Kommunikativ förmåga

Kommunikativ förmåga är den kompetens som vi mest synbart arbetar med, i och med att alla ska säga något vid våra morgonsamlingar och alla uppdrag ska presenteras både muntligt och skriftligt. Inom den kommunikativa förmågan ingår även kompetensen att kommunicera skriftligt.

5.5.1 Intervju

Jag har under åren upplevt att de flesta av våra elever tycker att den muntliga presentationen är väldigt jobbig och detsamma gällde dessa elever när de började hos oss hösten 2008. så här svarar elev D;

”Jag har aldrig gillat det, jag har alltid hållt mig utanför när det är redovisningar förutom vissa projekt som vi hade. Jag kan dansa inför andra utanför skolan, men stå och redovisa ett projekt i skolan det är jobbigt. Här är det bättre för här är det lugnare i klassen än vad det var i grundskolan, för där var det mest folk som var stökiga och gjorde ljud, så man blev störd hela tiden. Här är det lugnare, man skäms inte.”

Gemensamt för de elever som jag har intervjuat är att de upplever inte de muntliga presentationerna så betungande längre. Elev E säger; ”Det är inte så jobbigt längre, det var

bara i början. Nu har jag ändå lärt känna alla. Sen beror det på vad man pratar om också.”

Elev A säger;

”Ja, man är inte lika nervös som man var då, man pratar tydligare. Man är mer framåt och man vågar ställa upp på mer grajor, ja det har blivit bättre nu. Jag var duktig på det innan med men det har utvecklats”

Några av eleverna för ett resonemang om att det har betydelse om vad det är man pratar om, vilket ämne, hur väl man känner att man behärskar ämnet har att gör med hur man hanterar den muntliga presentationen. Elev H säger;

”Innan var det så jobbigt att stå inför folk och prata, men det tycker jag fortfarande men inte lika mycket. Ofta är det halvklass när vi redovisar och det inte lika läskigt, hur man nu ska förklara det. Det beror på vad det är för ämne också, hade det varit engelska skulle jag aldrig kunna redovisa inför en stor grupp. Men på priven är vi inte så stor grupp, så det är lättare att läsa inför dom, det hade inte gått inför hela klassen.”

Inom den kommunikativa förmågan ligger inte bara fokus på det skrivna språket och på presentationsteknik, utan även att man ska bli medveten om sitt eget kommunikationsmönster och uttryck samt hur det påverkar andra personer i ens närhet och det är elev C som har börjat komma till insikt om det.

”Man pratar lite mer vuxet än man gjorde man agerar mer vuxet man tänker annorlunda än vad man gjorde innan, gör grejer annorlunda, ja lite sånt.”

5.5.2 Observation

Vårt upplägg gör att det är ingen som kommer undan med att aldrig prata inför andra. Alla gör det, men där är fortfarande mycket att arbeta med.

Vi börjar varje morgon i cirkel med våra cirkelsamtal och där får alla utrymme att säga något inför alla. I början av läsåret kunde det låta så här: - Det var bra. Roligt. Samma som tidigare. Vid det sista observationstillfället var svaren mer utvecklande och längre, som: - Vi hade tänkt

göra en film till utifrån dessa kursmål, för nu har vi testat att göra en film och nu vet vi hur vi ska göra för att filmen ska bli ännu bättre.

I cirkeln blir eleverna ”lurade” i positiv bemärkelse för i cirkeln sitter vi dagligen och pratar inför alla utan att ha någon bänk att gömma sig bakom. Detta är en kompetens som vi jobbar mycket med men som det behövs jobbas ännu mer med. Där finns även en del av den kommunikativa förmågan som jag inte sett någon större förändring i, men ändock en början och det är att eleverna ska bli/vara medvetna om sitt eget sätt att kommunicera och hur detta påverkar andra personer. När vi har haft konflikter och vi har lyft fram det i klassen, vad är det som händer?, Tycker ni det är okej? men jag tror ändå att det skulle behövas arbeta ännu mer med det, för varje person här.

I början av läsåret hade eleverna det svårt att ta sig ut utanför skolan. I slutet av terminen hade ingen av eleverna några problem med att ta sig ut utanför skolan. Vid avslutningsfasen i början av läsåret var många av presentationerna korta och inte så innehållsrika, men en ny trygghet för eleverna vid presentationstillfället är deras dator och där många använder sig av power point vid sina presentationer. Detta gör att datorn används mycket mer vid muntliga presentationer än tidigare och innehållet har blivit betydligt rikare och varierande. Efter presentationerna ges alltid gruppfeedback i form av frågor som hur var nu det här, hur upplevde ni det själva, hur/vad kan ni göra nästa gång, allt för att det ska bli tydligare.

Trots framsteg är detta något vi behöver jobba ännu mer med och även hur man genomför en presentation som fångar publikens intresse.

5.6 Styrkor/talanger/utmaningar/hantera tvetydighet

Vi i arbetslaget har under läsåret pratat mycket med eleverna om utmaningar. Vad är en utmaning? Hur känns det i kroppen inför en utmaning? För att utvecklas måste man utmana

sig själv. Utmaningar har jag kopplat samman med kompetenserna styrkor och talanger. Det sista temat innefattar de entreprenöriella kompetenserna medvetenhet om sina talanger och förmåga att hantera osäkerhet och tvetydighet. Anledningen till denna sammankoppling av kompetenser är att om man ännu inte är medveten om sina styrkor och talanger är det lättare att synliggöra dessa när man utsätter sig själv för utmaningar.

5.6.1 Intervju

Alla elever som jag har intervjuat är överens om att de utmanas genom sitt skolarbete. Elev F svarar;

”Ja, på alla möjliga sätt. Utmana, för det första kommer jag till skolan, hade jag fått bestämma hade jag nog stannat hemma. Här har vi typ datorer och idrotten är långt bort åt helvete och vi springer nere på stan och gör intervjuer, vi paddlar kanot till exempel. Det är annorlunda bara det är en utmaning.

Elev H visar att han/hon har utvecklats genom att ha utmanas i skolan genom att säga:

”Ja, alla arbeten här är en utmaning. Det känns ändå bra, som nu till lovet har jag satt upp ett schema vad jag ska göra och det brukar jag inte göra. Det känns roligare nu, innan vad det bara läxor och kändes inte alls bra. Sedan var det en massa omprov, så allt var mer ett tvång hela tiden, det var rätt så jobbigt. Jag har en helt annan motivation nu än innan och här får jag mer hjälp och ni förklarar så bra att man förstår det.”

Elev B utmanas av att få göra projekt utanförskolan:

”Ja, på alla sätt utmanas man. Det som jag tycker mest om är att det är på egen hand. Och att läraren inte hela tiden kommer in i klassrummet och att man inte får lov att göra något projekt utanför skolan, det är skönt. Ni säger tvärtom, gå ut utanför skolan.”

Elev D visar att han/hon har utvecklat sin styrka och sin förmåga att hantera osäkerhet genom våra ständiga muntliga presentationer när D säger:

”Ja, det gör man hela tiden. Innan, ja om man tar detta med redovisningen, så innan ville man inte redovisa från början men här har man fått redovisa hela tiden och därför har det blivit bättre hela tiden och det är viktigt att kunna redovisa inför andra också i och med det yrke man valt.”

De flesta av eleverna har även börjat bli medvetna om sina egna styrkor och talanger. Det var ett par som visste redan innan och elev E säger: ”Prata, det är min största styrka.”

Att elev H har utvecklat sin talang tydliggörs när han/hon säger:

”Talanger är mer att ta hand om barn och så, som jag känner och det är många som säger att barn tycker om mig och så. Men mina styrkor vet jag inte, det är väl mer det att mitt självförtroende har blivit mycket bättre än vad det var innan. Nu känner jag mer så att jag klarar av grejorna mer än vad jag gjorde innan”.

Andra har hittat nya styrkor som de inte såg tidigare, som elev B: ”Ja, kanske någon. Nu

känns det som redovisning och läsa högt inför andra, är mina nya styrkor.”

Elev F vill inte prata om det: ”Nej, det är väl inget man går och tänker på. Jag tycker det

känns egoistiskt. Jag vill inte var egoistiskt, jag tänker på andra förre mig själv.”

En annan positiv sak är att eleverna upplever att de kan utveckla sina styrkor och talanger i skolan. Elev C ser sin utveckling på följande sätt: ”Ja och jag känner att jag kommer

utvecklas mycket mer. Men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det hur jag menar.”

Elev A ser också positivt på sin och andras utveckling genom att säga: ”Ja, det känner nog

alla. När man gör något och så klarar man det och då blir man jätte glad, det gör nog alla. Det känner jag, det finns överallt, det gör det.”

Detta innebär att vi har kommit en bit in i det entreprenöriella lärandet när eleven själv ser att det sker en förändring, en utveckling och denna insikt gör att eleverna växer blir mer medvetna och deras självkänsla och självförtroende ökar och de känner sig redo för nya utmaningar.

5.6.2 Observation

Vad som är en utmaning är väldigt olika från elev till elev. Att genomföra en muntlig presentation inför andra var en utmaning för de allra flesta i början av läsåret. Vid återkopplingen mot arbetsdagens slut, när vi satt samlade och alla skulle berätta för alla vad de hade gjort och kommit fram till under dagen. Några av eleverna hade svårt att sitta still,

skruvade på sig hela tiden, ett par satt tysta och tittade rakt ner i golvet, alla reagerar vi olika inför utmaningar.

Inför återkoppling, kom alltid frågor från ett par elever om de verkligen behövde redovisa inför alla. Även frågor som Vad krävs av dem vid presentationen? Hur vill vi att de ska presentera sitt material?

Längre fram under mina observationer blev frågorna färre om vad som förväntades av eleverna vid återkopplingstillfället. Presentationerna blev längre. Över hälften av presentationerna gjordes framför gruppen. De elever som fortfarande valde att berätta vad de arbetat med sittande i cirkeln utvecklade sina framförande och de elever som var åhörare ställde frågor. Frågor som vi, pedagoger ställde i början för att få de att utveckla sitt resonemang ställs nu i stället av deras klasskamrater av intresse att få veta mer.

Vid en förberedelse inför en presentation av ett längre uppdrag snappade jag upp följande diskussion från en grupp.

Elev 1: Ska vi bara visa vår film vid presentationen?

Elev 2: Nä, vi måste berätta om hur vi har tänkt innan vi visar filmen och sedan måste vi väl säga något efter filmen också.

Elev 1: Men är filmen helt färdig, egentligen?

Elev 3: Vi måste klippa till den och redigera den lite, vissa saker fick vi ju ta om. Elev 1: Men allt annat är färdigt?

Elev 2: Ja, rapporterna har vi ju gjort själva. Jag är i alla fall färdig med min. Det är bara presentationen kvar.

Elev 1: OK, vem gör vad?

Elev 2: Vi kan väl göra det som vi är bäst på.

Om jag ser tillbaka på när eleverna började hösten 08, var det många som upplevde att de inte var bra på någonting. Idag upplever många av eleverna att de är bra på någon sak och kan även sätta ord på vad de är bra på. Min tanke är att det handlar om den feedbacken eleverna hela tiden får. Hur tänkte du här? Om du gör på det här sättet, kan du utvecklas mer då? Eleverna har också konstant utsatts för utmaningar under detta läsår. I början av pedagogerna och numera utsätter eleverna sig själva för utmaningar för de vill tänja på sina egna gränser och se hur mycket dom klarar av. Eleverna märker, känner och ser en förändring hos dem själva och då blir det positivt. Utmaningen ligger också i att eleverna själv kan välja och testa på saker som de själva vill göra.