt och vill minska dessa skillnader i hälsovård på EU-nivå behöver vi mer utbildning i och medvetenhet om vilka saker som påverkar hälsan.
Socioekonomisk status har förstås ägnats mycket uppmärksamhet i betänkandet, men jag anser att det är viktigt att fokusera på grundläggande saker såsom tillgång till hälsovård, motion, kost och så vidare. Om vi vill se framåt och skapa ett bättre och hälsosammare Europa måste vi belysa hur viktiga dessa frågor är. Jag anser att vi behöver utbyta bästa praxis.
Jag avstod från att rösta om det här betänkandet eftersom jag tycker att det innehåller mycket som är irrelevant. Jag hoppas att vi kan koncentrera oss på att minska ojämlikheterna i hälsa universellt och i EU.
– Betänkande: Joly (A7-0027/2011)
Syed Kamall (ECR). – (EN) Herr talman! En av de saker som bekymrat mig mest i de senaste årens diskussion om beskattning på internationell nivå är angreppet på länder som Caymanöarna, när dessa inte gjort något annat än att lyda det råd vi har gett dem i utvecklingsfrågor. I många år har vi sagt till öarna i Karibien och till andra utvecklingsländer att de bör satsa på diversifiering och inte bara producera socker och bananer, börja klättra uppåt i värdekedjan och börja skaffa sig expertkunskaper om tjänster.
Det har Caymanöarna gjort, och 40–50 procent av deras ekonomi består nu av finansiella tjänster, detta tack vare deras skatteneutrala system. Det är inte skattesmitning utan skatteneutralitet. De medel som placeras där beskattas inte två- eller trefaldigt. Men vad gör EU:s hycklande imperialister när Caymanöarna börjar konkurrera med dem om beskattning? De beter sig som imperialisterna från förr i tiden och försöker anklaga Caymanöarna för att vilja konkurrera med EU. Vi borde skämmas för denna EU-imperialism!
Nirj Deva (ECR). – (EN) Herr talman! Det bar mig emot att stödja betänkandet av min vän Eva Joly, eftersom hon började tala om europeisk och global skatt.
Medel till ett värde av 880 miljarder US-dollar förs ut från utvecklingsländerna på olika lagliga och olagliga sätt och sätts in på banker i Europa och i västvärlden. Vi satsar från vår sida 60–70 miljarder av de europeiska skattebetalarnas pengar på program för att utrota fattigdomen i utvecklingsländerna. Hur mycket bättre hade det inte varit om dessa pengar – de 880 miljarder US-dollar som försvinner ut ur utvecklingsländerna och sätts in på våra banker – hade stannat kvar i och utvecklat dessa utvecklingsländer så att de kunde växa fortare, få möjlighet att bygga upp kapital och utveckla äganderättigheter och handelspraxis?
– Betänkande: Papastamkos (A7-0030/2011)
Clemente Mastella (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vid en tidpunkt när EU uppmanas att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken är det än viktigare att säkerställa samstämmighet mellan jordbrukspolitiken och utrikeshandelspolitiken.
Jordbruk och handel är faktiskt två politikområden som griper i varandra. Dynamiken inom dessa områden inverkar på och påverkas också i allt högre grad av de regelverk som antas på multilateral, interregional, regional och bilateral nivå. Dessa regelverk är inte statiska utan skapar hierarkier och utvecklas genom förhandlingar.
Mångfalden av regelverk, skilda handelsintressen, spända handelsförbindelser och handelstvister speglar komplexiteten inom ländernas interna jordbrukspolitik och den internationella handeln. Jordbruket är inte enbart en ekonomisk verksamhet, utan jordbruks-och livsmedelspolitiken ska uppfylla grundläggande mål, såsom en tryggad livsmedelsförsörjning och livsmedelssäkerhet. En effektiv avvägning mellan handelsrelaterade och icke handelsrelaterade aspekter blir därför den huvudsakliga utmaningen.
Vår handelspolitik kommer därför att få avgörande betydelse för om jordbruket ska fortsätta att bidra fullständigt och på ett positivt sätt till dessa mål utan att man påverkar dess dynamik.
Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Livsmedelsförsörjningen prioriteras inom den gemensamma jordbrukspolitiken. För att åstadkomma en ordentlig livsmedelsförsörjning bör den internationella handeln ske på korrekta villkor. Man bör slå fast att rättvis konkurrens har en mycket viktig roll i detta avseende. Jordbrukare och livsmedelsproducenter i EU måste uppfylla ytterst stränga EU-standarder och betala mycket pengar för att anpassa sina produkter efter dessa stränga standarder och regler.
Ändå har EU i praktiken inte någon kontroll över producenter och jordbrukare från tredjeländer som exporterar enorma mängder livsmedelsprodukter till oss. För det första är dessa avtal orättvisa mot våra egna producenter, och för det andra leder denna politik till att EU-medborgarnas hälsa äventyras, eftersom EU inte har någon egentlig kontroll över kvaliteten på dessa produkter, och detta måste omedelbart ändras.
James Nicholson (ECR). – (EN) Herr talman! Först vill jag säga att jag röstade ja till betänkandet, eftersom jag anser att det ger en mycket tydlig beskrivning av de problem som EU:s jordbrukssektor och jordbrukare står inför, särskilt när det gäller handelspolitiken.
Jag säger rent ut att jordbruket i EU inte bör offras på något sätt för att säkra handelsavtal, t.ex. med Mercosurländerna. Men tyvärr verkar det vara just ditåt det bär i väg. Jordbruket
i EU verkar betraktas som en bricka i förhandlingsspelet. Om det verkligen stämmer har vi stora problem framför oss i många jordbrukssektorer, särskilt inom boskapssektorn.
Med likvärdiga standarder bör vår efterfrågan inte få negativa följder för någon, vilket innebär att importen till EU bör uppfylla samma standarder som gäller för våra egna producenter. Det är utan tvekan vårt ansvar inför konsumenterna att se till detta.
Jag är också mycket negativ till kommissionens inställning till parlamentet i detta avseende.
Det är oacceptabelt att den försöker hålla oss utanför. I fortsättningen av förhandlingarna vill jag att man tar hänsyn till synpunkterna från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.
Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Herr talman! Georgios Papastamkos betänkande innehåller några mycket bra förslag. EU deltar i åtskilliga multilaterala och bilaterala förhandlingar med olika grupper, såsom Världshandelsorganisationen. Handeln med jordbruksprodukter spelar en mycket viktig roll på detta område, särskilt när det gäller tillträde till EU-marknaderna.
EU är nettoimportör av jordbruksprodukter. Under de fyra åren efter reformen av sockermarknaden gick vi från att ha varit nettoexportör till att bli nettoimportör. Vi importerar 70 procent av jordbruksprodukterna, produkter som exporteras av utvecklingsländer. VI har ett handelsunderskott i förhållande till Mercosurländerna. Som Jarosław Kalinowski påpekade omfattar importen till EU-marknaderna jordbruksprodukter som producerats enligt andra standarder, medan de europeiska jordbrukarna åläggs stora kostnader i samband med djurens välbefinnande och miljöskydd.
Vi får inte förstöra det vi uppnått med den gemensamma jordbrukspolitiken, som finansieras ur EU:s budget, genom att fatta beslut som gör denna politik mindre effektiv. Vi måste se till att det finns synergieffekter mellan den gemensamma politiken och den handelspolitik som förs av EU.
Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Jag vill också säga några ord om Giorgios Papastamkos betänkande. Det är ett mycket gediget arbete, och det ger också en god och bred bild av hur EU:s jordbrukspolitik och handelspolitik är knutna till varandra och vilken typ av politiskt instrument som jordbrukspolitiken är i EU.
Det framgår tydligt av vår budget att jordbruket är en viktig del av den. Det är därför som ämnet jordbruk alltid tas upp när man talar om EU:s politik. Då bör man komma ihåg att eftersom vi också importerar mycket livsmedel till EU från olika håll, särskilt från tredjeländer, måste vi följa dessa etiska standarder. Renhet är en mycket viktig fråga i detta avseende.
Det är också viktigt att komma ihåg att ta hänsyn till jordbruksproduktionen i olika delar av vår egen kontinent, bland annat de geografiskt mer perifera länderna, även Finland, där det finns expertkunskaper på hög nivå, rena produkter och så vidare. När vi talar om jordbrukspolitik, och om vi ska fortsätta att investera i den i framtiden, måste vi bibehålla dessa höga etiska standarder.
Janusz Wojciechowski (ECR). – (PL) Herr talman! Jag röstade för Giorgios Papastamkos betänkande, som jag uppskattar. Det gläder mig att parlamentet tydligt har tagit ställning för att försvara livsmedelsförsörjningen i EU, som äventyras till följd av orimliga undantag i de internationella handelsförhandlingarna om livsmedel.
Det finns en stark lobbygrupp i EU som verkar för att minska livsmedelsproduktionen i EU och öka livsmedelsimporten från tredjeländer, eftersom vår import är lönsam för denna grupp. Detta blev tydligt vid t.ex. reformen av sockermarknaden. EU bör inte vika sig för denna lobbygrupp utan erbjuda motstånd av hänsyn till sin egen livsmedelsförsörjning.
En politik där man viker sig för lobbygruppen nu när efterfrågan på livsmedel ökar slår tillbaka mot oss själva på lång sikt.
Inese Vaidere (PPE). – (LV) Herr talman! En av de viktigaste drivkrafterna i utvecklingsländernas ekonomiska utveckling är rättvis handel med jordbruksprodukter.
Det är också synnerligen viktigt att bidra till att minska fattigdomen och förhindra livsmedelskriser. Många regioner och länder i Europa är beroende av jordbruket, särskilt i de nyaste medlemsstaterna. Dessutom måste dessa regioner också konkurrera med latinamerikanska producenter, som inte behöver följa lika stränga kvalitetsstandarder och som drar nytta av sänkta tullar. Denna situation leder till markant försämrad konkurrenskraft och lönsamhet för våra jordbrukare. Därför stöder jag betänkandet, i vilket man efterlyser en översyn av EU:s handelspolitik, regelbunden utvärdering, tillämpning av enhetliga standarder för jordbruksprodukter från tredjeländer samt tillträde till EU-marknaden för jordbruksprodukter från tredjeländer endast om våra jordbrukare kompenseras för de förluster som skulle drabba dem på grund av den ökade importen av
Det är också synnerligen viktigt att bidra till att minska fattigdomen och förhindra livsmedelskriser. Många regioner och länder i Europa är beroende av jordbruket, särskilt i de nyaste medlemsstaterna. Dessutom måste dessa regioner också konkurrera med latinamerikanska producenter, som inte behöver följa lika stränga kvalitetsstandarder och som drar nytta av sänkta tullar. Denna situation leder till markant försämrad konkurrenskraft och lönsamhet för våra jordbrukare. Därför stöder jag betänkandet, i vilket man efterlyser en översyn av EU:s handelspolitik, regelbunden utvärdering, tillämpning av enhetliga standarder för jordbruksprodukter från tredjeländer samt tillträde till EU-marknaden för jordbruksprodukter från tredjeländer endast om våra jordbrukare kompenseras för de förluster som skulle drabba dem på grund av den ökade importen av