Magisteruppsats i Textilvetenskap, 30 hp Vårterminen 2019
Återbrukets estetik – Uppländska trasryor
Förekomst, tillverkning, funktion och värde
Av: Eva Hakanen
Handledare: Cecilia Aneer
Konstvetenskapliga institutionen Uppsala universitet
www.konstvet.uu.se
Textil vetenskap
2
Abstract
Since the beginning of the early 20th century bed rugs have been interesting research objects, but only in passing researchers have paid attention to rugs woven with rags. Noone has taken a closer look upon the reasons why people have woven these rugs. What does the materials of the rag – like recycled garments and interior textiles in the form of clothing rags – have to tell about the times when these rugs were woven? Did the rag rugs have any specific function or were the materials available and therefore used?
The main sources of information are 21 rag rugs from Roslagen in Uppland, with a varied amount of rags. They were woven during the latter half of 19th century, and estate inventories from Väddö- and Häverö Ship District have altogether given some answers to the primary question of this paper: in wich way can the examined bed rugs bear witness to the use and value of recycled textile materials and the view of these in the context of the community where they were manufactured and used?
This research doesn´t give an answer to whether these rugs have any particular function or not. Instead these rag rugs can be looked upon as representing a general development of the society towards an increasing amount of textiles surplus material. This being due an
increasing consumption of factory-made clothing and textiles, manufactured in factories, as well as the paper mills development from producing paper made of cellulose rather than textile waste. To this we can add a principle lingering on from the 19th century, of domestic production and a thrift of resources. This resulted in an obvious recycling of discarded textiles. The home weaving of interior textiles was still strong by the end of the 19th century, and in Rosagen there was also a long tradition of weaving and of using rugs in the beds. At the same time there was, in the coastal regions of Roslagen, a local need for warming covers in boats and boat houses. This demand was related to the shooting of seals and other hunting in the coastal areas, as well as in the fishing- and maritime trades.
Key words: textile, textile recycling, rug, rag rug, patch rug, rag, waste, value, housekeeping Nyckelord: textilt återbruk, rya, slitrya, trasrya, lapprya, trasa, lump, hushållning, värde
3
Innehållsförteckning
FÖRORD... 5
I Inledning... 6
Trasryan – föremål för forskning ... 6
Mål, syfte, frågeställning och forskningsfrågor ... 6
Avgränsningar – socialt, geografiskt och tidsmässigt ... 6
Centrala begrepp i uppsatsen... 7
Källor ... 8
Föremålen – presentation, urval och källkritik ... 8
Bouppteckningar – presentation, urval och källkritik ... 10
Frågelistsvar – presentation, urval och källkritik ... 13
Teoretiskt ramverk ... 14
Textilvetenskapligt förhållningssätt ... 17
Metod... 17
Hur föremålen har studerats ... 18
Hur bouppteckningarna har studerats ... 19
Hur frågelsitsvaren har studerats ... 20
Disposition... 20
II Tidigare forskning och bakgrund ... 21
Pionjärforskning om ryan ... 21
Inventeringar och den tidiga hemslöjdsrörelsen ... 25
Ryaforskningens viktigaste verk ... 30
Ryans funktion – nytt intresse för ryan från 1960-talet och framåt ... 32
Lumphantering och återbruk i litteraturen ... 34
III Ryan – historia, funktion, material och teknik ... 36
Medeltiden och renässansen ... 36
Med flossade sidan uppåt eller nedåt ... 37
Prydnadsryan – social markör ... 37
Slitryan i Uppland ... 38
Båtmansrya – skärgårdsrya ... 39
Slit- och trasryan i grannländerna ... 41
Finland ... 41
Trasryor i Norge ... 43
IV Trasryan – återbruk och hushållning med textilier ... 46
Lump, klut och trasa – trasryornas råmaterial... 46
Pappersbrukens lumphantering ... 48
4
”Kongl. Maj:ts Nådige förordning, Om Lumpors samlande för Pappers-Verken uti Riket”... 49
Nya konsumtionsmönster – fabrikstillverkade tyger och kläder ... 50
Återbruk och sparsamhet – ett förhållningssätt i självhushållningens tid ... 52
Återbruk avspeglat i bouppteckningar och frågelistsvar ... 53
V Trasryan i Roslagen – de undersökta föremålen och deras kontext ... 60
Sjöfarten ... 60
Fiske, jordbruk och jakt ... 61
Trasryor från Roslagen – vad föremålen och bouppteckningarna berättar ... 61
Bevarade trasryor – beskrivning, deduktion och spekulation ... 63
Vävteknik ... 63
Varp, inslag och varp- och inslagstätheter... 64
Storlek, vådbredder och vådernas riktning... 64
Sömmar och fållar ... 65
Nocken ... 66
Nockens material – vad berättar trasorna? ... 67
Medveten formgivning? ... 70
Vad berättar slitaget? ... 74
Gruppering av ryorna ... 75
Undersökningens bouppteckningar ... 76
VI Slutsatser, spekulation och reflektion ... 79
Trasryan – med tradition i kustområdet ... 79
Textil återanvändning och synen på detta ... 79
Återbruksryan och lumphanteringen – finns det ett samband? ... 82
Spekulation... 83
Reflektion och nya forskningsfrågor ... 86
Vad har en gammal återbruksrya att säga oss idag? ... 87
Källförteckning ... 88
Otryckta källor ... 88
De undersökta föremålen... 88
Muntliga uppgifter ... 88
Webbsidor ... 89
Tryckta källor och litteratur ... 90
5
FÖRORD
”Även en till synes ointressant trasrya kan vara en högst personlig vävnad och ge tidshistorisk och miljömässigt värdefulla glimtar”1 Så skriver Inger Estham om trasryan som så gott som bara nämns i förbigående i litteraturen om bäddryor.
Mitt första riktiga möte med ryor var när den nyligen bortgångna textilforskaren Inger Estham hade en föreläsning om bäddryor i Upplandsmuseets föremålsmagasin någon gång under sent 1990-tal. Hon hade sin tyngd i forskningen om högreståndskulturens textil, framför allt kyrkliga textilier. Men hennes kunskaper och förmåga till överblick var större än så. Citatet ovan, hennes forskning om ryor, och de insikter hon gett om värdet av att se bortom ytan, är utgångspunkter för denna studie om trasryor.
Sedan första gången jag mötte dessa trasryor på Upplandsmuseet och Nordiska museet har jag varit nyfiken på dem och de som tillverkat dem. Jag har lärt mig att ryor är statusföremål, men har haft svårt att tänka mig att trasryorna har haft samma värde både ekonomiskt,
statusmässigt och estetiskt som en slitrya eller prydnadsrya. Trots att jag vetat att nocken ska ligga nedåt i bädden, och är baksidan, har just upplevelsen av nocken fått mig att fundera över värde. I mina ögon har trasryornas material varit oestetiskt. Hur kommer det sig att man samlat dessa stora mängder material, klippt dem till dessa små tygbitar under en avsevärd tid och ägnat den långa tid som det tar att väva en rya?
De här trasryorna studerar och analyserar jag som textilvetare. Det är bland annat den
textillärar- och vävutbildning, etnologiska-, konst- och textilvetenskapliga utbildning som jag har, arbetslivserfarenhet från handgripligt arbete i två museers föremålsmagasin, intresse för kulturhistoria och historisk inredningstextil, mångårig närkontakt med äldre textilier, praktisk erfarenhet av drygt 40-års textilt slöjdande och personliga egenskaper som ger en
medvetenhet om föremålens historia och om kulturen som tillverkat och brukat dem.
Ett stort tack för noggrann läsning och värdefulla synpunkter vill jag rikta till professor Johan Knutsson, Eva Sundström, Anna-Karin Jobs Arnberg och Kerstin Lind.
1 Estham, Inger, Upplands äldre ryor, 1963, sid 26
6
I Inledning
Från det uppländska kustområdet finns en variant av slitrya som huvudsakligen har trasor som nock, vanligen kallad trasrya. 21 trasryor finns bevarade på Nordiska museet,
Upplandsmuseet, Nordströms museum i Norrtälje och uppländska hembygdsgårdar. De 21 trasryorna är alla de trasryor som jag har hittat och de ingår i denna undersökning.
Trasryan – föremål för forskning
Trasryan har en enklare karaktär än slit- och prydnadsryan, oansenlig och ibland estetiskt
”rörig” på grund av alla olika tygsorter och färger på trasorna. Många gånger är både trasorna och garnerna i ryorna förhållandevis grova och ger ett spräckligt intryck. Arbetet med att tillverka en trasrya är en avsevärd investering i tid och material så varför har man ägnat så mycket tid och möda åt något som troligen inte, jämfört med prydnadsryan, varit något statusföremål? Har jag förutfattade meningar och lägger jag min tids estetiska värderingar på materialet som inte stämmer överens med tillverkningstidens? Är det så enkelt att man haft tillgång till materialet och därför velat använda det? Eller handlar det om funktion?
Mål, syfte, frågeställning och forskningsfrågor
Målet med uppsatsen är att kartlägga bruket av trasryor som återbruk, framförallt från Roslagen i Uppland, i termer av tillverkning och funktion. Syftet med att uppnå målet är att problematisera återbruk generellt som ett led i utvecklingen av ett hållbart samhälle med relevans idag.
Den övergripande frågeställningen är: på vilket sätt kan de här trasryorna berätta om bruket och värdet av återanvänt textilt material och synen på detta i den samhällkontext där de tillverkades och brukades? Uppsatsens övergripande frågeställning kan brytas ned i följande forskningsfrågor.
De flesta bevarade trasryor har kustnära anknytning. Har detta haft någon betydelse för ryornas funktion eller har de använts i något annat sammanhang än slitryorna?
När och hur sker förändringen av lumphanteringen generellt i Sverige och på vilket sätt sammanfaller denna förändring med tillverkningen av trasryor?
Avgränsningar – socialt, geografiskt och tidsmässigt
Det finns några förutsättningar som naturligt avgränsar undersökningen både i social miljö, geografi och tid. Bevarade slitryor är överlag från bonde- eller liknande miljöer, liksom de undersökta trasryorna i denna uppsats. Geografiskt kommer de flesta bevarade trasryor i
7
Sverige från den uppländska kusten.2 Tygerna i ryorna avgränsar tiden till senare delen av 1800-talet, många av tygerna är av 1800-tals karaktär – exempelvis, tryckta, rutiga och randiga bomullstyger från den tidiga textilindustrin som till exempel användes för beklädnad.
Även en stor mängd hemvävda tyger förekommer såsom rutiga och randig klänningstyger i halvylle, rutiga och randiga linnetyger för till exempel sängförlåtar, kostymtyger i ylle och halvylle och mer obestämbara ylletyger av karaktären klädes- och vadmalstyger. Exempel finns också på anilinfärgade tyger och garner. De första syntetfärgerna dyker upp på 1860- talet och då finns det skäl att tro att anilinfärgade tyger och garner uppträder som trasor något eller några decennier senare. Av de undersökta ryorna finns det uppgift om tillverkningsår till endast en rya, den är tillverkad omkring år 1870.3
Centrala begrepp i uppsatsen
Ryan är en flossad vävnad med jämförelsevis lång nock ursprungligen använd som täcke i en bädd, som skydd mot kyla vid båtfärder, slädfärder och dylikt.4 Idag kan en rya även vara formgiven, tillverkad och avsedd som golvmatta och väggbonad.5 Men det är en relativt sen företeelse utan något samband med det gamla bondesamhället.
Ryan i den kontext som här berörs, allmoge- och bondesamhället, brukar delas upp i
prydnadsrya och slitrya, vilket är två vedertagna begrepp inom forskning, i litteratur, artiklar och katalogiseringar på museer. Begreppen används för att skilja ut de olika funktionerna hos ryorna, prydnadsryan som ett prydnadstäcke använt som överkast och slitryan som ett
värmande täcke i bädden. Begreppen börjar användas först på 1920 – 30-talen av etnografen och professorn Uuno Taavi Sirelius i Finland, Eskil Cronlund och forskaren Vivi Sylwan i Sverige.6
I bouppteckningar från 1800-talet förekommer ordet lapprya – som noga särskiljs från till exempel yllenocksrya eller rya af linne.7 Lapprya är det begrepp som samtiden använde om
2 På Nordiska museet finns några trasryor även från Blekinge. Trasryor finns även från kustområdena i Norge, Finland och någon enstaka på Åland, de ingår inte i undersökningen mer än som ett jämförande material.
3 Kista hembygdsgård nr 1.
4 www.saob.se uppslagsord Rya, förr även till exempel ryda, ryga, ryja, röja, ri, rijo, rödja, 2019-05-16.
5 Se till exempel Eldvik, Berit, När täcket hamnade på golvet, 2005
6 Sirelius, Uuno Taavi, Finlands ryor, 1924, Cronlund, Eskil, ”Upplands ryor”, 1932 och Sylwan, Vivi, Svenska ryor, 1934. Eskil Cronlunds titel har jag inte lyckats utröna.
7 Till exempel, Väddö-Häverö-skeppslagshäradsrätt-FII:17-1859-1860-Bild-550-sid-52 och Väddö-Häverö- skeppslags häradsrätt-FII:17-1859-1860-Bild-420-sid-39
8
trasryan.8 Trasrya uppträder som begrepp i textilhistorisk forskning och litteratur först på 1960-talet.9
När ordet slitrya används i uppsatsen, avser det både slitrya och trasrya, då trasryan är en variant av slitrya. Begreppet trasrya betyder här en rya tillverkad med nock av återanvänt textilt material som trasor och garn, och alltså synonymt med lapprya.
Källor
Huvudkällorna, som i den här undersökningen förväntas besvara den övergripande
frågeställningen – på vilket sätt kan trasryorna berätta om synen på återanvänt textilt material i de sammanhang där de tillverkats och brukats? – är fysiska föremål, arkivmaterial som bouppteckningar och i viss mån frågelistsvar.
De 21 trasryor som finns bevarade i museer och hembygdsgårdar och som ingår i denna undersökning är från Roslagen i Uppland. En närmare granskning av materialet i trasryornas trasor kan till exempel ge svar på frågor om bruk och återbruk av textilier från kläder och inredningstextilier.
För att kartlägga om trasryor förekommer inom undersökningsområdet och utbredningen av dessa har i första hand bouppteckningar från Väddö-Häverö skeppslag studerats. Generellt kan bouppteckningarna ge svar på hur förekomsten av ryor i hemmen ser ut över tid. Frågor som är särskilt intressanta för undersökningen är om man kan särskilja trasryor från andra ryor i bouppteckningarna och se vilken typ av sociala miljöer de har funnits i.
Ytterligare en källa i denna undersökning är Nordiska museets frågelistor.10 Svar på frågelistorna Textiliernas användning och Textilierna i hemmet som berör Uppland ingår i undersökningen. Frågelistorna beskrivs utförligare längre fram i kapitlet. De kan ge glimtar om förhållanden under sista åren på 1800-talet och en bit in på 1900-talet; om ryor fortfarande förekommer i hemmen och synen på textilt återbruk i de uppteckningar där återbruk nämns. I de svar där det förekommer uppgifter om återbruk kan de ge exempel på hushållning med resurser och ekonomiskt förhållningssätt till textilier.
Föremålen – presentation, urval och källkritik
Undersökningsmaterialet består av sammanlagt 21 trasryor från Uppland fördelade på sju trasryor på Nordiska museet, två trasryor på Upplandsmuseet och åtta trasryor på Nordströms
8 Ordet lapp och dess betydelse tas närmare upp på sid 47.
9 Till exempel av Estham, 1963, sid 26
10 Etnologiska undersökningar EU, Textiliernas användning, nr 9 och Textilierna i hemmet, nr 163.
9
museum i Norrtälje, tre på Kista hembygdsförening på Väddö och en på Erikskulle, Söderbykarls fornminnes- och hembygdsförening.11
När de specifika trasryorna fortsättningsvis nämns i undersökningen kommer de olika
museernas och hembygdsgårdarnas egna numreringar att användas, exempelvis NM.0124614, UM03354 eller N506.12
Vad kan ryornas kontext berätta?
De bevarade trasryornas kontext är sparsam. Trasryorna på Nordströms museum finns ingen information om mer än att de sannolikt är inköpta på auktioner i Norrtäljetrakten. Samma sak gäller trasryorna på hembygdsgårdarna med ett undantag, se nedan. Dokumentationen av trasryorna är knapphändig även på Nordiska museet. Den skrivna informationen till exempelvis trasryan NM.0200352 innehöll vid insamlingstillfället följande information:
Väddö o Häverö skeppslag, Väddö sn. Gåsögonvävnad. 2 våder, botten randat vid ena kortsidan, nockor av många sorters garner i många färger. Ink. Fr. antikhandl. Al.
Gersman 12/3 1935. Stockholm.13
Här nämns ingenting om att det även är tyger i nocken och ingenting om vem som ägt,
tillverkat eller brukat ryan. Vem som till exempel tillverkat eller brukat ett föremål verkar inte ha varit av intresse och det är snarare en tillfällighet om museiföremål insamlade under senare delen av 1800-talet eller en bit in på 1900-talet har en kontext. Landskap, härad och socken, och ibland en beskrivning tillsammans med vem som förmedlat eller skänkt ett föremål är ofta den enda informationen som finns.
Som museiföremål har föremålen ryckts ur sitt sammanhang och ryorna blir på det här sättet anonyma föremål och måste läsas av sin information på andra sätt. Uppgifter om geografisk förekomst, en analys av visuellt uttryck, de fysiska föremålens utförande med garner, tyger, vävtekniker, sömmar, slitage, sekundära ändringar och tillägg i kombination med andra källor kan då göra ryorna i sig själva till informationsbanker som kan ge svar på frågor av mer allmängiltig karaktär.
11 De undersökta trasryorna är alla de trasryor som för mig är kända från Roslagen.
12 Prefixet NM i ett föremålsnummer betyder att det är ett föremål som ingår i Nordiska museets samlingar, UM i Upplandsmuseets samlingar och N i Nordströms museums samlingar. I Nordströms material av trasryor är det en trasrya som inte har ett föremålsnummer, i undersökningen benämns den hädanefter N000.
Hembygdsgårdarnas numreringar är inte lika konsekventa och föremålen får i denna undersökning heta Kista hembygdsgård nr 1, nr 2 och nr 3. Trasryan på Erikskulle hembygdsgård har nr 470.
13 Till varje insamlat föremål skrevs tidigare ett katalogkort med all den information som hört till föremålet.
Idag skrivs all information direkt vid katalogisering av föremålen in i databasen PRIMUS. Nordiska museets katalogkort till NM.0200352, Ink. Fr. betyder inköpt från.
10
Det är endast en rya som har någon uppgift om vem tillverkaren var, Kista hembygdsgård nr 1. Enligt uppgift ska den ha vävts av Johanna Olsson på Flottskär. Dateringen, omkring år 1870, kan åtminstone ge en fingervisning om vilka material som använts i ryan och vara en, visserligen osäker men ändock, referens till de övriga. Exempelvis innehåller den inte bomullstrasor eller anilinfärgade garner eller tyger. Vilket säger oss att just i detta hem troligen ännu inte fanns till exempel bomullstyger, eller anilinfärgade garner, som var så pass utslitna vid 1870-talet att de skulle kunna klippas sönder till trasor.
Tittar man närmare på Nordiska museets skrivna kataloguppgifter gällande sex ryor som har proveniens Riala kan man konstatera att alla kommer från Björndal i Riala socken och är inköpta år 1915 till Nordiska museet.14 Två trasryor, NM.0124185 och NM.0124186 är inköpta 20 maj 1915 genom A. F. Pettersson, hemmansägare, Björndal, Riala. De tre trasryorna NM.0124612, NM.0124613 och NM.0124614 (plus en fjärde rya NM.0124615 som inte ingår i undersökningen) är inköpta 11 juni 1915 genom vaktmästare R. Magnusson, Stockholm, och anges vara från Björndal, Riala socken Åkers skeppslag.15 Sex av
Nordiskamuseets trasryor kommer från Björndal, sålda till museet av två olika personer med mindre än en månads mellanrum. Kan de fyra ryorna, inköpta från vaktmästare R.
Magnusson, från Riala ha varit samlingsobjekt redan innan de köptes av Nordiska museet, och kanske egentligen inte ha proveniens Riala? Museets katalogiseringar ger inget svar på den frågan. Det finns anledning att vara källkritisk även till museernas katalogiseringar.
När man studerar museiföremål är det viktigt att vara medveten om att under tiden som ett föremål varit i ett museums ägo kan det ha varit föremål för konservering eller särskilda anpassningar om de varit utställda. Dessa sekundära tillägg kan röra sig om lagningar, stödtyger eller hankar för upphängning etc. Och vilka orsaker ett slitage eller skador kan ha, rör det sig om slitage då föremålet var i bruk eller är det ett slitage eller skador från senare hantering i till exempel museimiljön. Idag dokumenterar museerna konserveringsåtgärder och skador noga men det har inte varit vanligt i äldre tid.
Bouppteckningar – presentation, urval och källkritik
På grund av det mödosamma arbetet med att framställa textila material har textilier och klädesplagg i alla tider varit värdefulla, vilket också återspeglar sig i bouppteckningarna.
Succesivt fram till senare delen av 1800-talet är textilier och plagg oftast specificerade. Bland
14 Om Björndal i det här fallet är en by eller gård har jag inte lyckats utröna, men enligt husförhörslängd från 1890 bodde det då fyra familjer i Björndal.
15 Studerar man i husförhörslängden för Riala från år 1890 kan man se att i Björndal bor hemmansägare Anders Fredrik Pettersson och ytterligare en hemmansägare, en fördelstagare och en jordbruksarbetare med familjer.
11
sängtextilierna nämns bolster, kuddar, dynor, vepor, ryor, fällar, täcken, lakan och örngott.
Avgörande för att ett föremål skulle tas med i en bouppteckning var att det betingade ett visst värde.16 Det omfattande arbetet med att framställa ullgarnet, mängden av garn (eller trasor) och tiden det tog att väva en rya är med största sannolikhet garantier för att ryorna verkligen togs med, i de fall där sängkläder är specificerade, vilket de är i de flesta bouppteckningar.
Undantaget är bouppteckningar över de allra fattigaste och bouppteckningar från sent 1800-tal fram in på 1900-talet.
Bouppteckningar från Väddö – Häverö skeppslag
I undersökningen studeras ett antal bouppteckningar från Väddö-Häverö skeppslag där socknarna Väddö, Häverö och Singö ingår. Alla tre socknarna har kuststräcka och att trasryor antas ha använts i fiske- och sjöfartsnäringar är anledning till att Väddö- Häverö skeppslag valts som undersökningsområde.
534 bouppteckningar från mitten av 1800-talet och fram till början av 1900-talet har
studerats.17 Bouppteckningsmaterialet är omfattande och ett urval har gjorts. Utgångspunkten för urvalet av bouppteckningar har varit att från varje decennium har ca ett års
bouppteckningar inom häradet studerats, det vill säga runt 1850, 1860 och 1870 och så vidare till 1900-1901.18 På så sätt kan frekvensen av ryor och eventuellt trasryor över tid ses. Antalet bouppteckningar varierar inom de valda årtiondena.19
Uppgifter i bouppteckningarna som är intressanta för undersökningen är i hur stor omfattning ryor förekommer och om trasryor kan urskiljas. Titlar på den avlidna förekommer som regel alltid i bouppteckningar, till exempel, hemmansägaren, torparen, nybyggaren, lagmannen, avskedade båtsmannen, arbetskarlen mm.20 Gifta kvinnor tituleras så gott som alltid som hustru till någon, exempelvis hustru efter hemmansägaren, hustru efter bonden eller hustru efter båtsmannen.21 Detta ger kunskap om vilken typ av hem och socialgrupp det eventuellt finns ryor och/eller trasryor i.
Ett av problemen med att forska om vardagsföremål över tid är att de till exempel ofta nämns i tidiga bouppteckningar men förekommer i mycket mindre utsträckning i bouppteckningar från senare delen av 1800-talet och framåt. Ju mindre specifika bouppteckningarna är desto
16 Bringeus, Nils-Arvid, Bouppteckningar som etnologisk källa, 1974, sid 12
17 Se bilaga 2
18 Bouppteckningsmaterialet finns digitaliserat och det är i den formen som jag tagit del av dem på www.arkivdigital.se.
19 Se bilaga 3
20 Se bilaga 2
21 Ibland nämns kvinnor bara som änka och mannens civilstånd saknas.
12
större blir osäkerheten om förekomsten av ryor i hemmen. Gradvis, från ca 1880-talet, börjar föremålskategorier klumpas ihop, dels under gemensamma rubriker som exempelvis Qwins Gång Säng och Linnekläder eller Säng och Linnekläder, och dels värderas saker i klump. På 1910-talet klumpas föremålen ihop, exempelvis 3 bolster 10 kr, 4 kuddar 2 kr, 3 täcken 9 kr och 1 filt 3 kr.22 Vilket gör det svårt att veta vilka typer av täcken eller bolster som finns i boet.
Man kan också konstatera att i sen tid, i slutet av 1800-talet och in på 1900-talet, till exempel olika täcken sällan specificeras som stickat täcke, ylletäcke, sidentäcke eller kattunstäcke, det gängse sättet i bouppteckningar längre bakåt i tiden. Sammantaget gör detta att jämförelser över tid kan vara svåra att göra.
Ekonomhistorikern PhD Marie Ulväng nämner att bouppteckningar som förrättades av folk från trakten ofta var förtroliga med ortens språkbruk, arbetsliv och gemensamma förhållanden vilket minskar risken för missförstånd och ökar bouppteckningens värde som källa.23
Benämningen lapprya i bouppteckningarna förekommer under nästan hela
undersökningsperioden, så det verkar vara en vedertagen benämning. Men det är omöjligt att avgöra vilken typ av rya det rör sig om när de benämns som en sliten eller gammal rya.
Betyder det en rya med nocken tillverkad av ullgarn eller tygtrasor? Idag benämns en rya med övervägande del tygtrasor som en trasrya, men i det studerade bouppteckningsmaterialet uppträder ordet tras- först under 1900-talet.24 En iakttagelse är att det vi idag kallar trasmattor troligen är det som benämns mattor, golfmattor eller ett parti mattor i bouppteckningarna på 1800-talet.25 Till övervägande del finner man mattor under rubriken Diverse.
Rubriken Sengkleder
Förekommer ryor finns de under rubriken Sengkläder. Först kommer bolster där dun- eller fjäderbolster alltid har högst värde (om det inte är gammalt eller i dåligt skick) därefter hår- eller renhårs/renshårsbolster. Kuddar och dynor kommer därefter, med samma typer av fyllningar. Förekommer ryor räknas de upp bland täcken och skinnfällar. Ofta nämns om fällarna är överklädda eller inte. Sist bland sängkläderna är lakan, linne- eller blångarnslakan om de finns under rubriken säng och linnekläder. Rubriken Linnekläder kan innehålla både
22 Södra-Roslags-domsaga-F2A-12-1914-1914-Bild-1570-sid-46, exempel bouppteckning från 1914
23 Ulväng, Marie, Klädekonomi och klädkultur, 2012, sid 39
24 I enstaka fall under 1800-talet, till exempel en trasmatta, Väddö-Häverö-Skeppslags-häradsrätt-FII:17-Bild- 1830-sid-178
25 Under rubriken Diverse nämns ofta ett parti mattor, vilket troligtvis avser trasmattor. Benämningarna golfmattor, parti mattor och mattor kan förmodligen även vara andra typer av mattor och innehålla annat material än trasor.
13
klädesplagg av linne och lakan, örngott, dukar och servetter. Även om bolster kommer överst i bouppteckningarna och är högst värderade betyder det inte att de övriga sängtextilierna kommer i ”värdeordning” snarare listas de utifrån ovan nämnda grupper. Generellt kan man säga att, bland textilierna, är bolster högst värderade i bouppteckningarna och därefter
kommer ryorna. Värdet påverkas om ryan är gammal och i dåligt skick, då kan de vara mindre värda än andra sängtextilier.
Frågelistsvar – presentation, urval och källkritik
Nordiska museet började, liksom många andra museer och institutioner från sent 1920-tal och framåt och även in i nutid, som en del i museets insamlingsverksamhet skicka ut listor med frågor i en mängd olika ämnen, runt om i landet. Ute i bygderna fanns meddelare som intervjuade äldre personer om förhållanden längre bakåt i tiden, i regel från senare delen av 1800-talet och framåt. Frågelistorna kunde behandla en mängd olika ämnen, allt från
bebyggelse, dräktskick, handel med pengar, hantverk och småindustri, kyrkligt liv, hygien och hälsa, transport och kommunikationer till seder och bruk och sociala frågor.26 Det finns ingen frågelista som behandlar enbart återbruk under den aktuella undersökningsperioden, varför man får titta på närliggande ämnen och den vägen eventuellt få information om hur man förhållit sig till och arbetat med återbruk och återbruksföremål.27
Två frågelistor som ändå är användbara för undersökningens del om textilt återbruk är Textiliers användning (Nm nr 9)28 och Textilierna i hemmet (Nm nr163) 29 Den ena beskriver vilka textilier som fanns i hemmen och den andra hur de användes. Svar på frågelistorna finns från hela landet men i denna undersökning har endast frågelistsvar från meddelare bosatta i uppländska socknar i hela landskapet Uppland studerats. I frågelistsvaren kan man få en glimt av människors tankar och värderingar och hur man har förhållit sig till olika företeelser. Till exempel nämns i några frågelistsvar återbruk som företeelse.
Det är viktigt att vara källkritisk till frågelistsvaren. Svaren är till stor del styrda av de frågor som ställs i frågelistorna och det kan vara svårt att värdera de svar man får. Det är inte alltid tydligt vad meddelaren menar och det är lätt att tolka svaren fel. Personerna som svarar på frågorna är i regel äldre och det de beskriver kanske har varit verklighet 50 – 60 år tidigare.
26 Kjellström, Rolf, Nordiska frågelistor, 1995 Skriften listar de frågelistor, som är utgivna t o m 1994, vid de större nordiska institutionerna, undantaget de rent finskspråkig.
27 Från år 2009, finns en frågelista om återbruk, Nm239/2009 Textilt återbruk, Nordiska museet. Den är inte relevant för den här undersökningen.
28 Etnologiska undersökningen EU, Frågelista Textiliers användning, nr 9, svaren nedtecknade runt 1930, en av de tidigaste frågelistorna.
29 Etnologiska undersökningen EU, Frågelista Textilierna i hemmet, nr 163, år 1955.
14
Svaren varierar väsentligt i omfång, en meddelare svarar kortfattat på varje fråga och andra meddelare broderar ut svaren betydligt. I kombination med andra källor har frågelistsvaren ändå ett källvärde då information i svaren ger kunskap om företeelser som kan bekräftas i de fysiska trasryorna och bouppteckningsmaterialet.
Teoretiskt ramverk
Vad kan trasryorna berätta om bruk och synsätt i lokalsamhället och samhället i stort vid tiden för tillverkning och bruk?
Konsthistorikern Jules David Prown gör, i artikeln Mind in Matter, An Introduction to Material Culture Theory and Method, 1982, ett teoretiskt avstamp och föreslår ett metodiskt tillvägagångssätt.30 I artikeln ger han en programförklaring till vad Material Culture är.
Prown menar att ur ett Material Culture Analysis perspektiv ses föremål som
forskningsmaterial istället för illustration, ”Material Culutre is the study through artifacts of the beliefs-values, ideas, attitudes, and assumptions-of a particular community or society at a given time.”31 Jules Prown anser att genom föremålen kan man förstå kulturen som tillverkat dem. Orden Material och Culture beskriver vad det handlar om, materiell är ett ord man associerar med fysiska ting och kultur med intellektuella och abstrakta ting. Ett studium av materiella ting kan avslöja värderingar, förhållningsätt, attityder och synsätt vid en viss tid i ett visst samhälle. Ett föremål tillverkat eller modifierat av en människa reflekterar medvetet eller omedvetet, direkt eller indirekt ett synsätt som råder i samhället i stort.
Samma sak menar etnologerna Billy Ehn och Orvar Löfgren i Kulturanalys, 1982,
”Beteenden som i viss situation har en bestämd mening kan också genom kulturanalytisk tolkning, avlockas budskap om mer allmänna teman och principer”.32 De skriver om hur
”värden, begrepp och symboler gestaltas i mänsklig erfarenhet” och hur till synes vardagliga rutiner och vanor skapar en viss världsbild och hur det dagliga livet i sin tur formar kulturen.33 Det vardagliga och triviala kan ge större förståelse för hur det verkligen är, genom att
fokusera på det omedvetna och självklara. De anser också att kulturanalys av det vardagliga och triviala är mer fruktbar än att studera ”högtidskulturen” som mer pekar på hur man bör leva, genom normer och ideal.34
30 Prown, Jules David, ”Mind in Matter, An Introduction to Material Culture Theory and Method”, 1982, sid 8
31 Prown, 1982, sid 1
32 Ehn, Billy och Löfgren, Orvar, Kulturanalys, 1982, sid 15
33 Ehn och Löfgren, 1982,sid 15
34 Ehn och Löfgren, 1982,sid 15
15
I denna undersökning betyder Jules Prowns och Billy Ehns och Orvar Löfgrens resonemang att genom att studera föremålet trasryan kan vi, i kombination med andra källor, få kunskap om till exempel hur människor vid tiden, 1800-talets senare del i bondesamhället i Roslagen i Uppland, har värderat och förhållit sig till att återbruka textilt material.
Jules Prown skriver också om värde, i både vid och snäv mening, estetiskt värde,
känslomässigt värde och ekonomiskt värde, värde som vid tillverkning och bruk av föremålet ser helt annorlunda ut än föremålets värde idag. Föremål har sannolikt ett värde så länge materialet har ett värde, som kan variera beroende på den som har tillverkat eller brukat föremålet eller för vem som helst som har en relation till föremålet under dess livstid.35 För föremålskategorin ryor har det estetiska värdet sannolikt varit en viktig parameter både under ryornas användningsperiod som ett statusföremål i kategorin bäddens textilier och senare då de blev ett viktigt insamlingsobjekt, inom kategorin folkkonst, för museer och
hemslöjdsrörelsen.
Vid forskning kring trasryor är det också relevant att tänka kring värde och omformat värde, dels ett museiföremål vars kulturhistoriska värde varit argument för förvärvet och dels materialets och tygtrasornas värde för brukaren i den tid då föremålet tillverkats och brukats.
Både i termer av ekonomiskt värde och värde utifrån funktion.
Föremålen är en produkt av en särskild kulturell miljö och forskaren är en produkt av en helt annan kulturell miljö. I våra värderingar påverkas vi av vilken socialgrupp vi tillhör,
nationalitet, klass, kön, religion, politik, ålder, ras och etnicitet.36 Det är viktigt att försöka ställa sig utanför sin egen kulturella bakgrund vid studerandet av kulturella uttryck i form av föremål och det samhälle som producerat föremålen. Ett par aspekter som kan nämnas i denna undersökning är dels hur vi idag nedvärderar värdet av lump och dels hur lätt det är att utgå från sin egen tids estetiska värderingar och därmed kanske missa något som samtiden såg som estetiskt.
I artikeln Object biographies From production to consomption, 2009, beskriver PhD i historia Karin Dannehl hur man kan använda föremålsbiografi eller livscykelmodell som en metod att studera föremål. I grunden finns tanken att ett föremål har en evolutionistisk utveckling, från tillverkning och bruk till dess ”död”.37 Skillnaden mellan förmålsbiografi och livscykel, och till vilken av de två kategorierna som ett föremål kan hänföras till, ligger främst i hur man
35 Prown, 1982, sid 3
36 Prown, 1982, sid 4
37 Dannehl, Karin, ”Object biographies From production to consomption”, 2009, sid 124
16
värderar föremålen. Föremålsbiografin används för unika, högt värderade föremål med särskilda särdrag medan livscykelmodellen fokuserar på de mer vardagliga föremålen med mer allmänna särdrag.38
Prydnads- och slit-/trasryan kan placeras i dessa två kategorier, prydnadsryan som ett högt värderat praktföremål av representativ karaktär lämpar sig väl för en föremålsbiografi och slit- /trasryan, en mer allmän, praktisk och vardaglig företeelse, som utvecklats utifrån ett
vardagligt behov kan studeras utifrån livscykelmodellen. Men även bland de äldsta slitryorna finns högt kulturhistoriskt värderade ryor som kan hänföras till biografikategorin, från
exempelvis Uppland och Öland. Vilket bland annat kan bero på den iögonfallande dekorationen med markering av ena kortsidan, den täta och högglansiga ullnocken och datering från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal.39
Ofta har föremålen som studeras utifrån biografimodellen en större grad av dokumenterad kontext under sin livstid jämfört med de enkla vardagsföremålen.40 I museisammanhang har katalogiseringarna vid insamlingen sett likadan ut för de båda ryatyperna, ytterst lite av kontexten kring dem har dokumenterats. Inte ens vem som tillverkat eller vem som brukat dem vilket, som tidigare nämnts, gäller insamling generellt under senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Däremot har forskningen kring prydnads- och slitryan sett olika ut genom åren och strålkastarljuset har riktats mot prydnadsryan medan slitryan delvis inte ägnats lika stor uppmärksamhet. Undantaget är de, ovan nämnda, äldsta bevarade slitryorna från till exempel Uppland och Öland.
Karin Dannehls förslag på tre olika steg som föremål kan studeras med fokus på
livscykelforskning är produktion, distribution och konsumtion. I denna undersökning är det relevant att anlägga ett livscykelperspektiv med fokus på produktion och konsumtion av trasryorna. I vilken kontext har ryorna producerats och hur kommer det sig att man i så stor utsträckning använder sig av trasor istället för garner som är det traditionella materialet i en rya? Och har trasryan en annan funktion än slitryans traditionella funktion som värmande
38 Dannehl, 2009, sid 123
39 Se till exempel Sylwan, Svenska ryor, 1934, bildmaterial finns på flera slitryor från Uppland och Öland, t.ex.
plansch 9-12, 30, 31A och B och 32. Estham, ”Fyra uppländska ryor från 1700-talet av samma tillverkning?”, 1966, sid 85-96
40 Dannehl, 2009, sid 126
17
täcke i en säng? Steget distribution väljs bort i studien då trasryorna antas ha producerats i de hushåll där de även brukats.41
Textilvetenskapligt förhållningssätt
Att anlägga ett textilvetenskapligt förhållningssätt på en undersökning kan betyda att, utifrån en praktisk, teoretisk och museal kompetens inom det textila fältet studera textila föremål närgånget. I denna studie exempelvis skillnader och likheter när det gäller väv-och
sömnadstekniker, materialval i varp och inslag, spår av bruk och slitage. Sen finns det andra mer subtila aspekter som till exempel att man ”känner på sig” vissa saker som kan vara svåra att sätta ord på och vetenskapligt förklara eller beskriva, förtrogenhetskunskap. Min egen erfarenhet av vävning kan ge insikt i till exempel svårigheterna kring att väva randningarna på trasryans två våder så att randningarna stämmer när de ska sys ihop. Eller tankemödan som krävs för att planera hur olika garner och trasor ska räcka över hela den beräknade vävytans två våder.
Exempel på forskning med ett tydligt textilvetenskapligt förhållningssätt är PhD Cecilia Aneers doktorsavhandling Skrädderi för kungligt bruk, från 2009, där hon kombinerar föremål med skriftligt källmaterial och detaljerat studerar hantverksmässiga metoder i tillverkningen av kläder vid det svenska hovet på 1600-talet.42
Metod
Huvudkällorna i undersökningen är de fysiska föremålen och bouppteckningar. I viss mån studeras även frågelistssvar. Resultaten som här eftersträvas kräver olika metoder av både kvantitativ och kvalitativ karaktär. De bevarade föremålen studeras kvalitativt enligt Jules Prowns modell, se nedan.
Bouppteckningarna studeras tvärtom kvantitativt och systematiskt, där det i första hand är intressant om och när ryor förekommer, fördelning över tid, i vilka samhällsklasser de
förekommer, och om trasryor och andra återbruksföremål, till exempel trasmattor, nämns. För att komma åt hur förändring över tid ser ut, till exempel förekomst och antal, behöver en längre tidsrymd undersökas, i det här fallet studeras bouppteckningar från mitten av 1800-talet och fram till början av 1900-talet.
41 I vissa områden har det funnits ryaväverskor som vävt ryor på beställning, men om det funnits ryaväverskor i det aktuella undersökningsområdet är inte känt.
42 Aneer, Cecilia, Skrädderi för kungligt bruk, 2009
18 Hur föremålen har studerats
I ovan nämnda artikel har Jules Prown utarbetat en metod för forskning med föremål som huvudsakligt undersökningsmaterial som kommer att följas i denna undersökning. Han förespråkar tre analysnivåer, beskrivning, deduktion och spekulation.43
Den första nivån, beskrivning, betyder i denna undersökning att man börjar med det man kan observera, från det stora till det lilla och detaljer. Terminologin ska vara så exakt som möjligt och tekniska termer är ok så länge man förstår dem. Man bör vara medveten om att det fysiska föremålet/objektet studeras i en tid som inte är densamma som när föremålet
tillverkades, tiden och bruket har satt sina spår. Lämpligt, vid studiet av trasryorna, är att börja med att notera objektiva fakta som mått, materialval i både varp, inslag och nockor, väv-, och sömnadstekniker mm. Den substantiella analysen är en deskriptiv inventering av föremålet.
Nästa steg i beskrivningen är att göra en analys av innehållet, vilket i fallet med trasryorna inte är aktuellt då innehållsanalys görs för till exempel konst- eller andra föremål med innehåll till exempel skulptur eller en tavla med ett föreställande motiv. Trasryorna har inget innehåll i den meningen. Däremot är det sista steget i beskrivningsnivån, formal analys – ett föremåls visuella karaktär, aktuellt. Till exempel har flera av trasryorna en viss dekorativ utformning av nocksidan som är baksidan, trasorna är inte alltid placerade helt planlöst. Den släta sidan är så gott som alltid dekorativt utformad med ränder och rutor eller tvåfärgade så att färgerna tillsammans med vävtekniken ger mönstret.
När beskrivningen är klar går undersökningen vidare till nästa steg i analysmodellen, deduktion, interaktionen mellan föremålet och forskaren, det vill säga relationen mellan trasryan och mig. Då är inte bara intellektuell kompetens viktig utan även sensoriska och emotionella upplevelser i kontakten med föremålet. I det här fallet till exempel vilka
erfarenheter jag själv har av att ha vävt med trasor. Jag studerar föremålen utifrån min egen kunskap, erfarenhet och förförståelse. Men det gäller också att se upp, det kan vara lätt att börja tolka för tidigt när man redan har erfarenhet och kunskap om det man forskar om.
Förkunskaper kan också leda i en viss riktning och skymma blicken för nya detaljer. Föremål måste studeras så förutsättningslöst som möjligt innan tolkning tar vid.
Analysen involverar en empatisk koppling till föremålet eller den värld föremålet
representerar, till exempel hur jag upplever att bruka eller interagera med föremålet.44 Det här
43 Prown, 1982, sid 7
44 Prown, 1982, sid 8
19
steget är inte lätt att synliggöra, ofta gör man den här typen av reflektioner men är inte alltid medveten om dem och framför allt problematiserar man sällan kring reflektionerna.
Även Karin Dannehl poängterar forskarens roll och hur forskaren kan uppleva det tredimensionella föremålet fysiskt och med sina sinnen.
To the historian the reconstruction of a story from documents is key. To the historian of objects, however, the physical experience of the three-dimensional thing that is packed with sensual information, has to be of at least as much importance. To pick up an artefact is to engage with the past on so direct and so immediate a level, it approaches something magical. The experiences of weight, surface texture, sound and smell are part of the physicality of objects.45
Avslutande delen i Jules Prowns metod är spekulation där föremålen lämnas och resultaten från de båda tidigare nivåerna summeras och analyseras. Utifrån vilken information som beskrivning och deduktion genererat utformas hypoteser och nya frågeställningar som kan förklara de observationer som de båda nivåerna gett.
Hur bouppteckningarna har studerats
Bouppteckningarna studeras i första hand kvantitativt. Med kvantifierad data, så kallad hårddata, kan en stor mängd uppgifter behandlas statistiskt, och analyser kan lättare göras och vara till stor nytta.46 Resultat av ett kvantitativt undersökningsmaterial, som bouppteckningar är, kan hjälpa oss att både dra slutsatser och samtidigt hejda oss att dra slutsatser som inte styrks av det som undersöks. Den stora mängd bouppteckningar i denna undersökning kan presenteras på ett lättöverskådligt sätt där läsaren kan göra egna tolkningar och beräkningar.
Varje bouppteckning har studerats systematiskt och de bouppteckningar som innehållit ryor har dokumenterats i ett Excel-dokument.47
Föremålen i en bouppteckning är vanligen nedtecknade i en standardiserad form med underrubriker. I första hand har rubriken Sängkläder undersökts men även föremålen under andra rubriker som Sjö- och fiskeredskap, Husgeråd och Diverse. Slitryan i kustområden har använts i båtar och sjöbodar och i utslitet skick som hästtäcken.48 Ambitionen har varit att upptäcka om slit- eller trasryor ingår på andra ställen än under rubriken sängkläder, till
exempel när man förtecknar sängarna. Ibland upptas sängförlåtar i samband med att sängarna förtecknas. Rubriken husgeråd innehåller i första hand alla möbler i boet och här kan även
45 Dannehl, 2009, sid 130
46 Ejvegård, Rolf, Vetenskaplig metod, 2009, sid 38
47 Se förteckning Ryor i bouppteckningar, bilaga 2
48 Till exempel Estham, ”Upplands äldre ryor”, 1963, sid 15 ff.
20
nämnas änkans eller änklingens egna sängkläder trots att de egentligen inte ingår i bouppteckningen.
Även andra föremål av återbrukskaraktär har noterats i de bouppteckningar som innehåller ryor, till exempel förekommer mattor, lumplåda och trasgarn.
Hur frågelsitsvaren har studerats
Som redan nämnts har alla frågelistsvar i frågelistorna Textilierna i hemmet och Textiliernas användning från uppländska socknar studerats. De svar som innehåller någon form av information om återbruk eller ryor har samlats i ett Excel-dokument.49 I antal är materialet inte omfattande, i åtta svar till frågelistan Textiliernas användning och till frågelistan Textilierna i hemmet finns tolv svar innehållande information kring återbruk eller ryor.
Frågelistsvaren kompletterar och bekräftar vissa benämningar som upptas i
bouppteckningarna och företeelser som nämns i litteratur och kan ses i de fysiska föremålen.
Disposition
Förutom första kapitlet innehållande formalia med inledning, syfte och frågeställningar, centrala begrepp, källor och källkritik, teoretiskt ramverk och metodavsnitt samt disposition innehåller uppsatsen ytterligare fem kapitel. Kapitel två utgörs av forskningshistorik, litteratur och bakgrund. Kapitel tre tar upp ryans funktion som bäddtextil och i vilken miljö den
förekommit. Det fjärde kapitlet tar upp aspekten återbruk i trasryorna, vad frågelistsvar och trasor säger om tiden och hur den upphörande lumphanteringen för pappersbruken kan relateras till att trasor börjar användas på nya sätt. I kapitel fem står de undersökta föremålen och deras kontext i centrum och börjar med geografiska och samhälleliga förutsättningar, därefter följer en närstudie av de fysiska föremålen som fördjupar sig i de bevarade ryorna och bouppteckningsmaterialet. I kapitel sex knyts undersökningens resultat ihop.
49 Se bilaga 5, Etnologiska undersökningar EU, Textiliernas användning, nr 9 från ca år 1930 och Textilierna i hemmet, nr 163 från år 1955
21
II Tidigare forskning och bakgrund
Ryan är en bäddtextil som i Sverige och Finland varit föremål för forskning huvudsakligen under de första årtiondena på 1900-talet och på 1960–70-talet. Till en början var det främst ryans utbredning och visuella uttryck som forskningen inriktade sig mot. Bäddryans två huvudfunktioner, dels som ett prydnadstäcke, prydnadsryan, och dels ett vardagligt värmande täcke, slitryan, uppmärksammades under 1920-talet men någon egentlig forskning om ryans funktion var aktuell först på 1960-talet. Trasryan nämns endast i förbigående i forskningen om ryor, och veterligen har ingen heller tittat närmare på vad återbruket i trasryorna berättar om tiden och samhället där de tillverkades och brukades.
Två områden kommer att beröras i denna forsknings- och bakgrundsöversikt som tillsammans ringar in uppsatsens ämne. Först behandlas den generella forskningen om ryan och hur ryan har beforskats under 1900-talet, inklusive forskning om ryans funktion. Ryan var tidigt ett uppmärksammat folkkonstföremål under 1900-talets första årtionden och förutom forskningen var den även föremål för utställningar och ett viktigt föremål i den tidiga hemslöjdsrörelsens textilinventeringar. Rya- och hemslöjdsutställningar uppmärksammades även i samtida tidningsartiklar. Det andra området som behandlas handlar om lumphantering och återbruk.
Pionjärforskning om ryan
Sedan tidigt 1900-tal har ryan varit föremål för vetenskapliga studier, och från första början har det varit prydnadsryans flossade sida som visats mest intresse. Även hos slitryan har den flossade sidan visats störst intresse, vare sig det har varit meningen att den sidan ska ligga uppåt i bädden eller inte. Till exempel har slitryan i utställningar presenterats med nocken uppåt trots att nocksidan, alltså baksidan, är tänkt att vara nedåt i bädden och inte synas.
Under 1800-talets senare del ansågs den äldre allmogekulturen vara satt i snabb förändring.
Orsakerna var många, bland annat den växande industrialiseringen, stor inflyttning till städerna, ökad rörlighet med nya kommunikationer som utbyggd järnväg och ångbåtstrafik och näringsfriheten.50 Denna samhällsomvandling påverkade många av tidens
kulturpersonligheter och bland andra ville Arthur Hazelius, Nordiska museets och Skansens grundare, rädda vad som räddas kunde av allmogekulturen och startade år 1873 insamling av till en början främst allmogeföremål.51 Inte minst samlade han textilier och det första
50 Se till exempel Szabó, Mátyás, Hur industriprodukterna kom till byn, 1984, Jonsson, Pernilla, Bomullstygets genombrott, 2002, Schön, Lennart, En modern svensk ekonomisk historia, tillväxt och omvandling under två sekel, 2014
51 Hammarlund-Larsson, Cecilia, ”Samlingarna och samlandet”, 1998, sid 182,
22
insamlade föremålet som katalogiserades, med inventarienummer 1, var en kjol från Stora Tuna socken i Dalarna.
Den första insamlade ryan på Nordiska museet är uppländsk och förvärvades redan det första insamlingsåret.52 De flesta ryor i Nordiska museets ägo är insamlade tidigt från museets grundande 1873 och fram till slutet av 1930-talet. Av Nordiska museets drygt 190 ryor är 28 stycken insamlade efter år 1940. Under åren 1914 – 1916 förmedlade museets amanuens, textilexperten och konstnären Emelie von Walterstorff fem stycken uppländska ryor för insamling till Nordiska museet. Omfattningen hos de kulturhistoriska museernas insamling av föremål minskade på 1930-talet.53
En omfattande ryautställning hölls på Nordiska museet 1914. Utställningen anordnades av Axel Nilsson, vid tiden intendent på Nordiska museet och sedermera museichef på Röhsska konstslöjdsmuseet i Göteborg, och Emelie von Walterstorff.54 Utställningskatalogen, Utställning af flossade väfnader, mars – april 1914 är den första skrift som presenterar den inledande forskningen om ryor. Skriften sätter in ryorna i en kulturhistorisk kontext och här utvecklas en modell över hur ryorna beskrivs i forskningen framöver.55 Under rubriken Historik beskrivs hur gammal ryatraditionen är, ordet ryans etymologiska ursprung, utbredning geografiskt, flossaknutens släktskap med den orientaliska mattans knut och mönsterformernas förebilder. Rubriken Material och teknik tar upp materialet i varp och botteninslag, bottenbindningen i ryan, nockens material och varianter av flossaknutar. Den sista rubriken Utbredning och ortskaraktär, beskriver de utställda ryorna utifrån de
landskapen de härstammar ifrån. De uppländska ryorna presenteras först när ryorna beskrivs landskapsvis. Axel Nilsson anser att ”[…] Uppland är den viktigaste inkubationsorten för denna väfnadsart åtminstone beträffande de från utlandet hämtade mönstren”.56
Utställningskatalogen är informativ men också intressant som mätare på den tidens kunskaper och kunskapsluckor i ämnet.
För Axel Nilsson var ryor från Danmark och Norge helt okända, vilket till viss del stämmer, inga danska ryor finns bevarade, eventuell förekomst har försvunnit tidigare. Men för Norges del stämmer det inte. I Norge finns ryor, till största delen slitryor och många av typen trasrya,
52 NM.0003825 Rya från Alsike socken
53 Palmsköld, Annelie, ”Textil som folkkonst”, 2005, sid 96
54 Axel Nilsson var bland annat intendent vid Nordiska museet mellan åren1902 och 1914, senare museichef på Röhska museet i Göteborg. Emelie von Walterstorff, anställd vid Nordiska museet mellan 1903 och 1933, var textilexpert och konstnär.
55 Nilsson, Axel, Utställning af flossade vävnader, Mars – April 1914, 1914, sid 16
56 Nilsson, 1914, sid 17
23
från kusttrakter.57 Av 125 utställda ryor i ovan nämnda utställning var 15 stycken från Finland, nio stycken från okänd fyndort och resten, 101 stycken, från tolv svenska landskap.
Utöver ryorna innehöll utställningen flossade dynöverdrag till stol- bänk- och åkdynor och märkdukar.
Redan i denna första skrift om ryor uppmärksammas det ortstypiska, en viktig faktor inom den tidiga folkkonstforskningen. Axel Nilsson definierade också redan då flossavävnaden som ett folkkonstföremål, ”I Sverige kan sedan mer än 200 år tillbaka påvisas en verklig utbredd folkkonst på flossaväfnadens område”.58
Textilforskaren Elisabeth Thorman skriver om den ovan nämnda ryautställningen 1914 i en artikel i tidskriften Herta.59 Bland annat skriver hon om att ryorna kan delas upp i två huvudgrupper, om den ena grupper skriver hon ”Den förra gruppen är den i omfång, i prakt och förfining främsta. Det är här det främmande inflytandet starkt förnimmes.” Här handlar det om de ryor så småningom kommer att hänföras till gruppen prydnadsryor och som man anser har släktskap med den orientaliska mattan. Om den andra gruppen skriver hon, ”Till den senare och mindre gruppen ryor, de med den långa, täta och raggiga flossan, höra […] ryorna från Öland och Småland jämte de s.k. ”kavringarna” från Blekinge”60 Dessa ryor kommer så småningom att ingå i kategoriseringen slitryor som ännu vid tiden 1914 inte är utarbetad. Hon nämner också trasryan, tillsammans med slarvtjällsvävnader från Hälsingland,
[…] samt den blekingska ”kavring” med instuckna trasor i stället för garn, vilket talar sitt vältaliga språk om kvinnor, som haft att röra sig med så ytterst små medel, men af dessa förstått att åstadkomma så förvånande mycket – här ett starkt och värmande plagg.61
Om trasryor och slarvtjällstäcken förekommer på utställningen är oklart av sammanhanget i texten, men förmodligen känner hon inte till uppländska trasryor vid tiden för utställningen på Nordiska museet.
Bara ett år efter ryautställningen på Nordiska museet, 1915, förvärvar museet de fem trasryorna från Riala socken i Uppland som ingår i denna undersökning.
57 Se till exempel Engelstad, ”Norske Ryer”, 1942, eller www.digitaltmuseum.no, sökord rye eller båtrye
58 Nilsson, 1914, sid 11
59 Thorman, Elisabeth, 1914, Herta – tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, sid 168
60 Thorman, 1914, sid 168, 169
61 Thorman, 1914, sid 167
24
1917 publicerade Röhsska konstslöjdsmuseet i Göteborg en skrift av samme Axel Nilsson, Vägledning 1, Ryor. Huvudsakligen är texten densamma som ovan nämnda
utställningskatalog. I vägledningen har dock avsnittet Nopporna utökats något och meningen
”Någon gång utgöras nopporna af tygremsor.” har tillkommit, sannolikt med beaktande av de nyförvärvade trasryorna till Nordiska museet.62 I dessa två texter av Axel Nilsson har ännu inte prydnads- och slitryans olika historiska utveckling uppmärksammats.63
Inom folkkonsten, liksom i utforskningen av annan allmogekultur under tidigt 1900-tal, var det de geografiska landskapen som bildade grund för indelning och en princip att arbeta efter, i utställningar och inom forskning, till exempel på Nordiska museet.64 Att hitta geografiska variationer, spridning och spridningsvägar och kulturgränser enligt kulturgeografins och arkeologins s.k. diffusionsteori blev eftersträvansvärt inom folkkonstforskningen.65 Det här förhållningssättet präglade även den tidiga forskningen kring ryor.
Eskil Cronlund har skrivit en artikel i Kulturtidskriften Rig 1932 om Upplands ryor, där artikeln presenteras som någon form av avhandling.66 Trots att han hänvisar till äldre arkivaliska källor saknas källhänvisningar och litteraturförteckning i artikeln. Han är den första att publicera forskning om den uppländska ryan. Artikeln publiceras ett par år innan Vivi Sylwans Svenska ryor, den svenska ryaforskningens viktigaste verk publiceras, se nedan.
Han inleder med att skriva om utbredningen i Uppland och de kulturgeografiska gränserna för ryan. Något han tar upp i artikeln är den nordiska ryans förhållande till den orientaliska mattan och anser att det framförallt är i de geometriska och träd- och tulpanmotiven man kan se en överensstämmelse. Eskil Cronlund berör också slit- och prydnadsryan där prydnadsryan sammanfaller med märkduksryorna hos vilka man hittar träd, tulpaner, människor m.fl. motiv.
Han uppehåller sig närmast till ryornas dekorativa utformning och utvecklar inte begreppen slit- och prydnadsryan närmare. Dock nämner han de viktigaste skillnaderna mellan de två typerna, att slitryan ska ligga med nocken nedåt och att slätsidan, som låg uppåt i bädden, därför blev föremål för mönstring, sömmarna som ligger mot nocken i en slitrya, och den dekorativa slätsidan i vävtekniken och utformningen med rutor och ränder. Eskil Cronlund uppmärksammade även trasryan och är den som till omfång skrivit mest om den, han skriver:
62 Nilsson, Axel, Vägledning 1 RYOR af Axel Nilsson, 1917, sid 12
63 Nilsson, 1914 och 1917
64 Se t.ex. Bringeus, Nils-Arvid, “Folkkonst och forskning – en tillbakablick”, 2005, sid 22
65 Se t.ex. Bringeus, 2005, sid 22
66 Cronlund, E, Upplands ryor, 1932
25
Den primitivaste uppländska ryan och den samtidigt mest uppländska av dem alla, är den s.k. ”fällryan” som mer eller mindre imiterar en djurhud. Denna rya, som framförallt förekommer i de uppländska kusttrakterna är även känd från Småland.
Förutom den naturfärgade, svarta eller vita ullen, har man här, liksom i de blekingska kafringarna, till nocken använt tyglappar, stundom kallade ”skräddarspint”.67
Han nämner att man, i likhet med trasmattor, fått användning av tygrester av alla slag och till och med effsingar. Han anser ryorna vara enkla men samtidigt kan de ”äga ofta en
utomordentlig skönhet”, att kompositionen ofta är osystematisk och beroende av tillfälligheter men ibland ser man större avsiktlighet i den dekorativa utformningen. Eskil Cronlund tar upp två exempel på trasryor och skriver också om att trasryan är närstående den helvita slitryan som är karaktäristisk för Olands härad.68
Inventeringar och den tidiga hemslöjdsrörelsen
Som redan nämnts var ryan en föremålskategori som även intresserade den under tidigt 1900- tal nybildade hemslöjdsrörelsen. Många hemslöjdsföreningar bildades och föreningarna var särskilt intresserade av den äldre textila hemslöjden. Hemslöjdspionjären och textilkonstnären Lilli Zickerman gjorde, som en del i en större dokumentationsresa i Sverige, en
inventeringsresa i Uppland då hon dokumenterade och fotograferade textil slöjd. Från 1910 började hon resa runt och systematiskt fotografera, mäta upp och dokumentera textil slöjd.69 Ett inventeringsarbete som skulle pågå ända fram till 1931, med 24 000 fotografier av främst textil slöjd, från olika härader i landet.70 Som andra vid tiden var hon bland annat intresserad av ortskaraktären i slöjden.71 Till exempel benämns en av rubrikerna i Axel Nilsson
Vägledning 1, Ryor, ”Utbredning och ortskaraktärer”.72
Avsikten var att Lilli Zickermans insamlade material skulle bearbetas och ges ut i bokform men endast en del publicerades.73 Manuskript finns till flera delar, bland annat tre delar om flossa.74 I en av dem finns ett kapitel om Upplands ryor, vilka Lilly Zickerman delar in i tre
67 Cronlund, 1932, sid 43
68 Cronlund, 1932, sid 43. De två ryor han tar upp som exempel, en från Lagnö i Ljusterö sn och den andra från Vargsättra i Riala sn, varav den från Lagnö finns på bild i artikeln, är inte representerade bland de 21 ryor som ingår i undersökningen. Det vore intressant att veta var de befinner sig idag.
69 Stavenow-Hidemark, Lilli Zickerman och hennes verk, 1999, sid 27
70 Stavenow- Hidemark, 1999, sid 27
71 Zickerman, Opublicerat manuskript till Sveriges folkliga textilkonst, Flossa II, avsnitt Uppland, inga sidhänvisningar finns i manuskriptet.
72 Nilsson, 1917, sid 14
73 Del 1 Rölakan, gavs ut 1937
74 Flossa är ett samlingsnamn för olika flossade vävnader, alltså vävnader med nock.
26
områden, östra, mellersta och västra området.75 Gränserna är lika med dåvarande länsgränserna, Stockholms län är det östra området, Uppsala län det mellersta och
Västmanlands län det västra området.76 Lilly Zickerman inriktar sig, som många forskare vid tiden, på typområden och anser att ”[…]länsgränserna drager även ganska skarpa gränser mellan landskapets typområden.”77 Med typområden menar hon troligen det som senare kom att kallas ortskaraktär. Lilli Zickermans dokumentationsresa sammanfaller med den
slöjdinventeringsresa i delar av Uppland, som omfattas av Uppsala län, som textilforskaren Elisabeth Thorman gjorde1914, där en av de prioriterade föremålskategorierna hon
intresserade sig för var just ryor.78
I Uppsala bildades Uppsala läns Hemslöjdsföreningen 1915, vilken föregicks av den ovan nämnda slöjdinventeringen av Elisabeth Thorman och en stor hemslöjdsutställning 1915 i Uppsala, där den uppländska ryan hade en framträdande plats.
75 Zickerman, Opublicerat manuskript till Sveriges folkliga textilkonst, Flossa II, avsnitt Uppland, inga
sidhänvisningar finns i manuskriptet. Då hon i texten refererar till Vivi Sylwans Svenska ryor (utgiven 1934) har hon sannolikt skrivit texten till manuskriptet efter 1934.
76 Zickerman, Opublicerat manuskript till Sveriges folkliga textilkonst, Flossa II, avsnitt Uppland, inga sidhänvisningar finns i manuskriptet.
77 Zickerman, Ibid
78 Thorman, Dagboksanteckningar. Slöjdinventering i Uppland 1915 opublicerad Bild 1, Hemslöjdsutställning 1915, Uppsala. Foto, Upplandsmuseet.
