5 Särskilt om yttrandefrihet och juridiska personer
5.2 Juridiska personers skydd enligt EKMR och EU-rätt
5.1 Inledning
Medier som inte omfattas av TF och YGL kan vara skyddade av yttrandefrihetsskyddet i 2 kap. 1 § RF, men även artikel 10 EKMR och artikel 11 EU-stadgan uppställer ett skydd för yttrandefriheten. Viss oklarhet tycks emellertid råda när det gäller räckvidden och den närmare innebörden av rättighetsstadgandet i RF och hur skyddet kompletteras av bestämmelserna på europarättslig nivå.121 Som nämnts ovan är det möjligt att begränsa yttrandefriheten beträffande framställningar av rent kommersiell art. Reklam används ofta i anslutning till näringsverksamhet, vilket väcker frågan om juridiska personer kan åtnjuta den yttrandefrihet som stadgas i RF, EKMR och EU-stadgan.
Frågan är särskilt intressant i ljuset av MD:s resonemang i nWise-målet. Trots att det var yttrandefrihetsskyddet i RF och EKMR som åberopades i målet så var MD:s bedömning tryckfrihetsrättslig och gjordes inte med beaktande av RF och EKMR. I följande avsnitt diskuteras därför i vilken utsträckning ett företag kan tillerkännas yttrandefrihet enligt RF, EKMR och EU-stadgan.
5.2 Juridiska personers skydd enligt EKMR och EU-rätt
I vilken mån juridiska personer omfattas av yttrandefriheten har länge diskuterats på EU-nivå. I målet Sunday Times mot UK från 1979 var frågan om ett föreläggande av nationell domstol att tidningen Sunday Times inte fick sprida viss information stred mot artikel 10 EKMR. I målet anförde såväl tidningen som dess anställda att föreläggandet var oförenligt med artikel 10 EKMR. Europadomstolen fann att föreläggandet stred mot artikel 10 EKMR och gjorde ingen åtskillnad mellan bolaget och anställda.122 Därefter har Europadomstolen meddelat flera avgöranden där bolag fått sina anspråk prövade.123 Det står således klart att rättigheterna i EKMR även kan åberopas av bolag och andra juridiska personer, men vilka rättigheter en juridisk person har möjlighet att åberopa får
121 Warnling-Nerep och Bernitz (2013) s. 163.
122 Se mål 6538/74 Sunday Times mot UK.
123 Se bl.a. mål 73049/01Anheuser-Bush Inc. mot Portugal.
avgöras utifrån de konkreta omständigheterna i fallet och utifrån rättigheternas karaktär.124
Även om ett bolags yttrande kan omfattas av yttrandefriheten blir nästa fråga hur kommersiella yttranden ska hanteras. Av Europadomstolens rättspraxis framgår att artikel 10 EKMR ger visst skydd åt den kommersiella yttrandefriheten. Även om yttrandefriheten i artikel 10 EKMR även gäller framställningar av kommersiell art, bör det poängteras att yttrandefrihet i kommersiella sammanhang inte har samma skydds-värde som yttrandefriheten i samhällsfrågor och andra frågor av allmänt intresse. Vid reklam och uttalanden i marknadsföring tillåts mer långtgående inskränkningar, bl.a. i syfte att skydda konkurrenter mot vilseledande eller falska påståenden. Det bör dock understrykas att yttrandefriheten gäller inom näringsverksamhet och att inskränkningar för en näringsidkares yttrandefrihet måste ske inom vissa gränser.125 Detta har tydlig-gjorts i ett flertal rättsfall från både Europadomstolen och EU-domstolen, vilket belyses nedan.
Målet Casado Coca mot Spanien gällde en advokat som regelbundet hade satt in annonser i lokala tidningar om uppgifter rörande sin verksamhet, vilket hade lett till flera varningar och disciplinära erinringar. Frågan, som Europadomstolen hade att ta ställning till, var om sådana disciplinära åtgärder stred mot advokatens yttrandefrihet.
Europadomstolen konstaterade att de nationella domstolarna och de olika advokat-organisationerna hade bättre förutsättningar än en internationell domstol att avgöra hur intresseavvägningen borde göras, dvs. allmänhetens intresse av information om möjlig-heter till rättsligt biträde, advokaters intresse av att marknadsföra sig, advokatyrkets värdighet och en god rättsskipning. Europadomstolen konstaterade att de spanska myndigheternas åtgärder inte var oproportionerliga i förhållande till dess syfte och att åtgärden inte stred mot artikel 10.126
I ett annat avgörande, Stambuk mot Tyskland, var Europadomstolen av uppfattningen att utdömda sanktioner, med anledning av viss reklam, stred mot yttrandefriheten i artikel 10 EKMR. Målet gällde en ögonläkare, Stambuk, som i en tidningsintervju
124 Exempelvis är det inte sannolikt att det med framgång går att åberopa artikel 2 EKMR angående rätten till liv när ett bolag likvideras. Se Södergren, Kan bolag tillerkännas mänskliga rättigheter? (2007) s. 676.
125 Danelius (2012) s. 474 f.
126 Mål 15450/89 Casado Coca mot Spanien, p. 54-57.
redogjort för en ny form av laserbehandling som han utförde och som han menade var näst intill riskfri. Stambuk dömdes av en disciplinnämnd i Tyskland till böter med anledning av att han hade brutit mot ett förbud mot reklam. Europadomstolen menade att tidningsartikeln utgjorde reklam, men att det inte var det primära syftet med artikeln.
Domstolen belyste att artikeln gällde en fråga av stort allmänt intresse och att bötesstraffet inte kunde anses ha varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och stred således mot artikel 10 EKMR.127
Frågan om kommersiella yttrandens skydd har även uppkommit i EU-domstolens rättspraxis. I målet Karner slog EU-domstolen fast att reklam omfattas av yttrande-friheten i artikel 10 EKMR, men att det enligt artikel 10.2 EKMR finns större anledning att inskränka yttrandefriheten när den används i just kommersiellt syfte. Med utgångspunkt i proportionalitetsprincipen gjorde EU-domstolen en intresseavvägning mellan yttrandefriheten och reklamförbudets syfte.128 Frågan om det yttrandefrihets-rättsliga skyddet för kommersiella yttranden enligt EKMR och EU-rätten diskuterades även i Imperal Tobacco-målet.129 I ett förslag till avgörande menade GA Fennelly att trots att kommersiella yttranden är skyddade under EKMR, så bidrar de i lägre grad till samhället i jämförelse med konstnärliga, politiska och vetenskapliga yttranden, vilket borde innebära att de i motsvarande grad har lägre skydd.130 EU-domstolen har konsekvent ansett att medlemsstaterna har stor frihet när det t.ex. gäller intresset av att förhindra vilseledande reklam, även när det kan påverka handeln mellan medlems-staterna.131
Det kan sammanfattningsvis konstateras att rättspraxis från både EU-domstolen och Europadomstolen visar att kommersiella yttranden omfattas av yttrandefrihetsskyddet, men med en lägre skyddsnivå i jämförelse med yttranden som inte sker i syfte att uppnå ekonomisk vinst.132 Även om såväl EKMR som EU-stadgans yttrandefrihetsskydd omfattar kommersiella yttranden tycks det finnas ett relativt stort tolkningsutrymme i frågan. Om intresset av att ingripa mot otillbörlig marknadsföring överstiger det
127 Mål 37928/97 Stambuk mot Tyskland, p. 51-54.
128 Se mål C -71/02 Herbert Karner Industrie-Auktionen och Troostwijk, p. 51-52.
129 Mål C-376/98 Tyskland mot Parlamentet och Rådet.
130 Förslag till avgörande av GA Fennelly, p. 154 f.
131 Se t.ex. mål C-71/02 Herbert Karner Industrie-Auktionen och Troostwijk, p. 48-53.
132 Se t. ex mål 15450/89 Casado Coca mot Spanien, p. 33-37 och mål 10572/83 Markt Intern GmbH mot Tyskland, p. 25-26.
yttrandefrihetsrättsliga intresset torde därför en inskränkning i yttrandefriheten vara godtagbar. Det bör även belysas att många avgöranden från Europadomstolen, som berör yttrandefriheten i samband med näringsutövning, har att göra med det tryckfrihetsrättsliga och journalistiska området, vilket aktualiserar de intressen som yttrandefriheten primärt avser att skydda.133 Det kan i sammanhanget även poängteras att det i motiven till TF framhölls att periodiska skrifter, såsom tidningar, har en central betydelse för opinionsbildningen och bör därför omgärdas med ett särskilt starkt skydd mot ingripanden.134 Huruvida artikel 10 EKMR eller artikel 11 EU-stadgan bör vara tillämpliga vid frågan om illojal reklam i en konkurrenssituation mellan två närings-idkare är således mer ovisst.