Synen på textilier som ett värdefullt kapital har varit djupt rotad. Vilket inte är att förvåna då tiden för framställning av textilier var avsevärd i självhushållningens bondesamhälle. Att mängden tillgängliga och uttjänta textilier troligen ökade när pappersbruken inte längre
behövde dem för papperstillverkningen innebar inte att värdet på de överblivna trasorna sjönk.
Återbruk som vi kan se i källor som bouppteckningar, frågelistsvar och i bevarade föremål visar att begagnade textilier och återbruksmaterial värderats högt. Kapitlet tar upp olika aspekter och företeelser kring återbruk och handel med begagnade kläder och textilier.
Lump, klut och trasa – trasryornas råmaterial
I samtida arkivaliskt material såsom bouppteckningar, kungliga förordningar och andra äldre dokument/brev som behandlar lumphantering finns en del begrepp som är centrala och ger ledtrådar till återbruk generellt och till trasryor, till exempel lump, klut, trasa och lapp Begrepp som även i viss mån återfinns i frågelistsvaren.
Slår man på ordet lump i SAOB får man fram fem olika betydelser varav lump i betydelsen kasserade kläder och textilier är överlägset mest omfattande. Beskrivningen av ordet lyder:
Kasserade stycken eller utslitna plagg av textilier; tygavfall; trasor, klutar; i synnerhet om dylika stycken eller plagg såsom material för tillverkning av papper, papp eller
spånadsmaterial; numera blott i singularis; även samling eller hög av lump, ävensom i utvidgad användning, innefattande även andra kasserade ting: skräp; även bildligt samla, sortera, rensa, skära lump. Lägga det i lumpen! även oegentligt: kasta bort det!175
En ytterligare betydelse enligt SAOB är att lump avser vardaglig benämning om smutsiga slitna vardagskläder. Listan på lump-ord är diger, några exempel: lump-arbete, lump-bal, bod, fiber, handel, garn, handlare, hög, kniv, lump-lada, lump-magasin, lump-månglare, lump-papper, lump-piskare, lump-rensningsmaskin, lump-samlare eller -samlerska, lump-rissel, lump-sax, lump-sjuka, lump-skatt, lump-skäreri, lump-sorterare eller -sortererska, lump-ull och lump-vatten.176
Många av lump-orden kan kopplas till pappersbrukens lumphantering. Ord som lump-bod, lump-handlare, lump-handel, lump-magasin och lump-månglare visar också på handel med lump, vilket tyder på att lump var ett material som hade ett värde.
175 www.saob.se uppslagsordet LUMP, 2019-06-16
176 www.saob.se uppslagsordet LUMP, 2, 2019-06-16
47 Huvudbetydelsen av ordet klut är enligt SAOB:
Avrivet eller avklippt (mindre) stycke av tyg, tyglapp; numera nästan blott om dylikt stycke av sliten och kasserad klädespersedel, i synnerhet av bomull eller linne vanligen såsom tillfälligt användt för visst ändamål eller med tanke på dylik användning, trasa; även mer eller mindre bildligt.”177
SAOB nämner flera klut-ord, bland annat klut-bolster, klut-docka, klut-gubbe, klut-handlare, klut-hyende, klut-kläde, klut-kniv, klut-matta, klut-rya, klut-samlare, kluta-rya, kluta-täcke, klute-bolster.178 De äldsta beläggen för ordet hos SAOB finns från 1526 och 1547.179
Bland lump- och klut-orden är det fler klut-ord som handlar om trasor i det egna hemmet, exempelvis klut-bolster, kluta-rya, klut-kläde, kluta-täcke. Lump-orden hänvisar i större utsträckning till handel och industriell verksamhet men även några av klut-orden kan hänföras till lumphanteringen på pappersbruken
Ordet trasa beskrivs i SAOB på följande vis:
[…] om mindre tygstycke som lossnat eller rivits eller klippts av från större utnött och kasserad textil i synnerhet klädesplagg, vanligen utgörande en bättre rest av denna och tillvarataget för (tillfällig) återanvändning, klut numera aven om mindre, för visst ändamål tillverkad lapp eller duk av tyg (eller tygliknande material) i synnerhet för rengöring och dylikt (damm-, disk-, skur-trasa) även dels om från utnött och söndrig textil löst hängande, till en del avrivna (men ännu fastsittande) tygstycken, dels om utslitna och söndrig klädesplagg, ”paltor”.180
Tras-ord i SAOB är tras-bylte, tras-docka, tras-färgning, tras-följe, tras-garn, tras-grannlåt, hank, höljd, kant, lapp, lump, maja, marknad, matta, tras-pack, tras-proletariat, tras-rya, tras-täcke, tras-väv m.fl.
I bouppteckningarna förekommer ordet lapprya som benämning för det vi idag kallar trasrya.
I SAOB finns inte uppslagsordet lapprya endast ordet lapp, och en av betydelserna är:
177 www.saob.se uppslagsord KLUT, 2019-06-16
178 www.saob.se uppslagsord KLUT, 2019-06-16
179 ”Ingen insömar någhon klut aff nyt och owalkat klädhe, in uthi gammalt klädhe, ty han riffwer dogh sedan thet inömadhe stycket uthin klädhit ighen” Mat.9:16 (NT 1526), enligt excerpt via mejlväxling med Eva Larson, Svenska Akademien i april 2015.
”hon hade menth att han skulle skaffue warid en riik karll Dhå hon såg siig om kring dhå hade han intlidh annett sen en stor kista full my klutar” Sthm Fb 23/5 1547 (bl23a), enligt excerpt via mejlväxling med Eva Larson, Svenska Akademien i april 2015
180 www.saob.se uppslagsord TRASA, 2019-06-16
48
Mindre stycke av tyg; ofta om avrivet eller avklippt stycke, särskilt om stycke av slitet eller kasserat klädesplagg och dylikt. Mindre stycke användt eller avsett att användas till lagning eller förstärkning av något, i synnerhet klädesplagg. Trasor, lumpor; förr även om trasor såsom vävnads- eller stoppningsmaterial.181
Pappersbrukens lumphantering
Det sägs ibland att när insamlingen av lump som råvara till papperstillverkningen upphör börjar man använda de utslitna kläderna och textilierna för tillverkning av trasmattor.182 Är det möjligt att bekräfta tesen, att trasryor, trasmattor och andra textilier med trasor, börjar vävas när man slutar samla in lump till pappersbruken? Tidigare intendenten vid Nordiska museet Ingrid Frankow ställer också frågan i boken Den svenska trasmattan – en
kulturhistoria, och kommer fram till att det sällan finns enkla förklaringar till komplicerade orsakssammanhang, och att det är flera samverkande omständigheter som förklarar fenomenet trasmattan.183 Hon har heller inte hittat källor som kan bekräfta att så skulle vara fallet.
Så länge papperstillverkning var beroende av gamla textilier, lump, för tillverkning av papper och sedlar har lumphantering varit en viktig verksamhet. Ända till mitten av 1800-talet har lump, gamla textilier av linne och ylle, varit den enda råvaran för papperstillverkningen.
Pappersbruken hade ett ständigt växande behov och stundtals stora svårigheter att få tag på tillräcklig mängd lump. Lumphandeln reglerades med kungliga förordningar och samlades in från hushållen i både städer och på landsbygden. Till vitt skrivpapper kunde endast vit lump användas, därför var ren vit linnelump den främsta råvaran, till sämre papper användes färgat linne, ylle och hampa.184
Svårigheter att producera önskad mängd papper med tillgänglig mängd lump drev
utvecklingen mot ersättningsmaterial och vid mitten av 1800-talet började massa tillverkad av trä att användas i kombination med lump.185 Från 1860 – 1870-talen användes uteslutande kemiskt framställd cellulosafiber.186 Därmed slutade man att systematiskt samla in lump för pappersbrukens räkning. Ett överskott av textilier för annat ändamål fanns därmed att tillgå.
181 www.saob.se uppslagsord LAPP, 2019-09-18
182 Steffen, Kerstin, ”Trasmattan och dess förhistoria”, 1924, sid 133, Ankert, Kerstin och Frankow, Ingrid, Den svenska trasmattan – en kulturhistoria, 2003, sid 46
183 Ankert och Frankow, 2003, sid 46
184 Clemensson, Gustaf, Papperets historia intill 1880, 1953, sid 93, källan gäller större delar av stycket
185 Clemensson, 1953, sid 98
186 Clemensson, 1953, sid 99
49
”Kongl. Maj:ts Nådige förordning, Om Lumpors samlande för Pappers-Verken uti Riket”
Att lumpbehovet, lumpsamlandet och lumphanteringen var en viktig angelägenhet för hela samhället märks i antalet kungliga förordningar som behandlat ämnet under 1700- och 1800-talen. De kungliga förordningarna lästes upp av prästen i kyrkan efter predikan och därmed fick alla i bygden ta del av förordningar och kungörelser från statsmakten. Det finns
åtminstone åtta förordningar – från den första 1738 till den sista 1831 – där den första är mest omfattande och innehållande en bra sammanfattning av problemen med papperstillverkningen under första halvan av 1700-talet.
I inledningen i Kongl. Maj:ts Förordning Om Lumpors Samlande för Pappers-Verken uti Riket, utgiven 31 januari 1738, beskrivs den aktuella situationen sådan att
[…]årligen låta ifrån Utrikes Orter inkomma, ei allenast fint, utan och gröfre Skrif-Papper, til Landets nödvändige Bruk, och att bristen på Inrikes tillverkningar, theraf förnämligast ankommer uppå tienlige Klutar eller så kallades Lumpor, hwaraf Pappers Werkens innehafware icke någon tilrådelighet skola sig kunna förskaffa; Förthenskull, och som Wi låtomoss Råder anpredikangelägit wara, at alla giörlige författningar måge warda tagne, hwarmedelst Rikets egne Manufactur-Tilwerkningar kunna blifwa befordrade och tilräcklige för thet Allmänna Bruket at tilgå, samt så medelst the
therföre til Utrikes Orter utgående ansenligt Capitaler besparas och uti Riket behållas.187 Man vill att importen av papper ska upphöra och den inhemska papperstillverkningen ska komma igång inom landet, och därmed behålla även kapitalet inom landet. Men bristen på nödvändiga klutar och lumpor hindrar papperstillverkningen.
Under ett antal punkter anges detaljerade ramar för lumpinsamlingen i landet. Under punkt I åläggs ”Husbonde och Husmoder, högre och lägre”, i varje hushåll såväl i städer som på landsbygden att, i stället för att bränna eller kasta bort linne- och yllelump spara den ”..i ett rum utan fuktighet”. Punkt II reglerar att de priviligierade pappersbruken, med tilldelade distrikt, får samla lumpor i distrikt och städer i Sverige och Finland där det inte finns pappersbruk. Punkt III beskriver hur kommissionärernas arbete ska se ut. Punkt IV reglerar taxan för olika lumpkvalitéter. Under punkt V klagas det över att pappersbruken inte producerar tillräcklig mängd papper i en acceptabel kvalité.188
187 Kongl. Maj:ts Nådige Förordning, Om Lumpors Samlande för Pappers-Verken uti Riket. Gifwen Stockholm i Råds Kammaren Then 31 januarii 1738, sid 1. Finns att ta del av i tryckt form på flera av universitetsbiblioteken.
188 Ibid
50
Förordningarna mellan 1738 och 1824 har endast små justeringar men förordningen från 1824 är mer omfattande och anger att förordningarna från 1738 och 1757 upphör att gälla och att den nya förordningen reglerar vilka som kan samla in lump och att den som samlar utom den egna socknen behöver pass.189
Nya konsumtionsmönster – fabrikstillverkade tyger och kläder
En förutsättning för att kunna väva trasryor var att det fanns tillgång och överflöd på textilt material. I de undersökta trasryorna finns flera tyger som härrör från 1800-talets
fabrikstillverkade tyger. Produktionen av tyger för kläder och inredning skedde under 1800-talet i tre former: hemslöjden, avsaluslöjden och den tidiga textilindustrin. Fram till mitten av 1800-talet var hemvävningen viktigast för textilförsörjningen och fortfarande vid 1870-talet var den betydande.190 Kring år 1870 var produktionsvolymen inom hemslöjden ungefär lika stor som vid fabrikerna. Det var produktionen inom saluslöjden som först minskade.191 Huvudsakliga orsaker till det ökande bruket av fabrikstillverkade tyger var inkomstökningar i inom jordbruket under 1820 till 19840-talet och samtidigt ökade importen och fabrikernas produktion.192 För jordbrukets underklasser ökade inkomsterna först från 1840-talet. Då arbetet succesivt i större utsträckning betalades kontant gavs möjlighet till ökad
konsumtion.193
Innan järnvägen var utbyggd var distribution och transporter av till exempel textila produkter hänvisade till västgötaknallar via leriga vägar, sjöar, åar och kuster.194 Ångbåtstrafiken för distributionen av människor och varor längs Östersjökusten, till Göteborg och i Mälaren var betydelsefull från 1820-talet och framåt. För de mekaniserade bomullsväverierna var
ångbåtstrafiken viktig och flera väverier anlades i närheten av hamnstäder.195
Textilindustrin ingick i den tidiga industrialiseringen från 1830-talet med mekaniserade fabriker. Bomullsväverierna startade redan på 1830-talet men en ökad tillgång på
fabrikstillverkat bomullstyg märktes först på 1850-talet.196 En viktig förutsättning för den
189 Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegii Kungörlse, Angående Lumpsamling och Lumpsamlares Antgande. Gifven i Stockholm den 9 februarii 1824
190 Schön, Lennart, Från hantverk till fabriksindustri – Svensk textiltillverkning 1820 – 1870, 1979, sid 17
191 Schön, 1979, sid 40, Nylén, 1995, sid 134
192 Schön, 1979, sid 74
193 Szabó, 1984, sid 90
194 Jonsson, ”Bomullstygets genombrott”, 2002, sid 46
195 Jonsson, 2002, sid 49-50
196 Jonsson, 2002, sid 44, Schön, 2014, sid 76
51
växande textilkonsumtionen var sjunkande priser på bomull.197 På 1870-talet inleddes en ny expansionsfas då textilproduktionen ökade, både inom bomulls- och ylleindustrin198
Den snabba spridningen av bomullsgarn ersatte den tidskrävande spånaden av lin och ull men den ersatte inte tillverkningen av textilier i hemmen, istället ökade hemvävningen kraftigt fram till 1850-talet.199 Hemvävningen för eget bruk var lika stor på 1870-talet som 1850.200 Av fabrikstillverkade tyger var det bomullstygerna, köpetyger, som landsbygdens invånare först började köpa och av det tillverkade man exempelvis lakan, handdukar, förkläden,
klänningar, skjortor och särkar.201 Flera av dessa tyger ser man exempel på i trasryorna, vilket betyder att trasryornas återvunna material inte behöver vara äldre än 20-30 år när de uppträder i trasryorna.
Från år 1846, när näringsfriheten infördes, växte antalet grosshandlare och minuthandlare i städer och köpingar och lanthandlare på landsbygden kraftigt. Dessa handlare blev en central länk för spridandet av bomullsväveriernas varor.202 Ett frågelistsvar nämner att lanthandeln också kunde vara ett inlämningsställe för klädestrasor för att få dem skickade till fabriker som fabriksmässigt rev trasorna till raffelstopp.203
Årtiondena före sekelskiftet 1900 var det kringvandrande försäljare jämte lanthandlare som hade störst betydelse för förmedlingen av textila produkter på landsbygden.204 I
bouppteckningsmaterialet anges alltid den dödes skulder och fordringar och från senare delen av 1800-talet ser man ofta skulder till lanthandlare. I de studerade bouppteckningarna runt 1850 finns skulder till minst fyra handlare i närområdet för socknarna Väddö, Häverö och Singö. Under 1890-talet har de avlidnas skulder ökat till betydligt fler lanthandlare,
bouppteckningsmaterialet upptar åtminstone 16 handlare i roslagsområdet.205 Det finns därför skäl att anta att lokalbefolkningen, under de sista årtiondena av 1800-talet, inte hade långt till lanthandlare som saluförde tyger.
197 Schön, 2014, sid 75
198 Schön, 1979, sid 31, Szabó, 1984, sid 90
199 Schön, 2014, sid 77
200 Schön, 1979, sid 74
201 Szabó, “Hur industriprodukterna kom till landsbygden – kläder och skor”1984, sid 92. Mátyás Szabó är PhD.
docent och var chef för Nordiska museets kulturhistoriska undersökning 1980. Jonsson, 2002, sid 47,
202 Jonsson, 2002, sid 48
203 EU48724, Tensta socken
204 Szabó, 1984, sid 101
205 Se bilaga 3, flik Handlare 1850 och 1890, förteckning över de handlare som nämns i bouppteckningarna från 1850 och 1890.
52
Fabrikssydda kläder köptes inte av landsbygdens folk i någon större utsträckning före 1880-talet, det riktiga genombrottet för konfektionssydda kläder kommer först kring sekelskiftet 1900.206 De första att anamma konfektionssydda kläder var arbetarklassen, till exempel var ytterrockar och kostymer av ylle och halvylle, arbetsblusar, mollskinnsbyxor, storvästar de första plaggtyperna för män som tillverkades industriellt.207 Landsbygdens kvinnor var inte lika intresserade av att tidigt investera i konfektionskläder och de tidigaste plaggen för kvinnor var blusar, förkläden, damkalsonger och kavajer.208 Av ovanstående kan man
förmoda att textilt material från fabrikssydda kläder inte i någon större utsträckning uppträder som trasor i trasryorna. Vävningen av trasryor är förmodligen i ett slutskede under 1890-talet när konfektionskläder börjar bli så utslitna att de klipps sönder till trasor.
Köpetygerna innebar en stor arbetsbesparing men i gengäld var inte de fabrikstillverkade bomulls- och ylletygerna lika slitstarka och hållbara som de hemvävda linne- och
ylletygerna.209 Samhället förändrades under 1800-talets lopp från en hög grad av självhushållning med råvaror dyrare än arbetskraften till billigare köpvaror med mindre hållbara material.210 Material som krävde ett annat sätt att sköta och tvätta plagg och textilier än de hållbara hemvävda tyger som använts tidigare.
Återbruk och sparsamhet – ett förhållningssätt i självhushållningens tid
Handeln med textil har varit betydande och begagnade kläder och textilier var ett viktigt kapital. Forskning om auktionshandeln i Sverige, under 1700 – 1800-talen, visar att kläder och textilier var en vanlig vara på auktionerna.211 Auktionshandeln var en viktig marknad för människor och den ekonomiska omsättningen var betydande.212 I många av
bouppteckningarna kan man se skulder på auktionsinrop till auktionsförrättare.
En ytterligare marknad för begagnade kläder och textilier under 1700- och 1800-talet var klädmäklarna. Klädmäklarna sålde och köpte begagnade kläder och textilier. Det var framför allt två grupper av kvinnor som hade behov av att kunna försörja sig och sin familj,
borgerskapets ogifta döttrar och gifta kvinnor från borgerskapets lägre samhällsgrupper som blev klädmäklare.213 Om männen inte klarade av familjeförsörjningsuppgiften på grund av
206 Szabó, 1984, sid 91
207 Szabó, 1984, sid 94
208 Szabó, 1984, sid 96
209 Ulväng, 2012, sid 129,
210 Ulväng, 2014, sid 109
211 Ulväng, Göran, Murhem, Sofia, Lilja, Kristina, Den glömda konsumtionen, 2013
212 Ulväng, Murhem, Lilja, 2013, sid 86
213 Bladh, Christine, Månglerskor, 1997, sid 137
53
sjukdom eller låg lön kunde gifta kvinnor få tillstånd till eget mindre företagande, hellre än att de låg fattigvården till last.214 Att sälja textilier och kläder när de inte kan användas i det egna hushållet var självklart och lika självklart var det att köpa begagnade textilier om man inte hade råd eller möjlighet att tillverka dem hemma.
Återbruk avspeglat i bouppteckningar och frågelistsvar
En tydlig bild av hur bädden kunde se ut i ett hem från självhushållningens tid i Vallentuna socken får man av följande citat om sängens textilier, inklusive återbrukade textilier, från ett frågelistsvar nedtecknat ca 1930 men avspeglande förhållanden under sent 1800-tal.
Halmmadrasser har mycket använts, ävensom lös halm i sängbottnarna.
Halmmadrassen var av säckväv (= trasväv) eller lärft. Låg underst i sängen. Underlakan i egentlig mening hade man ej. Först låg halmen eller halmmadrassen, sedan en bolster stoppad med hemköpt renhår eller ock, det vanligaste, med trasor enbart eller små, sönderklippta trasor och hår blandat med varann. Många bolstrar hade rätt stora trasor istoppade, huggna med yxa. Alla bolstervar voro av hemvävt tyg, mest ylletyg av sämre ull. Sedan lågo långkuddarna. Hos fattigman stoppade med trasor, hos rikeman med renhår, och senare tider dun. Däröver breddes ett litet s.k. lakan, som räckte över kudden eller kuddarna ner en bit i sängen. Där lades sen en vepa och så täcket, fällen eller ryan överst. Sommartid hängdes fällen och ryan undan och man hade lättare tunnare täcken. Alla underlakan gjordes förr så korta, att de endast räckte i halva sängen.215
Flera uppgifter om återbrukat material som bouppteckningarna kan berätta om är
specificeringar av innehållet i olika typer av bolster och dynor. Förutom fjäder-, dun- eller renhår/renshår och blandningar av dem innehåller de återbruksmaterial som i bouppteckningar och frågelistmaterialet benämns flock och raffelstopp.
Mattor vävda med trasor som inslag kallas trasmattor idag. Till övervägande del kallas mattor för golfmattor i det undersökta bouppteckningsmaterialet. Ordet tras- när det gäller trasmattor uppträder endast ett par gånger i de aktuella bouppteckningarna, 1859 nämns En Trasmatta och 1 st stuf trasmatta.216 Ett parti mattor eller ett parti golfmattor förekommer i
bouppteckningsmaterialet under hela den undersökta perioden, men få under 1800-talets mitt
214 Bladh, 1997, sid 137
215 EU1886, Vallentuna socken, Uppland
216 En trasmatta, Väddö-Häverö-Skeppslags-häradsrätt-FII:17-Bild-1830-sid-178 1 st stuf trasmatta, Väddö-Häverö-Skeppslags-häradsrätt-FII:17-Bild-2920-sid-286
54
för att bli betydligt fler under slutet av 1800-talet. När till exempel golfmattor och ett parti mattor förekommer kan man förmoda att det till övervägande del betyder trasmattor.
Enligt uppgifter i frågelistsvaren förekommer begreppen raffelstopp och flock från senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Båda begreppen står för en form av återbruk av textilt material industriellt framställt, för stoppning i madrasser och dynor. Citatet nedan från ett frågelistsvar från Films socken gäller förhållanden under tidigt 1900-tal.
I äldre tider användes nog bara en madrass och inget mera, sedan blev det bolster däruppå. De som användes för familjemedlemmarna var stoppade med raffel och ylleflock som bereddes på fabriker, av inlämnade ylleplagg, slitna och avlagda. Sedan fanns ju dunbolstrar vilka användes bara åt främmande. Alla bolster och kuddar vävdes i hemmet. Kuddarna voro av samma tyg och innehåll som bolstrarna de hörde ihop
I äldre tider användes nog bara en madrass och inget mera, sedan blev det bolster däruppå. De som användes för familjemedlemmarna var stoppade med raffel och ylleflock som bereddes på fabriker, av inlämnade ylleplagg, slitna och avlagda. Sedan fanns ju dunbolstrar vilka användes bara åt främmande. Alla bolster och kuddar vävdes i hemmet. Kuddarna voro av samma tyg och innehåll som bolstrarna de hörde ihop