Verkstaden inleddes med en kort presentation av projektet och dess syften. Därefter instruerades deltagarna om hur arbetet var tänkt att organiseras under passet. Aktiviteten byggde på erfarenheter från en tidigare genomförd studie inom den universitetspedagogiska kursen Lärandemiljön.
I den tidigare genomförda studien uppmanades bl.a. deltagarna att på ett stort ark skapa en idéskiss till ett rum för lärande, utan några begränsningar i form av ekonomiska och materiella resurser. Studien visade ett högt engagemang hos universitetslärarna när de själva fick skapa sina rum för lärande och att dessa rum karaktäriserades av flexibla lösningar för att däri kunna genomföra olika pedagogiska aktiviteter (Grysell 2005).
Om själva verkstadsarbetet
Till verkstaden kom åtta personer, fyra män och fyra kvinnor. De delades in i två könshomogena grupper. Gruppen med kvinnor bestod enbart av forskare/lärare men med olika ämnesinriktningar.
Däremot var gruppen med män mer sammansatt genom deltagare med annan bakgrund än forskare/lärare.
Deltagarna uppmanades under passet att arbeta med följande två frågor:
- Hur medvetet använder vi oss av det fysiska rummet i pedagogiskt syfte?
- Hur skulle miljön kunna utvecklas för att bättre svara mot olika undervisnings- och lärandesyften?
Den första frågan fick grupperna diskutera och dokumentera genom att en gruppmedlem fick föra gruppens anteckningar, av det mest väsentliga gruppen kommit fram till. Anteckningarna lämnades in efter aktiviteten. Den senare frågan skulle besvaras genom att grupperna fick rita en idéskiss till ett rum för lärande. Till sin hjälp fick de pennor, oljekritor och blädderblocksblad. Idéskisserna sattes avslutningsvis upp på väggen för att respektive grupp skulle kunna kommentera sitt arbete.
Skapelser av rum för lärande
Av de båda gruppernas dokumentation till den första frågan om hur vi medvetet använder oss av det fysiska rummet i pedagogiskt syfte, tycks erfarenheten vara den att det inte nyttjas i någon högre grad.
Använder inte särskilt aktivt (männen). Den befintliga fysiska utbildningsmiljön uppfattas snarare som hindrande för olika aktiviteter. Möbleringen i vissa av universitetets salar upplevs exempelvis signalera ett avstånd mellan lärare och studenter som på så sätt skulle försvåra önskvärda dialoger mellan de inblandade.
Problem med bordet (i hörsalarna) för föreläsaren – distanserar från studenterna (kvinnorna). Om ett dialogmässigt förhållande eftersträvas är podium exempel på något som signalerar avstånd (männen). Det önskvärda hos deltagarna i verkstan är att rummen istället utrustas och skapas för flexiblare lösningar så att de bättre kan anpassas efter planerade pedagogiska aktiviteter. Varför fyrkantiga bord? Öka flexibiliteten (kvinnorna).
Dokumentationen från gruppen med kvinnor antyder en upplevelse av att de som utformat den fysiska miljön inte har utgått från de önskemål och krav som finns hos dem som sedan ska vara verksam inom miljön. Om vikten av att få påverka inredning och utrustning. Ex vårdvetarhusets gardiner, som alla tycker är fula (arkitekten valde) Färgernas betydelse (kvinnorna). En försiktig tolkning är att ett rum för lärande, för att kunna stimulera våra sinnen och påverka vår motivation, också måste vara genomtänkt utifrån brukarnas önskemål, t.ex. när det gäller aspekter som färgsättningen i ett rum. Rummet: ”klassrummet” en ostimulerande miljö som man gärna går utifrån (kvinnorna).
Kvinnornas idéskiss till ett rum för lärande visade sig vara inspirerad av den finske läkaren och professor emeritus i fysiologi vid Helsingfors Universitet, Matti Bergström. I boken Neuropedagogik, en skola för hela hjärnan (Bergström 1995) ger Bergström sin bild av hur skolan skulle kunna se ut för att bli ”en bra skola för alla” och där den fysiska miljön tillmäts stor betydelse. Enligt Bergström skulle det vara en skola som inte enbart inriktas på inlärning av kunskaper och färdigheter utan där det också finns plats för fantasi, lek och skaparglädje. En liknande miljö är det också vad kvinnorna försökt återskapa genom sin idéskiss för ett rum för lärande inom universitet- och högskola.
Figur 1. Ett rum för lärande, kvinnorna.
Överst till vänster i figuren finns det dramatiska hörnet av rummet medan det till höger ska ge en känsla av harmoni. Längst ned till vänster är ”förgängelsens hörn” (förlusthörnet) och längst till höger det neutrala. På så sätt får olika delar av rummet olika funktioner/betydelser och som kan locka till olika aktiviteter. För att skapa mer dramatik i rummet och stimulera fler sinnen är rummet försett med såväl spotlights i olika färger som högtalare för tillgång till musik. Väggen till höger har en anslagstavla där det är tillåtet att på ett
”generöst sätt” (helt fritt) sätta upp allt som studenter och lärare vill anslå och visa upp för andra. Möblemanget är komfortabelt och mycket flexibelt och kan därigenom förändras efter behov.
Överhuvudtaget möjliggör ljus, ljud, möbler och annan inredning anpassningsbara lösningar. Gruppen var nämligen av den uppfattningen att ju högre upp man kommer i utbildningsmiljöerna –
från ungdomsskolan till universitet och högskola - desto kalare blir miljön och stimulerar därför inte lika mycket till undervisning och lärande. Därför har gruppens rum också försetts med mer färg än vad vi i dag finner i våra befintliga rum för lärande runt om universitetsområdet.
Männen har valt att i sin idéskiss ange en mer sammansatt miljö än att enbart begränsa sig till ett rum. Deras skiss utgår från en grundidé om att det i en studiemiljö är viktigt för individerna att kunna växla och röra sig emellan olika omgivningar. Att alla aktiviteter som rör ett universitet ska finnas samlade på en och samma plats. Det ska vidare vara en miljö som svarar mot individens behov av att ibland vara synlig och ibland mindre synlig. Generellt ska människan och hennes behov sättas i centrum i en sådan miljö. Lärare och studenter ska också kunna påverka sin fysiska miljö, snarare än att miljön ska forma människorna i den.
Figur 2. Ett rum för lärande, männen.
Det eftersträvansvärda är att skapa trygga, ljusa miljöer där studenter och lärare inte behöver känna sig hopträngda. Den nuvarande studie- och lärandemiljön anser männen vara konstruerad efter ekonomiska förutsättningar. Om miljöerna istället skapats efter behov och funktion skulle de mer likna den egna idéskissen som de presenterar (Figur 2). I figuren har läraren i den översta lokalen fått en plats i centrum för att tydliggöra förutsättningarna för dialogen, istället för att läraren placerats vid ”ett podium längst fram”, som gruppdeltagarna menar skapar en distans till studenterna. Längst ned
till höger finns ett promenadstråk som medger rekreation eller studier.
Den enskilda studiemiljön måste enligt gruppen ses i förhållande till den totala utbildningsmiljön. Det är de olika delarna tillsammans som gör ett campus spännande, levande och attraktivt för de som är verksamma där, och som inte minst stimulerar till studier.