Kommunicerar kunskap

Trots att deltagarna visat på att de reagerat enligt flera psykologiska försvarsmekanismer på informationen som visats i Planeten och på det som uppkommer till diskussion så visar de även att de upplever diskussionen om konsumtionens påverkan på miljön som relevant. Exempelvis så kommunicerar deltagarna kunskap och insikter mellan varandra. En diskussion om fördelarna med vegetarisk mat kom upp i en grupp:

Om alla hade blivit vegetarianer hade det hjälpt jävligt också (Erik, 20 år, student, teknisk högskola)

Men alla kan ju inte vara vegetarianer liksom då får vi ju odla hur mycket som helst (Josef 21 år, student, teknisk högskola)

Nä, men alltså det går ju åt […] du har en odlingsbar yta och så ska du ha den till att producera kor, då får du först odla grejer, sen ska korna äta upp det och då är det typ kanske 10 procent av energin som går vidare in i kon liksom […] det är mycket effektivare att bara odla liksom vete. (Christian 22 år, student, teknisk högskola)

Här gör Erik ett uttalande som Josef inte förstår eller håller med om, då kommer Christian in och förklarar vad Erik menade med sitt uttalande. Erik och Christian har kunskap om att vegetarisk mat är mindre energikrävande och genom diskussionen förmedlas detta till Josef. Deltagarna kommunicerade kunskap mellan varandra även i de andra fokusgrupperna och här följer ett exempel från en diskussion om varför ekologisk odlad mat är dyrare än konventionellt odlad mat:

Jag förstår inte varför kravmärkta varor eller miljövänliga varor måste va dyrare (Lisa, 33 år, arbetslös, landsbygd)

Det finns en förklaring till det, det är dyrare att framställa såna varor. För dom som är bönder, så kostar det mycket mer att kunna ha ett sånt jordbruk än att ha ett vanligt (Stefan, 30 år, arbetande, mindre samhälle).

Varför det, va är det som kostar? Jag fattar inte (Lisa, 33 år, arbetslös, landsbygd)

Djuren ska gå fria, så krävs det mer folk som sköter om dom (Stefan, 30 år, arbetande, mindre samhälle).

Stefan har här försökt att förklara för Lisa varför den ekologiska maten är dyrare men Lisa förstår fortfarande inte riktigt varför det måste vara så. Då kommer Rebecka in i diskussionen och tillägger:

Du får ju liksom inte ut samma mängd, jag menar är det inte kravmärkt då kan du ju suga ut hur jädra mycket mjölk som det bara går. Det blir ju inte samma tänk, vilket gör att du kan få ut mer än du behandlar själva kon. Själva allting runtomkring blir ju mindre miljövänligt, men du får ut mer av det, därför är det billigare (Rebecka, 26 år, student, mindre samhälle).

Rebecka försöker att gå mer på djupet och förklara att ekologisk produktion i grunden handlar om ett helt andra grunduppfattningar än konventionellt produktion. Att anledningen till att ekologisk mat är dyrare är för att de som producerat den behandlat marken och djuren bättre än de som inte är ekologiska. Stefan tillägger sedan:

Men sen är det ju det med att de inte använder några bekämpningsmedel till sina ängar och grejer (Stefan, 30 år, arbetande, mindre samhälle).

Rebecka känner för att förtydliga Stefans uttalande om bekämpningsmedel och tillägger:

Nä och då får dom inte ut lika mycket heller för då är det naturligt bortfall att det inte kan växa. Därför kan du ju inte producera lika mycket som du kan göra när du använder bekämpningsmedel (Rebecka, 26 år, student, mindre samhälle).

Deltagarna samspelar för att förklara varför ekologiskt och miljömärkt är dyrare. Stefan och Rebecka tar fasta på olika saker och hjälper varandra att bygga ut resonemangen. Etnometodologiskt skulle man kunna tolka det så att de genom sina olika sätt att uppfatta ekologisk produktion tar fasta på olika förklaringar. Att de hjälper varandra att bygga ut resonemangen tyder på att deras variationer i uppfattningen av ekologisk produktion är små. Hade det varit större skillnader i deras uppfattningar hade de inte kunnat hjälpa varandra på samma sätt och hade det varit riktigt stor variation i hur de uppfattade ämnet så hade det kunnat uppstå motstridigheter men som läget nu var i diskussionen var deras uppfattningar om ekologisk produktion i stort överensstämmande. Detta visar på de som etnometodologin kallar för perspektivens ömsesidighet, att individer upplever sin omvärld på i stort samma sätt vilket är av betydelse för att vi ska kunna upprätthålla sociala relationer.

I den tredje gruppen förekom också kommunikation av kunskap deltagarna emellan, följande citat tar upp klimatmärkning av mat och odling av tigerräkor:

Jag såg en kvinna på tv som förespråkade klimatvänlig mat […] hennes exempel var att man inte skulle handla sockerärtor från Kenya för om man köper dom så har man bidragit så mycket… (Helena 21 år, student, större stad).

Gustav som sett samma tv-inslag hakar på Helenas inlägg:

Ja så skulle det stå på om det hade gått med tåg eller om det gått med flyg, så kunde man ju se att med flyg så var det helt katastrofalt mycket utsläpp (Gustav, 27 år, arbetslös, mindre stad)

Kajsa som inte sett tv-inslaget drar en parallell till en vara som hon vet att man inte ska köpa eftersom den påverkar miljön mycket:

Det är likadant med dom här tigerräkorna som dom odlar i mangroveskog, dom måste skövla jätte mycket skog där för att dom ska odlas liksom. Så dom ska man inte äta, för då bidrar man till det (Kajsa, 27 år, student, större stad)

I samtliga av de exempel som jag här valt att lyfta fram från gruppdiskussionerna om interaktionen individerna emellan finns tydliga tecken på att de aktivt försöker att förklara och påverka varandra inom gruppen. Som jag nämnt tidigare var deltagarna övervägande samstämmiga i diskussionerna men det fanns mindre variationer i deras sätt att tolka informationen och varandra. Etnometodologiskt kan man säga att det är skillnader i individernas livsvärldar som är grunden till varför deras reaktioner, upplevelser och tolkningar varierar sig lite. Även om livsvärlden i grunden är personlig så är variationerna för individer som tillhör samma samhälle ganska små och detta på grund av att vi ska kunna interagera med varandra. För att våra sociala liv ska kunna fungera krävs att vi uppfattar världen som något vi har gemensamt och att den upplevs som i stort sett likadan, vilket etnometodologin kallar perspektivens ömsesidighet. Interaktionen mellan deltagarna visar också på det som etnometodologin säger om att vi ständigt definierar och omdefinierar våra livsvärldar, att vi ständigt upplever, tolkar och förstår vår omvärld.