Intervju

Det har framkommit i intervjuerna att eleverna vågar mer än tidigare, men vad man vågar mer av är väldigt individuellt. Vad man vågar grundar sig i den individuella elevens egen självkänsla och självförtroende, en av de entreprenöriella kompetenserna.

Den utveckling som eleverna ser hos sig själva är allt från att vänja sig vid arbetssättet, känslan av att våga lugna ner sin personlighet och vara medveten om detta, att kunna vara sig

själv mer än tidigare, känna sig tryggare i sitt individuella skrivande, att prata inför en grupp till att känna sig tryggare rent allmänt som person.

Elev D säger;

”Jag bara känner att det är enklare, jag vet inte riktigt varför. Det är någonting som har gjort att det blivit enklare.”

Enligt eleverna har de tidigare under sin skolgång fått lära sig att det var prov, bok och föreläsning som gällde och att de som elever inte hade något att säga till om. Det eleverna upplever som skillnaden här är inte bara sättet att arbeta utan även att man har helt andra valmöjligheter än under tidigare skolår. Detta gör att det känns som man själv väljer vad det är man ska arbeta med, fastän det är samma mål som alla elever arbetar för att uppnå, men vägen dit ser olika ut.

En annan ny känsla för många av eleverna är inte bara valmöjligheten utan även att man inom skolans arbete kan använda sig av egna intressen som t ex fotografering som en metod till att uppnå kursmål. Elev F börjar se sina egna möjligheter;

”Har man fler valmöjligheter tänker man kanske, ja detta kanske man kan testa, detta kan bli kul och så behöver man inte göra samma saker varje gång och då blir det väl roligare och att upptäcka nya sidor hos sig själv och andra.”

I och med eleverna inte hade någon vana i det entreprenöriella lärandet tyckte eleverna att det till en början kändes annorlunda för dem och det var inte det mest naturliga för dem att de skulle kunna använda sina intressen i skolan. Men nu känner eleverna att det är roligare att gå till skolan, elev A säger; ”Jag tycker det är roligare att arbeta nu än innan, jag arbetar hellre

nu än innan, jag tycker det är mycket bättre. Det är roligare att jobba nu. Jag ser fram emot att komma till skolan varje dag, det gjorde man ju inte förr. Det är mer fritt här, man får själv planera, man får själv tänka mycke, man får, om man vill göra ett uppdrag utanförskolan får man göra det, vill man göra den här får man det, alltså allt är så fritt, det är det som är så bra. Det var det inte innan och det är det som är så bra och det är det som gör att jag trivs och att det bättre, o ja.”

Elev C säger;

”Ja, man känner ju att man vill mer än vad man ville innan, då var det att man måste göra

Elev F säger;

”Ja, jag tror man blir mer öppen för olika saker. Jag känner mig mer öppen nu för skolarbetet än när jag kom, men socialt är det nog fortfarande lite instängt. Alltså utanför skolan.”

Att ha mer kontakt med omgivningen ser många av eleverna som en stor fördel och något som ökar deras motivation och får dem att må bra. De känner också att de har ett stöd hos varandra som de kanske inte tilläts riktigt att ha tidigare, för då skulle de göra mer på egen hand.

Elev B säger:

”Ja, så ja, man får ju mer kontakt med omgivningen på detta sätt att arbeta. När man jobbade där innan så satt man bara där på sin bänk och skrev och skrev och skrev. Nu går du ju runt och pratar med folk och man kan hjälp av varandra och sånt, det fick man inte då skulle man göra allting själv. Så man får ju bättre kontakt med omgivningen och då mår man ju bättre själv också då, kunna göra som man själv tycker och det tycker jag är bra.”

5.1.2 Observation

Detta förstärks utifrån mina observationer att utifrån självkänsla och självförtroende, att eleverna vågar ta kontakt med samhället utanför som t.ex. en förskola, att ringa till förskolan och gå dit på studiebesök, på ett helt annat sätt än tidigare. Det är inte bara förskolor som eleverna har varit i kontakt med utan även andra verkligheter som spådamer, polishögskolan, hemlösa dvs. de vågar testa nya saker, vilket gör att eleverna vågar mer nu än vad de har gjort tidigare, tack vare en ökad självkänsla och självförtroende.

Något eleverna vågar mer än tidigare är att synliggöra och ta tag i konflikter. De vet kanske inte alltid hur de ska lösa konflikterna men de vågar säga vad de tycker och det är en annan acceptans inom klassen än vad det har varit tidigare. Eleverna vågar i högre grad vara den person de är och stå för det man säger, vilket har synliggjorts i observationerna vid exempelvis cirkelsamlingen. Där har jag observerat att i början av läsåret satt hela klassen tysta och inväntade sin fråga, som besvarades kortfattat och fåordigt. Att jämför med sista observationsveckan där eleverna svarar på sin fråga med ett mer utvecklande svar och gärna vill diskutera andra elevers frågor.

Eleverna har även fått lära känna sig själva på ett annat sätt, på ett tidigare stadie, i och med vi hade väldigt mycket värderingsövningar i början. Vid observationstillfället i mitten av hösten 08 började samtalen bli djupare och mer känslor blev inblandade och eleverna öppnade sig mer för varandra. Det var okej att vara ledsen, glad eller arg för det fanns utrymme för det.

Jag har observerat att eleverna vågar testa andra och nya erfarenheter och att eleverna tror på vad de gör genom att när de diskuterar fram uppdrag som de vill göra, så blir deras tankar större och större d.v.s. att de ser andra möjligheter och lösningar än tidigare. En elev vars framtidsdröm är att bli polis har lyckats knyta en personlig kontakt med polishögskolan och blir med jämna mellanrum inbjuden på olika föreläsningar och studiebesök där.

Vid avslutningsfasen, där uppdraget ska presenteras har det skett en förändring, från att alla kort presenterade sina uppdrag muntligt till två filmprojekt och ett teaterprojekt på initiativ från eleverna själva. Detta visar att eleverna vågar prova på nya saker och har en helt annan ta-sig-församhet än tidigare.

Deras motivation syns i deras vilja och drivkraft att starta upp egna projekt och deras projekt bygger inte bara på skolans kursmål utan även på elevernas egna intressen och drömmar. Flera av eleverna har en plan, en tanke om framtiden, några vet att de ska läsa vidare men inte till exakt vad, andra har hittat ett specifikt yrke som är deras drömyrke. Under mina observationer hör jag också att eleverna diskuterar sin framtid med varandra på ett naturligt och positivt sätt.

Genom detta sätt att arbeta på har jag noterat en skillnad i elevernas motivation genom att dessa elever frågar ibland när vi slutar men då mest när de ska planera in sina studiebesök eller de har andra saker inplanerade, medan de eleverna som vi har haft tidigare har velat gå hem och många har frågat när vi slutar.

5.2 Ansvarstagande

5.2.1 Intervju

Det entreprenöriella lärandet beskrivs av eleverna som ett fritt arbetssätt men ett arbetssätt där de måste ta mer eget ansvar än vad de tidigare behövt göra under sin skolgång.

Elev C upplever att man ska agera mer vuxet här för man har mer ansvar och man måste lära sig läsa av var och när det är mest lämpligt att skoja. Samma elev C tyckte det var svårt med ansvarsbiten i början, men upplevde sig hjälpt av alla de samtal och frågor som pedagogerna ställde till honom/henne. -”Det var lite jobbigt, men jag har kommit underfund med det, att

det är ganska bra frågor för ju mer man frågar desto djupare kommer man ner och det förstod jag inte innan.”

Många av eleverna jämför med sina sista år på grundskolan där de kände att där var det pedagogerna som tog ansvaret för vad eleverna skulle genomföra, göra och uppnå. Elev A säger; ”MMM där jag gick innan i skolan var inte så mycket ansvar, det var bara att man ska

göra det man ska göra, man fick fråga om hjälp hela tiden, får jag göra så, får jag göra så, är det så man ska göra och så. Det var därför som vi frågade så mycket i början och där ni sa: - Vad tycker ni själv, men det var ju så man var tvungen att fråga hela tiden för det var ju lärarna som hade gjort allting och nu är det en själv, nu jobbar man efter vad en själv vill, så då blir det på rätt sätt.”

Eleverna upplever det som positivt att de får ta eget ansvar, för det är något som de upplever kan vara bra inför framtiden, att man lär sig att ta mer ansvar. Så här säger elev H.

”Det tycker jag är jättebra. Innan fick man ju allting planerat på schemat, då ska det vara det och då ska det vara prov på det, som t ex på SOn, tre veckor och sedan prov, fokuserar hela tiden dom här tre veckorna att om tre veckor är det prov och då måste jag klara provet. Då pluggade man bara för att få in det till provet och sedan glömde man allting, men allting som vi har gjort sitter kvar, för jag gör grejor i mitt eget tempo och som jag själv planerat och det har gått jättebra. Jag kommer nästan ihåg allting, men jag kommer inte ihåg någonting från grundskolan. Men jag kommer ihåg det vi har jobbat med här och det tycker jag är bättre.”

Under tidigare skolår upplevde eleverna att pedagogerna var på eleverna hela tiden ”som

värsta morsan” och till slut orkade eleverna inte lyssna längre och lärarna fixade till slut en

lösning på problemet, trots allt tidigare tjat. När eleverna kom hit blev de bemötta på ett helt nytt sätt, eleverna upplevde att de blev bemötta som vuxna och med en annan tilltro än tidigare. Det är inte pedagogerna som blir lidande om eleverna inte tar sitt ansvar utan eleverna själva. Detta gör att eleverna känner pedagogerna mer som kollegor än lärare, som elev D uttrycker det.

”Ja, det är eget ansvar, det är ingen som tvingar dig att göra det, fast du måste ta ansvar och

avsluta det och inte lägga det åt sidan innan du på börjar något nytt.”

5.2.2 Observation

Tyngdpunkten ligger i att vi hela tiden utgår utifrån eleven, vad eleven vill göra och vad eleven själv bestämt att den vill arbeta med för metod utifrån det berörda kursmålet. När eleven väl kommer till insikt att det är upp till eleven själv och hur denne vill ha det, blir ansvaret betydligt större, för eleven gör det den själv har planerat fram och inte något som någon annan satt i händerna på eleven och sagt att detta måste du göra.

En stor skillnad i ansvarstagande bland våra elever som jag lagt märke till är sättet som eleverna ta ansvar på. Exempelvis om man inte hinner bli färdig med ett uppdrag, då kunde eleverna i början komma och säga; - Jag hinner inte bli färdig, vad ska jag göra? Istället för att berätta för eleven vad jag som pedagog tycker att de bör göra, ställer vi istället en motfråga. - Hur tycker du själv att du skulle kunna lösa det? Eleven svarade; - Jag vet inte! Motfråga; - Vad har du för förslag på lösning? Till slut kunde svaret bli; - Jag kan göra det färdigt där hemma ikväll och sedan mejla det till dig. Motfråga; - Tycker du den lösningen passar dig bra? Elev; - Ja. Pedagog; - Då ser jag fram mot ditt uppdrag ikväll. Så här kunde det låta i början av hösten, numera har vi väldigt sällan denna form av frågor för om någon inte skulle hinna bli färdig så har eleven redan en egen plan på lösning.

Vid dagens början kl. 8.00 från observationer gjorda början av läsåret; De elever som kommer efter det vi börjat verkar vara vana vid att få all uppmärksamhet när de kommer in. Eleverna kommer in ljudligt och berättar tydligt och klart varför de är försenade. Pedagogen välkomnar dem bara och ber dem sitta ner sedan fortsätter vi där vi var. När de inte får den fokus de vill

ha sätter de sig ner och försöker lyssna. Vid det sista observationstillfället; Eleven som kom sent går tyst in och sätter sig på en ledig stol.

Det har också synliggjorts i mina observationer att eleverna inte bara tar större ansvar för sina egna studier utan även mer ansvar för den grupp som de jobbar med. I början av läsåret när vi hade uppdragsgenomgång och förberedelsefas tog det väldigt lång tid. Ingen av eleverna visste hur de skulle ta sig fram självmant mot uppdragets mål. Eleverna frågade om vad de skulle göra, hur vi menade, ska de inte få några frågor eller färdig uppgift att göra, ska de verkligen tänka ut vad de ska göra själv? Nä, det kan vi inte, det vet inte vi, vad vi vill göra o.s.v. I de senare observationerna tar eleverna tag i diskussionerna direkt och försöker även få med de som sitter passiva i pågående diskussion.

Eleverna som fortfarande har endagsuppdrag tar efter cirkelsamling och diskussion om kursmål själv kontakt med pedagogen och lägger fram sin lösning. För att öka detta ansvar successivt hade vi till en början en kort tidsram på när eleverna ska ha uppnått sitt kursmål. Detta har förändrats, några av eleverna arbetar fortfarande utifrån dessa kortare tidsramar och med ett kursmål i taget, andra elever arbetar utifrån längre tidsramar och då med fler kursmål, ibland en hel kurs i ett och samma projekt.

5.3 Reflektion

Under hela läsåret har vi lagt ner mycket tid på att reflektera. Vid våra dagliga återkopplingar går vi alltid tillbaka och tittar på vad som har gjorts under dagen, hur eleverna gått tillväga, vad som gått bra, vad som hade kunnat göras annorlunda och vad man tar med sig från dagen.

5.3.1 Intervju

Det har framkommit i intervjuerna att ingen av eleverna tidigare har reflekterat under sin skolgång. Elev B säger:

”Nä, vi hade bara prov, ett prov i varje ämne och inget omprov, så man kunde inte kolla tillbaka eller nåt sånt, utan man fick nya prov hela tiden, så att det inte var typ så att man fick chansen att förbättra någonting.”

En elev hade lite vana av att reflektera innan eleven började hos oss p.g.a. dennes mamma har pratat mycket om vikten av att reflektera där hemma. Denne elev tycker det är spännande att använda det i skolan i och med eleven redan besitter en viss vana.

Elev F säger:

”Nej, vi reflekterade inte, vi pluggade efter en studieplan och då var det ungefär uppgifter som man jobbade efter och när man var klar var det andra uppgifter och när man var med dom var det typ prov och då fick man klarar sig bäst man ville, men att reflektera så här tycker jag är bra personligen för mig, för då kan jag kolla hur var det nu, typ hur var det nu när jag gjorde dom här sakerna. Det är bra för mig för att komma ihåg, så det är väldigt bra. Jag gör det inte automatiskt än men jag tror att jag kommer att göra det i och med att vi gör det så ofta som vi gör, mycket och mycket så gott som varje dag, Vi gör det för att vi ska se vad vi håller på med och för att ni ska få en blick i vad det är som händer och sånt.”

Alla elever är positiva till att reflektera och ser den positiva förändringen och nyttan av att reflektera. Elev C säger: ”Bra, för man kan komma ända till grunden varför detta hände,

faktiskt.”

Reflektion är något som eleverna också ser att de har nytta av utifrån som dem som personer, inte bara i skolarbetet. Detta tydliggörs när Elev D säger: ”Det gör mycket nytta utifrån en

själv, man måste vilja det själv.”

5.3.2 Observation

När studenterna började här visste de inte vad en reflektion var. Genomförde vi en skriftlig reflektion, skrev de bara en mening som: Jag tyckte det var bra.

Vid mitten av höstterminen började en förändring ske i studenternas sätt att reflektera, här nedan är en skriftlig reflektion från elev B inlämnad 21/10-08.

”Jag/vi har uppnått syftet med arbetet!

Vi lärde oss att samarbeta genom att spela spel där nästan alla var med! Sedan var det någon som klagade på att den ville hem och sådant! Så man tränade på sitt tålamod också, vilket kan vara lönande i de arbeten som vi förmodligen sedan ska ut i!

I alla fall så tittade vi på en dokumentär film!

Det jag lärde mig i den var i princip bara att de ville att man skulle göra saker ute, där man använder de saker som man ska lära sig, och inte bara titta i en bok och lära sig de utantill (och efterprovet har man glömt det)! Med andra ord, arbeta som vi gör i skolan nu (i vår klass)!

Men vi tittade även på Mona lisas leende där de arbetade helt tvärt emot!

De satt och läste ur böcker och lite sådant, men de var aldrig ute på något ställe för att få se hur det ser ut i verkligheten!

(Vilket jag tycker är dåligt eftersom man glömmer allting efter att man har gjort ett prov!)

(Jag gillar bättre att arbeta som vi gör nu, eftersom jag kommer ihåg saker som jag själv har sett med egna ögon, och inte i någon bok!)

Jag tyckte att det var lärorikt att se filmerna eftersom jag själv fick tänka efter vilket som jag själv tycker är bäst för mig, vilket jag inte alltid har tänkt på innan!

Det negativa enligt mig med detta arbete var att det var en för stor grupp, för att alla kunde inte hjälpa till hela tiden därför blev det som så att vissa hjälpte till mer än andra, tyvärr!

Men det är vårat eget fel att det blev en för stor grupp, men nu vet vi de tills nästa gång!” Gör jag sedan en jämförelse med en elev i 3: an när det gäller den skriftliga reflektionen, så är den jämförbar med en reflektion som 1: orna gjorde när de började hos oss. Om man tittar på det så är våra 1:or längre fram när det gäller att reflektera jämfört med denna 3:a.

När det gäller den muntliga reflektionen, som oftast är i slutet av dagen, svarade eleverna i början av läsåret som i den skriftliga, att det var bra. Men vid den muntliga reflektionen hade pedagogerna chans att ställa följdfrågor som; vad var det som var bra? Hade man kunnat göra på något annat sätt? Hur? O.s.v.

Vid slutet av vårterminen kunde en muntlig reflektion utifrån en presentation lyda så här;

Vi försökte väcka klassens uppmärksamhet och intresse genom att visa den här filmen som vi har gjort. Filmen är vi nöjda med för vi har klippt ihop den själv och satt på bra musik. En annan elev frågar; - Vad menar du med bra musik? Elev 1: - Vi har varierat den och försök hitta musik som skulle förstärka det som vi visade på filmen.

Det är väldigt viktigt att reflektera för att kunna utvecklas och för att veta vad det var som hände för att kunna göra någon förändring i det hela. Likaså att reflektera över vad andra gör