Vid kvalitativa fallstudier förespråkar Merriam (1994) att en triangulering görs. Vid en triangulering används olika tekniker för att studera samma fenomen. Detta för att kunna motverka svagheter inom den ena datainsamlingsmetoden med styrkor från en annan.
För att nå ett djup i undersökningen av frågeställningarna om inkludering krävs att intervjuer, som i denna uppsats kan ses som den huvudsakliga metoden, kompletteras med observationer och dokumentläsning.
Enligt Kvale (1997) är intervjun ett professionellt samtal med tydlig struktur och syfte. Intervjuarens uppgift är att systematisera den intervjuades kunskap om ämnet. Han skriver: ”Om man vill veta hur en människa uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem?” (Kvale, s.9 1997).
För att kunna utföra den uppgiften på ett bra sätt måste intervjuaren vara väl förberedd samt medveten om sin egen roll och betydelse för samtalets kvalitet. Det är av största vikt att intervjun genomförs med empati.
I denna undersökning genomförs intervjuerna med intervjutekniken föreställningskartor. Tekniken är vald för att hjälpa till vid struktureringen av samtalen. Med hjälp av föreställningskartan ser den intervjuade själv sina tankar växa fram som ett mönster under intervjuns gång, vilket kan leda till att den intervjuade tänker ”bredare och djupare” än vid en traditionell intervju. Föreställningskartan är ett verktyg i en dialog, mellan intervjuaren och den intervjuade, för att förstå ett komplext fenomen. Intervjuaren dokumenterar intervjupersonens tankar i skrift under samtalets gång och tvingas på det sättet sätta sig in i hur den andre tänker för att också kunna formulera dennes tankar i skrift, vilket i sin tur leder till att tanken synliggörs och direkt kan
bekräftas eller formuleras om. Det nedtecknade ska spegla den intervjuades tanke på ett så exakt sätt som möjligt (Scherp, 2003).
Föreställningskartan har utvecklats ur begreppet ”mind map” och blir genom intervjusituationen en produkt av ett samspel mellan den som talar och den som dokumenterar. Föreställningskartorna leder till ett förståelsefördjupat samtal där det, liksom Kvale (1997) betonar, är mycket viktigt hur intervjuaren uppträder. Intervjuaren har som uppgift att med hjälp av fördjupande frågor bidra till att den intervjuade upptäcker och formulerar sina egna föreställningar och åskådliggör dessa i form av en förståelsekarta. Samtalet måste genomföras med respekt och omtanke om den som intervjuas. Föreställningskartor kallas ibland också förståelsekartor (Scherp 2003).
Merriam (1994) skriver att deltagande observationer är den kanske viktigaste metoden när det gäller att samla in information under en fallundersökning. Under deltagande observation samlas information in av olika företeelser inom fallet. Fördelen att göra det med observation är att det utgör en direkt erfarenhet från området till skillnad från intervjun som är en andrahandsuppgift. Den intervjuade säger medvetet eller omedvetet en sak om sitt sätt att vara eller tänka men i den verkliga situationen kan det hända att observatören får en annan erfarenhet av skeendet. Som observatör, och stående vid sidan, kan man lägga märke till det som blivit rutin för deltagarna själva men man bör, som kritikerna till metoden påpekar, vara medveten om människans subjektiva och därmed ibland otillförlitliga perception. Patton (Merriam, 1994) menar dock att man kan uppväga detta genom vara disciplinerad när man gör sina fältanteckningar och att man måste träna sig i att skriva deskriptivt och därmed skilja de viktiga detaljerna från det triviala. Observationer liksom intervjuer blir bättre när den som genomför dem tillägnat sig ett visst mått erfarenhet på området. Merriam (1994) belyser att ett bra sätt att lära sig observation kan förutom träning också vara att läsa vad andra skrivit om hur man bäst går tillväga. Hon skriver: ”Observation är den bästa tekniken när en aktivitet, händelse eller situation kan iakttas direkt, när man vill ha ett nytt perspektiv eller när deltagarna inte kan eller vill diskutera det område man är intresserad av” (Merriam, 1994, s.102).
Uppsatsens ämne, inkludering, lämpar sig bra för observation. Fenomenet kan studeras i en mängd olika situationer i skolans vardag. I denna studie kommer en särskoleelev att följas under en skoldag och samtliga särskoleelevers scheman och
undervisningslokaler kommer också att observeras. Träningsskolans elever studeras i centralkapprummet under några raster. Det är uppsatsens problemformulering om inkludering, dvs. delaktighet och gemenskap som inledningsvis format observationsområdena men som Merriam (1994) påpekar kan man inte i förväg bestämma var fokus ska ligga eller när man ska sluta observera.
Observationer kan delas upp i tre faser, start – insamling – avslutning. Såväl startfasen som avslutningsfasen innebär många gånger svårigheter i relationerna till deltagarna och är oftast tidskrävande. I fallet med den här uppsatsen är undersökningsmiljön redan bekant. Vilket innebär både för och nackdelar för undersökningen. När det gäller observationerna kan största delen av tiden utnyttjas till själva insamlingsfasen, då kontakt med deltagarna redan etablerats och kännedom om rutiner redan finns. Likaså kan avslutningsfasen avdramatiseras då inga band kommer att brytas i och med att undersökningen avslutas Merriam (1994). Det problem som oftast diskuteras i samband med observationer är i vilken utsträckning observatören påverkar eller förändrar situationen. Patton (Merriam, 1994) skriver att detta inte är en fråga om observationen påverkar utan snarare hur man ska kunna ha kontroll över dessa effekter och ha med detta i beräkningen när man tolkar sitt resultat.
Observationerna kommer att registreras med hjälp av fältanteckningar. Taylor och Bogdans (Merriam, 1994) förslag till hur fältanteckningar kan utformas, med breda marginaler, många nya stycken och citattecken vid direkta citat, kommer att användas för att underlätta bearbetningen så mycket som möjligt.
För att uppväga några av intervjuernas och observationernas svaga punkter, vilka bl.a. är att de är beroende av främmande element i den sociala miljön som ska undersökas, används i studien också dokumentläsning som datainsamlingsmetod. Dokumentet är till skillnad från intervju och observation vanligtvis producerat av andra motiv än forskningsändamål och är därför inte behäftat med samma begränsningar, skriver Merriam (1994) Dokumenten som kan användas i denna studie utgörs av det tillgängliga material eller information som finns på skolan om skolledningens och hela personalgruppens arbete som rör områdena inkludering och ”en skola för alla”. Framför allt rör det sig om protokoll från personalens ”lärgrupps”-sammanträden, planer för kompetensutveckling, gemensamma riktlinjer samt utvärderingar och reflektioner kring föreläsningar.
Dokument utgör en bra grund för fallstudier eftersom de ger upplysningar om den kontext där ett problem eller en frågeställning hör hemma. Glaser och Strauss (1967) menar att arbetet med dokumentärt material inte skiljer sig särskilt mycket från hur man använder det material man får genom intervjuer eller observationer. Boken, artikeln eller protokollet representerar minst en människa och kan motsvara observatörens informant eller intervjupersonen som utfrågas. I dessa dokument uttalar människor sina åsikter och ståndpunkter och beskriver händelser och platser som är fullt jämförbara med observations- eller intervjumaterial. Dokumenten som används måste förstås vara noggrant och medvetet framtagna, ha relevans till ämnet och deras äkthet ska vara prövad, d.v.s. det måste vara utrett vilken historia som finns bakom uppkomsten av dokumentet (Merriam, 1994). Exempelvis ser en ansökan om bidrag inom ett skolutvecklingsområde annorlunda ut än en redogörelse från en personalgrupp angående en arbetsmiljöfråga.
5.3 Provintervju
En provintervju utfördes så snart uppsatsens syfte ringats in. Detta för att träna på tekniken med föreställningskartor och undersöka om den framtagna frågeguiden var rätt hjälpmedel för syftet. Föreställningskartan som intervjuteknik visade sig fungera bra för att få en god uppfattning om den intervjuades föreställningar, upplevelser och
uppfattningar av inkludering.
Frågeguiden var allt för omfattande och ledde in på ett för stort område. Efter den tid som var avsatt för samtalet hade inte alla punkter berörts. Däremot hade en god bild av informantens mest centrala föreställningar i kunskapsområdet framträtt. Informanten ansåg att det blev ett intressant och lärande samtal. Provintervjun resulterade i att frågeguiden begränsades något samt att en fördelning av tiden på uppstart, fördjupande tankar, och sammanfattning fick utgöra en del av inledningen till de intervjuer som följde.