Att stödjas och att stötta

5.2.5 Sammanfattning

Slutligen kan vi alltså se att kvinnorna i studien arbetar med sina emotioner i arbetet, även när de inte befinner sig i möten med klienter. Det emotionella arbete de gör utanför dessa möten tycks dock snarare ha ett bruksvärde än ett bytesvärde, de gör det emotionella arbetet för varandra, inte för att de får lön för det. Det finns en rad olika strategier för att hantera emotioner på jobbet. Bland annat kan de välja att försöka fokusera på fördelarna snarare än nackdelarna, de kan ta hjälp av handledning för att vidga sitt synsätt.

5.3 Att stödjas och att stötta

En av frågorna som inledningsvis ställdes i den här studien var hur socialarbetare påverkas av stöd från kolleger och chefer. I det här kapitlet ska svaret på den frågan belysas och

tydliggöras. Jag kommer framför allt ta upp betydelsen av tillit, betydelsen av bekräftelse, betydelsen av ritualer, samt chefernas betydelse för det emotionella arbetet.

5.3.1 Tillit

Samtliga intervjupersoner beskriver en god relation till sina kolleger, och de allra flesta beskriver en stark tillit till varandra. Enligt Barbalets (2008 s. 58-59) syn på tillit innebär detta att man känner sig säker på vad man kan förvänta sig av en person, man är säker på sin

bedömning av situationen och man känner sig säker på personen ifråga. Endast en person är tveksam till om hon känner tillit till samtliga nära kolleger, och beskriver att hon upplever att de har väldigt olika fokus i sina arbeten. Även detta skulle kunna relateras till Barbalets syn på tillit. Hon känner sig inte säker på vad hon kan förvänta sig av sin kollega i och med deras olika fokus, och därmed brister tilliten.

Beatrice menar att det är skönt att ha en nära kollega att dela med sig av tankar och funderingar till.

35

/.../och det är ju samma sak där, att man känner att man har ytterligare en som.. Aah. Vi vet vad det handlar om. Det är samma ungdomar vi har hand om. Och jag som har jobbat som skolkurator är ju så van att jobba själv, även om man har haft skolsköterska och sånt annat folk, så är man ändå mer ensam i det. Så det har varit så himla roligt, vi delar kontor och alltså så. Så det blir nåt annat. - Beatrice

Ovanstående citat av Beatrice går att tolka som att det är väldigt viktigt för intervjupersonerna att ha någon att diskutera med, och att ju tätare man arbetar tillsammans, desto lättare blir det att bygga upp den tilliten. Att tillit är viktig blir även tydligt i bland annat följande citat av Caroline:

/.../ jag kan inte föreställa mig alternativet, hur det skulle va.

Hon kan inte tänka sig hur det skulle vara att inte kunna känna tillit till sina kolleger. Ett sätt att tolka det är att tilliten är så viktig för det emotionella arbetet att det skulle bli omöjligt att klara av arbetsuppgifterna utan någon att förlita sig på.

När arbetet är emotionellt påfrestande tycks det vara av största vikt att känna sig trygg med att kunna diskutera tillsammans med sina kolleger. Daniella beskriver hur tilliten till kollegerna uttrycker sig:

/…/men om det är nåt som är jobbigt så kan jag gå till dom, och jag vet att det stannar där. Och säger jag, nej men du det här vill inte jag att du berättar för dom andra i gruppen så vet jag att då stannar det. Och dom.. Jaa. Ja men det känns bra att prata med dom, dom förstår oftast vad det handlar om också.

Utifrån Barbalets (2008) syn kan Daniellas beskrivning tolkas som att hon känner sig säker på vad hon kan förvänta sig från sina kolleger, och på sin tolkning av kollegernas ageranden. Nylanders et. al (2008) studie visar vikten av att ha goda relationer på arbetsplatsen, vilket blir tydligt även bland socialarbetarna. När de beskriver tilliten till sina kolleger kan det tolkas

36

som ett behov av att ha någon att samtala med på ett öppet sätt. Kontakten med klienter styrs av ett emotionellt lönearbete, och hemma kan det vara svårt att samtala öppet då

socialarbetarna har tystnadsplikt. Att då känna tilliten att kunna samtala öppet kan antas vara viktigt.

5.3.2 Bekräftelse av kolleger

Elin, som är en av de som arbetat kortast tid beskriver vikten av att bli bekräftad i sitt arbete, att få veta att arbetet utvecklas åt rätt håll. Hon är inte ensam om att se det behovet. Daniella menar att hennes arbetsgrupp överlag inte visar varandra så mycket uppskattning för det genomförda arbetet, och att detta är något som skulle behövas. Det emotionella arbetet som sker på arbetsplatsen styrs, som ovan nämnts, av känsloregler. I det emotionella arbetet mellan kolleger är bruksvärdet aktuellt, och intervjupersonerna uppvisar hur de hjälper varandra, och upplever sig bli hjälpa.

Ehm... Jaa.. Men jag kan känna att det, jag har nog s.. Liksom.. Behov av det ska jag inte säga, men att det är roligt att höra utifrån att man är så ny inom det här, att få höra från nån som har jobbat i flera år.

– Elin.

Det går att tolka ovanstående citat av Elin som att bekräftelse är extra viktigt för någon som är ny på en arbetsplats, till exempel för att vara säker på att arbetet utförs korrekt. Det skulle även kunna ses som en del i att bli bekräftad som en del av gruppen. Arbetsuppgifterna utförs inte bara, utan de görs så som kollegerna anser att de bör göras. Elin är inte ensam om att uppskatta bekräftelse från sina kolleger, även om hon är den som kanske uttrycker det tydligast. Frida menar till exempel:

Det är väl positivt, då känns det som att man, ja men då tuggar man ju på lite.

Bekräftelse från kollegerna tycks vara något som fungerar som lite extra bränsle. Ingen av intervjupersonerna la någon särskild vikt vid bekräftelse från chefer. Däremot beskrev de flesta, precis som Frida, hur uppskattning från kolleger leder till extra energi.

37

5.3.3 Ritualer och regler för socialarbetarna

Flera av intervjupersonerna upplever att de kan vara privata med sina kolleger. Att

intervjupersonerna kan prata om privata problem med varandra är inte något de får lön för, men väljer ändå att hjälpa varandra. Informella regler styr detta. En informell regel på dessa arbetsplatser skulle alltså kunna vara att inte föra vidare vad kollegerna säger i förtroende, eller att man tar sig tid att lyssna även på varandras privata tankar och bekymmer. Det syns bland annat i följande citat.

Man, ja.. Ja men jag vet att jag kan prata med dom om nåt privat som är jobbigt, eller ja, det behöver inte bara va jobbigt, men vi, vi finns till där för varann, vi tröstar.. Eller tröstar, låter som vi sitter och grinar men det gör vi inte, men om det är nåt som är jobbigt så kan jag gå till dom, och jag vet att det stannar där. Och säger jag, nej men du det här vill inte jag att du berättar för dom andra i gruppen så vet jag att då stannar det. Och dom.. Jaa. Ja men det känns bra att prata med dom, dom förstår oftast vad det handlar om också. - Daniella.

Nylander et. al (2008) beskriver hur gruppen hålls samman av symboler så som särskild klädsel. Vi- och dom känslan stärks även när kollegerna gör saker tillsammans. På de olika arbetsplatserna uppstår olika ritualer, vilket leder till sammanhållning i gruppen. En lyckad ritual leder till emotionell energi bland deltagarna. Även om ovanstående citat inte beskriver en ritual så gör jag tolkningen att det stöd de ger och får av varandra leder till en stor mängd emotionell energi. De föredrar att tala med varandra om svårigheter än att tala med andra, vilket tyder på tillit mellan varandra.

5.3.4 Chefens roll

Om intervjupersonerna har relativt liknande berättelser kring arbetsgrupperna, så skiljer sig upplevelserna desto mer när det kommer till relationen med chefen. De allra flesta upplever över lag en god relation till chefen, däremot beskriver de svårigheter i att få kontakt, samt att chefen är så pass avskild från deras arbetsuppgifter att de knappast reflekterar över att de har en chef. Både Anna och Beatrice beskriver hur de klarar sig själva,

38

Alltså.. Dom är så perifiera känner jag. Ehm.. Så.. Dom är ju chefer och sitter med så mycket olika delar så att.. Så den.. Så den när kontakten har vi inte med våra chefer

-Anna.

Frida och Daniella är båda nöjda med sina respektive chefer, även om de skulle önska att cheferna tog lite mer initiativ till spontan kontakt, att de hörde av sig för att se hur det går även utöver handledningstillfällen. Trots det poängterar de att de är nöjda med cheferna. Elin och Caroline beskriver att de är helt och hållet nöjda, och upplever en god relation till

cheferna.

Utifrån Berntsson och Härenstam (2010 s. 32-34) sluter jag mig till att informanterna i denna studie tillhör framför allt de uppskattade. Det finns enligt Berntsson och Härenstam (2010) sex olika grupper, olika arbetsplatser tillhör olika grupper. De uppskattade har mycket emotionella krav riktade mot sig, men upplever stöd från både kolleger och chefer vilket gör det lättare att hantera situationen. De flesta kvinnorna i den här studien skulle jag säga platsar i gruppen de uppskattade, även Frida och Gabriella som skulle önska något mer engagemang från cheferna. Anna och Beatrice platsar inte riktigt i gruppen de utsatta vilket är en grupp som också har mycket emotionella krav på sig och utsätts dessutom för en del hot. De upplever stöd från kolleger, men mindre från chefer. Anna och Beatrice platsar inte riktigt i den här gruppen heller, utan befinner sig någonstans mitt emellan. De utsätts inte för hot eller våld. Däremot upplever de, som ovan nämnt, begränsat med stöd från chefer, vilket för att de inte riktigt passar in i gruppen de uppskattade.

5.3.5 Sammanfattning

I det här kapitlet har jag gått igenom hur socialarbetarna påverkas av relationen till kolleger och chefer. Samtliga intervjupersoner upplever sig ha goda relationer på arbetsplatsen, och menar att det är viktigt. De goda relationerna grundar sig bland annat i att de får bekräftelse av varandra, och upplever att de kan vara privata med varandra. Relationen till cheferna anses dock underordnad av ett flertal av intervjupersonerna, framför allt för att cheferna inte är direkt involverade i arbetsuppgifterna.

39