Intervju med prins Andrew, BBC News

BBC News sände i november 2019 en intervju mellan prins Andrew och Emily Maitlis (BBC News, 2019). Denna intervju filmades i drottningens salar i Buckingham Palace, och hade enligt Maitlis godkänts av drottningen (CBS This Morning, 2019). Andrew och kungahuset hade mötts av kritik över deras tystnad om Epstein, likt den kritik drottningen möttes av efter prinsessan Dianas död 1997 (Benoit & Brinson, 1999). Intervjun kom därför som ett efterfrågat svar på de anklagelser som riktats mot prins Andrew i kölvattnet av hans vänskap med Jeffrey Epstein och dennes rättegångar.

Det huvudsakliga syftet med intervjun var för prins Andrew att bemöta anklagelserna och därigenom rädda både sin och kungahusets _{​image​. Således har vi kunnat vi koppla} Andrews kommunikation till de IRT strategier Benoit (1997) utvecklade samt de olika stegen ur Karlberg och Mrals retoriska analysmodell (1998).

Det faktum att intervjun utfördes i Buckingham Palace visar på att både kungahuset och drottningen till viss mån stod bakom Andrew och således att han inte var avvisad av kungahuset. Detta ger en tydlig bild av Prins Andrews kulturella villkor genom vilka han besitter den symboliska makt Bourdieu beskriver och således kan påverka publiken och stärka sitt kulturella förtroende.

Prins Andrew, som är en av drottning Elizabeths yngre barn, har genom åren varit känd för allmänheten som “the party prince”, vilket kan uppfattas ha haft en skadlig effekt på hans ethos då det inte har verkat förtroendeingivande till folket. På grund av detta kan vi tolka Andrews inledande ethos som skadat och han hade, inför intervjun, _​en svårflörtad publik, inte bara på grund av sitt tidigare rykte, utan också med tanke på kriminaliteten som omfattade anklagelserna mot honom och Epstein, samt all den negativ publicitet som producerats av pressen.

Maitlis fokuserade på att kartlägga Andrews vänskap med den dömde Epstein genom att ifrågasätta deras möten och besök genom åren men _{​också de påståenden om att prinsen} själv vid tre tillfällen ska ha haft samlag med en 17-årig flicka _{​. Likt Benoit och Brinsons} studie (1997) där de kunde tolka en kombination av IRT strategier i drottningens svar på kritiken, kunde även vi tolka en särskild kombination av Benoits IRT strategier i Andrews kommunikation hopp om att bevara sin image – dessa var förnekelse, bortförklaring och att förminska händelsens anstötlighet.

Andrew hävdade att han inte hade någon aning om anklagelserna mot Epstein och att deras relation var närmast ytlig och menade på att hans minnen av Epstein består av trevliga middagar som förde människor samman. Detta kan tolkas som IRT strategin att han försöker

bortförklara sin vänskap med Epstein och avlägsna sig från Epsteins handlingar. Vi kan även förstå detta uttalande till IRT strategierna att _{​minimera och att ​minska händelsens anstötlighet} på så vis att Andrew förklarar att vänskapen endast var ytlig. Detta genom att hävda att de inte alls hade mycket kontakt, endast två till tre gånger om året och det var således att ta i att kalla dem vänner. Vidare berättade Andrew att han hade endast hade varit hemma hos Epstein för en simpel middag vilket också kan förstås som strategin att minimera, det vill säga en enda simpel middag kan inte antyda på en riktig vänskap. IRT strategin att minimera kan tolkas i flera uttalanden från Andrew, som när han påpekade att Epsteins handlingar var “opassande” varpå reportern, chockartat ifrågasatte hans påstående “Opassande? Han var en

publiken vilket följaktligen har en negativ effekt på hans image. Därefter förklarade Andrew att han självklart tog avstånd från Epsteins kriminella handlingar och han nu i efterhand hade ifrågasatt deras relation vilket vi kan förstå som ett försök att reparera skadan på hans ethos.

Andrew hävdade genom hela intervjun sin oskuld till alla anklagelser om hans relation med Epstein och de påstådda mötena med en minderårig flicka. Vi kan förstå detta som strategin att förneka och på så vis bevara sin image och sitt kulturella förtroende från hans publik. Flertalet av de argument som Andrew lyfte under intervjun i syfte att stärka sin oskuld kan vi förstå som olika ethosbyggande argument samt logosargument. Detta genom att försöka övertyga publiken om att han inte varit involverad i de påstådda situationerna. Han förklarade att anklagelserna inte kunde ha hänt för att just den kvällen åt han pizza med barnen, något han aldrig gör på grund av att han är kunglig och inte vistas så frekvent på allmänna platser. Han visste inte heller vart baren i fråga fanns och föreslog även att han inte dricker alkohol och således inte kunde ha bjudit den minderåriga flickan på en drink. Dessa uttalanden kan tolkas som olika logosargument genom att han presenterar fakta som ska stärka hans oskuld.

Andrews främsta påstående var att han inte hade något som helst minne av att ha träffat flickan som nu har anklagat honom för att ha haft samlag med henne som minderårig eller varit medveten om Epsteins handlingar. Detta trots att det finns bilder på honom med den minderåriga flickan hemma hos Epstein i Florida. Även detta påstående kan förstås som Benoits strategi förnekelse och kan tillsammans med de logosargumenten vi kan tolka påverka prinsens image till det bättre.

Nedan citat är det påstående som kan förstås som ett typiskt logosargument, där fakta ska stärka ett påstående.

“[...] I didn’t sweat at the time because I had suffered what I would describe as an overdose of adrenaline in the Falklands War when I was shot at… and I simply… it was almost impossible for me to sweat. [...] I am afraid to say that there is a medical condition that says I didn’t do it… ”.

I det sammanhanget lyfte Andrew, inte bara sina medicinska bevis, utan även det faktum att han stred för Storbritannien i Falklandskriget vilket kan förstås som ett försök från Andrew att stärka hans ethos på så vis att han riktar sitt uttalande mot den patriotiska, traditionella och

konservativa publiken. Detta kan kopplas till hans symboliska makt genom vilken han erhåller en viss kulturell prestige och därigenom ett kulturellt förtroende från folket (Thompson, 2004). Det brittiska kungahuset som institution mister dock sitt kulturella förtroende när Andrew, eller någon av de andra representanterna brister i omdöme. Andrew tog själv upp i intervjun att, “som medlem i kungafamiljen” har han ett visst representativt och socialt ansvar men att han genom sina handlingar har svikit sina nära, inte bara som en institution men även som familj.

Andrew avslutade intervjun med att förklara att det är opassande för en medlem av den kungliga familjen att bo som gäst hos en dömd man som Epstein och han har brustit i den standard som kungafamiljen ämnar att upprätthålla för att således bevara det kulturella förtroendet från allmänheten. Detta kan tolkas som IRT strategierna att göra en pudel och att be om ursäkt och således ha en positiv effekt på hans image.

6.1.2 “Prince Andrew’s Interview About Jeffrey Epstein Was a Disaster_​”

Efter intervjun möttes prins Andrew och det brittiska kungahuset av offentlig kritik som i sig blev en lika stor skandal som den intervjun försökt att svara på. _{​Town&Country har, som} anrikt magasin med högt kulturellt kapital, traditionellt stått bakom det brittiska kungahuset, men publicerade efter prins Andrews intervju och uttalande en artikel som sammanställer kritik mot de svar som gavs under intervjun (_{​Bilaga A; Bourdieu, 1986; ​Murphy, 2019).}

Murphy (2019) argumenterade i Town&Country, för att intervjun var ett totalt misslyckande från Andrews sida, mycket på grund av att Andrew gång på gång förnekade att någonsin ha träffat den minderåriga flickan och när Andrew ångerfullt menade på att han har gjort den brittiska kungafamiljen besviken och att detta var något han _{​klandrar sig själv för} dagligen. Vidare menade Murphy på att prins Andrew efter intervjun har fler anledningar att klandra sig själv då intervjun blev dömd till en total katastrof. Denna kritik kan vi förstå som att Andrews försök att enbart förneka alla anklagelser inte gav gehör hos publiken. Kritiken lät sig inte hållas, varken från pressen eller allmänheten, och Andrews försök att sätta punkt för konversationen kring Epstein och alla anklagelser misslyckades. Intervjun anses i stället ha förvärrat situationen avsevärt och Andrews uttalanden mötte i stället ännu mer granskning från publiken. Det vi kan tolka från detta är att Andrews fokus på logiska argument inte har fallit i god jord hos publiken utan fick snarare helt motsatt effekt och på så vis riktade han

Vidare förklarade Murphy (2019) att kritiken inte enbart handlar om vad Andrew sa utan även det han missade att faktiskt säga. Inte en enda gång under intervjun yttrade prins Andrew sympati för offrena i Epsteins sexhandel eller fördömde Epsteins beteende, även när han erbjöds att addera något i slutet av intervjun. Detta kan tolkas ha haft en oerhörd negativ påverkan på Andrews image då prinsen kan framstå utan självinsikt och konsekvenstänk för offrena. Detta skadade i sin tur det förtroende som prinsen försökte återbygga med hjälp intervjun. Andrew fick även svidande kritik för hur han uttryckte sig om att Epstein hade handlat “opassande” i stället för att erkänna sin väns kriminella handlingar och fördöma dem. Andrew hävdade under intervjun att han inte ångrade sin vänskap med Epstein och försökte validera den genom att förklara vilka nyttiga möjligheter som resulterades av deras bekantskap vilket möttes av kritik från publiken och Murphy (2019). Att validera vänskapen med vilka möjligheter den gav kan förstås som ett sätt för Andrew att luta sig tillbaka på sitt kulturella kapital, genom vilken han får träffa alla möjliga inflytelserika människor, ett argument som inte togs väl emot av publiken.

Murphy (2019) förklarade hur prinsen ständigt misslyckades att ge övertygande svar mot anklagelserna och att hans förnekande inte gick hem. Påståenden som att han inte visste vart baren i fråga fanns, att den natten som att av de påstådda samlagen ägt rum var han och åt pizza med barnen eller att han inte kan svettas på grund av medicinska skäl, blev alla hårt granskade och i många fall hånade av den stora massan vilket kan visa på att IRT strategin att bortförklara kan vara bra för att vilseleda publiken men kan också ha motsatt effekt och istället bjuda in för en mer noggrann granskning.

Inga av hans svar för att återställa och bevara sin eller kungahusets image gick hem hos publiken. Enligt en undersökning i det populära morgonprogrammet _{​This Morning​,} röstade 81% av tittarna att prinsen borde resignera från sina kungliga antaganden. Dessa siffror kan möjligen tolkas som att kungligheter inte besitter ett kommunikativt arv på så vis att de inte kan förlita sig på sin symboliska makt som kunglig och därmed undvika kritik, speciellt inte när den är befogad.

Murphy (2019) sammanfattade att det är lätt att vara efterklok. När Andrew i början av intervjun förklarade att det egentligen inte finns en bra tidpunkt att prata om Epstein så skulle han ha gjort sig själv en tjänst och avslutat intervjun där. Då hade han möjligtvis kunnat bevara sitt kulturella förtroende och sin image som prins.