Intervjuguide

För att intervjupersonerna skulle få ett lagom svarsutrymme var en semistrukturerad intervjuguide över ämnet att föredra, samt att intervjutiden inte överskred fem minuter för att bibehålla informanternas intresse och fokus (se mer i del 3.4.1). Tanken var att intervjua mestadels elever och det är de som åsyftas när vi refererar till intervjuer.

En helt ostrukturerad intervju ger ett för stort spektrum över ämnet, och av den

anledningen försökte vi samla träffbilden kring de specifika saker vi ville få besvarade (Bryman 2011). Ett uppstolpat frågeformulär är inte att föredra, intervjuguiden ska snarare vara en tankeram, och frågorna ställs på så vis att de inte endast kan besvaras

med korta ja eller nej (Yin 2013). Intervjuguiden bör heller inte vara på ett papper som intervjusubjektet ser, då det kan påverka svaren (Yin 2013).

Ambitionen var att intervjuerna skulle vara spontant initierade för att ge eleverna

möjlighet att agera “som vanligt” i dem. Alvehus (2013) menar att ljudupptagningen bör placeras på ett sådant sätt att den inte drar uppmärksamhet till sig, eller stör

informanterna, vilket vi tog fasta på genom att gömma den, något som informanterna var informerade om. Tanken var att den intervjuade inte ens skulle märka att hen blev intervjuad. Planen var att börja med en så kallad panoramafråga (Yin 2013), vad har ni gjort idag, eller vad hade ni tänkt göra idag, som de fick besvara innan “huvudfrågorna”

ställdes. Förhoppningen var att frågorna skulle flyta in i varandra och var inte tänkta att ställas i rak följd ordagrant efter nedanstående ordning, utan var ämnade som guide och löd enligt följande:

Får ni vara med och bestämma/påverka vad som händer här på fritids? Ge exempel.

När får ni vara med och bestämma på fritids?

Vad skulle ni vilja vara med och bestämma på fritids?

Hur ser det ut när ni leker på fritids? Får ni vara med och bestämma där?

Utöver guidefrågorna tillkom ibland följdfrågor när eleverna berättade något där vidare information eller ett förtydligande önskades. Av naturliga skäl var följdfrågorna olika från intervju till intervju och innebar att vissa elever gav mer information än andra.

Intervjuerna med personalen var uppbyggda enligt samma princip med en inledande panoramafråga gällande vad som skedde på fritidshemmet under den aktuella dagen och vem, eller vilka, som hade beslutat det; personalen eller eleverna. Intervjuguiden till personalen var:

Hur arbetar ni med demokrati/elevinflytande på fritidshemmet?

Vad i veckans aktiviteter kan du se är kopplat till demokrati/elevinflytande?

På vilket sätt kommer elevernas önskemål fram i verksamheten?

Finns det tillfällen då elevinflytande inte kan tillgodoses? Ge gärna exempel.

Vi anser oss här ha tagit i beaktning de råd Bryman (2011) ger, t.ex. att frågorna kommer i en lämplig ordning och att intervjuguiden inleds med en öppen fråga som utgör en naturlig start av ett normalt samtal. Panoramafrågan inleder, och sedan gäller

det att inte bli för styrande och förbli neutral. Man bör även tänka på att utstråla samma sinnelag och kroppsföring vid samtliga intervjuer så att förutsättningarna för varje intervju är så snarlika som möjligt, inklusive intervjuarens klädsel och att den ska vara så neutral som möjligt (Yin 2013). Eftersom planen var att utföra intervjuerna spontant, det vill säga att de kunde ske när som helst och var som helst under fritidshemmets öppettid, kunde det bli svårt att iscensätta samma rumsmiljö vid varje intervjutillfälle, men möjligtvis kunde en och samma plats på skolgården användas och försiktighet iakttas när intervju valdes att initieras.

3.4.1 Att intervjua barn

När barn används som informanter, vilket den här studien gör, så uppstår en annan situation än när vuxna intervjuas, men det finns inga specifika metodologiska tillvägagångssätt att ta i beaktning vid intervjuer av barn (Dalen 2008). Enligt Dalen (2008) är det däremot viktigt att behandla barnet som just en informant, att ta deras utsagor på allvar och att uppträda som att det är en formell intervju. Dalen (2008) tillägger även att barn som informanter inte alltid tar hänsyn till sociala konventioner i samma utsträckning, som att visa hövlighet eller tålmodighet när intervjun börjar bli vad de upplever som tråkig, en intervju kan ibland avslutas abrupt när helst det intervjuade barnet känner för det.

De saker som Dalen (2008) beskriver erfors i början av insamlingen av det empiriska materialet. Ursprungsidén, att söka upp eleverna och intervjua dem på stående fot likt ett samtal, föll inte alla i smaken. Efter konsultation av litteratur som behandlade ämnet intervjuer av barn, främst Dalen (2008) ändrades därefter taktik och intervjuer av mer formell karaktär antogs. Följs de generella råd för intervjuer som beskrivs i det inledande stycket i det här kapitlet, även när barn intervjuas, så hjälper det en som intervjuare att inte döma barnen på förhand. En vuxen har möjligtvis en schablonartad bild av hur barn beter sig om de ses som subjekt utifrån ett barnperspektiv (Klerfelt &

Qvarsell 2012). Det kan bidra till oönskade konsekvenser och begränsa kvalitén på intervjun (Dalen 2008). Dalen (2008) menar därtill att många forskare återger att barn upplevs känna sig tagna på allvar när vuxna behandlar dem som betydande informanter vid en intervju, och hur barn i stor utsträckning ger uttryck för att de anser det vara positivt när vuxna tar dem på allvar.

3.4.2 Komplikationer vid intervjuer

Den initiala intervjutekniken med att intervjua eleverna likt ett spontant initierat samtal, tycktes inte fungera så väl i praktiken. Många elever visade sig otåliga och undrade när de skulle bli intervjuade, samt vilka som hade intervjuats. Intervjuer kunde inte utföras då elever utan målsmans medgivande var närvarande. Efter två dagar antogs en mer formell intervjuteknik, en intervjuplats inomhus inrättades och eleverna fick komma in antingen i små grupper eller enskilt, beroende på vad de önskade, för att få svara på frågorna i något mer rak följd. Således blev det både enskilda intervjuer och

gruppintervjuer som låg till grund för empirin. Inspelningsmekaniken placerades dock fortfarande på ett sådant sätt att den inte skulle distrahera. Den arbetsmetoden var desto mer effektiv än ursprungsmetoden och ett mer kvalitetsbetonat material samlades på så vis in. Delar av det tidigare insamlade materialet ansågs ändå kunna användas, och har därför även inkluderats i sammanställningen.