Känslomässig hantering efter mötet

5.2 Känslomässig hantering efter mötet

Det förra kapitlet syftade till att svara på första delen i frågan ” Hur hanterar socialarbetarna sina emotioner under samt efter mötet med klienter?”, alltså hur socialarbetarna hanterar sina känslor under själva mötet med klienter. I det här kapitlet ska jag försöka ge svar och exempel på hur de hanterar sina känslor efter mötet. Framför allt kommer jag lyfta fram betydelsen av reflektion, hur negativa upplevelser hänger kvar efter mötet, känslan av att göra skillnad för klienterna samt betydelsen av handledning

5.2.1 Avsaknaden av tid för reflektion

Flera av intervjupersonerna upplever att det är svårt att få tid till reflektion i arbetet. Anna har jobbat i anslutning till socialtjänsten i snart 20 år, upplever att det saknas tid för reflektion. Beatrice, som har jobbat i ett samverkansprojekt mellan skolan och socialtjänsten under ett års tid menar också att det är svårt att få möjlighet att reflektera i lugn och ro, och uttrycker följande:

Men.. Men man skulle ju egentligen behöva mer avsatt reflektionstid.. Absolut.

Även Caroline och Daniella uttrycker önskemål om att ha mer undansatt arbetstid för reflektion. Frida och Elin är de två som jobbat kortast tid inom socialtjänsten, trots att även Frida jobbat i drygt 10 år. Hon är dock relativt ny på den aktuella arbetsplatsen. De är även dessa två som är de enda som uttrycker att de har tid för reflektion.

Det är nog för att jag tycker att det är spännande, så jag tar tid för det -Frida.

30

Elin menar att det åtminstone går bra att ta sig tid att reflektera på väg hem från jobbet, vilket tyder på att det även i hennes fall kan vara svårt att hitta tid under arbetsdagen att

reflektera. De flesta har hittat strategier för att hantera bristen på tid för reflektion, bland annat genom att samtala med kolleger.

Det emotionella arbetet i lönearbeteskontexten kan betraktas som något som har bytesvärde då arbetarna får lön för det. Bytesvärde innebär, som förklaras i teorikapitlet, att man arbetar med sina emotioner, visar upp särskilda känslor då de får betalt för det. Det arbete kollegerna gör för varandra kan närmare betraktas som något som har bruksvärde, enligt Lindgren och Olsson (2003 s. 126). Det innebär att kollegerna hjälper varandra att reflektera för att de själva vill det, inte för att de blir betalda för det. En anledning till att de hjälper varandra kan vara för att de vet att de då själva får hjälp att hantera vid behov. En annan anledning skulle kunna tänkas vara att kollegerna utvecklat någon form av vänskapsband mellan varandra, vilket i sin tur skulle kunna leda till att det känns givande att få hjälpa varandra. Bristen på tid för

reflektion tydliggörs i följande citat. Både Anna och Beatrice uttrycker att reflektionerna är något som dyker upp vid tillfällen då det är mer lugnt, lite mindre att göra. Reflektionerna är inte alltid något som sker fullt ut, ut snarare något som kommer i förbifarten. Ostrukturerade reflektioner, vilket båda menar skulle behöva förbättras och utvecklas.

Jaa.. Och reflektionerna kan ju komma när vi håller på att plocka undan

efteråt, det brukar det göra. Men det kanske inte.. Det blir lite mer spontant, inte såhär att man kanske sätter sig när och säger att nu gör vi såhär eller det här.. Kanske lite det här vad vi kan tänka på nästa gång eller hur blev det nu då, eller varför blev det så. Men.. Ibland kan jag känna att det blir lite hängande.. Vi löper inte hela linan ut, utan det blir.. Vi kan hamna nånstans där i

diskussionerna och pratet, och sen så kommer det kanske inte riktigt alla gånger till punkt.. Så så är det, men så ser verkligheten ut tänker jag.

- Anna

Njaa, alltså då är det väl lite värre med det då, så. Att.. Vi tänkte nog från början att nu ska vi va jättestrukturerade och så ska vi ha varje fredag, så ska vi sätta oss med vårat arbetslag och så ska vi ha genomgångar, och vi ska ha egenhandledning och lite så här. Det blir inte riktigt så. Eh. Det som det blir det

31

är att vi har det ganska lugnt på förmiddagar, så vi sitter lite vid frukostbordet. Och ibland sitter det deltagare med, och det gör ingenting för vi, vi behöver ju inte, vi pratar inte så personligt, kanske så. Men vi pratar med om verksamheten, hur vi lägger upp dagen och såna saker. Så det är lugnare på förmiddagar, så det har väl varit våran räddning, att då hinner vi ju planera och såna saker. Men.. Men man skulle ju egentligen behöva mer avsatt reflektionstid. Absolut.

- Beatrice.

Reflektion tycks vara en viktig del i emotionshanteringen. Det här går att koppla till ett begrepp som Olsson (2008) använder sig av, nämligen begreppet buffertkulter. Det innebär att kollegerna hjälper varandra att bearbeta det som händer på arbetstid. Denna avlastning kan leda till fördelar för både de enskilda individerna och för hela arbetsgruppen. Bland annat Anna och Beatrice här ovan uttrycker att de saknar möjligheten att ha tid för reflektion tillsammans med kolleger. En fråga som uppstår är huruvida även Elin och Frida som reflekterar för sig själva skulle uppleva fördelar om de hade större möjlighet att dela reflektionstid med sina kolleger.

5.2.2 Negativa upplevelser stannar kvar

Det är dock trots allt inte enbart enkelt att arbeta med människor som på olika sätt har svårigheter eller problem i sina liv. Carolines menar att framgångar på jobbet är något som passerar mer i förbifarten än något som går sämre:

När det går bra så känner man sig jättebra, när det går mindre bra känner man (suck), tusan också, varför gjorde jag inte så?". Ja men. Man funderar mycket på vad man gjorde för fel, och vad man skulle ha gjort istället.

Även Anna uttrycker sig liknande:

/.../Och när det går bra, ja då bara flyter det på tänker jag (skratt). Det är klart, då skulle man ju också behöva fundera på vad var det som gjorde att det gick så.. Det är nog bara att det flyter på. Faktiskt.

Det går att tolka som att hon menar att känslor av misslyckande är något som hänger med betydligt mycket mer, mycket djupare, än känslor av framgång. I mötet med klienter beskriver

32

intervjupersonerna, som nämns ovan, hur de förtrycker sina negativa känslor. När det kommer till egna tankar kring arbetssituationen, och arbetsprestationen, däremot tycks de negativa tankarna få uppta större del av tankegångarna. Hochschild (2003 s. 57) menar att kvinnor har lättare än män att fokusera på känslor framför handling. Då alla informanter i den här studien är kvinnor är inte det någon jämförelse som går att göra här. Däremot skulle det kunna vara en av anledningar till att informanterna i studien lägger fokus på negativa känslor. De upplever att när saker och ting går bra så "bara flyter det på", medan när något går fel så behöver det analyseras efter mötet. Då hamnar fokus på just detta, framför handling.

5.2.3 Möjligheten att göra skillnad

Socialarbetarna lyfter fram vikten av att ha någon form av stöttning på arbetsplatsen. Kanske framförallt när, som ovan nämnts, tiden för reflektion inte riktigt tycks finnas där. Flera av socialarbetarna beskriver tunga ansvarskänslor i sina arbeten, och beskriver samtidigt ett behov av att få uppskattning för sitt jobb. Detta tyder på en komplexitet i arbetet, med det tunga ansvaret följer också en möjlighet att göra skillnad, förbättra livet för barn och familjer.

Man försöker ju hitta sin väg, man vill att det ska bli bra, man vill liksom veta att det jag gör gör nån skillnad förhoppningsvis.

-Elin

Det är så påtagligt i det här jobbet att mitt jobb, det kan generera till ett helvete för en unge. Eller jättebra. Och det sitter jag och hjälper till med.

– Caroline

Det finns med andra ord såväl fördelar som nackdelar med yrket. Om nackdelarna är tunga ansvarskänslor som är svåra att släppa efter arbetsdagens gång så tycks fördelarna ligga i möjligheten att förändra någons liv till det bättre.

Jaa, många gånger när jag tänker på dom /…/ så tänker jag på dom som vuxna. Att dom tittar tillbaka på sin uppväxt. Och att.. Och då tänker jag såhär att.. Jag önskar att när dom är vuxna att jag kan träffa dom och se dom i ögonen och dom... Alltså i den bästa av världar att dom kan säga ’Jag hade det bra’ /…/ Det är ju önskescenariet. Att dom ska ha fått med sig positiva minnen från sin uppväxt.

33

– Caroline.

Caroline beskriver tydligt det som ovan nämnts, en förhoppning om att kunna se tillbaka på livet med vetskapen om att ha förbättrat barns liv. Att kunna skapa förändring för barnen, ungdomarna och familjernas liv tycks vara det som gör att socialarbetarna orkar med de nackdelar som följer med jobbet.

5.2.4 Handledning som hjälpmedel

Ett sätt att hantera situationer på jobbet är genom handledning. Flera av intervjupersonerna beskriver däremot hur handledning inte alltid är lätt. De beskriver problematik med tidigare handledare, och dessutom svårigheter att hitta en handledare som har de kvalitéer och den kunskap som efterfrågas. När det kommer till relationer inom arbetsplatsen, snarare än relationen mellan yrkesperson och klient, tycks det vara lättare även för socialarbetarna i den här studien att känna möjligheten att vara tydlig med sina förväntningar.

Ja, vi kan börja med handledning, det har vi fast.. Nu, den här terminen så har vi bara tre gånger på ett halvår och det är ju ingenting, och sen så tycker vi inte att den handledaren är så bra, men tidigare har vi haft handledningen och då har vi haft en gång i månaden och det har varit ganska så bra.

- Daniella

Flera av intervjupersonerna upplever alltså svårigheter, samtidigt som de kan se det positiva med en fungerande handledarrelation. Exempelvis förklarar Anna vad hon menar är

fördelarna som kommer med en handledare, bland annat möjligheten att få hjälp med bearbetning och reflektion.

Men ibland kan vi känna att vi kanske.. Att vi lite fastnar i nånting, att vi inte kommer vidare, eller inte riktigt förstår oss på vad som händer. Och det kan va, och så.. Så det kan va väldigt värdefullt att... Sitta, ta tiden att sitta och titta på vad är det som händer vid de här tillfällena, och då också ha en kunnig

handledare som kan sätta fingret på, "ahmen har ni tänkt såhär", eller "prova det här" eller., jaa. Så.

34

Intervjupersonernas tankar kring handledning tyder på att det är av vikt att ha en god relation till sin handledare. När relationen är god kan det kan leda till fördelar så som ett nytt synsätt på problematiska situationer. Relationen mellan yrkesperson och klient tycks ha ett starkt element av emotionellt arbete. Kanske innebär det, som kort nämns ovan, ett större behov av att ha möjlighet till stabila relationer på arbetsplatsen. Relationer som snarare styrs av ett givande och ett tagande. Detta är något som beskrivs mer i kommande avsnitt.

5.2.5 Sammanfattning

Slutligen kan vi alltså se att kvinnorna i studien arbetar med sina emotioner i arbetet, även när de inte befinner sig i möten med klienter. Det emotionella arbete de gör utanför dessa möten tycks dock snarare ha ett bruksvärde än ett bytesvärde, de gör det emotionella arbetet för varandra, inte för att de får lön för det. Det finns en rad olika strategier för att hantera emotioner på jobbet. Bland annat kan de välja att försöka fokusera på fördelarna snarare än nackdelarna, de kan ta hjälp av handledning för att vidga sitt synsätt.