Jessica.eriksson@fek.umu.se Drew.baldwin@fek.umu.se
Sammanfattning
Detta papper rapporterar ett försök med ”levande case” på ett kursmoment inom magisterprogrammet ”Entrepreneurship and Dynamic Business Contexts”. Med ”levande” case menar vi ett pågående skeende, där komplexa händelseförlopp är otydliga, ej avgränsade och framförallt inte ”stöpta” utifrån ett specifikt teoretisk perspektiv. Alltså kännetecknas levande case av stor ”rörighet” och osäkerhet. För studenten blir därför en viktig del av arbetet med levande case att bringa ordning i fallet och därigenom visa förståelse för både helhet och detaljer. Därigenom ger levande case studenten möjlighet att utifrån sina teoretiska kunskaper analysera en realistisk och verklighetsnära kontext.
Pappret behandlar våra erfarenheter och lärdomar från detta försök, framförallt i termer av ökad osäkerhet samt aktivitetsgrad i informationssökandet och analys. Vi menar att denna ökade osäkerhet har ett pedagogiskt värde eftersom det är viktigt att studenter lär sig att själva våga välja och finna gränserna för ett fenomen. Vidare ser vi att ett aktivt informationssökande och analyserande hos studenterna under hela arbetet med levande case är en nyckelfaktor för att målet med levande case ska uppnås. Detta kräver dock väl avvägd information till studenterna samt tydligt uttalade roller för lärare och student.
Introduktion
I högskolelagens 1 kapitel, § 9, står det att utbildningen ska ge
”förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar” samt
”förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem”.
Universitetsutbildning bör alltså, förutom att ge studenten ämneskunskaper, träna studentens förmågor att tillämpa dessa kunskaper. Pedagogiska metoder som låter studenter möta komplexa, verkliga problem som sätter deras förmåga till analys och syntes på prov blir därför centrala. Ett vanligt sätt att tillgodose detta i undervisningen inom ämnet företagsekonomi är att använda sig av case.
Case-baserad undervisning har en lång tradition och upplevs ofta som positiv av studenter såväl som lärare, men kritiseras även för brist på realism (t.ex. Dorn, 1999). Realism handlar exempelvis inte bara om att den händelse som beskrivs ska likna ett verkligt fall, utan minst lika mycket att underlaget präglas av samma otydlighet och osäkerhet som i det faktiska skeendet. Den vanligaste typen av case–underlag är skriftliga, baserade på erfarenheter från en faktisk händelse. Texten har vanligen genomarbetats för att tydliggöra skeenden, förlopp, kritiska händelser, m.m., ofta ”ordnat” utifrån ett viss teoretisk perspektiv. Förberedelsen och textbearbetningen av denna typ av case-underlag resulterar alltför ofta i ett ”städat” underlag, fjärran från den komplexa verkligheten.
Ett mer realistiskt case-underlag borde alltså snarare kännetecknas, precis som i verkligheten, av mer otydliga och osäkra beskrivningar.
Cullen, Richardson & O’Brien (2004) framhåller t.ex. vikten av verkliga eller forskningsbaserade, röriga (”messy”) fallbeskrivningar, och menar att sådana ger studenten utmaningar som påminner om yrkeslivet som ekonom. Förmågan att hantera och analysera denna
’messiness’ torde därför för studenten vara en viktig del i att träna sin
”förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar” samt sin
”förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem”.
Behovet av case som innebär integration mellan teori och närhet till praktiken samt utmanar studenternas förmåga att självständigt avgränsa en uppgift blev tydligt för oss under höstterminen 2003. Vi genomförde då för första gången modulen ”Dynamic Business Settings”, den andra av fyra obligatoriska fempoängsmoduler på Magisterprogrammet i Entreprenörskap. Denna modul syftar till att skapa förståelse för entreprenörskapet som fenomen och för entreprenörskapets kontext, snarare än att träna studentens entreprenöriella ”hands-on” förutsättningar (vilket annars är vanligt
inom entreprenörskapsutbildning, se t.ex. DeTienne & Chandler, 2004). Viktiga koncept rörde olika dynamiska näringslivsmiljöer, s.k.
”kluster”. Vi använde oss av flera mindre, skrivna case (kända såväl som okända) för att ”verklighetskoppla” undervisningen. Casen rapporterade avslutande fall och/eller utgjorde beskrivningar utformade med ett visst syfte för en viss typ av teoretisk applikation.
Utformningen av case styrde givetvis studenternas tolkningar och därför menar vi att fallen som sådana inte riktigt gav förståelse för tvetydigheterna och komplexiteten i företagens situation. Medan arbetet med denna form av case måhända mer eller mindre tränade studentens förmåga att göra kritiska teoretiska analyser och bedömningar, fann vi att casen inte var skapade för att arbeta med
”förmågan att självständigt urskilja, formulera och lösa problem”.
Våra case presenterade ”färdigförpackad” information där kopplingen till teoretiska begrepp var tämligen tydlig. Samtidigt upplevde inte studenterna fallen som särskilt verklighetsnära; de hade svårt att se behovet av deras teoretiska kunskaper komma till liv bakom beskrivningarna. Vidare upplevde vi, att det faktum att fallen var
”färdiga” i sina förlopp så till vida att skeenden hade kommit till en punkt då man kunde konstatera att de uppfyllde (eller inte) de teoretiska modeller vi ville exemplifiera med, innebar att de inte motsvarade de verkliga situationer vi bedömde studenterna skulle möta när de klev ut i yrkeslivet. Vi menade därför att det vore bättre om de kunde ”kliva in” mitt i förloppen, med all den otydlighet och osäkerhet detta innebär, snarare än i slutet på en ”färdig” process.
Mot denna bakgrund beslöt vi därför, inför samma modul höstterminen 2004, att använda ett s.k. ”levande” case. Med levande case menar vi ett pågående skeende, där komplexa händelseförlopp är otydliga, ej avgränsade, inte fullt förstådda ens av de inblandade, och framförallt, där informationen inte är ”stöpt” efter ett specifikt teoretisk perspektiv, eller begreppsapparat. Både studenterna och vi lärare kommer alltså in mitt i ett case som pågår, som inte är fullt utvecklat, och vars ”resultat” och konsekvenser är okända.
Informationen kommer ostrukturerad, och inte iklädd teoretiska modellernas struktur eller begrepp, utan presenteras på verklighetens lekmannasätt – kommunpolitiker talar på kommunpolitikers vis, informatörer på informatörs vis, visionärer på visionärs vis, osv. Vi som lärare kan därmed inte, såsom i skriftliga case, fullt ut kontrollera för tillräcklig, tydlig och relevant information till studenten.
Det levande case vi valde är ett pågående försök att etablera ett Triple Helix kluster vid Musikhögskolan i Piteå. Försöket avser en innovativ mötesplats för företag, den offentliga sektorn och akademin, där musik, media, ljud och upplevelser möts. Studenterna besökte Musikhögskolan i Piteå och Acusticum företagsby under två dagar.
Besöket fylldes med rundvandringar, teoretiska seminarier, demonstrationer och presentationer från centrala aktiver från representanter för Piteå kommun, näringslivet, och Musikhögskolan.
Vid tiden för studiebesöket hade försöket med klusterbyggandet pågått ca 3-5 år.
Den fortsatta rapporten är upplagd som följer. Först presenteras kursupplägget, följt av en beskrivning av det levande caset och hur det utformades. Detta övergår i en redogörelse för genomförandet, vilken information studenterna fick och hur de agerande, samt för utfallet av experimentet. Slutligen diskuteras våra reflektioner kring experimentet och implikationerna för användningen av levande case.