6 Resultat och Analys
6.1 Introduktion till veteranpolitik .1 Svensk veteranpolitik
År 2010 beslutade den svenska riksdagen om instiftandet av en svensk veteranpolitik. Detta innebär att svenska folket och staten visar erkänsla för veteranens insatser och deras anhöriga. Veteranpolitiken ger veteranerna ett förstärkt socialrättsligt skydd i samband med tjänstgöringen i olika internationella insatser och innebär ett statligt erkännande av veteraner (Regeringskansliet, 2014). Regeringen betonar att veteranpolitiken berör alla i samhället och att staten ansvarar för den personal som, på statens begäran, deltagit i internationell verksamhet. Detta innebär att alla veteraner bör tillförsäkras ett anpassat och ändamålsenligt stöd som skall utgå från en helhetssyn där Försvarsmakten inklusive hela samhället och dess olika aktörer har ett ansvar för genomförandet (Veteranutredningen, 2014:26, 288). Veteraner har, i och med veteranpolitiken, fått fäste som en gångbar socialpolitisk kategori med särskilda behov och rättigheter (Garpenhag, 2017:89).
6.1.1.1 Statens ansvar
Försvarsmakten definierar veteran som den personal som varit anställd i Försvarsmakten och gjort insatser internationellt eller nationellt, med eller utan vapen. Personal som deltagit i internationella militära insatser kallas utlandsveteraner (Försvarsmakten, 2019b). År 1999 lagstadgades det att Försvarsmakten skulle ta ett större ansvar för att följa upp veteraners situation och år 2011 ersattes denna av Lag (2010:449) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser. Detta för att ytterligare framhålla och förstärka vikten av omhändertagandet av personal som deltar i internationella militära insatser genom ett utökat stöd- och uppföljningsansvar för Försvarsmakten (Veteranutredningen, 2014:296). Detta ansvar gäller i fem år från det att personalen kommit hem från insats. Vidare skall Försvarsmakten utreda om personal som tjänstgjort i en internationell militär insats har fått fysiska eller psykiska besvär till följd av tjänstgöringen i insatsområdet. Den skadade skall i så fall få hjälp och stöd att kunna återfå full arbetsförmåga (SFS 2010:449). Stödet består av
mottagande vid hemkomst, hjälp med rehabiliteringsåtgärder samt ekonomisk ersättning. Veteraner kan, vid behov, få stöd och rådgivning även efter det att det femåriga ansvaret löpt ut (Garpenhag, 2017:82). Försvarsmaktens uppföljningsskyldighet regleras även i Förordning (2010:651) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser. I Försvarsmakten ansvar ingår att bland annat utse en kontaktperson inom myndigheten till den som drabbats av fysiska eller psykiska besvär under sin tjänstgöring i en internationell militär insats. Denna kontaktperson skall informera och vägleda den drabbade (SFS 2010:651).
Ovanstående lag och förordning utgör en grundläggande del i veteranpolitiken (Veteranutredningen, 2014:289). Lagen och förordningen är avsedd att förbättra skyddet för veteraner mot bakgrund av den mycket speciella, komplexa och många gånger farliga verksamheter som utförs av Försvarsmaktens personal i ett insatsområde under en internationell militär insats. Lagen skall således komplettera de allmänna regler som gäller ifråga om skador i arbetslivet och arbetsgivarens ansvar, arbetsmiljö m.m. (Veteranutredningen, 2014:296, 307). Veteranutredningen poängterar att en veteranpolitik som skall vara till stöd för den anställde och dennes anhöriga kräver information, kontakt, stöd och uppföljning vid internationell insats. Förberedelserna skall vara såväl inför en insats, under och en uppföljning efter insats för att Sverige skall kunna ta sitt ansvar för berörd personal. Det stöd som ges ska så långt möjligt ha en likformig utformning för alla veteraner (Veteranutredningen, 2014:27,69). Regeringen betonar att veteranpolitiken berör alla i samhället och en utgångspunkt i veteranpolitiken är att samhället som helhet bör medverka i genomförandet av denna politik, dvs. den myndighet eller organisation som från ett samlat samhällsperspektiv är mest lämpad bör ansvara för åtgärden (Veteranutredningen, 2013:13,27). Därav ligger ett ansvar på myndigheten att vägleda veteraner till vårdinsatser, andra myndigheter, försäkringsbolag, veteran- och anhörigorganisationer samt till stiftelser eller andra myndigheter för ekonomisk ersättning (Veteranutredningen, 2014:314).
6.1.2 USA:s veteranpolitik
Sedan nationens bildande har veteraner haft en ständig närvaro i den amerikanska politiken och är den grupp som varit bland de första i USA att få ta del av federala förmåner (Teigen, 2012:266). Det är USA:s veterandepartement, the Department of Veteran Affairs (VA), som bistår veteraner och anhöriga med olika sociala och ekonomiska förmåner och tjänster. VA är det andra största departementet i USA räknat till antal anställda (U.S. Department of Veteran Affairs, 2019c). Enligt VA har USA idag det mest omfattande stödsystem för veteraner bland
alla nationer i världen och det första lagstadgade stöd till skadade soldater tillkom redan år 1636 (U.S. Department of Veteran Affairs, 2018b). Stöd till veteraner sker via The Veteran Administration som ansvarar för veteraner hälso- och sjukvård och The Veterans Benefits Administration (VBA) som tillhandahåller olika typer av ekonomisk ersättning, såsom pensioner, utbildningsstöd, försäkringar och förmåner till anhöriga (U.S. Department of Veteran Affairs, 2019f). Det finns därmed olika typer av federala sociala och ekonomiska förmåner som är tillgängliga för nationens veteraner utifrån särskilda kriterier. Veteranens grundläggande behörighet för dessa olika tjänster och förmåner beslutas vanligtvis av det lokala VA som finns i de olika delstaterna (Weimer, 2010:35).
6.1.2.1 Statens ansvar
I de federala stadgarna, Title 38 Code of Federal Regulations, beskrivs definitionen av begreppet veteran och de kriterier som behöver uppfyllas för att ta del av federala förmåner och tjänster. En veteranen skall aktivt och kontinuerligt tjänstgjort i 24 månader för att få tillgång till förmåner via VA, även om vissa undantag görs. En veteran definieras enligt Title 38 Code of Federal Regulations som "a person who served in the active military, naval, or air service and who was discharged or released under conditions other than dishonorable" (U.S. Department of Veteran Affairs, 2019b). I Title 38 Code of Federal Regulation redogörs för flertalet omständigheter som gör att en person som deltagit i militär tjänstgöring inte får vara kvar i tjänst enligt "discharged or released under conditions other than dishonorable" och därmed inte får klassas som veteran eller ta del av förmånerna (U.S. Department of Veteran Affairs, 2019b). Flertalet omständigheter beskrivs och några av dessa är då en soldat vägrat att utföra militära uppdrag, vägrat bära uniform, haft ogiltig frånvaro eller gjort sig skyldig till brott, spionage eller deserterat. Inte heller den som gjort sig skyldig till att ha avsiktligen och felaktigt dödat en annan människa har rätt till någon form av vare sig ersättning, pension eller förmån (U.S. Department of Veteran Affairs, 2019a).
När det kommer till vissa förmåner görs även skillnad på pensionerad militär och veteran, även om en pensionerad militär alltid är en veteran krävs det oftast att man tjänstgjort en längre period i det militära för att kunna få förmåner som är riktade mot pensionerade militärer (Panangala & Janeczko, 2010:162). Vidare finns fastställda krav i Title 38 Code of Federal Regulations när det kommer till veteraners förmåner. Här fastslås att Department of Veterans Affairs (VA) skall ge ekonomisk kompensation varje månad till veteraner som har en tjänstgöringsrelaterad skada eller sjukdom. Vidare skall även ekonomisk ersättning ges för
omkostnader i samband med svårare funktionsnedsättning. De ekonomiska ersättningarna täcker transport, medicinsk utrustning och även annan utrustning som veteranen behöver. Om en veteran till följd av tjänstgöringsrelaterad skada behöver anpassat boende, anpassade kläder eller har andra behov skall ekonomisk ersättning ges även för detta. Vid tjänstgöringsrelaterat dödsfall skall soldatens maka/make, barn eller förälder få ekonomisk ersättning varje månad av VA samt täcker VA alla begravningskostnader. Title 38 Code of Federal Regulations fastställer även veteraners rätt till pensioner utefter flertalet kriterier och fastlägger även undantagsförmåner. Det finns flera undantagsförmåner för vissa specifika internationella militära tjänstgöringar och inom vissa tidsperioder, exempelvis kan en person, vars mamma varit Vietnamveteran, ges ekonomisk ersättning vid funktionsnedsättning till följd av fosterskada (U.S. Department of Veteran Affairs, 2019a).
6.1.3 Veteraners offentligrättsliga och politiska ställning
Den relativt nya veteranpolitiken i Sverige har, enligt Regeringskansliet (2014), gett veteranerna ett förstärkt socialrättsligt skydd i samband med tjänstgöringen i olika internationella insatser och även ett statligt erkännande. Genom lagen och förordningen, som är en grundläggande del i veteranpolitiken, skall skyddet förbättras för veteraner som deltagit i en internationell militär insats (jmf Veteranutredningen, 2014:296, 307). USA har, i likhet med Sverige, ett socialrättsligt skydd för veteraner. Veteraner i USA, till skillnad från Sverige, har haft en ständig närvaro i den amerikanska politiken och är den grupp som varit bland de första i USA att få ta del av federala förmåner (jmf Teigen, 2012:266). De förmåner som veteraner tog del av redan efter det amerikanska inbördeskriget anses av Skocpol (1992:531-532) vara den mest framgångsrika socialpolitik som någonsin bedrivits i USA.
Denna veteranpolitik som finns i både Sverige och USA kan anses vara professionsrelaterad då lagar riktar sig specifikt till en yrkesgrupp, nämligen personal som deltagit i internationell militärtjänstgöring. I Sverige specificeras Försvarsmaktens uppföljningsansvar till utlandsveteraner som deltagit i internationell militär insats, för att bistå med stödinsatser vid behov. I USA riktas inte förmåner eller stöd specifikt till utlandsveteraner, utan olika kriterier behöver uppfyllas beroende på vilken förmån veteranen vill ta del av. Amerikanska veteraner får inte ta del av förmåner om de på grund av olika omständigheter som beskrivs i, Title 38 Code of Federal Regulation, uteslutits från militärtjänstgöring (jmf U.S. Department of Veteran Affairs, 2019a).
I USA är det tydligt att det är USA:s veterandepartement, the Department of Veteran Affairs (VA), som har huvudansvar när det kommer till att bistår veteraner och anhöriga med sociala och ekonomiska förmåner och tjänster. I jämförelse med USA är ansvaret inte lika tydligt i Sverige då en av utgångspunkterna i veteranpolitiken är att samhället som helhet bör medverka i genomförandet av veteranpolitik, dvs. den myndighet eller organisation som från ett samlat samhällsperspektiv är mest lämpad bör ansvara för åtgärden (jmf Veteranutredningen, 2013:13). Detta innebär att det inte behöver vara självklart att Försvarsmakten skall tillhandahålla resurser för veteranen i första hand, likt det amerikanska VA, utan andra aktörer i samhället kan anses ha ett delat eller, till och med, större ansvar.