Körmetodiska konsekvenser och förslag

Intressanta svar har kommit fram i intervjuerna med såväl körledare som körsångare kring tillfällen då denna informella ledare saknas. Oftast svarar informanterna att någon annan då tar ett steg fram musikaliskt och tar över ledarskapet. Detta ger anledning till att fundera över om det finns pedagogiska-metodiska möjligheter att bättre utnyttja denna dolda kapacitet. Om det nu finns sångare som kan träda fram när den ”ordinarie” informelle ledaren saknas, har dessa således också kapacitet att stå i främsta rummet och det kunde vara angeläget att få alla att arbeta på sin högsta konstnärliga nivå. Ett sätt kan vara att flytta ut sångarna från de kollektiva stämmorna och låta dem stå blandade med andra stämmor, så att de inte längre så lätt kan luta sig mot stämkamrater musikaliskt. Det kan leda till en något mer splittrad klangbild av kören, och någon enskild stämma kan i värsta fall sticka ut,

men för en publik som befinner sig på ett litet avstånd kommer körklangen att blanda sig till en helhet.

En medvetenhet och insikt kring ledarskap inom körstämman kan förbättra såväl instuderingsarbete som konserterande med körer. För körsångare kan det också ha betydelse att någon eventuellt blir uppmärksammad såsom ledare i stämman. I alla samlingar av människor träder det fram ledare, sa en informant. Det kan finnas värdefulla erfarenheter att göra i våra körer, om invanda mönster för uppställning/formation ibland bryts upp. Som körmetodiskt arbetssätt och för körpedagogisk utveckling är det värdefullt att experimentera med varierade köruppställningar, både i repetitionsarbete och i konsertsammanhang. Det ökar både initiativ och ansvarstagande hos sångarna, och ger en ökad medvetenhet om körklangen.

Frågan är också när och hur observant en körledare bör vara på sångares eventuella egenskaper som ledare eller följare. Einarsdóttir (2012) belyser att hennes informanter kunde uppleva ett negativt krav eller rent av hot från provsjungning till en kör (auditions). Hon menar att det finns en risk att erfarna körsångare inte vill utsätta sig för prövningen att sjunga upp enskilt och att sångare upplevde att deras röst lät bättre i en grupp med andra. Det kan finnas en risk kanske att även om det kommer goda notläsare till en kör, blir det på bekostnad av den personliga atmosfären i en amatörkör (Einarsdóttir, 2012). Å andra sidan kan duktiga och erfarna sångare tröttna på en verksamhet där inlärningstempot inte är tillräckligt utmanande.

Flera körledarinformanter från artikel I nämner att de arbetar med spridd eller blandad uppställning där inga sångare står bredvid någon annan i samma stämma. Detta är också ett möjligt arbetssätt där dels alla sångare måste kunna lita till sitt eget kunnande och förmågan att hålla sin egen stämma, dels ger en dylik placering en annorlunda upplevelse av hela körklangen och den egna rösten i denna. I polyfona partier av körmusik kan en spridd uppställning försvåra precision och samtidighet men samtidigt skärpa den och skapa större medvetenhet kring den egna stämmans relation till andra stämmor. Variationer av köruppställningar är en utvecklande körmetodik och sådana förespråkades ofta av de intervjuade körledare som arbetar med ungdomar och på gymnasier.

Ett sätt att uppmärksamma förekomsten av ledare och följare i körer kan utveckla körsångare och göra dem mer medvetna om sina olika roller. En modell kunde vara att göra praktiska övningar i ledande och följande, även övningar som inte i första hand har med sång och körsång att göra, utan andra former av ledarövningar, spegelövningar exempelvis. Även genom att utse somliga som ledare i övningar, då också som musikaliska ledare, och skifta mellan olika sådana kan tydliggöras vad ett musikaliskt ledarskap kan innebära.

Även i det samlade materialet från intervjuerna med körledarna som presenterats i artikel I finns samtal kring problematik inom körstämmorna, med sångare som inte trivs med andra sångare i samma stämma. Ett exempel var en kör där en person var

väldigt drivande och initiativrik socialt, höll i körfester och andra aktiviteter, men egentligen inte riktigt höll måttet som sångare – dock var det sociala ledarskapet så starkt, och uppskattat, att körledaren svårligen kände att hen kunde ta sångaren ut ur kören.

Ett annat problem som formulerades under intervjuer med körledare är att om det i en stämma finns flera ledande sångare kan effekten bli negativ om dessa står allt för nära varandra; det uppstår då en slags konkurrenssituation. Detta är också ett viktigt skäl till att finna vilka som agerar som musikaliska ledare och placera dem på adekvata platser i kören.

Ledarövningar kan göras parvis också i sång, kanske som ett moment under köruppvärmningen. En övning kan starta som fysisk, med kroppsrörelser eller ansiktsrörelser som ska härmas eller speglas, men den kan också övergå till att bli sånglig. Med rösten kan den som leder sjunga höga eller låga toner, starka eller svaga, som ska speglas, det kan också bli en intonations- eller rytmövning där en leder och en följer/härmar direkt så samtidigt som möjligt.

Andra ledarövningar inom körsång kan vara att sjunga i mindre grupper av kören, kanske i enkel- eller dubbelkvartetter, för att alla ska få ta ett större musikaliskt ansvar. Naturligtvis gäller det då också att veta att alla ska komma att lyckas med detta så att ingen generas och känner sig misslyckad.