Hur såg geografiska och samhälleliga förutsättningar, som geografi, natur, försörjningsmöjligheter och samhällsutveckling ut i Roslagen under den aktuella
undersökningsperioden, senare delen av 1800-talet? Och vad kan de undersökta trasryorna berätta om sig själva och sin kontext?
Sjöfarten
Det geografiska undersökningsområdet för studien är Roslagen, Stockholms län i landskapet Uppland. Området har en lång kuststräcka från Stockholm till Skutskär.
Sjöfarten har en mycket lång tradition bakåt i Roslagen, till exempel hade Roslagens vikingar handelspartners österut, främst längs floderna i Ryssland.237 Kontrollen över handeln krävde en centralmakt och handelsskepp behövde kunna segla längs kusten utan att förlisa eller bli plundrade. Vid kusten skapades skeppslagen som var skyldiga att hålla krigsskepp.
Skeppslagen har använts som indelning av kustområdet ända in på 1900-talet. Skeppslagen stod också för skjutshållningen mellan Stockholm och Väddö och vidare över Ålands hav.238 Post- och resvägen till och från Åland och Finland gick via Väddö i Roslagen. Det var den kortaste sjövägen över Ålands hav. Då havet var fruset användes häst och släde vid
överfarten. Bönderna på Väddö och Signilskär (Åland) hade skattelättnader för att ta hand om resande mellan Sverige och Finland.239 Även resande till och från Ryssland tog vägen förbi Roslagen och Åland.240 Kontakterna mellan Åland och Roslagen har traditionellt sett varit livliga. Fram till sekelskiftet 1900 var vägen via Väddö den viktigaste vid resor österut.241 Förutom fisket och sjöfarten har även annan trafik förekommit, till exempel finns från Degerby tullkammare år 1819 135 passagerare registrerade som resenärer till Stockholm och av dessa är bonddöttrar den största gruppen. Per-Olov Högnäs och Jerker Örjans, som undersökt persontrafiken över Ålands hav skriver;
Man frestas att spekulera över just de resande bondedöttrarna. Om dessa inte varit färre i ännu äldre tider […] kan man anta att bondedottern från Åland och Åboland varit
237 Jerling Lennart och Nordin, Urban, Bland skötar, kobbar och kor, Stockholms skärgård – uppkomst och utveckling, 2007, sid 86
238 Wilén, Broge, Postfärder över Ålands hav och de åländska öarna, 1985, sid 12
239 Wilén, 1985, sid 16
240 Wilén, 1985, sid 18
241 Mattsson, Vilhelm, Väddö – En skärgårdssockens historia, 1960, sid 36
61
Östersjöns flitigaste resenär, med allt vad detta kan ha inneburit för överföringen av intryck och idéer från storstad till landsbygd.242
Fiske, jordbruk och jakt
Den viktigaste näringen i Roslagen var boskapsskötseln, ända in på 1900-talet. I kombination med jordbruket, som inte räckte som inkomstkälla, bedrevs även fiske. I skärgårdens yttre delar var det inte möjligt att försörja sig på jordbruket, tillräcklig mängd odlingsbar mark fanns inte och en kombination med fisket var nödvändigt. Tillgången på vinterfoder avgjorde mängden djur som kunde hållas. Även små öar och kobbar användes som betesholmar, korna simmade eller fraktades ut.243 Skärgårdsbons arbete delades mellan, jordbruk, boskapsskötsel, fiske och jakt. Fram till 1846 års jaktstadga fick skärgårdsbefolkningen endast jaga sjöfågel och säl. Sälen var ett viktigt jaktbyte sedan stenåldern fram till 1900-talet.244
Särskilt strömmingsfisket har varit viktigt under lång tid i Roslagen. Strömmingsfisket blomstrade från 1100-talet och blev en viktig exportvara. Saltströmmingsinförseln till Stockholm var betydande och en försiktig beräkning är att det konsumerades runt 14 kg per person och år på 1700-talet.245 Under senare delen av 1800-talet minskade strömmingsfisket kraftigt, bland annat underlättade transporter med järnvägen saltsillen från västkusten att öka i konsumtion i Mälardalen. Skogsbruket blev ett alternativ för en del skärgårdsbönder och handeln med ved och virke blev en kompensation för inkomstbortfallet från fisket. Men under första världskrigets svåra år ökade strömmingsfisket igen och i och med att motorer började installeras i båtarna kunde man fiska längre hemifrån. Fisken kunde lätt fraktas med
ångbåtstrafiken till Stockholm.246
Så såg de yttre omständigheterna ut vad beträffar försörjningsomständigheter och omvärldskontakter och i denna sociala kontext utvecklades behovet av de uppländska slitryorna.
Trasryor från Roslagen – vad föremålen och bouppteckningarna berättar
De bevarade trasryor som ingår i undersökningen är 21 stycken och har kustområdet i Uppland som proveniens. Sju trasryor finns på Nordiska museet i Stockholm, där fem har Riala socken som proveniens, en rya som enligt kataloguppgift kommer från Väddö socken
242 Högnäs Per-Ove och Örjans Jerker, Med folk och fisk över Ålands hav, 1997, sid 23
243 Jerling och Nordin, 2007, sid 107-108
244 Jerling och Nordin, 2007, sid 148
245 Jerling och Nordin, 2007, sid 140
246 Jerling och Nordin, 2007, sid 142
62
och en kommer från Blidö socken.247 Två trasryor finns på Upplandsmuseet i Uppsala med proveniens Vaksala och Roslagen.248 Nordströms museum har åtta trasryor vilka är inköpta på auktioner i Norrtälje och dess närområde av Torsten Nordström.249 Tyvärr, som nämns i inledningen, finns inga närmare uppgifter om var de kommer ifrån. På Kista hembygdsgård finns tre trasryor varav två sägs ha funnits på gården sedan tidigare.250 På den tredje sitter en papperslapp med texten att den är vävd av Johanna Olsson, Flottskär omkring år 1870.251 Erikskulle hembygdsgårds trasrya ska ha funnits på Simpnäs, Björkö.252
Av de 21 studerade ryorna kan den äldsta daterbara trasryan, NM.0124185, vara från tiden kring tidigt 1800-tal (ryan beskriven nedan). Datering förmodas utifrån trasornas material, dels gula och blå ylle- och klädestrasor och dels randiga halvylletyger troligen från kasserade västar och livstycken. Ryan innehåller heller inga bomullstrasor. För övrigt är gruppen som helhet svårdaterad men utifrån att ryorna innehåller fabrikstillverkade tyger och anilinfärgade tyger och ganer är min bedömning är att övervägande delen tillkommit i tidsspannet 1860 – 1890. Jämför man med bouppteckningarnas uppgifter ser man en överensstämmelse. I bouppteckningar från runt 1860 förekommer ryor i knappt hälften av bouppteckningarna, av 94 studerade bouppteckningar finns 60 ryor i 41 bouppteckningar – samt 6 lappryor i 3 hushåll. Ibland specificeras ryan tillräckligt för att den ska kunna identifieras som en trasrya. I en bouppteckning från 1859 efter hustru till aflevdna nybyggaren Johan Sundberg, Catharina Mattsson, Senneby upptas under rubriken Sängkläder 3 Lappryjor.253 och under samma år efter Anders Andersson, Tomta, Väddö sn, 2 Lappryor.254 1 Lappryja upptas efter Bonden Carl Ersson i Wästernäs år 1858.255
I 1880- och 1890-talets bouppteckningar nämns 29 ryor i 85 undersökta bouppteckningar respektive 22 ryor i 90 undersökta bouppteckningar. Fortfarande i bouppteckningar runt
247 Nordiska museets trasryor är NM.0124185, NM.0124186, NM.0124612, NM.0124613, NM.0124614, NM.0200352 och NM0222545. Sparsamt med information finns om ryorna på www.digitaltmuseum.se
248 Upplandsmuseets trasryor är UM03354 och UM03355, finns att ta del av på www.digitaltmuseum.se
249 Torsten Nordström ärvde Färgargården i Norrtälje och drev den till sin död 1951 Han var kulturhistoriskt intresserad och samlade en stor mängd föremål. Torsten Nordström skapade Axel, Julia och Torsten
Nordströms stiftelse av sitt hem och idag visas det upp som museum. Få av föremålen som Torsten Nordström samlat har proveniens. Ryorna på Nordströms museum är N000, N505, N506, N507, N509, N511, N513 och N514
250 Ryorna har ingen numrering på hembygdsgården, jag benämner dem som Kista hembygdsgård nr 1, nr 2 och nr 3.
251 Kista hembygdsgård nr 1
252 Erikskulle hembygdsgård nr 470
253 Väddö-Häverö- skeppslags- häradsrätt-FII:17-(1859-1862)-bild-590 sid-56
254 Väddö-Häverö- skeppslags- häradsrätt-FII:17-(1858-1862)-bild-790 sid 76
255 Väddö-Häverö- skeppslags- häradsrätt-FII:17-(1858-1862)-bild-3110 sid-305
63
sekelskiftet 1900 finns det ryor i hemmen, av 100 bouppteckningar finns det ryor i 17 hushåll, sammanlagt 28 ryor – men då inga lappryor.
Bevarade trasryor – beskrivning, deduktion och spekulation
Nedan följs den i inledningen presenterade ordningen för studiet av de fysiska föremålen enligt Prowns modell med beskrivning, deduktion och spekulation. En sammanfattning görs även av bouppteckningsmaterialet. I kapitel VI redovisas slutsatser och utvecklas
spekulationer. Reflektioner ges där över nya frågor som uppkommit.
Undersökningen av trasryorna har följt ett mönster och resultaten finns dels sammanfattade i ett Excel-dokument och dels i en bilaga där varje trasrya beskrivs närmare tillsammans med bilder på varje rya.256 Det är ett omfattande material och blir oöverskådligt om varje aspekt av varje rya ska beskrivas. Nedan kommenteras/diskuteras istället punkterna för sig, resultaten sammanfattas och exempel ges från de undersökta ryorna.
Följande parametrar är aktuella vid undersökningen av trasryorna, där de fem första punkterna hänför sig till Jules Prowns beskrivning och deduktion och de tre sistapunkterna till Jules Prowns steg tre, spekulation.
Vävteknik i bottenbindningen.
Material i bottenväven, det vill säga varp och inslag. Och varp- och inslagstätheter.
Storlek, vådbredder och vådernas riktning.
Sömmar och fållar, hur våderna har sytts ihop, det vill säga om knutarna ligger åt samma eller olika håll och hur sömmar och fållar ser ut? Har den eventuella randningen i bottenväven mönsteranpassats eller inte?
Nocken. Är nocken inlagd eller inknuten och avstånd mellan nockrader.
Nockens material – vad berättar trasorna?
Medveten formgivning?
Hur ser slitaget ut, kan slutsatser dras av bruksslitage?
Vävteknik
Undersökningens ryor är vävda i vävstol, med upp till en meter vådbredd, därav de smala våderna som sedan sytts ihop två stycken för att få till bredden till ett täcke.257
256 Bilaga 1, Sammanställning av de undersökta trasryorna
257En flossad vävnad kan tillverkas på två olika sätt, dels kan den vävas traditionellt i en vävstol och dels kan man knyta in trådändar i en färdigvävd bottenvävnad. Att knyta in trådändar i en färdigvävd bottenvävnad är
64
Flossade vävnader har alltid en bottenbindning som till exempel kan vara tuskaft eller kypert.
Fördelen med en kypertvävd botten är att ryornas knutar ”gömmer sig” i vävnaden och inte syns på slätsidan. I en tuskaftsvävd ryabotten däremot syns knutarna på slätsidan. I Uppland generellt dominerar kypert och kypertvariationer som kypert, gåsöga och korndräll som bottenbindning i ryor, vilket gäller både prydnads- och slitryor. Det gäller också för de här undersökta trasryorna från Roslagen.
Av de studerade 21 trasryorna är en trasrya vävd i tuskaft och två trasryor i kypert. De övriga vävtekniker som förekommer i de studerade trasryorna är kypertvariationer som spetskypert i nio ryor, gåsöga i sju ryor och korndräll i två ryor.258
För ryor i allmänhet gäller att vanligen vävs ett antal inslag för att efterföljas av en rad med trådändar kallad nock som knyts in över två eller flera varptrådar, eller nockor lagda under ett antal varptrådar, därefter ett antal inslag igen. Detta mönster följs tills väven uppnått önskad längd. Hur många trådar nocken knyts kring varierar beroende av garnkvalitet i varp och nock. I en rya knyts nockorna i regel in över hela vådbredden.
Varp, inslag och varp- och inslagstätheter
Varpen i de undersökta ryorna består huvudsakligen av 2 trådiga garner i lin och bomull.
Varptätheten varierar med en kvalitet från 8 tr/cm som glesast till 14 tr/cm som tätast. En rya, N505, har tvåtrådigt ullgarn i varpen med en varptäthet på 8 tr/cm.
Inslaget i ryornas bottenväv är huvudsakligen 1 trådigt ullgarn. Fyra ryor har tvåtrådiga garner i lin eller bomull i inslaget.259 Inslagstätheten varierar från 4 tr/cm som glesast till 14 tr/cm som tätast.
Storlek, vådbredder och vådernas riktning
Bredden på vävstolarna i bondesamhället var förhållandevis smala, ca 90 – 100 cm. Därav de smala vådbredderna på hemvävd textil från folklig miljö.260 Vävstolarna ställdes upp i köken i stugorna och fick inte ta alltför mycket plats då den konkurrerade om utrymmet med
familjemedlemmar och annat arbete som skulle utföras där. Måtten på ryorna varierar, den minsta har längden 163 cm och den största är 200 cm lång. Bredden varierar också med den en sen företeelse, ca 1900-talets mitt och senare, och gäller inte för de trasryor som studeras i denna
undersökning.
258 N513 i tuskaft. Kista hembygdsgård nr 2 och nr 3 i kypert. N000, N505, N506, N511, NM.0124185, NM.0124186, NM.0124614, NM0222545 och UM03354 i spetskypert. N509, N514, Kista hembygdsgård 1, Erikskulle hembygdsgård 470, NM.0124612, NM.0200352, UM03355 i gåsöga. NM.0124613, N507 i korndräll.
259 Ryor med tvåtrådigt lin- eller bomullsgarn i inslaget är NM.0124185, NM.0124614, N513 och UM03355
260 Liby, 2001, sid 11
65
minsta på 128 cm bred, den är ovanligt smal, och den största 160 cm bred. Medelvärdet på de här ryorna är 140 cm breda, vilket betyder ca 70 cm breda våder.
Slitryor är hopsydda av två våder och av de här trasryorna har 14 stycken de båda våderna liggandes åt samma håll. Det vill säga att nockorna ligger åt samma håll i det färdiga täcket.
Fem ryor har våderna hopsydda med nocken åt olika håll och i en rya är det svårt att avgöra hur våderna ligger eftersom trasor och garn inte är knutna, de ligger om en eller två varptrådar och trasorna lägger sig inte naturligt åt något håll.261
Vid hopsömnaden kan man välja om den ena våden läggs bredvid den andra, då hamnar nocken åt samma håll. Man kan också välja att först vända den andra våden och därefter lägga den intill den första och sy ihop dem. Anledning till att välja det andra förfaringssättet är om man till exempel vill att en randning ska passa ihop bättre på slätsidan. Av de fem stycken trasryor som har våderna åt olika håll har två av ryorna, Kista hembygdsförening nr 3 och N511, ingen randning och en rya, UM03354 har en längsgående randning och smalare tvärgående ränder, där de längsgående inte påverkas medan de tvärgående påverkas av hur våderna är hopsydda. Men i denna rya är inte tvärränderna mönsterpassade. Erikskulle hembygdsgård 470 har tvärgående ränder som inte påverkas hur våderna ligger men här har väverskan ändå inte sytt ihop våderna så att ränderna tvärs över ryan stämmer. Vilket är karaktäristiskt för många folkliga textilier.262 Trasryan N505 har ränderna någorlunda samordnade, men det går inte att se hela baksidan då ryan är fodrad med ett löst tyg.
Att randningen ska passa ihop på slätsidan verkar inte vara anledning till att fyra av
ovanstående ryors våder ligger åt olika håll. Två av dem är dessutom vävda med oblekt lin i både varp och inslag.263 Av vilka andra skäl man väljer att lägga våderna åt olika håll är en intressant fråga att forska vidare på?
Sömmar och fållar
Sömmarna vid hopsömnaden av de båda våderna är i de undersökta trasryorna oftast kastsöm sydd med 2 tr lingarn. I regel är det förhållandevis smala sömsmåner, ca 5 mm. En avvikelse finns på trasryan N506 där den ena våden har en bredare sömsmån för att randningen på slätsidan ska passa ihop när den är hopsydd. I denna rya är våderna hopsydda med efterstygn,
261 Erikskulle hembygdsgård 470, Kista hembygdsgård 3, N505, N511 och UM03354
262 Enligt egen mångårig erfarenhet från arbete i två museers textilmagasin kan jag konstatera att många textilier är hopsydda så att randningar inte passar ihop vid hopsömnaden.
263 Kista hembygdsgård nr 3 och N511
66
vilket förekommer i ytterligare två ryor.264 Samma sak gäller för fållarna, de är sydda med kastsöm med 2 tr lingarn, med övervägande del ca 7 mm – 1 cm breda fållar, några ryor har bredare fållar.
En observation som jag gjort i några av ryorna är att det i ena vådens kortsida finns
kvarlämnat en bit frans, av varpen.265 Ryorna är fållade på så sätt att en bit av fransen är kvar och sticker fram ur fållen. Studerar man hur nocken är inknuten i ryorna drar jag slutsatsen att det är i början av väven, när ryan vävs i vävstolen. Varför man lämnat kvar en bit av fransen är ett frågetecken. Hjördis Dal nämner fenomenet, det förekommer särskilt i trakterna runt Nagu, av 20 undersökta ryor finns fransen på 12 ryor.266 Enligt Dahl är det i slutet av väven som den sitter. Hon vet heller inget om varför man lämnat kvar en del av varpen men frågar sig om det är en rest från tiden då vävning skedde med upprättstående vävstolar. Enligt henne så är det äldre ryor som har denna frans. Åtminstone sex av de undersökta ryorna har denna frans och de innehåller enstaka bomullstrasor och några har bomullsgarn i varp och/eller inslag. Alla ryor har inte kunnat undersökas beträffande denna frans.
Nocken
Traditionellt är nocken i en flossad vävnad alltid knuten. När nocken består av trasor som i de undersökta ryorna är de istället ilagda under varptrådar i öppet skäl. Anledning till att nocken endast är inlagd i öppet skäl vid vävningen är med största sannolikhet att trasorna är
förhållandevis kraftiga, om de knyts in i väven blir knutarna stora och klumpiga. Om knutarna blir för stora blir det också en större risk för slitage på slätsidans varp- och inslagsgarn som ligger över knutarna. Vissa tunna och smala trasor är knutna och i en och samma rya kan finnas både trasnock av både lagda och knutna trasor, men i regel är nock av garn knuten och nock av trasor ilagda i de undersökta trasryorna.
Avståndet mellan nockraderna varierar, ofta beroende på vilket material som nocken består av. I de undersökta trasryorna är avståndet mellan nockraderna mellan 2,5 cm och 5 cm.
Studerar man hur trasorna är klippta kan man se att man inte alltid har brytt sig om att ta bort sömmar, fållar och linningar, man har klippt rakt över sömmar. Bitar av förmodligen en ärmlinning förekommer i en rya, N513. Trasorna är klippta hur som helst i tygerna, sneda och vinda och tunna och kraftiga tyger om vartannat. Det förekommer även band som nockor.
264 Till exempel Kista hembygdsgård 1, N505 och UM03354
265 Observationen har gjorts sent i undersökningen och alla ryor har inte kunnat undersökas. Exempel på ryor som har en motsvarande frans är till exempel NM.0124612, NM.0124613, NM.0124185 och NM.0124186 alla från Riala socken, NM.0222545 Blidö socken och N509 från Roslagen.
266 Dahl, 1980, sid 46-48
67
Varje trasa har inte bearbetats mer än nödvändigt för att kunna användas som nock. Arbetet har bedrivits rationellt och man kan gissa att allt material som är möjligt har tagits till bruk som trasor.
Nockens material – vad berättar trasorna?
Materialet i trasryornas nock varierar kraftigt, både vad gäller garner och trasor. Garnerna i ryorna är av alla de slag, bomulls-, lin- och ullgarner En- och tvåtrådiga garner förekommer liksom stränggarner för stickning och vävning. Det kan vara garner av återanvänd ull, små tygbitar som repas upp, kärnas i smörkärna, kardas med ny ull och spinns till nytt garn.267 Sådant garn finns det exempel på i åtminstone i nio av de 21 undersökta ryorna, UM03354, UM03355, N000, N507, N509, Erikskulle hembygdsgård 470, Kista hembygdsgård nr 1, NM.0200352 och NM.0222545.268
Många ryor innehåller anilinfärgade garner och trasor och en möjlig datering av de ryorna skulle de kunna vara vävda under de sista två årtiondena på 1800-talet. Sannolikt kan anilinfärgade garner och tyger tidigast bli trasor något decennium efter att de blivit allmänt förekommande, det vill säga runt 1880.
Tygtrasorna är också av varierande kvalitet, tunna och kraftiga tyger om vartannat
förekommer. Ylletyger finns i stor mängd och variation, allt från enfärgade klädestyger till kostymtyger, mönstervävda ylletyger, halvylletyger som med sannolikhet varit västar, byxor, livstycken och klänningar. Ibland har trasorna till och med sömmarna kvar.
Hemvävda bomullstyger förekommer i stor mängd, ofta rutiga, randiga och mönstervävda avsedda till beklädnad och inredning, till exempel från kasserade sängförlåtar, klänningar och herrskjortor. Tyger som är vanligt förekommande i textila föremål i Nordiska museets
samlingar.
Här nedan exempel på hemvävda tygprover från en gård i Hälsingland, motsvarande tyger kan man se i trasryorna från Roslagen. Klänningstyger i bomull- och halvylle och kostymtyger i ylle och halvylle från 1800-talets senare del, rutiga och randiga hemvävda linnetyger, sängförlåtar och bolstervarstyger, från sent 1700- och 1800-tal, förkommer också.
267 Till exempel Bergman, 1998, sid 13
268 Se bilder och information på respektive föremåls analysdata i bilaga 3. Exempel på återbrukade garner, dvs.
plockylle finns på sidorna 54-55.
68
Bild 8, NM.0330161, tygprov från Bergs socken Hälsingland, Nordiska museet.
Stickade plagg som klippts till trasor finns i till exempel UM03355, Nordströms onumrerad,
Stickade plagg som klippts till trasor finns i till exempel UM03355, Nordströms onumrerad,